tag:blogger.com,1999:blog-7298544402806470352024-03-15T00:23:08.591+01:00Martins polisbloggHär publicerar jag reflektioner som har sin utgångspunkt i mitt arbete som polis. För alla mina funderingar, se http://martinfunderar.blogspot.com/Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.comBlogger181125tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-68749165259315240622015-11-09T19:29:00.001+01:002015-11-09T19:29:10.904+01:00Påkörd av moped<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">När
man talar med boende i Husby om de problem som orsakar otrygghet i
stadsdelen lyfts oftast två saker fram; narkotikahandeln som ibland
sker så gott som öppet, samt hänsynslös körning med crossar och
mopeder på gångvägar och över torg. Dessa två problem hänger
tätt ihop, då mopederna ofta används för att frakta narkotika.
Man kör i princip alltid utan hjälm, och ofta flera på en moped.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Vad
gäller "buskörningarna" så skrämmer de vettet ur
barnfamiljer och gamla, och risken för allvarliga olyckor är alltid
överhängande. För ett par år sedan kördes en flicka ihjäl i
Tensta av en ungdom som körde fort genom centrum. Det är ren tur
att inte också Husby har drabbats av någon liknande tragedi med
tanke på hur ofta det körs i höga hastigheter där barn rör sig.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Det
handlar alltså inte om de 30-mopeder som likt cyklar får framföras
på gångvägar utan betydligt snabbare och tyngre maskiner som skall
bära registreringsskylt och bara för åka på vägar. Crossarna får
bara köras på speciella banor. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Som
polis är det väldigt svårt att få stopp på en cross eller moped.
Till fots hinner vi i princip aldrig ikapp och med bil är det både
för svårt och farligt att köra efter. Däremot är en polis-mc ett
suveränt verktyg för att få bukt med illegal moped och
cross-åkning. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">I
våras hade vi en av flera insatser där närpolisen i Kista och
trafiken i Västerort samverkade för att beivra moped- och
crossåkningen i vårt område. Vi närpoliser placerade ut oss för
att upptäcka åkningar och för att stötta och agera när
kollegorna på mc lyckades hänga efter någon. Eller om vi var
tillräckligt nära, själva ingripa. Den här sortens insatser är
effektiva, och tack vare mc-kollegornas yrkesskicklighet har vi fått
undan ett stort antal fordon.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Vid
ett tillfälle stod jag civilklädd i centrum med en kollega.
Kollegan hörde hur en moped närmade sig och vi sprang ut på
torget. Jag sprang åt fel håll och hamnade en bit efter. När jag
väl hade lokaliserat mopeden hade den precis rundat min kollega och
var på väg in mot torget där jag stod. Jag ställde mig mellan en
betongsugga med växter i och en husvägg så att jag blockerade den
enda vägen in mot torget. Det var två killar, så klart utan hjälm,
på mopeden. När föraren såg mig så accelererade han. Jag stod
kvar för att tvinga honom att stanna, men insåg i sista stunden att
han inte hade för avsikt att göra det och kastade mig åt sidan
samtidigt som jag försökte få tag på dem på mopeden. Jag hamnade
på backen, och även om jag studsade upp direkt så var jag och
kollegan chanslösa vad gäller att få tag på killarna.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Min
kollega var dock snabb med att ropa ut på radion om vad som hade
hänt och ge ett bra signalement. Flera av mc-kollegorna tog upp
jakten i den riktning som vi hade sett att mopeden hade försvunnit.
Efter att ha pratat lite kort med folk på torget –mitt fall väckte
en viss munterhet – och bland annat fått reda på att jag hade
blivit påkörd på vänster ben (vilket jag inte hade känt alls -
jag klarade mig ifrån händelsen helt oskadd) så satt vi upp i
bilen för att delta i letandet. Några andra kollegor ropade strax
upp att de hade hittat mopeden slängd i närheten, och kort efter
det hade även två personer som misstänktes vara de två som hade
suttit på den lokaliserats. Vi åkte dit och kunde direkt konstatera
att de stämde överens med signalementet. </span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Jag
tog den av killarna som kunde ha varit han som satt bak avsides och
kände mig efter ett kort samtal säker på att vi hade rätt
personer. Den misstänkte föraren greps och jag och kollegan körde
hem den andre killen, som inte var misstänkt för något brott, till
sina föräldrar. Där hade vi ett väldigt bra samtal med hans far,
som flera gånger för sin son påpekade att han hade småsyskon som
riskerade att bli påkörda av de här buskörningarna. Samtalet gick
lugnt och respektfullt till, och efteråt tackade killen mig för hur
vi hade bemött honom och hans far.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Senare
inne på polisstationen gick jag in till killen som hade kört (han
satt i en arrestcell) för att framföra ett meddelande från hans
mor, som jag hade pratat kort med. Vi hamnade i ett samtal och
jag nämnde att det hade gått bra med mig och att jag inte var arg
på honom. Innan dess hade han inte ens erkänt att han hade varit på
plats. Han bad mig om ursäkt och jag förlät honom. Vi hade lite
olika syn på händelsen, jag är exempelvis helt säker på att han
såg mig och medvetet gasade rakt emot mig med avsikten att jag
skulle hoppa undan, medan killen hävdade att han såg mig så sent
att han inte hann reagera. Hur som helst, med det samtalet var saken
utagerad mellan oss, sedan fick rättsprocessen ha sin egna gång.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Efter
händelsen har jag flera gånger stött på både killen själv och
hans mor. Modern har varit översvallande tacksam och velat ta med
tårta till polisstationen. Killen själv har alltid varit trevlig
och lätt att prata med. Jag har heller aldrig sett honom köra moped
igen, vilket jag uppskattar.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Nyligen
var det rättegång, och domen föll. Killen friades helt. Det
innebär så klart att domstolen har dömt rakt emot mitt vittnesmål,
men det känns helt ok ändå. Det känns som att det viktigaste
eftermälet av påkörningen skedde utanför rättsprocessen. Inget
av det hade dock varit möjligt utan kollegornas skickliga
polisarbete genom vilket de här två killarna fångades upp efter
händelsen. Hade det inte skett hade de sannolikt fortsatt köra.
Speciellt som de enormt viktiga samtalen med föräldrarna då inte
hade varit möjliga. Jag tror också att det faktum att jag kunde
vara förlåtande och vänlig mot killen gav en bättre effekt än om
jag hade varit förbannad. Det berodde dock delvis på tur, det var
ju mycket lättare att vara storsint när jag klarade mig utan
skador. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Sedan
insatsen i våras har mycket hänt. Vad gäller mopedåkandet i Husby
så har det minskat efter ett stort narkotikatillslag som gjordes
efter skickligt spanings- och utredningsarbete av kollegorna i
"Fenix" som arbetar mot yrkeskriminella i Järvaområdet.
Vi hoppas att den minskningen skall bli bestående, men det kräver
nog upprepade insatser ifrån vår sida. Sen har vi helt
omorganiserat, vilket innebär att det varken finns någon närpolis
i Kista eller någon trafikenhet i Västerort längre. Nu är vi ett
lokalpolisområde, och några av de vassaste mc-förarna jobbar hos
oss. Vi har svårt att få samma slagstyrka som när hela
Västerortstrafiken gjorde insatser i området, men kanske kan vi få
en bättre kontinuitet i arbetet med att beivra den för allmänheten
så störande (och farliga) moped och crossåkningen.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Helvetica, serif;">Slutligen,
den långsiktigt kanske viktigaste delen i att beivra moped- och
crossåkandet sker genom att öka medvetenheten om riskerna och
förändra attityder. Att få till samtal mellan ungdomar och
föräldrar är en del av den processen. Men det handlar också om
att få andra förebilder att förstå; exempelvis unga vuxna ifrån
området som ofta ser all sort repressivt polisarbete som ett sorts
förtryck,.Direkt efter påkörningen ifrågasatte flera killar på
torget varför vi överhuvudtaget skulle jaga mopederna och hävdade
att det var en inskränkning i ungdomarna frihet, samt att vi inte
hade gjort det i exempelvis Bromma. "Vi är alla människor"
framfördes som ett argument för att vi skulle låta mopedåkandet
vara. Jag, då nypåkörd, förklarade med betydligt mindre tålamod
än jag brukar att vi gör detta för att värna om deras syskon,
föräldrar, far-och morföräldrar, för att de har precis samma
rätt som människorna i Bromma att känna sig (och vara) trygga på
sina gator och torg.</span></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-34250628467833262582015-10-12T22:41:00.001+02:002015-10-12T22:41:10.208+02:00Om rättssystemets lamhet<div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">En romsk tiggare blir slagen med ett tillhygge i huvudet. Han upplever det som ett mordförsök. En annan får sparkar mot huvudet när han ligger ner. Jag får reda på detta via omvägar. Jag får även reda på att den för mig välkände ”Kistamannen” misstänks för brotten. Då hade alltså det som jag och framför allt många livrädda romska EU-migranter fruktade skett. Rättssystemets misslyckande med att få honom adekvat lagförd för hans korståg mot fattiga romska EU-migranter ledde till att hans våldsanvändning kunde stegras och att några av dessa utsatta människor råkade ut för grovt våld.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">Till skillnad ifrån alla de gånger där han gripits under det senaste halvåret och sedan snabbt släppts igen, satt han den här gången fram till rättegången. Av för mig okänd anledning <a href="http://www.expressen.se/nyheter/haktad-slappt--gick-till-ny-valdsam-attack/">så släpptes han dock under rättegången</a>, nu i torsdags. Samma dag gav han sig på personal på en butik som han tidigare hade attackerat, mordhotat och misshandlat för att de hade låtit tiggare sitta utanför butiken. Han greps på bar gärning och sitter nu häktad igen. Frågan är hur länge, och vad som kommer att hända när han väl släpps. Det faktum att han släpptes under rättegången tyder på att inget längre frihetsberövande straff är att vänta.