Otack är världens lön...

Vi jobbar natt och sitter inne på stationen där vi precis har avslutat avrapporteringen att ett ärende. Jag går in i kommunikationscentralens ärendehanteringssystem och ser att ett nytt "HR" precis har dykt upp. Det skrivs tydligen medan jag läser, för ännu finns det ingen information, bara en adress, men eftersom det är kodad som högprioriterat så åker jag och kollegan dit för att se vad saken gäller. Då vi kommer fram till platsen så visar det sig att det rörde sig om ännu en LOB. En kille har blivit så berusad att han har ramlat ihop i en hög utanför en centrumanläggning. Hans inte fullt så berusade kompis ringer till ambulansen då han inte får liv i sin polare. Då ambulansen kommer för att hjälpa killen så blir han aggressiv och viftar med armarna, varför de inte vill ta med honom utan ringer på oss.

Som jag skrivit om tidigare, så finns det två alternativ för en LOB. I grunden så skall personen tas till TNE/beroendeakuten(BAS), men om han/hon är stökig och aggressiv så blir det polisstationen eftersom TNE inte tar emot bråkstakar. Själv föredrar jag alltid att ta en fylla till TNE om det går, då personen får bättre vård där och då det är en betydligt trevligare miljö än våra kala fylleceller. När jag fick lite liv i den ihopkurade mannen så var han visserligen inte särskilt samarbetsvillig, men han var inte heller aggressiv, så efter att vi och hans kamrat lagt en hel del tid på att övertala honom (på spanska, då han var chilenare och min spanska var bättre än hans svenska), så accepterade han att bli körd till TNE/BAS. Kamraten bönade och bad om att få följa med i bilen, trots att vi förklarade att han inte skulle bli insläppt på BAS. Det fanns egentligen ingen anledning för oss att ta med honom då han precis lika gärna kunde ta sig hem ifrån den tunnelbanestationen där vi hittade dom, men eftersom vi inte heller såg någon anledning till att neka honom så fick han följa med.

Väl framme på BAS släpade vi in LOBen i deras mottagningshall där jackor, värdesaker med mera skall lämnas i skåp innan de tas in på avdelningen. Mannen vägrade att låta oss ta av honom jackan och det var helt uteslutet att låta honom komma in på avdelningen med alla kläder på eftersom han inte var ordentligt visiterad. Dessutom gjorde hans attityd det mer och mer uppenbart att han inte skulle vara välkommen på BAS. Medan jag står med honom kommer en sjuksköterska fram och frågar om den andra personen som kom med oss också var polis (vi var civilt klädda). Nej, svarar vi. Då säger hon att han var inne och rotade i bagageutrymmet på polisbilen. Vi spinger ut, hoppar in i bilen (som mycket riktigt var olåst trots att kollegan tryckt på låsknappen på nyckeln) och kör efter personen som hade promenerat iväg. Vi kommer ikapp honom, hoppar ur, och kollegan frågar om han varit inne i vår bil. Han svarar att det har han absolut inte varit. Då jag säger att vi kommer att söka igenom hans kläder och väska, så medger han att han faktiskt varit inne i bilen och tagit en väst. Mycket riktigt så ligger det en polisväst (en gul "trafikväst") i mannens ryggsäck. Vi griper honom på platsen för stöld, och återvänder till BAS.

När vi parkerar vid BAS igen så konstaterar personalen att de inte kommer att vilja ha kvar den stökiga fyllan. Jag ber kollegan att sitta kvar i bilen med den gripne, och går för att hämta honom. Mitt tålamod var redan då lite naggat i kanten, så jag tar helt enkelt tag i fyllan och drar upp honom på fötter och halvt släpar ut honom mot bilen. När jag kommit ut med honom och precis passerat en ambulans som parkerat utanför intaget så övergår hans motsträvighet i rent motstånd, och han börjar försöka slita sig loss och veva mot mig. Jag trycker upp honom mot ambulansen, och säger till honom att lugna ned sig. En tjej ur personalen på BAS, där alla är precis lika vana vid stökiga människor som polisen är, kommer fram och tar tag i hans fria arm. Efter att jag insett att han inte hade tänkt lugna ned sig och följa med självmant, så sliter jag ned honom på marken och bojar honom. Sedan lyfter jag upp honom och drar med honom till bilen. Efter lite samtal med kollegan där jag försäkrar att det inte är något problem för mig att sitta bak med dem båda, så trycker jag in fyllan bredvid hans gripne kompis, och vi åker till polisstationen.

