tisdag 11 januari 2011

Självmord

Jag brukar bara skriva om händelser som jag har varit med om själv på den här bloggen. Främst beror det på att det är när man själv är med som lärdomar, tankar och upplevelser blir som starkast. Några av mina kollegor var dock på ett jobb idag som, bara genom deras kortfattade berättelser i efterhand, väckte känslor och tankar även hos mig, och som jag därför tänkte skriva lite om. I ännu ett försök att inte kränka någons identitet men ändå få någon sagt, så nöjer jag mig med att berätta att det var ett självmord, och att personen i fråga hade minderåriga barn. Kollegorna kom dessutom fram till platsen innan ambulanspersonalen, och tvingades själva försöka påbörja livräddade åtgärder. Men även om de gjorde allt de kunde, så verkar det som om det redan var för sent sedan länge då larmet gick ut. Naturligtvis kom även ambulans och akutläkarbil till platsen, men kunde inget göra. Kvar var att försöka stötta chockade anhöriga och sedan sköta den nödvändiga administrationen som är polisens ansvar. Jag känner med kollegorna, som tvingades att vara med om en psykiskt jobbig händelse, och ännu mycket mer med de anhöriga, speciellt barnen.

Just det är så svårt att förstå. Att någon kan välja att ta sitt liv när man har barn, som man måste förstå att man gör så hemskt illa genom att lämna på det sättet. Det är illa nog att mista en förälder, men det måste vara etter värre att känna att den föräldern själv har valt att avsluta sitt liv och lämna dem i sticket. Att känna att de inte är viktigare än att de kan överges på det sättet, att de inte är värda att leva för. Det känns så otroligt egoistiskt att det är obegripligt. Men i samtal med en kollega växte en möjlig förklaring fram. När en människa mår riktigt riktigt dåligt, är riktigt desperat och panikslagen, då hamnar nog successivt mer och mer av ens tankar och fokus på en själv, världen krymper tills den till slut är så liten att allt bara handlar om en själv, och man förlorar stora delar av ens vanliga kapacitet till att tänka på andra, och vilka konsekvenser ens handlingar får för dem. Jag tror att det var det som hände med personen som kollegorna kom försent för att rädda idag.

8 kommentarer:

  1. Människor som är suicidala tänker inte i friska moraliska aspekter, nej. Är man så deprimerad att den enda utvägen man ser är att ta sitt liv, så har man övertygat sig själv att världen blir en bättre plats bara man själv inte längre befinner sig i den. En självmordsbenägen människa med vårdnad om barn anser alltså att barnen får det bättre utan denne, att de kan växa upp utan den "belastning" som det innebär att ha en deprimerad förälder som inte kan ge dem det de behöver, utifrån de behov som den deprimerade i sin sjukdomsbild inte tror sig kunna uppfylla.

    Att ta sitt liv är således inget man väljer att göra om man är frisk och välfungerande och även om man som frisk betraktare kan tycka att det både är själviskt, fel, fegt och omoraliskt, så upplever inte den deprimerade personen det på samma vis.

    Det som är sorgligt är att det finns hjälp att få, om man är frisk nog att orka ta emot den eller söka den.

    Så nej, den sjuke själv känner sig, i sin sjukdom, inte egoistisk. Tvärtom, denne kan ofta se det som en att barnet får "slippa" denna spillra som väljer att avsluta livet.

    Det är sjukdomen som är grundorsaken. Suicidet är den permanenta lösningen på det tillfälliga problemet.

    /Pythia

    SvaraRadera
  2. Sorgligt läsa detta och förstår heller inte hur man tänker. Visst kan man känna att livet är tufft ibland. Men att komma så långt ner att man inte ser någon glädje med något. Svårt greppa det.

    Vill också ge dig beröm för den insikt och även förståelse för vilket arbete ni poliser utför! Bra blogg!

    SvaraRadera
  3. Pythia, det ligger som vanligt mycket klokt i det du skriver, men det finns också aspekter på just det här självmordet som gör att personen borde ha haft lättare att förstå vilken skada hon gjorde. Jag har dock valt att inte skriva fler detaljer om ärendet.

    Anonym, kul att du gillar bloggen :-).

    SvaraRadera
  4. Martin, självklart är det svårt att skriva specifikt om något som är rätt så anonymiserat, därför generaliserade jag också litegrann.

    Jag har förutom ovanstående, mött människor som pga andra orsaker än depression försökt ta sitt liv. Eller nästan ta sitt liv. När "halvseriösa" suicidförsök hamnar riktigt nära gränsen för suicid pga att det "ropats varg" alltför många gånger, då har inte hjälpen bråttom att nå den adress de redan varit på tre gånger samma vecka och kanske femtonde gången samma månad... Till exempel.

    När vården som vederbörande får består av att låta denne piggna till så h*n är utom fara. För att sen, när natten kommer, börja om...

    I en del av fallen har de barn också, antingen hemmavarande, omhändertagna eller hos en annan anhörig... Det räcker dock med ett par vändor likt ovan innan hemmavarande barn blir omhändertagna och placerade hos anhörig eller annan. I bästa fall...

    /Pythia

    SvaraRadera
  5. Ni. Martin och "anonym". (Varför vara anonym förresten...?)skriver bra om ett svårt ämne. Det är c:a 1500 personer om året som "lyckas" ta sitt liv. Mångdubbelt flera försöker men misslyckas.
    Tänkte dock på det Martin skrev - att det är obegripligt. Tjaa...det är lätt att fördöma med gudomligt att förlåta. Tror det är viktigt att vi har förmågan att se oss alla som våra medmänniskor.
    Har själv upplevt dylika händelser, skrev litet om det min blogg.
    http://vittensten.blogspot.com/2010/11/mobbning-mm.html

    Annars kan man läsa om depressiontillstånd här bl a;
    http://deprimerad.net/for-allmanheten/om-depression/allmant-om-depression/hur-vet-jag-om-jag-ar-deprimerad/
    I slutet på den "tunneln" lurar alltid döden. Som Pythia skriver här uppe...;
    "Att ta sitt liv är således inget man väljer att göra om man är frisk och välfungerande och även om man som frisk betraktare kan tycka att det både är själviskt, fel, fegt och omoraliskt, så upplever inte den deprimerade personen det på samma vis".

    Så är det nog dessvärre. Men alltid tragiskt när livet tar den vändan.

    SvaraRadera
  6. Tack igen Pythia, och tack Bo. Ni tillför båda bra och intressanta tankar :-).

    SvaraRadera
  7. Hej!

    Fann en länk av intresse med anledning av Ditt inlägg Martin.
    http://user.tninet.se/csz433c/homepages/evah/html/bega_inte_sjalvmord.htm

    SvaraRadera
  8. Läs gärna följande länk:
    http://www.nkmr.org/till_minne_av_stefan_holmlin.htm

    SvaraRadera