Fredliga haschtomtar?

Det sägs ofta bland förespråkare för att bruk av cannabis bör vara lagligt att det är en relativt ofarlig drog, som man inte flippar ur eller blir aggressiv av utan snarare lugn, sävlig, och rent av fredlig. Sen verkar många dock vara överens om att cannabisbruket medför en sinnesslöhet som inte helt försvinner med ruset. Min egen erfarenhet av cannabismissbrukare är också att de tenderar att vara lite tröga. Men hur är det med det där fredliga?

De personer som jag som utryckningspols träffar på som missbrukar cannabis är normalt antingen yrkeskriminella eller blandmissbrukare. Ingen av de kategorierna är direkt kända för att vara fredliga, men det vore inte riktigt schysst att skylla det på att de röker på.

För ett tag sedan så åkte jag och en kollega på en pågående misshandel på öppen gata mitt på dagen nära en lokal centrumbildning. Då vi först fick fel adress, så hade gärningsmannen hunnit avvika innan vi kom fram trots att vi var nära. Det visade sig ha rört sig om att en äldre man hade blivit nedslagen och sparkad på av en cyklist etter att han med ord och handling hade uttryckt sin ilska över att cyklisten cyklade på trottoaren. Efter att vi hade tagit upp anmälan och hållit en del vittnesförhör så framkom uppgifter som pekade mot att mannen bodde på en adress i närheten. Med lite hjälp av några lunchlediga civila kollegor som råkade gå förbi och en informativ granne så fick vi snabbt tag på rätt lägenhet. Vi knackade på, mannen öppnade, och innan samtalet med honom riktigt hade hunnit komma igång så hade han både erkänt misshandeln och berättat att han hade marihuana i lägenheten. Mannen var i stort sett ostraffad sedan tidigare (med undantag för något enstaka ringa narkotikabrott för lång tid sedan), och det föreföll för mig som att hans attack på den äldre mannen i samband med deras dispyt om att cykla på trottoaren var direkt kopplad till att han för tillfället var hög på cannabis. Fast det kan jag naturligtvis inte veta...

Oavsett hur det ligger till med eventuella kopplingar mellan cannabis och aggressivitet, så är en sak dock solklar. Alkohol är enormt mycket farligare vad gäller att bidra till att orsaka våldsbrott. Och det gäller allt ifrån gruff i krogkön, misshandel i hemmet, och dödligt våld.

Backjobb och pistolbeslag

För ett tag sedan fick jag och min kollega ett larm om att en man hade varit och hotat en kvinnan med pistol vid hennes lägenhet. Även grannarna hade ringt, eftersom mannen hade slagit sönder en ruta vid ytterdörren till trappuppgången på väg in. När vi kom till platsen möttes vi av ordföranden i bostadsrättsföreningen, som berättade att några barn på gården hade sett mannen bära på ett pistolliknande föremål. Det verkade dock som om mannen redan hade lämnat, och dessutom tappat något i trapphuset.

Vi gick in och säkerställde att mannen inte var kvar, varken utanför eller i den aktuella lägenheten. I samtal med kvinnan som hade blivit hotad så framkom att hon hade lånat pengar av mannen, och att de varit överens om att hon skulle betala om ett par veckor, men att han hade tidigare under kvällen kommit påtänd och krävt sina pengar direkt. När hon svarade att hon inte hade några pengar för tillfället, så hade han plockat fram en pistol som han viftade med. Kvinnan stängde då dörren och ringde till polisen. När mannen hade gått ut ur trappuppgången hittade kvinnan ett tomt magasin liggandes utanför sin dörr. Mannen hade sedan kommit tillbaka och skrikit att han ville ha sina pengar och det han hade tappat, samt kastat sten på kvinnans fönster så att det gick sönder, men lämnat innan vi kom till platsen. Eftersom hon kunde identifiera honom så var jag sugen på att försöka få beslut om husrannsakan direkt i hans lägenhet, som låg i närheten, men vi behövdes på annat håll så det stannade vid en anmälan om olaga hot och skadegörelse.

Senare under natten sker två saker med koppling till vårt jobb. Dels så får en patrull en handräckning som visar sig röra samma man. Han hade avvikit ifrån missbruksvård och skulle hämtas in igen. I samband med att vi förstår att det jobb som kollegorna var på väg till rör samme man som vi letade efter tidigare, så går det ut larm ifrån den aktuella adressen igen. Vi hade redan avbrutit den avrapportering som vi höll på med för att åka med kollegorna och leta efter mannen, samt naturligtvis informerat om att han hade varit aggressiv och viftat med vapen tidigare under kvällen när radion säger att någon springer omkring med ett tillhygge och är hotfull utanför samma lägenhet som sist.