Väl inne på stationen så hanterar kollegan den gripne, och jag själv sätter fyllan på en bänk och tar av honom bojorna. Då jag igen förklarar att han kommer att behöva ta av sig jackan och tillåta sig bli visiterad, så vägrar han igen och börjar förolämpa mig på spanska. Det var uppenbart att han inte hade någon avsikt att göra som han blev tillsagd, och eftersom det är ett absolut krav att en person som sätts in i en cell skall visiteras, så återstod det bara att ta till våld. Jag sliter ned honom på marken, han släpas in i cellen av arrestvakten och en kollega, och väl där inne så visiterar jag honom och tar av honom jacka, tröja, med mera medan jag får hjälp att hålla fast hans armar och ben.

Vår tanke då vi träffade på de två männen var, som vanligt, att vara vänliga och hjälpa dem på bästa möjliga sätt. Därför körde vi den fulle mannen till BAS istället för direkt till polisstationen trots att han var lite bångstyrig, och därför fick hans kompis följa med i bilen. I slutändan så hamnade de båda två i celler. Vad gäller mannen som vi grep, så hade han tydligen skyddstillsyn sen tidigare stölder, vilket gjorde kvällens påhitt ännu mycket dummare...

Polisbrutalitet? Övervåld? Jag?

Jag antar att det finns någon sorts ödets ironi i att jag bara ett par dagar efter att ha skrivit om att jag nästan aldrig behöver använda våld får glåpord kastade efter mig för just våldsanvändning...

Det var precis i slutet av passet, och vi cirkulerade i Tensta då vi får syn på en stillastående bil som verkar misstänkt. Det sitter fyra unga män i den, och en snabb slagning ger att den är körförbudsbelagd och ägs av en annan ung man som förekommer flitigt i våra register. Hela situationen luktar kriminalitet, en typisk inbrottsbil (det visade sig senare att de som satt där också var kända inbrottstjuvar). Det är självklart att bilen skall kontrolleras. Vi kliver ur och så fort vi går fram skockas ett antal andra ungdomar som hängt i närheten kring oss och bilen. Kollegan försöker få dem att lämna, medan jag går fram till förardörren och tilltalar han som sitter där. Jag använder en vänlig vänlig ton och får samma bemötande tillbaka, men jag hinner inte mycket mer än fråga honom om allt var bra innan han som sitter bak på förarsidan flyger ut och går emot mig hotfullt och snackar om att han skall "knulla min morsa" och att vi skall dra därifrån genast. Killen är inte särskilt stor, och jag tar tag i honom med vänsterhanden och trycker upp honom bilen och säger till honom att skärpa sig. Han skriker åt mig att släppa honom, och det blir genast en hetsig och aggressiv stämning. Medan jag håller killen med vänsterarmen börjar han som satt på förarplats att ifrågasätta varför jag håller i hans kompis och säga till mig att släppa. Jag påpekar för honom att jag bemötte honom schysst eftersom han bemötte mig schysst, och frågar honom vad han själv hade gjort om någon hade snackat om att knulla hans morsa. Då blev han faktiskt tyst ett tag... Men under tiden hade hela skocken med ungdomar som fanns i närområdet i princip inringat oss och de djärvaste var redan tätt framme vid mig och skriker åt mig att släppa killen. Kollegan hade självklart fullt upp på sitt håll under tiden, och jag blev tvungen att med min lediga hand knuffa bort den mest närgångna av de som ville "befria" sin kompis. Efter att ha skaffat mig lite utrymme drar jag upp OC-sprayen med min lediga högerhand och påpekar lugnt att den som kommer fram till mig igen kommer att sprayas. Det biter, de närmaste backar snabbt undan ett antal meter. Redan under det här skeendet hörde jag hur inte bara killens kompisar, utan även förbipasserande fällde kommentarer om att jag borde släppa den unge killen och om polisers elakhet och våld.

