Nu sitter jag ännu en gång och vill skriva om något som berörde, i all sin vardaglighet, utan att i onödan kränka de inblandades integritet. Eftersom kvinnan som skulle kunna bli kränkt inte på något sätt är identifierbar för andra än sig själv (och hon vet redan om att jag reagerade på händelsen) så väljer jag att skriva trots att det av henne kan upplevas som känsligt.
Eftersom det var relativt få jobb som gick ut, så valde jag och kollegan att fotpatrullera i ett köpcentrum. Kollegan uppmärksammar då att en kvinna står och pratar med en ordningsvakt. Vi går fram för att ta reda på vad som hade hänt. Det visar sig att kvinnan har förlorat sin sex-åriga dotter. För en halvtimma sedan. Hon hade senast sett dottern på tunnelbanan, och var i efterhand inte säker på om hon hade följt med då hon klev av vid centrumanläggingen. Att ett barn är försvunnet gör, i alla fall för mig, att det knyter sig i magen, men mamman verkade lugn och relativt oberörd. Vi bad vakterna gå ut med information inne i köpcentrumet och ringde till LKC för att de i sin tur skulle ta kontakt med SL/TryggC som övervakar hela tunnelbanenätet. Vår duktige LKC-operatör kunde snabbt ropa upp oss och berätta att flickan var återfunnen. Hon hade blivit kvar på tunnelbanan, det visade sig att hon hade sovit när mamman gick av, och en patrull skickades för att hämta henne omgående. När jag hade berättat för mamman att dottern var återfunnen, och vi var på väg ut för att möta upp med den patrull som hämtade henne, så såg jag till att prata med henne om hur hon kunde lämna tunnelbanan utan att vara medveten om huruvida hennes sex-åring kom med eller satt kvar. Eftersom jag ville att budskapet skulle gå fram, så försökte jag vara tydlig utan att bli oartig... Jag informerade henne också om att vi skulle skriva ett pm till socialtjänsten om incidenten, vilket alltid skall göras då barn far, eller riskerar att fara, illa.
Jag har tidigare skrivit om att det är uppenbart att alla inte är lämpade att bli föräldrar. Många får barn som absolut inte borde ha ansvar för små, sårbara människor, men det är svårt att göra något åt eftersom vi ju knappast kan sterilisera de som inte verkar vara lämpliga... Jag vill absolut inte på något sätt jämföra den här mammans brist på uppsyn med de ibland vidriga brott som föräldrar begår emot sina barn, och jag inser att hon kan ha haft en dålig dag (även om hon själv sa att det inte var första gången dottern hade tappats bort). Men jag kan ändå inte låta bli att fundera över det faktum att hon, som hade fått ynnesten att få adoptera åtminstone två barn (hennes nio-åring dök själv upp då vi stod och pratade i köpcentrumet, hon hade kommit med tunnelbanan), ändå visade så pass bristande omhändertagande gentemot den lilla flicka som hon hade fått föräldraansvaret för.
måndag 3 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Nej, hur man kan glömma att ta med sitt barn ur en tunnelbanevagn är för mig obegripligt. Lika obegripligt som att låta en 9-åring åka själv, även om jag åkte själv med mina syskon i den åldern. (Det var länge sen och inte alls samma samhällsklimat då som nu.)
SvaraRaderaBristande omsorg kan bero på egna bekymmer, främst kanske psykisk ohälsa och då är det ju bra i det här fallet om ett pm når soc, även om risken att det händer något igen verkar uppenbar då mamman ifråga på din beskrivning verkar sakna modersinstinkter...
Du nämner att barnen var adopterade. Tror du att det kan ha med saken att göra, att hon inte är biologisk förälder till barnet hon glömde på tunnelbanan?
Jag vet av egen erfarenhet att det finns vuxna som adopterar av andra orsaker än en barnlängtan, bara för att man "ska ha" barn när man nått ett visst stadium i livet... Och de föräldrarna har inte knutit an till sina adoptivbarn på det sätt som biologiska föräldrar gjort. Men - det behöver inte bero på att de adopterat, det kan istället ha med orsaken till adoptionen att göra, vad som var drivkraften i adoptionen. (Vilket jag kan tycka borde ha sorterats bort i urvalsprocessen när man står i adoptionskö.)
/Pythia
Tack för dina tankar, Pythia. Jag har ingen aning om det faktum att barnen är adopterade påverkar mammans modersinstinkter. Det torde vara svårt att säga i ett enskilt fall, men om man generaliserar så finns det ju i alla fall helt uppenbart adoptivföräldrar som är underbara med sina barn och biologiska föräldrar som inte bryr sig ett skvatt... Men visst borde de som adopterar av fel orsaker kunna sorteras bort ur kön, med tanke på att en hel del potentiellt bra föräldrar verkar ha svårt att få adoptera.
SvaraRaderaAtt slita ett tryggt barn ur sin ömma moders famn för socialen säger att hon inte är lämplig som mor är något som jag aldrig skulle klara av. Dessutom ifall jag visste att hela hennes omgivning och hälsovården var emot omhändertagande. Hur är det med polisen är det alltid socialens ord som gäller?
SvaraRaderaOM det är ett tryggt barn som befinner sig i sin "ömma moders famn" så lär inte socialen fatta beslut om omhändertagande. Tyvärr ser inte världen riktigt ut som du vill tro. I vissa fall kan den "ömma modern" vara delaktig i övergrepp mot barnet, i andra fall bara så nere i missbruk att hon är inkapabel att ta hand om det. Och ja, det är socialen som tar beslut om omhändertagande av barn.
SvaraRadera