Vi kommer fram samtidigt som kollegorna och kontrollerar snabbt den lägenhet i vilken målsägaren i det tidigare ärendet bor. Hon var inte hemma, men två andra personer uppehöll sig i lägenheten, en man och en kvinna. Kvinnan uppgav att hon var vän med lägenhetsinnehavaren. Vi får inte så mycket information av dem, och beger oss för att kontrollera den misstänktes lägenhet precis i närheten. Väl där ser vi en man som stämmer väl överens med signalementet röra sig i trappuppgången med ett tillhygge, antagligen en kofot. Han verkade vara på väg ut, men när han ser oss vänder han i trappan. Dörren var låst och en kollega börjar slå sönder glaset med batongen. Det tar sin tid, då glaset verkade vara laminerat. Medan kollegan bankar och glasskärvorna yr så visar mannen i ett fönster någon våning upp hur han demonstrativt läger ifrån sig kofoten. Sedan kommer han ned med händerna ut ifrån kroppen. När han öppnar dörren och kliver ur så vänder jag på honom och visiterar honom, och han gör inget motstånd. Innan kollegorna tar med honom till stationen, så ser han att vi är på väg in i trapphuset igen, och visar att dörren (som har gått igen) går att öppna med ett kraftigt ryck. Kollegans glaskrossande hade alltså varit onödigt om någon av oss hade slitit till i dörren först...

Väl inne i den kaotiska lägenheten så börjar vi leta efter pistolen. Efter ett tags fruktlöst letande så stannar kollegan upp och säger högt för sig själv "Var skulle jag gömma pistolen om jag var kriminell och trodde att någon var ute efter mig?". Tio sekunder senare kommer han tillbaka till mig med en liten pistol utan magasin i handen...

Det visade sig senare att mannen som vi grep inte bara hade pengar att kräva in hos kvinnan som han först hotade, utan även hade en konflikt med mannen som senare befunnit sig med en annan kvinna i samma lägenhet. Det var därför han hade sprungit omkring och varit hotfull den andra vändan. Och, som så ofta, så handlade allting om droger. Inte bara mannens stissiga och aggressiva beteende, men även orsaken till de olika konflikterna var drogrelaterade. Jag kan tycka att straffsatserna för narkotikabrott är oproportionerligt höga om man jämför med t.ex. våldsbrott eller sexualbrott (därmed inte sagt att de är för höga, det är snarare våldsbrotten som ger för låga straff), men samtidigt så förstår jag att narkotikahantering ofta ger upphov till ett antal följdbrott. Som i exemplet ovan.

Möten med en missbrukare

I början av veckan fick vi överge de kollegor som hade bett oss om hjälp med intransport av gripna för stöld för att radion ville ha en patrull omedelbart till en båtklubb där det var stökigt efter att någon hade gripits. Det visade sig vara en hemlös missbrukare som hade tagit sig in på båtklubben och lagt sig för att vila i en sovhytt. Hon hade gripits av personen som påträffade henne och var hysterisk. Vi försökte lugna ned kvinnan medan vi tog upp anmälan om olaga intrång och skadegörelse. Sedan såg vi till att hon kom iväg ifrån platsen så att det blev lugnare för både henne och båtklubben. Anmälan lär det inte hända något med eftersom kvinnan kommer att bli svår att få tag på, men för min del var det solklart att det inte var motiverat att gripa henne.

Några dagar senare träffar vi på samma kvinna på en tunnelbanestation, skyhög på tjack. Om vi hade spelat in henne så hade bandet kunnat fungera som ett skolboksexempel på amfetaminpåverkan, hon uppvisade alla tecken som finns så övertydligt att det nästan kändes som ett skämt. Det fanns naturligtvis inget att vinna på att skriva anmälan om ringa narkotikabrott, så vi LOBade henne då hon uppenbarligen inte kunde ta hand om sig själv. Hon var väldigt stissig och ville inte att vi skulle komma i närheten av henne, men när vi förstod att hon inte skulle komma med självmant behövde vi ändå försiktigt föra henne till bilen, och det gick faktiskt bra. Både jag och kollegan ville absolut ha henne till ST:Göran beroendeakuten (BAS) eftersom det var uppenbart att hon behövde hjälp. Normalt sett kör vi dock bara LOBar till BAS om de är "vårdmotiverade" och själva föredrar att åka dit framför att få vila i en LOB-cell i arresten, och av någon outgrundlig anledning sa sig kvinnan hellre vilja till arresten. Det blev dock ett undantag, det var så solklart för mig att det vore bättre för kvinnan att komma till BAS, så vi tog dit henne i alla fall. Det kändes bra att hon fick tas om hand av sjukvården istället för att stängas in i en kal cell med en madrass på golvet.

Jag brukar försöka prata med de människor som jag sitter bak med i polisbilen, men det var nästan omöjligt att prata med den här kvinnan. Hon var så speedad på amfetaminet att hon själv talade konstant om allt och inget. Det gick i alla fall att bilda sig en uppfattning om vilket hårt liv hon levde och hur dåligt hon mådde bara på att se och lyssna. Det var svårt att ta in att den där slitna varelsen faktiskt var yngre än min lillasyster...