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">Förhoppningen är så klart att Kistamannen genom kriminalvårdens försorg skall få hjälp att må bättre och komma över sitt hat. De framstår dock som en väldigt svår uppgift att lyckas med under en mindre ingripande påföljd. Han är redan lagförd bland annat för tillfället när han hällde brännbar vätska över en romsk kvinna. Resultatet blev så vitt jag vet skyddstillsyn, en ökad intensitet av attacker mot tiggande romer, och ett hat som nu har breddats till att även gälla personer som tar ställning för de fattiga EU-migranternas rätt. Det gäller inte bara de modiga butiksinnehavarna som han attackerat. Kollegan (och Twitterlegenden) Johan Säfström har berättat att han även har uttalat sig i stil med att han ”skall utrota poliser som hjälper romer”. Det uttalandet faller in i ett mönster. Jag mötte själv Kistamannen på väg tillbaka till polisstationen för 1-2 månader sedan. Han kom då fram till mig och frågade upprört om det är jag som bloggar. Jag svarade lugnt ja. Han anklagade mig för att sprida lögner om honom och sa att det är poliser som jag som förstör det här landet, och att jag är värst av dem alla. Sedan gick han iväg. När han hade tagit sig en bit bort från mig vände han sig om och gav mig fingret.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">Fallet ”Kistamannen” är ett övertydligt och frustrerande exempel på hur lamt rättssamhället är vad gäller att skydda gruppen romska EU-migranter från brott. Systemet håller inte måttet. Egentligen rör det sig om två olika faktorer som i det här fallet samverkar för att öka utsattheten hos den här redan utsatta gruppen. För det första måste hela rättssystemet, främst polisen, bli bättre på att utreda och lagföra brott mot romska EU-migranter. Utredningarna behöver samordnas och prioriteras upp. Man behöver ha upparbetade kontakter med den utsatta gruppen och tillgång till språklig och kulturell kompetens. Man behöver säkerställa att polis och åklagare värderar brott mot dessa människor på samma sätt som mot alla andra. Ibland tvivlar jag på det. Att man missade att spärra av för en teknisk undersökning när en person dog i vad som senare verkade vara en mordbrand mot en lägerplats är ett exempel på något som jag har svårt att se hade skett om det hade drabbat tyska campande turister.</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<div>
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">Den andra faktorn är att rättssystemet i grunden har svårt att skydda folk från serieförbrytare. Våra låga straffskalor, mängdrabatten* och svårigheter att nå fram till fällande domar med mera leder till en allmän tandlöshet mot folk som utsätter andra för upprepad brottslighet. Detta är knappast nytt för exempelvis de slagna kvinnor som lever gömda med skyddad identitet, eller för dem som hotas eller utpressas av kriminella grupperingar. Oförmågan att hjälpa utsatta sträcker sig även ner i åldrarna. Fråga bara de barn och ungdomar som får sitt liv förvandlat till ett helvete av mobbare, medan samhället nöjer sig med att kalla gärningsmännen till förmaningssamtal. Våra på många sätt föredömliga värderingar kring att handskas varsamt och mänskligt med förövare likt ”Kistamannen” leder ofta till en ökad utsatthet för offer som de från Kista bortdrivna romska EU-migranterna. Många gånger så väcker det betydligt mindre ilska än när det gäller ”Kistamannen”, då han är en förövartyp som är mycket lättare för media och allmänheten att ”rasa” mot och hata än alla de vanliga människor som slår sina fruar, hamnar med i kriminella gäng, eller bara kan vara allmänt vidriga mot vissa av sina medmänniskor samtidigt som de i övrigt är charmiga och välfungerande. Jag vill definitivt inte ha en hårdare och mer avhumaniserande attityd mot brottslingar, tvärtom. Men jag tycker att vi som samhälle ändå behöver bli bättre på att handgripligen, och när det behövs med ingripande åtgärder mot förövaren, skydda både enskilda människor och samhället i allmänhet mot utsatthet för brott.</span></div>
</div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<div>
<br /></div>
<div>
* "Mängdrabatten" innebär den "straffrabatt" man får per brott om man begår många brott. Är brotten tillräckligt många så innebär de sista i praktiken ingen ökad påföljd alls, de blir alltså "gratis" straffrättsligt.</div>
<div>
<br /></div>
</div>
</div>
<br />
<div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">PS</span></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<i><span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">När en kollega någon vecka efter mitt korta samtal med Kistamannen ringde upp honom och presenterade sig som polis så skrek ”Kistamannen” i stil med ”Är det du som är den där jävla Martin Marmgren”. Ilskan verkar alltså främst bero på att jag har skrivit om honom. Han lär därför knappast bli gladare av den här texten. Jag har så klart ingen avsikt att göra honom arg. Tvärtom så försöker jag alltid ha bra relationer med alla jag möter, även brottslingar. Och jag kan faktiskt förstå hans ilska. Jag skriver alltid anonymiserat, men i fallet med Kistamannen så faller anonymiteten då han är unik och därigenom lätt identifieringsbar. Han har rätt att känna sig kränkt av mitt skrivande, på samma sätt som de unga killar har som först fälldes och sedan friades för vad jag uppfattar som en våldtäkt i Tensta. Jag landar dock i samma slutsats nu som jag gjorde då. Att inte skriva alls om det jag möter i jobbet (och som inte rör någon sekretessbelagt information) för att någon kan identifieras och uppleva det som kränkande skulle stoppa mig från att berätta om och reflektera kring vad jag tycker berör viktiga samhällsfrågor. Jag har för övrigt anmälts, och friats, för mitt skrivande, så lagstiftaren verkar dela min bedömning av att yttrandefriheten har företräde i den här vägningen av motstående värden.</span></i></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<br /></div>
<div style="color: #222222; font-family: arial, sans-serif; font-size: 12.8px; margin: 0px; widows: 1;">
<div>
<span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">PPS</span></div>
<div>
<i><span style="color: #1a1a1a; font-family: Arial; font-size: 13pt;">Jag brukar som sagt alltid anonymisera allt jag skriver på bloggen. Jag vill dock göra ett undantag för den butik vars personal har visat stort moraliskt föredöme i synen på tiggarna och därför blivit attackerade två gånger av Kistamannen, vilket de också har hanterat på ett föredömligt och modigt sätt. Butiken är City Gross i Kista. Handla gärna där.</span></i></div>
</div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-47300331442058661492015-08-06T14:31:00.000+02:002015-08-07T22:14:50.879+02:00Om hatbrotten mot romska tiggare i KistaFör några dagar sedan kom <a href="http://www.expressen.se/nyheter/attackerna-har-fatt-tiggare-att-fly-kista/">en Expressenartikel ut</a> om den man, av media ibland kallad "Kistamannen" (vilket även jag kallar honom i texten), som vid upprepade tillfällen har utsatt fattiga romer i Kista för hatbrott. Texten behandlar händelser som är mer än en månad gamla (och har varit väl frikostig i hur den tolkat min "kritik", den var inte riktad mot åklagaren utan mot rättssystemet) . Men historien är fortfarande aktuell (även om Kistamannen verkar ha lugnat ned sig under sommaren) då han fortfarande bor och rör sig i området och de fattiga romer som befinner sig här <a href="http://www.expressen.se/nyheter/vi-ser-honom-var-tredje-dag--han-hittar-oss-overallt/">fortfarande är livrädda för honom</a> och för att han skall verkställa sina hot. Det finns också nya ärenden där han kan vara aktuell.<br />
<br />
Första gången jag själv träffade på Kistamannen var han redan känd av oss i närpolisen för sina attacker mot fattiga romer. Det var efter att han bland annat hade hällt brännbar vätska över en kvinna. Närpolischefen, då på väg hem, såg honom på torget nedanför stationen och bad mig gå ner och säkerställa att han inte skulle göra något dumt. Jag hade också rustat av och var på väg hemåt snart, men gick ner en sväng för att prata med honom. Kistamannen var då trevlig och sa att allt det där med attackerna på romer var bakom honom. Han lovade mig att han inte skulle ställa till med några fler problem. Det löftet höll han inte...<br />
<br />
En dag inte så långt efter den händelsen så gick det ut ett larm om bråk vid busstorget/tunnelbanan i Kista. Det var någon som hade gett sig på några tiggande romer. Vi ilade, men en utryckningspatrull var ännu snabbare på plats och grep mannen, som föga förvånande visade sig vara Kistamannen. Patrullen hade för avsikt att bara omhänderta honom för berusning, men jag som hade historiken sa att han absolut skulle gripas misstänkt för misshandel/hatbrott. Kistamannen blev all mer aggressiv och belades med handfängsel. I bussen på väg in skrek han rasistiska förolämpningar till en av kollegorna. Vi talade alla lugnt med honom och försökte förklara att han mest gjorde bort sig. Väl på stationen verkade han ha lugnat ned sig, men vid avvisiteringen slängde han sitt bälte i ansiktet på en kollega, vilket ledde till en skarpare tillsägelse och en anmälan om våld mot tjänsteman.<br />
<br />
I samtalen med Kistamannen framgick tydligt att han såg det som sin uppgift att "rensa" Kista på romska tiggare. Han tyckte själv att han gjorde vårt/polisens jobb och att han förtjänade beröm. Tiggare hade ingen plats i hans samhälle, och speciellt inte romska sådana. Detta gjorde han enligt egen utsago genom att gå fram till dem och förklara att de inte var välkomna här. De utsatta romerna berättar dock om våld och hot till livet. Det är framförallt dödshoten som har påverkat många, och gjort dem så rädda att de har känt sig tvingade att göra precis det Kistamannen önskade, det vill säga lämna Kista (och några även Sverige) helt.<br />
<br />
Den gången blev Kistamannen faktiskt häktad ett tag. Samma dag eller dagen efter att han släpptes ut (minnet sviker då det som sagt var 1-2 månader sedan, vilket innebär att jag kan blanda ihop lite detaljer) kom nästa attack. Vi hade, mycket tack vare närpolischefen, arbetat upp bra kontakt och förtroende med den romska gruppen av EU-migranter i Kista, så de kom direkt in till oss och berättade om mer våld och hot. Det resulterade i fler anmälningar om hatbrott och en fruktlös jakt under kvällen på Kistamannen. Jag jobbade dagpass morgonen efter, och klargjorde att jag gärna åkte och hämtade in honom om det fanns ett klart beslut om anhållande och husrannsakan. Det fixade gruppchefen under kvällen, så på morgonen åkte vi till hans adress och plockade in honom. Nu gick det lugnt till. Han var relativt samarbetsvillig och lätt att ha att göra med. Den här gången blev han dock inte sittandes lika länge.<br />
