Övertid

På lördag morgon, efter att ha jobbat nattpasset, vill man bara gå hem och sova. Jag och min kollega blev dock kvar med avrapporteringen efter ett våldsamt upplopp i Brommatrakten. När vi väl kom hem så var det inte särskilt många timmar kvar tills det var dags att börja jobba igen. Så på söndagskvällen så ville man inget annat än att komma hem tidigt och få vila, speciellt eftersom jag både hade besök hemma och skulle upp tidigt på måndagen. Då, när vi sitter och avrapporterar på butiksrånet, så tvingas vi åka på ett ärende där några ungdomar brutit sig in i en gemensamhetslokal och sedan hotat en allmänhet som påträffade dom. Lustigt att det alltid blir övertidsjobb just de dagar då man minst vill ha det... Hundpatrullen som var med oss på jobbet lyckades dessutom spåra upp två unga killar, vilket naturligtvis var kul, men gav ännu mer jobb och övertid...

Misslyckat rån

Vi var på ett butiksrån i helgen. Gärningsmannen hade hotat personalen med kniv och tilltvingat sig pengar och telefonkort, och därefter sprungit ifrån platsen. Lite senare kom två tjejer fram till patrullen som befann sig på brottsplatsen och meddelade att de av en slump hade sett en kniv och lite kläder som var dumpade/lämnade på ett ställe. Vi tog oss dit och kunde snart konstatera att det med största sannolikhet hade lämnats av gärningsmannen. Det är inte särskilt ovanligt att rånare gör sig av med kläder och vapen efter ett genomfört rån. Det är dock ovanligt att de lämnas på ett ställe där de är så pass synliga att vem som helst kan hitta dem kort efter brottet. Och det är ännu ovanligare att rånaren lämnar kvar rånbytet i kläderna som han dumpat... Men så verkade det ha varit i det här fallet... Rånaren har alltså troligtvis totalt gått back en uppsättning kläder på sitt brott..

Bedrägeri och frustration

För ett par dagar sedan kallades jag och kollegan till en lägenhet i Rinkeby av länskommunikationscentralen (LKC) på något oklara grunder. Det verkade röra sig om något sorts bedrägeri, men det rådde, som så ofta vad gäller samtal ifrån Rinkeby "språkförbistringar". Som tur var så gick språkförbistringarna att övervinna den här gången, då målsägarna som hade ringt in talade spanska, vilket jag också gör. Annars kan det ofta krävas kunskaper i arabiska, somali, turkiska, ryska, mongoliska, m.m. eller hjälp av tolk för att nå en tillräckligt bra kommunikation.

Det visade sig att paret som hade ringt in mycket riktigt hade blivit utsatta för ett bedrägeri. De var i desperat behov av att hitta en lägenhet eftersom kvinnan låg i vårdnadstvist om sin äldste son med sonens svenske pappa. Hon hade för tillfället bara besöksrätt några timmar i veckan, och var dessutom rädd att pappan behandlade sonen illa. Så länge de bara hyrde ett rum hos en bekant minskade möjligheterna i rättsprocessen. Sen hade paret också en fyra månaders bebis att ta hand om. De hade sett en annons på nätet om en lägenhet som uthyrdes i andra hand, tog kontakt med annonsören, och blev upphämtade av honom och förevisade lägenheten. Dagen efter träffades de och betalade en deposition och den första hyresbetalningen, och fick i utbyte en nyckel. Därefter gjorde sig lägenhetsinnehavaren oanträffningsbar och de fick aldrig den andra nyckeln som de skulle ha fått senare samma kväll. Då ringde de polisen.

Vi kunde snabbt konstatera att det personnummer som bedragaren hade uppgivit inte existerade. Då vi tog med oss målsägarna till lägenheten de hyrt visade det sig först att nyckeln, som väntat, inte passade. Därefter, när vi ringde på, så visade det sig dessutom att det bodde ett par där, och att de redan hade haft besök av ett annat par under dagen som trodde att de skulle flytta in i deras lägenhet. Vi kunde snabbt konstatera att det var en tidigare inneboende i lägenheten som hade kommit över nycklar och, efter att han hade blivit utslängd då han inte betalade hyran, nu visade upp och "hyrde ut" lägenheten bakom innehavarnas rygg.

