Om att jaga kor och förevisa lik...

Vad gör man om man har ett problem och inte vet vem man skall be om hjälp? Man ringer till polisen. Oavsett vilken sorts problem det är, så kan man alltid ringa till polisen och be om hjälp. Sedan lägger vår ledningscentral upp ett ärende, ett "HR", och, om det anses nödvändigt, så skickas en radiobil för att lösa problemet. Det innebär att man som utryckningspolis kan få hantera lite vad som helst, saker som inte har något med brottslighet att göra, men som handlar om att ge stöd och hjälp till allmänheten. Och dessa jobb är faktiskt en stor del av charmen med jobbet, både att få möjlighet att hjälpa människor i behov (t.ex. att återföra en förvirrad åldring till sitt hem) och att ibland ställas inför en situation som inte påminner om något som man har varit med om förut (som kojakten nedan...). Men det innebär inte att vi poliser alltid är de som egentligen är bäst lämpade för att hantera alla de jobb som vi får i knät...

Häromdagen då jag satt på stationen och hade vårt HR-hanterings system uppe på datorn (det ger bra överblick över vad som händer i distriktet och ger dessutom möjlighet att reagera snabbare på akuta jobb än LKC hinner gå ut med dem) så såg jag hur ett HR precis skapades där en kvinna inte kom ut ifrån sitt jobb eftersom hennes passerkort inte fungerade. Istället för att ringa till någon chef eller till bevakningsbolaget så ringer hon till polisen. Om hon nu inte hade telefonnummer till någon av dessa, så kunde hon ju faktiskt ha skaffat det via nummerupplysningen istället för via LKC... Dit skickades dock ingen bil.

Ofta finns det däremot behov av att göra något. För ett par dagar sedan gick det ut ett larm om att en tjur vandrade på en större väg. Vi åkte två bilar, och då min bil kom fram till den aktuella vägen så såg vi ingen tjur. Efter en del letande i det närliggande skogsområdet (i vilket det finns en hel del boskapshagar) så fann vi kreaturet. Hon (det visade sig vara en ko av utländsk ras, vilket man inte hade gissat då hon hade ca 70 cm långa horn och bestod av typ 800 kg muskler) stod och betade på en äng mellan skogen där hagarna låg och ett bostadsområde. På platsen fanns också två unga tjejer som visade sig ha någon sorts jour för den gård som ägde kossan, och som var helt oförmögna att få henne att flytta på sig. Kossan var både tjurig och aningen aggressiv, och tjejerna höll sig på avstånd. Jag gjorde först ett försök att valla henne mot bron som ledde till hagen med hjälp av polisbilen. Det gick bra till en början (och måste ha sett hysteriskt roligt ut), men hon slank iväg bortåt, och det krävdes en hel del att få henne att vända. När jag lyckats tvinga henne tillbaka mot bron så körde dessutom framhjulen fast i en lerpöl... Efter det, när den andra patrullen också var på plats, så gjorde jag och en kollega ett försök att till fots valla henne. Det kunde ha slutat illa, vid ett tillfälle attackerade hon kollegan, som smidigt hoppade in bakom ett träd. Senare sprang hon mot mig, men då jag kom mot henne och klappade och skrek, så vände hon om innan hon kom riktigt nära. Vi lyckades i alla fall få henne tillbaka mot det polisband de andra kollegorna hade spänt upp för att valla henne in mot bron igen, men då hon kom fram dit så hoppade hon över bandet! Efter det krävde jag att tjejerna skulle fixa fram förstärkning...

Ett tag senare kom en man ifrån gården dit. Han försökte locka kossan med äpplen, vilket resulterade i att han blev stångad i bröstet, lyckligtvis då kon var stillastående. Då bad mannen oss att skjuta kon, vilket jag vägrade att göra. Jag bad istället om nummer till hans chefer, och försökte sedan få tag på någon högre upp i hierarkin på gården. Under tiden promenerade kossan iväg i samma riktning som hon hade försökt gå tidigare då vi hade stoppat henne. Mannen gick efter, och vi passade på att försöka få loss polisbilen (vilket vi kanske inte hade lyckats med om det inte vore för att två mycket vänliga män kom fram och hjälpte oss att knuffa, stort tack till dem!). Sedan, då jag skulle ge mig av efter mannen, tjejerna och kossan, så kom de tillbaka och sa att hon nu var inne i en hage. Troligtvis hade hon hela tiden varit på väg in i en hage längre bort, vilket varken tjejerna eller mannen ifrån gården visste om, så när hon tilläts gå i den riktningen blev allt mycket lättare...

Jag kan förstå att polis tillkallas då en "tjur"/bångstyrig långhornad ko är lös. Dels kan den vara farlig för förbipasserande, dels kan den ställa till med kaos i trafiken (den aktuella vägen är dock väl skyddad av suggor och stängsel). Vi har dock varken kunskap eller utrustning för att lösa uppgiften. I det här fallet gick det bra ändå (och jag tyckte personligen att hela händelsen var både intressant och rolig), men det hade egentligen varit bättre om man hade kunnat kontakta jourhavande boskapsskötare...

Det finns andra jobb som hamnar hos polisen där man kan fundera över om det borde vara vi som hanterar dem. Jag har tidigare skrivit om att lämna dödsbud. Även alla handräckningar av personer emellan vårdinrättningar eller behandlingshem kan man starkt ifrågasätta om polisen verkligen skulle behöva hantera. Det är en sak om det rör sig om en farlig och flyktbenägen person, men de allra flesta är hur lugna som helst, och borde utan problem kunna hanteras av personal ifrån de respektive hemmen. Det kanske värsta exemplet på en uppgift som landar på polisen trots att vi helt uppenbart inte har någon kunskap om hur den skall utföras är att på helgdagar åka till bårhuset på rättsmedicin och presentera en död människas lik för dennes anhöriga. Två kollegor fick den uppgiften nyligen. De får då en nyckel, skall sedan i en miljö de inte överhuvudtaget hittar i lokalisera liket, leta upp den utrustning som används för att kunna presentera det på ett snyggt sätt i visningsrummet och sedan öppna för de anhöriga. Nu är kollegorna duktiga och empatiska och gjorde säkert ett mycket bra jobb, då de berättade att allt gick bra och de anhöriga var nöjda, men varför har inte personal som jobbar där och dagligen sköter dylika sysslor jour, gärna i sällskap med en själavårdare, för att hantera ett sådant jobb? Det finns även en psykosocial arbetsmiljöaspekt på detta.

Faktum kvarstår, om något behöver göras och ingen annan gör det, då landar det hos polisen. Ibland är det roligt och intressant, ibland bara jobbigt, men i många fall är det väldigt konstigt att man inte istället använder personal som är tränade och utbildade på dessa olika uppgifter och frigör polisen till sådant som enbart polisen kan göra, beivra brott, hjälpa människor i nöd och upprätthålla ordning (och då främst bland tvåbenta varelser...).