<br />
I princip direkt efter att han hade släppts igen så blev vi uppmärksammade på att det var bråk nere på torget och in i gallerian. Vi sprang ner ett gäng, och träffade på Kistamannen ståendes mitt emot en romsk man. Ett par romska kvinnor som befann sig i närheten kommunicerade så gott de kunde med tanke på språkbarriärerna att de hade blivit attackerade igen. Vi grep Kistamannen och kollegorna körde honom till arresten igen, medan jag samlade ihop målsägarna/brottsoffren och tog med dem in på närpolisstationen för förhör. Sedan återvände jag för att leta vittnen, dock utan framgång.<br />
<br />
Kistamannen släpptes dock snabbt igen. Det var i samband med den här händelsen som jag skrev <a href="https://www.facebook.com/permalink.php?story_fbid=840160546032919&id=267271336655179">ett inlägg på Kistapolisens Facebooksida</a> där jag vädjade till eventuella vittnen att träda fram, då de vittnesmål vi hade ifrån målsägarna dessvärre inte verkade räcka till. Det ledde till en massa delningar, en hel del media, och några få nya vittnen som vi slussade vidare till utredarna. Det verkade dock inte bli några genombrott i utredningarna. Samtidigt flydde allt fler av de utsatta romska EU-migranterna Kista, då många av dem var livrädda för att Kistamannen skulle göra verklighet av sina hot och faktiskt döda någon av dem.<br />
<br />
Att döma av en del anmälningar som har kommit in så har Kistamannen även varit aktiv under sommaren, även om det har varit betydligt mindre frekvent än i juni då han knappt hann vara ute någon dag innan nästa attack. Lyckligtvis har ingen skadats allvarligt än, men flera av de utsatta romska EU-migranter som han har gett sig på upplever att det bara är en tidsfråga tills det händer. Jag upplever också själv att den risken är påtaglig, även om jag uppfattade den som ännu större i juni när han var som mest aktiv.<br />
<br />
Det finns så klart väldigt mycket att reflektera över med avseende på den här serien av hatbrott. Det kanske viktigaste är det som jag tar upp i det länkade Facebookinlägget, nämligen hur viktigt det är att folk som befinner sig i närheten när någon attackeras eller hotas agerar, att man försöker stoppa det som händer, att man ringer polisen, och att man vittnar. Men steg ett är att bry sig tillräckligt mycket för att stanna upp och ta reda på om någon just blir/blev utsatt för en kränkning, även (och kanske speciellt) när den utsatte är en marginaliserad person som exempelvis en romsk tiggande EU-migrant.<br />
<br />
En annan fundering gäller vår/rättssamhällets oförmåga att beivra den här sortens brott, även när vi vet vem gärningsmannen är. Det är så klart enormt frustrerande när vi efter mycket förtroendeskapande arbete får de utsatta romerna att vända sig till polisen när de attackeras, och sen leder det inte till att kränkningarna upphör. Mannen grips och släpps igen och de flesta ärendena läggs ner. Vi i närpolisen som verkligen har ansträngt oss för att lagföra mannen så att de här utsatta människorna skall känna sig lika trygga som alla andra i vårt område har känt en stor frustration över att konsekvenserna uteblir. Vi kanske kunde ha lyckats bättre med våra förstahandsåtgärder, men främst handlar det nog om att väldigt höga beviskrav i kombination med låga straff ger personer som Kistamannen möjlighet att fortsätta att attackera och kränka romer trots att alla vet vad han gör. Här finns så klart paralleller till annan brottslighet, allt ifrån kvinnomisshandel till rån/inbrott, och det är också självklart att det handlar om att väga viktiga värden mot varandra på ett komplicerat sätt. Ibland upplever jag dock att vi som samhälle hamnar fel i den avvägningen, vilket går ut över utsatta brottsoffer.<br />
<br />
Slutligen så agerar Kistamannen inte i ett vacuum. Hans hat mot tiggare i allmänhet och romer i synnerhet kommer någonstans ifrån. När folk i olika sammanhang uttalar sig nedlåtande eller hatiskt mot en viss grupp människor så påverkar det hur människor ser på den gruppen, vilket i sin tur får konsekvenser på hur de behandlas. Oftast stannar det kanske vid blickar och fnysanden, men det kan också förstärka olika sorters diskriminering. I värsta fall leder det till våld och förföljelse. Kistamannens övertygelse om att han gjorde samhället en tjänst när han drev bort de romska tiggarna kom säkert ifrån saker som personer hade sagt till honom eller som han hade hört och läst. Vi har alla ett ansvar för hur vi uttrycker oss. Här är Sverigedemokraternas tunnelbanekampanj ett skräckexempel på hur man absolut inte tar det ansvaret, utan istället använder en retorik som ökar risken för fler attacker mot utsatta romer och andra tiggare. Därmed dock inte sagt att den sortens farliga och kränkande sätt att uttrycka sig skall förbjudas, yttrandefriheten är enormt viktig för ett demokratiskt samhälle. Men de behöver bemötas, och gärna i lyssnande samtal människa till människa. Det är där vi är som mest påverkningsbara.<br />
<br />
PS Jag famlar lite med begreppen när jag skall beskriva den utsatta grupp som det här inlägget berör. Många, men inte alla, av de fattiga EU-migranterna som sover i bilar, skjul och på madrasser i och runt våra städer är romer, men inte alla. Många är ifrån Rumänien, men inte alla. Många tigger, men inte alla. Det som förenar dem är att de är fattiga och att de är EU-migranter, varför jag brukar använda dem termen. Vad gäller just hatbrott är ju dock etniciteten speciellt relevant, och det finns en tendens att utgå ifrån att alla de fattiga EU-migranterna är just romer, och att speciell rasistisk missaktning riktas mot dem just på grund av det antagandet (som ofta, men inte alltid, är sant). Det blir då ett hatbrott oavsett om gärningsmannen hade rätt i sitt antagande eller ej, då motivet till gärningen var hatet mot en viss etnicitet (till skillnad ifrån om han hade attackerat någon enkom för att denne var fattig, vilket inte är en diskrimineringsgrund för straffskärpningsregeln). Med tanke på att den här texten handlar om hatbrott så har jag dock valt att använda termen "romer" om de utsatta även om jag inte vet till 100% om alla brottsoffer har varit det.Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-63158318259905004572015-07-30T12:51:00.002+02:002015-07-31T12:12:39.500+02:00"Pride Järva" och hatbrott i HusbyIgår har jag arbetat i kommenderingen för "Pride Järva" (en parad som anordnades av folk med kopplingar till Sverigedemokraterna) och det antirasistiska "parkhäng" som drogs ihop för att markera stöd för HBTQ-rättigheter och samtidigt ta avstånd ifrån SD.<br />
<br />
Inför manifestationerna hade jag redan haft kontakt med en av arrangörerna till parkhänget då jag tillsammans med några andra personer med förankring i Norra Järva håller på att<a href="http://www.aftonbladet.se/debatt/article21176908.ab"> arrangera en "Mångfaldsfestival" i Norra Järva</a> och ville ha med henne i den gruppen. Det blev naturligt att då även koordinera kring dagens arrangemang.<br />
<br />
Jag deltog i en grupp som hade ansvar för ordningshållningen på norra sidan av Järva-fältet, där jag hade ett specifikt ansvar för att koordinera med parkhängsgänget, medan en annan grupp hade ansvar för att följa den SD-anknutna paraden genom Tensta och Rinkeby. Vi hade även understöd av två SPT-grupper ("kravallpoliser"), några spanare och trafik/mc.<br />
<br />
Medan paraden började i Tensta så fotpatrullerade vi i Husby. Det var mycket folk ute och trevlig stämning. Flera av de ungdomar vi pratade med ville diskutera "bögparaden". De var avspända och respektfulla samtal, men det var också väldigt tydligt att ett antal av dem dessvärre hade starkt homofoba värderingar. Det pratades om att det var "äckligt", "onaturligt" att det "spred sjukdomar" med mera. Vi försökte lugnt och pedagogiskt förklara att problemet var deras fördomar, och inte att en del människor älskar personer av samma kön. Jag själv kunde inte riktigt ta diskussionerna fullt ut då jag hade ansvar för situationen på torget och att kommunicera med insatsledningen, arrangören av parkhänget och tillströmmande deltagare. Det gjorde mig frustrerad. Lyckligtvis gjorde min kollega för dagen, en närpolis ifrån ett annat distrikt, ett väldigt bra jobb där.<br />
<br />
I samtalen försökte vi även förebygga attacker mot "Pride Järva". Flera av de ungdomar vi pratade med kände till att det fanns SD-kopplingar, men verkade störa sig mer på att det var "bögar" som paraderade. Det var dock ingen som uttalade sig hotfullt eller talade om att störa eller attackera paraden.<br />
<br />
Hela "Pride Järva"-paraden avlöpte lugnt och städat. Det cirkulerade lite rykten om att någon skulle attackera den, men det mest dramatiska som hände de ca 20 paraddeltagarna var att någon enstaka antirasistisk motdemonstrant dök upp och skanderade mot dem ett kortare tag. De skingrades i Husby Södra då de inte hade fått tillstånd att gå hela vägen fram till Husby Norra/Centrum.<br />
<br />
Parallellt med att "Pride Järva" avslutades anlände motdemonstranterna i parkhänget. När arrangörerna var på plats så började de spela trummor. De var väldigt duktiga och fick snabbt entusiasmerat den grupp på ca 100-200 personer som hade samlats i deras hörn av torget. När jag efter ett tag klargjorde att "SD-paraden" inte skulle komma hela vägen fram dit de var, så började de, ledda av trummorna, röra sig ner mot Järvafältet och Husby Gård för sitt "parkhäng" och picknick. Det hela gick väldigt lugnt och städat till och det var god och kamratlig stämning. Dock fanns det på torget under samlingen/uppträdandet och på väg ner enstaka ungdomar som ropade homofoba tillmälen efter gruppen. De blev tillsagda av de närvarande kollegorna och det var inget som eskalerade till stök.<br />
<br />