Utredningsläget för det här bedrägeriet var därför fördelaktigt, vi hade en identifierad misstänkt (som visserligen saknade adress) och bra bevisning. Trots det så behövde jag förklara för de drabbade, som i desperation hade lånat ihop till pengarna de blivit av med ifrån bekanta, att det troligtvis kommer att ta mycket lång tid innan de ser pengarna igen, om de ens någonsin får tillbaks dom. Först skall utredningen färdigställas, och med tanke på hur stora balanserna är vad gäller den här sortens mängdärenden så kan det ta månader innan den ens dyker upp på en handläggares bord. Sedan skall den misstänkte slutdelges utredningen, och om han är tillräckligt duktig på att hålla sig undan kanske brottet hinner preskriberas innan någon får tag på honom. Därefter skall ärendet upp till domstol, och där är köerna och väntetiderna ännu längre. Och även om vi kommer fram till en laga-kraftvunnen dom så lär inte gärningsmannen betala självmant, och eftersom han garanterat inte har någon inkomst så kommer målsägarna ändå inte att få sina pengar. Möjligtvis kan de komma åt dem genom kronofogden, men det kräver ju ändå att det skall finnas någonting att utmäta.

Man kan konstatera att det som vanligt finns bra mycket fler skyddsnät som värnar om brottslingarnas intressen än om brottsoffrens. Själv skulle jag egentligen vilja leta upp den bil bedragaren har kört i, konfiskera den och sälja den på exekutiv auktion, och direkt utmäta brottsoffrens pengar. Det borde finnas interimistiska domar som går att fatta snabbt och smidigt och som kan gälla fram tills avslutad huvudförhandling i ärendet. Om mannen sedan mot förmodan inte döms för bedrägeriet, så kan han få tillbaka pengarna med ränta.

Det hade varit bra mycket mer tillfredsställande att jobba som polis om man hade haft bättre verktyg för att faktisk hjälpa de människor som blir utsatta för brott...

Gripen våldtäktsman

Nattpass, förutom fredag- och lördagnätter, kan ofta vara väldigt sega. Om man dessutom inte lyckats ställa om dygnet lite innan det första nattpasset på en snurra, så kan det vara svårt att hålla sig vaken. Igår ville jag lägga mig och sova vid den tiden som jag behövde gå till jobbet, och det kändes som att natten skulle bli väldigt lång...

Så blev det dock inte. Efter att ha åkt på en knivskärning och verkställt en handräckning ifrån vården, återfört en "förrymd" patient till sjukhus, så hamnade vi på ett våldtäktslarm. Eftersom det är för just den sortens tillfällen som jag och många andra har valt att bli poliser så var tröttheten tillfälligt bortblåst. Som vanligt är det svårt att berätta om händelsen med tanke på förundersökningssekretessen, men efter att ha hållit initiala förhör på plats kunde vi snabbt med stor sannolikhet identifiera och därefter gripa den för målsägaren okände gärningsmannen (han var kvar i anslutning till brottsplatsen). Dessutom fördes målsägaren till Södersjukhusets mottagning för våldtagna kvinnor, och kollegor tog viktig teknisk bevisning i beslag, så utredningsläget är enligt min bedömning mycket gott. Faktum är att jag den här gången är övertygad om att fallet kommer att hålla hela vägen fram till en fällande dom, vilket sällan är fallet med våldtäktsanmälningar. Och då känns det självklart ännu roligare att ha gripit den som vi är övertygade är gärningsmannen.

Förutom våldtäktsmannen greps dessutom en tjuv på bar gärning av duktiga kollegor, varav en av dem fick ta hjälp av både initiativförmåga och träning för att på ett elegant sätt få stopp på tjuvens flyktförsök... Och turlaget hade även att hantera bl.a. ett rån och en hängning under passet, så det blev definitivt inte den långa händelselösa natt i distriktet som jag hade förväntat mig. Man vet som sagt aldrig i förväg vad ett arbetspass har att erbjuda...