Nu anländer ett antal kollegor, vilket naturligtvis ger oss bättre kontroll på situationen. Då jag är distraherad av att prata med dem så gör killen jag håller, som konstant skrikit åt mig att släppa honom, plötsligt ett mer helhjärtat försök att slita sig loss. Jag drar ned honom på marken och sätter mig på honom och blixtsnabbt är även en kollega framme för att hjälpa mig och hon tar tag i hans ben. Vi har full kontroll på honom där han ligger på rygg, men ville vända honom på mage för att smidigare kunna boja hans händer bakom ryggen. Det krävde dock en större ansträngning och tog längre tid än jag hade räknat med, då han använde all energi han hade till att greppa ihop sina händer och försöka åla sig kvar på ryggen. Det tog mig ett tag att först dra loss hans händer ifrån varandra och sedan bända över honom på rygg (det hade antagligen varit mycket effektivare att fästa ena bojan direkt och sedan med hjälp av den vända på honom för att fästa den andra), och under tiden haglade skriken om övervåld och polisbrutalitet över oss ifrån alla de samlade ungdomarna. Några skrek även "Filma!" eller "Jag filmar!". Väl bojad reste vi på killen och satte honom bak i vår bil.

Nu går ett larm om en pågående biljakt i närheten efter en bil som precis lämnat ett inbrottsförsök, vilket leder till att alla kollegorna genast måste avvika för att hjälpa till (lyckligtvis leder denna insats tack vare bra jobb till gripanden). Vi själva genomförde ett avvisande på grund av ordningsstörning (Polislagens 13e paragraf) på den bråkige killen och körde honom till Hallonbergen. På väg bort lossade jag bojorna och han var överhuvudtaget mycket lugnare i bilen, kanske för att han inte längre hade någon att hävda sig inför. Då jag igen påpekade att han inte kunde tro att han kunde bete sig hur som helst och att jag inte uppskattade förolämpningar som drar in min familj så var han nästan ångerfull och sa att det inte var personligt, vi var poliser och han var kriminell så vi var menade att kämpa mot varandra...

Det är alltså möjligt att jag snart finns på YouTube som något sorts exempel på polisens brutalitet mot invandrarungdomar. Och det ironiska är att det är just de förbipasserande i Tensta, och kanske även de aggressiva ungdomarnas familjer, som får sina lägenheter länsade gång på gång av de här unga kriminella. De inbrott som de livnär sig på sker nämligen till en övervägande majoritet i de områden de växt upp i, Tensta, Rinkeby med mera, dels för att de har lokalkännedomen där och dels för att just människor med annan etnicitet än svensk mycket oftare förvarar stöldbegärligt gods som guld, smycken och kontanter hemma.

Ångrar jag då något av det jag gjorde? Jag kan inte säga att jag ångrar att jag tog tag i, och senare drog ned, bojade och avvisade killen som försökte driva bort oss med hot och förolämpningar, det finns gränser för vad man kan tolerera. Det jag däremot tycker var lite tråkigt var att resultatet av kalabaliken var att bilen vi skulle kontrollera aldrig blev kollad, eftersom de andra som satt i den hade sinnesnärvaron att låsa den och försvinna i den allmänna röran, och jakten på de andra inbrottstjuvarna drog iväg alla resurser. Så om han som var aggressiv och hotfull gjorde det som en undanledande manöver så lyckades den...