När "Pride Järva" var avslutat och deltagarna hade lämnat med tunnelbanan och parkhänget hade nått fram till picknickplatsen så bröts kommenderingen ner. Jag och min kollega kvarstannade med parkhängsgänget för att säkerställa att de inte blev attackerade eller trakasserade. Resten av vår grupp, som också var kvar på insatsen, åkte för att ta en sen lunch.<br />
<br />
Då vi befann oss med parkhängsgänget kom det fram två personer och ville avvisa oss ifrån platsen. De hävdade att vår närvaro gjorde folk otrygga och att vi inte kunde vara på ett antirasistiskt arrangemang då vi var poliser, och därigenom rasister. Jag och kollegan gjorde vårt bästa för att förklara det inskränkta och ologiska i deras resonemang, men det gick inte riktigt hem. Vi som poliser var ansvariga för vad andra poliser hade gjort, främst då verkställanden av utvisningsbeslut och rasistiskt profilerade inre utlänningskontroller, och var därigenom rasister. Därför var det respektlöst av oss att befinna oss bland antirasister då de kunde uppleva vår närvaro som skrämmande eller provocerande. Jag kontrade med att med den logiken så var de respektlöst av dem som vita att befinna sig där, då många av de "rasifierade" som befanns sig på parkhänget kunde ha blivit utsatta för rasism av vita. Det fick killen jag pratade med att börja stamma lite, men sen fortsatte han i samma spår som tidigare. Vi kom inte längre, och jag fick inte heller intrycket av att deras åsikt hade stöd av särskilt många fler än just de själva (som knappast riskerade att bli utvisade...).<br />
<br />
Efter att det hade börjat regna så upplöstes parkhänget successivt genom att små grupper av deltagare började röra sig tillbaka mot Husby Centrum. Vi hängde kvar tills den sista gruppen, arrangörerna, lämnade, och gick med dem upp mot centrum. När vi var drygt halvvägs kom det ett telefonsamtal till en av arrangörerna om att någon hade blivit misshandlad i Centrum. Jag och kollegan sprang upp dit samtidigt som jag meddelade resten av gruppen på radion.<br />
<br />
<div class="MsoNormal">
På väg fram mot centrum så var det flera personer som pekade
mot torget utanför tunnelbanan vid Husby Norra och sa att det var bråk
där.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När vi kom fram så såg vi ett gäng människor som kom ifrån
parkhänget ståendes i en klunga på torget. Det pågick inga våldsamheter för
tillfället, men det var irriterad stämning och "gult läge". Jag frågade dem vad
som hade hänt, och de sa att de hade blivit attackerade och misshandlade. Det var tydligt att de hade blivit utsatta för hatbrott, vilket jag också konstaterade när någon i omgivningen sa att det bara var "tjafs". En man visade på ett tydligt blåmärke i ansiktet. En annan sa att
någon hade blivit slagen till marken. Det nämndes också att flaskor skall ha
kastats och att en flagga skall ha tillgripits. Gärningsmännen skulle nyligen ha
avvikit i riktning mot Akalla. Ingen skulle enligt dem
jag frågade vara kvar på platsen.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Medan jag stod och pratade med dem så var det fortsatt
stökigt runt omkring. En lokal ungdom sa något homofobt till
en av deltagarna i parkhänget. Jag tryckte undan honom och sa till honom att
vara tyst. Jag såg sedan på avstånd hur det blev allt mer irriterat mellan några lokala ungdomar, folk ifrån Lugna Gatan Husby och några ur parkhänget. Kollegan hade börjat ta tag i det och jag, som är känd av de lokala killarna, anslöt för att dra bort folk ifrån stället där parkhängsgruppen stod och lugna ner stämningen. Parallellt försökte jag säga till
alla i parkhänget att det skulle stanna kvar ståendes i grupp som de gjorde nu
för att sedan alla bli förhörda om de brott som de hade utsatts
för så fort fler kollegor kom.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Kort därefter anlände resten av vår grupp. Vi började då peka ut förhörspersoner för att få igång
utredningsverksamheten när ordningsläget var lite mer säkrat. Senare anlände även yttre befäl/insatsledare och ett antal fler kollegor.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Lite senare höll det på att stissas upp igen då kollegor skulle ta en person som hade blivit utpekad åt sidan. Han är en av de lokala unga vuxna som är välkänd av polisen och väldigt lättstött, och han befann sig mitt inne i ett gäng av kompisar som ofta hamnade i konflikt med poliser. Han skrek att ingen skulle röra honom. Jag, som känner honom en aning, klev in och förde honom ut ifrån gruppen. Jag lät dock honom gå själv så fort han hade klargjort att han tänkte följa med. Han hade blivit medtagen även utan min hjälp, men troligtvis då utsläpad, vilket hade eldat upp hela gänget med lokala ungdomar.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Efter det lugnade situationen ned sig successivt. Dock var
det en del fler incidenter där en del lokala ungdomar yttrade sig nedlåtande gentemot
de hbtq-personer som hade deltagit i parkhänget. Vid ett tillfälle gav en av männen i parkhänget en slängkyss åt en av dem som hade yttrat sig homofobt, vilket fick önskad effekt. Han blev rasande, och vi fick trycka undan honom igen. Jag kan dock inte säga att han inte förtjänade att retas med. Händelsen följdes av att han fick ett gäng gliringar av kompisarna i närheten.<o:p></o:p></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
Då jag lite senare samtalade med de lokala trygghetsvärdarna ifrån Lugn Gatan så ville de berätta om hur de upplevde att bråket hade startat. Enligt dem så hade en person ur parkhängsgänget betett sig
provocerande och gått fram och viftat med en flagga mot några av de lokala
ungdomarna. De önskade bli förhörda om detta, vilket jag tillsåg. Deras berättelse tillförde ett annat perspektiv till händelsen. För min del framstod det dock fortfarande som tydligt att parkhängsgänget hade blivit både provocerade och attackerade.</div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
När alla utredningsåtgärder var klara såg insatsledningen till att alla ur parkhängsgänget kom säkert iväg med tunnelbanan. Jag och min kollega, som inte hade hunnit äta än, tog en mycket sen lunch och anslöt sedan till avrapporteringen. Det skrevs på misshandel (hatbrott) och hets mot folkgrupp.</div>
<div class="MsoNormal">
<o:p></o:p></div>
<br />
Ur ett polisiärt perspektiv kan jag bara konstatera att vi dessvärre misslyckades med vår uppgift, att säkerställa att ingen i de två grupperna blev utsatt för brott. I efterhand kan man konstatera att hotbildsbedömningen var ofullständig. Vi fokuserade för mycket på risken att "Pride Järva" skulle utsättas för attacker (de personerna följdes ju samtliga till tunnelbanan) och missade att ta höjd för att folk ur det antirasistiska parkhänget skulle attackeras. Vi hade ju bevakning på arrangörsgruppen, men hade behövt skydda även de deltagare som lämnade lite tidigare. Jag tror att feltänket beror på att vi fokuserade för mycket på risken att någon skulle attackeras pga kopplingen till SD och för lite på risken att någon attackeras het enkelt för att det är tydligt att denne är hbtq-person. Att döma av en del av de samtal vi hade under dagen så framstod ju redan då det som att en del upplevde det mycket mer provocerande att "bögar" skulle komma till Husby än att SD hade ett arrangemang här.<br />
<br />
Vad gäller homofobin, så finns den så klart i alla delar av samhället. Den är dock betydligt starkare i sammanhang som är traditionellt kulturellt eller religiöst patriarkala och/eller där starka machonormer råder (det finns exempelvis fortfarande så vitt jag vet inte en enda öppet homosexuell man i hela Skånepolisen). Utan att generalisera alla boende så kan man konstatera att båda de faktorerna finns i delar av Husby. Det är ingen slump att några av dem som uttalade sig mest homofobt är ungdomar/unga vuxna män som ingår i bekantskapskretsar där det begås brott och där status är nära knutet till våldskapital, dessa miljöer är extremt "macho". Andra hänvisade till religion eller till ett lokalt (sub)kulturellt sammanhang. Det är hur som helst tydligt att behoven av att ta tag i homofobin i delar av vårt samhälle är trängande.<br />
<br />
Det är också tydligt att sättet att om man vill påverka folk så kräver det lugna, lyssnande och respektfulla samtal. Folk är inte homofober för att de är onda. De har fått med sig knepiga värderingar ifrån olika sammanhang, och de har (ännu) inte varit kapabla att se det kränkande och ologiska i de här värderingarna. Det är så klart precis samma sak med rasism. Det krävs en tydlig linje och ett direkt avståndstagande, men samtidigt ett förstående samtal om man har ambitionen att faktiskt "omvända" någon. Det gäller de av ungdomarna vi pratade med i Husby som hade homofoba värderingar på samma sätt som det gäller människor som uttrycker sig fördomsfullt mot invandrare eller muslimer.<br />
<br />
Jag avslutar med att återvända till det arrangemang, <a href="https://www.facebook.com/events/1631785147091226/">den "Mångfaldsparad", jag och några till planerar att genomföra den 3/10 i år i Norra Järva</a>. Min förhoppning är att det skall bli ett inkluderande arrangemang som inte stämplar någon utan lyfter upp det som är fint med området och vikten av att respektera varandra samtidigt som vi tar tydlig ställning mot både homofobi och rasism. Det kanske kan vara en liten del i att jobba för en successiv förändring av de värderingar som nu tyvärr ledde till våld och kränkningar.Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com37tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-17196398218238146052015-07-23T17:18:00.001+02:002015-07-25T12:05:39.208+02:00Örfil i arrest<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>En del av de händelser som jag
skriver om här har hänt ett bra tag innan inläggen om dem dyker
upp på bloggen. Det kan ibland bero på sekretess-skäl, men oftast
handlar det om att jag helt enkelt inte har haft tid att skriva i
anslutning till händelsen. Oavsett vilket, så lämpar en del texter
sig att vänta med en aning, då händelserna och de inblandade
personerna blir svårare att identifiera.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi var på jakt efter en rånare. En
ung man hade anhållits i sin utevaro som delaktig i ett väpnat rån,
och vi var ute för att hämta in honom. Med hjälp av lite
detektivarbete så fick vi reda på att han bodde på ett hotellhem.
