Nyår

Det var väntat att nyårsnatten skulle bjuda på ett betydligt högre tempo än vanligt. Passet började visserligen relativt lugnt, men en bit efter tolvslaget, som vi spenderade letandes efter en brand som senare visade sig vara falsklarm, så började jobben hagla in. Fylla, bråk i lägenhet, bränder, bråk i/utanför festlokaler med mera. Tack och lov var den normala styrkan med utrycknings/IG-bilar förstärkt av ett antal närpolis/näpobilar, vilket gjorde att det ändå kändes som om inget högpriolarm blev liggande orimligt länge.

Jag och kollegan hade egentligen inga jobb som i sig skiljde sig ifrån det man kan få vilken helgnatt som helst, att ungdomar får i sig för mycket alkohol, par bråkar på fyllan, objudna gäster slåss för att ta sig in, eller för att de inte fick komma in, på fester, att bilar bränns, med mera är knappast något ovanligt. Faktum är att just för att vi inte hamnade på några riktigt tunga jobb, med personer gripna och/eller behov av omedelbar avrapportering så var vi alltid tillgängliga för nya uppdrag så fort vi lämnat ett jobb, eller "HR". Det i sin tur ledde till att vi fick åka direkt till nästa uppdrag så fort det föregående var avklarat, fram till lite i sju på morgonen. Så den räkmacka myndigheten bjöd personalen som jobbade över nyår på, den fick vi ta efter att arbetspasset var avslutat... Och avrapporteringen ifrån alla de jobb vi varit på, den klarades av på nattpasset den förste januari, som också var den lugnaste lördagsnatt som jag någonsin har jobbat...

Nyårsnattens ros går till två tjejer och en kille som valde att spendera nyårsfesten hos ett grannpar som uppenbarligen hade slagits (vilket ingen av dem ville kännas vid). Istället för att fortsätt festa, så stannade de hos grannarna och försökte ge hjälp och stöd. Ännu ett vardagligt exempel på medmänsklighet.

En vanlig dag på jobbet

Under gårdagens kvällspass hade vi att göra från att vi började till att vi gick av. En vanlig dag på jobbet full av vanliga, rutinmässiga jobb, snatterier, LOBar (omhändertagande av berusade personer) och falsklarm. Det kunde dock ha blivit betydligt mindre lugnt. Larmet om mannen som klättrade omkring på spåren vid Solna station kunde i värsta fall ha slutat i en död kropp att hantera och kaos i kollektivtrafiken samt mängder med chockade människor att ta hand om. Larmet om brand i en papperskorg inuti en idrottsanläggning kunde ha slutat i en fullt utvecklad brand med skadade och i värsta fall döda. En LOB har naturligtvis inte samma potential att växa, men med med tanke på hur labila många människor blir då de är påverkade av alkohol eller droger, så kan det i alla fall lätt leda till att man tvingas använda våld mot en person och i det mest extrema fallet till att man själv eller kollegan skadas.

Just hanteringen av labila personer, oavsett om deras oberäknelighet beror på droger (inklusive alkohol), psykisk ohälsa, eller något annat är en del av vardagsutmaningarna man möter som polis i yttre tjänst. En av "LOBarna" igår, som precis hade slagit sönder sin egen bil, började med att förklara hur orättvisa och elaka vi var i ett aggressivt tonfall innan jag ens hunnit säga "Hej". En annan, som hade varit och snattat, muttrade osammanhängade, krängde med kroppen och skulle hälsa genom att boxa mot min näve. Vi lyckades dock få in båda i bil (och fyllecell) utan att behöva bryta något på dem. Att på ett vänligt men bestämt sätt kunna hjälpa potentiellt stökiga personer utan att använda våld ger lite vardagstillfredsställelse när man jobbar...

Så resultatet blev som sagt en vanlig, lugn, dag på jobbet...