Vi fick beslut om husrannsakan och fick ut nyckel för att gå in i
rummet. Vi placerade som vanligt en kollega på baksidan och gick in.
Dörren var olåst, TV:n var på, och det var uppenbart att någon
alldeles nyss hade befunnit sig i rummet. På förfrågan hos
föreståndaren om killen hade några vänner på hemmet fick vi fram
att han brukade umgås med personen i rummet mitt emot i korridoren.
Vi gick in där, och påträffade den person vi letade efter. Han
ljög först om id och var allmänt otrevlig och aggressiv. Vi tog
med honom, och på vägen in öste han en strid ström av grova
förolämpningar över min kollega som satt bak med honom. Kollegan i
fråga är en av de vänligaste och ödmjukaste poliserna i
distriktet, och lät honom hållas efter att ha gjort några försök
att nå fram.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Väl inne i arresten så sattes han
enligt gängse rutiner på bänken där inskrivning och avvisitering
sker. Arrestvakten kom fram och sa åt honom att börja ta av sig
kläder och föremål. Killen svarade med att be arrestvakten gå och
knulla sin morsa. Vakten reagerade instinktivt, gav killen en (mycket
lätt) örfil och sa "Du talar inte till mig på det sättet".
Killen skrek något i stil med "Han slog mig!" och vände
sig till oss med anklagande röst och skrek "Ni såg!" Jag
tog undan vakten och sa till honom att vänta en bit bort i deras
rum. Sedan gick jag tillbaka till killen, sa att jag såg och att vi
skulle prata om det senare, men att han nu skulle göra som han blev
tillsagd och låta sig avvisiteras. När det budskapet hade gått in
och avvisiteringen var på gång gick jag tillbaka för att prata med
den vakt som hade utdelat örfilen. Jag förklarade att jag förstod
att han hade blivit förbannad, men att det han hade gjort inte var
ok, och att han dessutom riskerade sitt eget jobb.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hans vaktkollega drog honom avsides för
att prata med honom. Jag hjälpte kollegorna att bli klara med den
anhållne killen, och förklarade för honom att han skulle få
berätta om örfilen i det kommande förhöret, samt att det var upp
till honom om vi skulle ta upp en anmälan om detta eller ej. Innan
jag gick ut så förklarade jag situationen för vakten. Han sa då,
troligtvis coachad av sin kollega, att han bara hade räckt sig fram
för att ta tag i killen. Jag sa att han hade rätt att komma med
vilken version som helst i ett eventuellt förhör och att det var
inget jag skulle döma honom för, men att om jag tillfrågades så
skulle jag säga att det jag såg var en örfil och inget annat.
Samtidigt hoppades vi att vi genom vänlighet och bra bemötande mot
den anhållne skulle få honom att känna att det inte var nödvändigt
att anmäla händelsen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag rapporterade om händelsen till
stationsbefälet, och kommunicerade med gruppchefen om det kommande
förhöret. En kollega som var perfekt för uppdraget utsågs som
förhörsledare, och jag stämde av situationen med honom innan
förhöret. Efter förhöret så berättade också kollegan att den
anhållne för tillfället inte ville anmäla örfilen, och att han
skulle meddela om han ändrade sig. Så vitt jag vet gjorde han
heller aldrig det.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Händelsen fick alltså inga
konsekvenser för någon, vilket jag är glad för. Jag tyckte
genuint synd om vakten som tappade kontrollen. Jag fick också
känslan av att han inte hade så bra koll på var gränserna för
ett acceptabelt sätt att arbeta på gick. Han var relativt ny i
jobbet, och dessutom relativt ny i landet. Det var uppenbart att han
blev skärrad när jag förklarade att han riskerade sitt jobb. Jag
upplevde dock aldrig att han blev arg på mig, då jag försökte
vara vänlig och respektfull mot honom samtidigt som jag var tydlig.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vad gäller den anhållne killen, så
spelar det ingen roll hur odräglig han var mot oss poliser eller mot
vakterna, han skall inte behöva utsättas för någon form av
kroppsliga bestraffningar, inte ens så lindriga som en lätt örfil.
Våld används för att försvara, ta kontroll och genomföra
tjänsteåtgärder, inte för att bestraffa. Och han skall självklart
också känna att rättssystemet skyddar honom när han utsätts för
brott på samma sätt som det skyddar alla andra. Vilket jag tror att
han kände i det här fallet. När han märkte att vi faktiskt skulle
ha tagit upp en anmälan om han så hade velat, och dessutom berättat
sanningsenligt vad vi såg, så kände han (lyckligtvis) inte längre
att det var nödvändigt.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag kan ofta tycka att rättssystemet
är väl tandlöst mot dem som begår brott. Straffen är låga och
beviskraven i vissa fall oskäligt höga, konsekvenserna av att begå
brott blir ofta försumliga. Jag upprörs över att människor som
regelbundet utsätter andra för grova kränkningar kan fortsätta
med det trots att vi vet vilka de är och vad de gör.
Brottsofferperspektivet i rättsskipningen är på tok för svagt. Vi
behöver bli bättre på att få stopp på vaneförbrytare och
yrkeskriminella. Men mötet med polisen får aldrig innebära att en
person fråntas rättigheter eller skydd som skall gälla alla.
Oavsett vad personen har gjort. Ingen person skall behöva utstå
kroppslig bestraffning. Alla skall kunna begära att en anmälan tas
upp om de blir utsatta för brott och lita på att poliser och andra
myndighetspersoner vittnar sanningsenligt om det de har sett. Det är
inte bara en individuell rättighet, det är också grundläggande
för förtroendet för hela vår rättsstat.<br />
<br />
Slutligen, för mig är det sunt att inte vi poliser håller på och anmäler varandra stup i kvarten, vilket skulle vara fallet om vi tillämpade all lagstiftning korrekt och bokstavstroget. Man får enligt regelverket inte lämna "rapporteftergift" till en annan polis, men i praktiken ser man ofta emellan fingrarna med småsaker (trafikrelaterade sådana). Många poliser skulle bli bötfällda om deras bisittare hade rapporterat varje fortkörning som inte kan motiveras som tjänsterelaterad. Men det är en helt annan sak när en tredje part blir utsatt för något och denne själv vill anmäla händelsen. Då finns det, oaktat lojaliteter, enligt min mening helt enkelt inget utrymme för att ljuga. Sen tycker jag samtidigt att vi behöver se över hur vi lär oss av och delar ut skuld efter polisiära misstag. Dels för att skifta fokus ifrån individ till organisation, men också genom att då en individ faktiskt gjort något fel ha fler alternativ än att sparka denne (något som är betydligt mer kännbart än de straffrättsliga påföljderna). Här är en polislegitimation, som tillfälligt kan dras in, ett bra alternativ. Polisförbundet driver båda frågorna.<br />
<br />
PS. Frågan om anmälningsskyldighet har lyfts. Förutom att jag tycker att det är olyckligt när det blir för stort fokus på formaliteter och paragrafrytteri och för lite på de inblandade människorna så kan jag bara konstatera att brottet (ringa) misshandel kräver att smärta eller skada skall ha uppstått. Örfilen var en mycket lätt markering. Den var inte ok, och hade den utsatte killen velat anmäla och där berättat att han fick ont så hade en anmälan upprättats och jag hade vittnat om att jag såg en örfil och inte ett försök att greppa tag i honom. Men när inte killen vill anmäla så kan vi inte ens bevisa att rekvisiten är uppfyllda. Jag kan absolut inte säga om det uppstod någon smärta eller ej, och någon skada var det absolut inte frågan om. Jag tycker alltså att det fattades rätt beslut när man beslutade att inte upprätta en anmälan. Av många skäl. Inte minst medmänsklighet.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-72377981038114493122015-06-09T22:29:00.001+02:002015-06-09T22:29:47.311+02:00Fattiga EU-migranter - avhysningar och upplevda problem<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">För ett tag sedan fick jag
i uppdrag att tillse att vi under ett kvällspass besökte två
boplatser med fattiga EU-migranter och tog ID-uppgifter på dem,
något som Kronofogden (när det ej rör sig om allmän plats)
behöver för att kunna verkställa en avhysning. Både jag och flera
av kollegorna var djupt obekväma med arbetsuppgiften, då det
innebar att besöka boplatserna väldigt sent på kvällen för att
öka sannolikheten att de som bodde där var hemma. Båda av dem låg
dessutom väldigt avsides inne i skogspartier nära stora motorleder,
och det kunde rimligtvis inte störa någon att det fanns
bosättningar där.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Vi åkte hur som helst i
slutet av passet ut mot den första bosättningen. Efter en del
letande i skogen, som var fruktansvärt nedskräpad av plast,
glaskross mm och delvis kändes som en soptipp så hittade vi ett
improviserat skjul. Vi knackade på och bad om att få prata med dem
som bodde där. Efter ett tag kom tre rumäner ut, och vi förklarade
på engelska att vi behövde ta id-uppgifter på dem på uppdrag av
markägaren/staden då det eventuellt skulle bli aktuellt med
avhysning. De var vänliga och samarbetsvilliga, och vi bad också
flera gånger om ursäkt för att vi hade stört dem. Den andra
bosättningen som vi hade fått i uppdrag att kontrollera det passet
var tom.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Efter besöket ifrågasatte
vi starkt vad meningen var med att avhysa rumänerna ifrån det
aktuella skjulet. Man skulle ställa till stort besvär för dem till
ingen som helst vinst för samhället. De skulle ju bara flytta på
sig till en annan, mindre undanskymd och nedskräpad, plats och
bosätta sig där istället, men förlora sitt mödosamt uppbyggda
hem/skjul.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Veckan därpå skedde
avhysningar ifrån två stora boplatser i Kista, båda på
parkeringsplatser där EU-migranternas närvaro orsakade de boende
och markägaren problem. Lyckligtvis gjordes ingen avhysning i
skjulet som jag hade besökt. Dessa avhysningar genomfördes i
samverkan med Kronofogdemyndigheten och Socialtjänsten. Jag var
själv inte med. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">I ett antal
trygghetsundersökningar framgår att många Kistabor anser att
närvaron av EU-migranter i och kring Kista Galleria är det som
skapar mest otrygghet i området. Det finns grovt uppskattat 200
fattiga EU-migranter, främst ifrån Rumänien och Bulgarien, som
brukar sova på boplatser i Kista, och troligtvis fler som uppehåller
sig i och runt gallerian under dagtid. Andelen Kista-bor som anser att
de fattiga EU-migranterna är ett problem har också enligt samma
undersökningar stigit kraftigt under det senaste året.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Polisen i allmänhet och
närpolisen i synnerhet har i uppdrag att arbeta för och lyssna på
medborgarna. I den nya polisorganisationen är det ännu tydligare
beskrivet att polisens arbete till stor del skall styras av
medborgardialog och medborgarlöften, så att vi ägnar oss åt det
som just människorna i lokalsamhället upplever som problem. Vi i
närpolisen får också regelbundet höra berättelser och klagomål
riktade mot de fattiga EU-migranterna, speciellt ifrån näringsidkare
och ordningsvakter i Kista Galleria. Ibland rör det helt enkelt att
deras blotta närvaro anses vara störande, men det handlar också
ofta om eventuella ordningsstörningar eller brott. En del människor
är förtvivlade, och berättar exempelvis om fekalier i eller
utanför deras butiker/restauranger eller om affärer som inte längre
går runt.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Även boplatserna upplevs
skapa otrygghet, dels då markägare berövas sin rätt till den egna
marken, men också genom vad som ibland kan vara en mycket omfattande
nedskräpning.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Det finns ett tryck både
ifrån delar av allmänheten och ifrån en del kollegor att vi agerar
mer resolut mot EU-migranterna. Det har lyfts rykten om att polisen i
andra gallerior har nolltolerans mot tiggare och systematiskt avvisar
alla. När vi på vår närpolisstation hade en hypotetisk diskussion
om hur man eventuellt skulle kunna använda ordningslagen för att (i
upprepade fall) gripa en passivt stillasittande tiggare på allmän
plats så klargjorde jag dock att om det någonsin skulle bli
aktuellt så skulle jag ordervägra eller lämna.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Jag kan förstå att en del
av dem som bor och verkar i området är bekymrade, och att det finns
en förväntan på att vi agerar på något sätt mot den upplevda
otryggheten. Vi har också en skyldighet att ingripa mot brott och
ordningsstörningar samt att verkställa/biträda vid avhysningar av
illegala boplatser, exempelvis på någons tomtmark eller
parkeringsplats, eller på allmän plats (stadsnära parker mm).</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Polisen får dock ALDRIG
agera mot en grupp enbart för att omgivningen anser att deras
närvaro innebär ett problem. Brott, likväl som ordningsstörningar,
begås av INDIVIDER, ej av en etnisk grupp. Vi kan ALDRIG hålla en
enskild EU-migrant ansvarig för hur en annan EU-migrant har agerat.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Vad gäller
ordningsstörningar så är det helt grundläggande i vår rättsstat
att bedömningen om ett beteende är ordningsstörande eller ej inte
får påverkas av individens etnicitet, sexuella läggning, etc. Vi
kan inte ha en polis som exempelvis behandlar två män som kysser
varandra offentligt som ordningsstörande bara för att det finns
många som betraktar det (till skillnad ifrån en heterosexuell kyss)
som normbrytande och provocerande. Det räcker alltså inte med att
omgivningen anser att det är ordningsstörande att det sitter
EU-migranter och talar högt med sina väskor på bänkar i
mittgången i gallerian så länge inte samma beteende hade ansetts
ordningsstörande om det hade rört sig om välklädda norrmän.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">Angående bosättningar, så
kommer polisen fortsätta att behöva göra (eller biträda vid)
avhysningar. Ingen, oavsett etnicitet, har rätt att bosätta sig på
annans mark eller i parker. Rör det offentlig plats så kan polisen
avhysa med hjälp av ordningslagen. Vi samverkar dock alltid med
kommunen/socialtjänsten som nu erbjuder evakueringsboenden för alla
som avhyses. Rör det tomtmark (privatägd eller allmän) så är det
Kronofogden som fattar beslut om avhysning. Det är dock viktigt att
ha med sig att de här människornas behov av någonstans att vara
inte försvinner bara för att de avhyses ifrån en plats, de kommer
så klart bara att flytta till en annan plats. Därför ter sig
avhysningar ifrån platser där få människor störs eller berövas
sin rätt som en väldigt dålig idé, då man försvårar för
utsatta människor till liten eller ingen nytta. Bättre då att låta
dem stanna tills det finns ett bättre alternativ. Sen måste vi
hitta lösningar, gärna i samförstånd med EU-migranterna, på den
enorma nedskräpning och miljöförstörelsen omkring bosättningarna.
</span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">EU-migranterna är en
mycket fattig och utsatt grupp. Det förekommer dessutom en hel del
fördomar mot dem, vilket gör att man behöver vara källkritisk vad
gäller alla de historier som berättas. Lösningen på problem med
fattigdom och diskriminering är inte polisiär. Stockholms stad har
precis påbörjat ett arbete med att ge bättre stöd och hjälp till
den här gruppen, där det även ingår att samverka med ideella
organisationer som arbetar på plats i exempelvis Rumänien.
Slutligen, för er som upplever att närvaron av fattiga EU-migranter
är besvärlig så kommer här ett antal förslag:</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">1. Behandla fattiga
EU-migranter som vilken individ/medmänniska som helst. Hälsa,
nicka, se dem i ögonen och visa respekt. Lös konflikter och problem
genom kommunikation och samförstånd där det går. Reagera,
inklusive genom att anmäla brott och ordningsstörningar, när det
behövs. Som för vem som helst annars. </span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">2. Det är kanske
självklart för de flesta, men var medmänsklig och se den utsatta
människan. Bli arg på fattigdomen och inte på den fattige.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 2; widows: 2;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma;">4. För er som vill göra
något för att hjälpa så finns det många bra ideella föreningar
som jobbar med att hjälpa fattiga EU-migranter både här
(Crossroads, Föreningen Hem, etc) och i sina hemländer (ex Hjärta
till Hjärta eller lokala romska organisationer) som man kan engagera
sig i eller skänka pengar till.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Självklart
finns inte lösningen på de fattiga EU-migranternas misär i Sverige,
utan i de länder som de kommer ifrån. Vi behöver dock bli bättre
på att lindra den utsatthet de upplever medan de är här. Kanske
främst genom insatser ifrån samhället likt de ifrån Stockholm
Stad som nämndes ovan, men även genom hur vi alla bemöter dem som
medmänniskor då våra vägar korsas i vardagen.</span></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com26tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-47146413700700594052015-05-01T18:39:00.003+02:002015-05-01T18:52:31.976+02:00"Horungar"?<span style="font-family: Times New Roman, serif; font-size: small; orphans: 1;">Valborg.
I stort sett alla närpoliserna som jobbar i Kista har skippat både
kallelsen till t</span><span style="font-size: small; orphans: 1;">aktik/självskyddsövning på förmiddagen och
möjligheten att fira med familj eller vänner på kvällen för att
kunna vara ute och jobba i området. Vi vet att behoven är som
störst då det festas mycket och många ungdomar är i rörelse. En
årligen återkommande ungdomsfestival i Kista drar dessutom folk
ifrån stora delar av länet.</span><br />
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Många
av oss besökte festivalområdet i Kista redan under eftermiddagen.
Det var lugnt och städat, och såväl personal, barn, föräldrar
och ungdomar hälsade på och pratade med oss poliser. En del mindre
barn ville ta foton med oss. Stämningen var god och det var lätt
att trivas.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Min
patrull fick även nöjet att besöka valborgsfirandet i Akalla By
tidigt under kvällen. Det var även här väldigt mycket folk ute,
en härlig blandning av människor i alla åldrar. De flesta, gamla
som unga, hälsade glatt och vänligt. En mamma kom fram med sitt
lilla barn och förklarade, lite ursäktande, att hon har "skrämts"
med polisen då hon har sagt att man måste ha bilbälte på sig och
nu vill att barnet skall få en positiv bild och se att poliser är
snälla.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">När
vi är i Akalla rapporterar kollegor ifrån festivalområdet i Kista
om att det börjar bli stökigt, och när de sedan går ut med ett
pågående slagsmål mellan olika grupper av ungdomar åker såväl
vi som de flesta poliserna i området dit för att stötta. När vi
anländer är det en helt annan stämning. Det är säkert mer än
1000 ungdomar på plats, men väldigt få vuxna. Det uppstår
konstant mindre bråk eller tumult, speciellt framme vid scenen, och
personalen som festivalen har anlitat räcker inte till på långa
vägar.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Vi
behöver alla jobba för att avvärja bråk och hjälpa utsatta.
Några kollegor tar hand om en tjej som har svimmat i trängseln
framme vid scenen och ser till att hon kommer iväg med ambulans. Jag
och min patrull fick hjälpa en 10-årig pojke som i utkanten av
området hade blivit misshandlad av några killar, ta upp anmälan
och köra hem honom. Främst handlade det dock om att se till att
inga konflikter urartade i stora slagsmål.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Vid
något tillfälle kastades det plötsligt en sten mot några av
kollegorna. Lyckligtvis blev ingen träffad. Det gick inte heller att
se var stenen kom ifrån, och det hela dog ut direkt.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Medan
vi var där och försökte hjälpa till så gott vi kunde sjöngs det
ifrån scenen om hur vi poliser är "horungar" och dylika
poliskritiska texter. Det kändes inget vidare. Kanske inte främst
för att det kan tyckas aningen oartigt, utan för att jag kände att
det påverkade attityden mot oss hos många av de samlade ungdomarna,
som var helt annan än tidigare under kvällen. Nu var det få som
var intresserade av att hälsa, möta min blick eller prata lite.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;"><span style="color: black;">Det
är så klart fritt fram att både tycka illa om polisen och skriva
förolämpande sånger om oss. Många har också egna negativa
upplevelser som behöver få vädras och diskuteras. Men det kan vara
bra att vara medveten om att när man sprider hatiska nidbilder om
hur poliser är så påverkar det inte bara oss, utan även vår
möjlighet att hjälpa utsatta, utreda brott och hålla ordning. Att
dessa bilder då basuneras ut under en festival arrangerad av en
fritidsverksamhet som, finansierad av staden, har i uppdrag att
stötta och fostra ungdomar är väldigt olyckligt.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;"><span style="font-family: Times New Roman, serif;">Efter
att festivalen hade stängt ner så samlades många av ungdomarna i
Kista</span> Galleria, där en ensam ordningsvakt hade att hantera
hundratals ungdomar som fyllde McDonalds och Max. Båda
restaurangerna beslutade att stänga i förtid på grund av
ordningsproblem och vår hjälp behövdes så klart även där. Man
kan starkt ifrågasätta hur en galleria med sådan omsättning kan
använda kostnadsskäl som en anledning att ha en sådan flagrant
underbemanning av ordningsvakter. Dessutom borde det vara helt
uteslutet av arbetsmiljöskäl att låta en stackars ordningsvakt
arbeta själv under sådana omständigheter.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">Medan
vi var kring gallerian så var fortsatt attityden bland en del av
ungdomarna minst sagt negativ. En tjej kom fram och berättade för
mig att min uniform var ful. När jag inte svarade mer än "Tycker
du?" så gjorde hon några minuter senare ett nytt försök,
denna gång genom att berätta att jag var ful. Det fanns inte så
mycket att diskutera kring det uttalandet, så jag frågade om hon
mådde ok samtidigt som en killkompis till henne knuffade undan henne
och sa åt henne att visa lite respekt. </span></span></span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 1;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Times New Roman;"><span style="font-size: medium;">I det
fallet kände jag tydligt att det inte fanns någon anledning att
låta mig provoceras. Den avvägningen, om man vill och/eller bör
reagera på provokationer, är dock en konstant utmaning i vårt
område. Speciellt när en kollega av någon anledning får ett rykte
som gör att hen blir särskilt utsatt för påhopp. Här har vi en
enormt viktig balansgång. Vi behöver stötta varandra, och
speciellt då de kollegor som är särskilt utsatta, internt i
arbetsgruppen och även se till att polisen som arbetsgivare ger
förutsättningar för externt stöd/handledning för att bearbeta
den frustration provokationerna kan leda till. Och samtidigt behöver
vi vara bra på att ge varandra direkt feedback om vi fastnar i
konflikter/prestigekamper eller brister i bemötande.</span></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif;"><span style="font-size: medium;">Slutligen, det var så klart trist att känna hur negativ attityden var bland många
ungdomar som jag aldrig hade träffat. Men samtidigt så kändes det fint och
trevligt alla de gånger under kvällen som någon av dem som jag
faktiskt hade pratat med på en skola eller i en fritidsgård kom
fram och hälsade glatt. Det är tydligt hur personliga möten kan
bryta ner förutfattade meningar och skapa kontakt mellan människor.</span></span></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-91993398323018704772015-03-25T18:51:00.001+01:002015-03-25T18:51:16.276+01:00Om hjälp i nöden, samt om kulturellt betingade krisreaktioner<span><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Tahoma; font-size: small; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;"><i>Delar av följande text har publicerats på <a href="https://www.facebook.com/pages/Polisen-Kista-N%C3%A4po/267271336655179?fref=ts">Polisen Kista Näpos hemsida</a>:</i></span></span><br />
<span><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Tahoma; font-size: small; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;"><br /></span></span>
<span><span style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; display: inline !important; float: none; font-family: Tahoma; font-size: small; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">När vi var inne på stationen så gick ett ut ett larm om att en gravid kvinna eventuellt befann sig i nöd i sin lägenhet. Anhöriga hade försökt få kontakt med henne utan att lyckas, och sedan ringt 112. Vi sprang ut till bilen och åkte med full fart till den aktuella adressen, där ambulansen redan var på plats. De hade dock inte kunnat ta sig in i lägenheten. Vi gjorde själva ett snabbt försök att få kontakt med kvinnan igenom brevinkastet, men avbröt efter ett par sekunder och började istället att bryta upp dörren med kofot och slägga. Det tog inte många sekunder, och när vi klev in i bostaden såg vi direkt hur kvinnan låg synbart medvetslös på golvet. Vi ropade till ambulanspersonalen, som genast tog över och började ge kvinnan vård. </span></span><br />
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Kvinnans mor och syster som hade väntat oroligt utanför lägenheten fick båda intensiva chockreaktioner. Vi försökte lugna dem samtidigt som vi behövde hålla dem borta ifrån kvinnan för att ambulanspersonalen skulle kunna arbeta ostörd med att hjälpa henne. En patrull ifrån utryckningen som anlände efter oss hjälpte till med att stötta anhöriga och freda vårdpersonalen ifrån stundtals intensiva försök från de anhöriga att nå fram till sin kära dotter, syster och hustru (vid det laget hade även maken anlänt). När ambulansen hade lämnat på väg till sjukhus så hjälpte kollegorna de anhöriga att också ta sig dit, medan vi blev kvar i väntan på hjälp med att tillsluta den dörr vi hade brutit upp.</div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Vi fick senare på telefon det glädjande beskedet via telefon av kollegorna att alla, inklusive fostret, mådde bra. Och när vi sedan själva åkte till sjukhuset för att lämna den nyckel vi hade tillslutit lägenheten med, samt lite övriga tillhörigheter, till familjen så fick vi både hjärtliga tack och godmodiga ursäkter för vad som sades och gjordes då de anhöriga var som mest oroliga. </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Det finns få saker som är så meningsfulla som att vara med och hjälpa människor i nöd, speciellt när det går bra. Sen är det en extra bonus när man efter att allt är över möts av tacksamhet och glädje, det är inte alltid det händer i det här jobbet. </div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
Förutom glädjen över att det gick bra för kvinnan och fostret, samt den allmänt positiva känslan i kroppen efter det här jobbet, så reflekterade vi även över hur olika folk reagerar i kris. Ambulanspersonalen klargjorde snabbt att kvinnan andades och att hon fick hjälp, vilket vi kommunicerade till de anhöriga. Åtminstone systern talade bra svenska och förstod vad vi sa. Ändå fortsatte intensiva krisreaktioner för främst mamman, men även systern, som att skrika för full hals rakt ut, försöka brotta sig förbi oss för att ta sig fram, att slänga sig ner och dunka ben och armar mot marken, med mera. Systern hade även ett litet barn med sig, som så klart blev livrädd av hela situationen. Naturligtvis kan det vara svårt att styra hur man agerar i kris, men v<span style="text-align: -webkit-auto;">i (polis och ambulans) upplevde alla att den väldigt utåtagerande krisreaktionen, speciellt bland kvinnorna (maken var, trots stark oro, betydligt lugnare) åtminstone delvis var kulturellt betingad. Med det menar jag att den följde ett inlärt kulturellt mönster kring hur man agerar i en dylik situation.</span><span style="text-align: -webkit-auto;"> I det här fallet upplevde jag dock att de, och speciellt barnet, hade mått bättre om de hade försökt lugna ned sig istället för att hetsa upp sig själva och varandra. </span></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<span style="text-align: -webkit-auto;"><br /></span></div>
<div style="-webkit-text-size-adjust: auto; -webkit-text-stroke-width: 0px; color: black; font-family: Tahoma; font-size: medium; font-style: normal; font-variant: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; line-height: normal; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; widows: 2; word-spacing: 0px;">
<span style="text-align: -webkit-auto;">Som kontrast har jag varit på jobb där någon faktiskt har dött och anhöriga knappt visar något alls. Det är så klart också kulturellt betingat, och en del i att man</span><span style="text-align: -webkit-auto;">, exempelvis i </span><span style="text-align: -webkit-auto;">breda kretsar i </span><span style="text-align: -webkit-auto;">Sverige, traditionellt sett det som oönskat och svagt att visa för mycket känslor. Det kan nog vara ordentligt hämmande för både sorgeprocessen och förmåga att dela känslor av oro, men även glädje, med människor runt omkring och säkert på många sätt mer skadligt att agera ut känslor extremt starkt som i fallet med den gravida kvinnans släktingar. Det bästa är sannolikt en medelväg där man tillåter sig visa känslor och ha kontakt med sitt känsloliv men utan att falla in dramatiska och utåtagerande reaktioner som gör en oemottaglig för information eller andras (barnets) behov. </span><span style="text-align: -webkit-auto;">Här finns alla anledning att lära av varandra, vilket ofta är fallet när kulturer möts.</span></div>
<br />Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-67814920045842441622015-03-25T18:26:00.000+01:002015-03-25T18:26:04.933+01:00Nystart för polisbloggenJag har de senaste åren varit ganska dålig på att skriva regelbundet, samtidigt som landskapet för sociala medier har förändrats ifrån att ha fokuserat mycket på just bloggar till att handla mer om snabba och interaktiva medier som Facebook, Twitter och Instagram. Jag inser att jag därför har tappat en stor del av dem som regelbundet följde mina polisbloggsinlägg. Samtidigt har vissa enstaka inlägg fått mycket uppmärksamhet. Jag har hur som helst tänkt mig en nystart för bloggen där jag skriver oftare, men också kortare och mindre genomarbetade texter (helst i nära anslutning till att något har hänt). Det blir också lättare nu när jag jobbar på Närpolisen/Lokalpolisen i Kista än när jag jobbade som utredare av grova ungdomsbrott (och ofta fick vänta på att en utredning hade avslutats innan jag kunde skriva om den). Jag kommer även att se till att svara på bloggkommentarer mycket snabbare än vad jag gjort de senaste åren. Jag vet inte om det kommer att leda till att att fler läser, men det gör i alla fall att jag visar mer respekt för dem som faktiskt gör det. Sen har jag fortfarande en massa gamla oskrivna berättelser om händelser och ärende de senaste som jag vill få ut någon gång, men det får bli i mån av tid. Hoppas att ni som har stannat kvar eller hittat hit kommer att få ut något av det jag skriver.Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-1681353353973895722015-01-30T19:04:00.001+01:002015-01-30T19:04:52.712+01:00Om missbruk och medmänsklighet<div>Larmet gick först ut som en lägenhetsundersökning, dvs att någon befaras ha avlidit i sin lägenhet. Det är visserligen ett rutinkoll för en polis, men det är alltid både tragiskt och olustigt att behöva hitta en människa död. Det visade sig dock lyckligtvis att mannen i fråga levde, och att det inringaren, hans far, egentligen ville ha hjälp med var att förhindra att han söp ihjäl sig. Vi mötte upp med fadern utanför, och han förklarade att hans son hade druckit i flera dagar i sträck utan att lämna lägenheten. Sist han gjorde det hamnade han i en psykos, och det var nära att det gick riktigt illa. Pappan berättade även att sonen hade slagits med polis vid tidigare ingripanden då han var varit full, och att det fanns risk att han skulle bli våldsam. Vi kom snabbt fram till att vår gemensamma målbild var att få med sonen till beroendeakuten, självklart helst frivilligt och utan våld.
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>Vi gick upp tillsammans och knackade på. Sonen öppnade och släppte in oss i en lägenhet i allmänt kaos, full av tomma sprit- och ölflaskor. Han var kraftigt berusad, men inte mer än att han kunde gå och stå stabilt och föra ett sammanhängande samtal. Efter att ha hälsat, frågat hur han mådde, förklarat varför vi var där, mm så följde någon sorts förhandling. Mannen var trevlig mot oss, men ville helst att vi skulle gå därifrån, både poliser och pappa, så att han kunde fortsätta att supa. Jag förklarade så vänligt som jag kunde att vi var där på en tjänsteåtgärd och att vi inte kunde lämna förrän vi hade bestämt hur vi skulle hantera situationen, vilket han accepterade. Pappan sa att han skulle lämna ifrån sig spriten och genast följa med oss till St:Göran. Jag försökte övertala mannen att följa med, men utan att ställa något ultimatum. Han föreslog då att han först skulle få supa upp den alkohol som han hade kvar och sedan åka in själv. En av mina kollegor klev in i samtalet och sa till honom att lyssna på sin pappa. Jag fortsatte att försöka lirka med honom, och efter ett tag så accepterade han att följa med frivilligt. Vi gick tillsammans ut till vår bil och åkte mot St:Göran. Spriten i lägenheten tog pappan hand om, innan han tackade oss hjärtligt för hjälpen.</div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>På väg in satte jag mig bak med killen, eftersom jag var den som hade haft mest kontakt med honom. Vi fortsatte att prata, och jag styrde in samtalet på varför han drack på det sättet, hur han mådde, vad han ville ha ut av livet. Han var för tillfället arbetslös, vilket var en starkt bidragande faktor till att han hade börjat supa ner sig. Vi bollade olika möjligheter att söka/få jobb, och kom in på att han egentligen gärna skulle jobba utomlands. Innan vi var framme hade vi glidit över till resor, och enats om att ett mål för 2015 var att han skulle ta sig till Machu Picchu, en plats han länge hade drömt om att besöka och som jag känner väl till. Även han tackade oss hjärtligt när vi skildes åt.</div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>För mig är den här sortens jobb bland det mest stimulerande jag vet som polis (och något som jag verkligen saknade när jag jobbade mer med utredningar). Att försöka hjälpa en person som mår dåligt, självklart helst utan att behöva använda våld (vilket blir mycket lättare om man är trygg i situationen och inte rädd för att den urartar i något våldsamt) ger mig en direkt feedback och känsla av att jag har gjort något meningsfullt. Det kan dessutom oftare upphov till intressanta och givande samtal.</div>
<div><br></div>
<div>Det är svårt att skriva ett sånt här inlägg utan att nämna alkoholen, vår nationaldrog. Det är helt sanslöst hur mycket elände den bidrar till, allt ifrån grovt våld till söndersupna liv. Och ja, jag inser att det inte är möjligt att förbjuda/få bort den, men något borde vi kunna göra bättre än vad vi gör idag med att minska tillgången och begränsa dess skadeverkningar.</div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>Lagstiftningsmässigt så hade vi så vitt jag kan se inte särskilt mycket på fötterna om mannen inte hade gått med på att följa med frivilligt. Han var inte tillräckligt förvirrad för att LPT (lagen om psykiatrisk tvångsvård) skulle kunna användas, och han kan inte LOBas (lagen om vård av berusade) i sitt eget hem. Det är dock möjligt att han, utan att någon av oss sa det, uppfattade det som att vi hade tvingat med honom till hjälp om han inte hade följt med frivilligt. I det här fallet så känns det dock som att det var till det bästa för alla inblandade, och det är det viktigaste för mig. Lagar är till för att skydda och hjälpa människor, och inte tvärtom som det ibland kan verka...</div>
<div>
</div>
<div><br></div>
<div>
</div>
<div>Mötet påminde också om hur en person kan sitta som en isolerad ö (och supa i flera dagar i streck) trots att det finns tusentals människor i hans omedelbara geografiska närhet. Just den ensamheten gör ett arbete, och den mening samt de sociala sammanhang det ger, väldigt viktigt. Vi måste så klart bli bättre på att bekämpa arbetslöshet. Men vi måste också bli bättre på att fånga upp och stötta dem som är arbetslösa. Det bästa hade varit om de sammanhangen fanns naturligt, genom grannar, släkt, föreningar, mm, men i ett superindividualiserat samhälle så ställs det höga krav på att det allmänna tar ansvar. Det kanske märks ännu mer i den havererade psykvården. Och fram tills vi har blivit bättre på att ta hand om varandra så måste staten bli bättre på att ta hand om dem som mår dåligt.</div>Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-37749164269055500422014-11-21T15:59:00.000+01:002014-11-21T18:33:59.452+01:00Attacker mot polis – mer kriminalitet än social revolution<div style="margin-bottom: 0cm;">
För inte så länge sedan åkte vi på
ett larm om rån mot en butik. Personal hade lyckats gripa en av
rånarna, men de övriga lyckades ta sig ut med en del rånbyte till
flyktbilen och försvann. Lite senare hittade påpassliga kollegor
bilen dumpad i Tensta. Godset som hade tillgripits vid rånet fanns
kvar i bilen, så uppenbarligen hade gärningsmännen haft bråttom.
Bilen skulle naturligtvis tas i beslag. Snabbt samlades unga killar
runt bilen och började kasta sten mot den patrull som hade hittat
den. Alla tillgängliga polisbilar ilade till platsen, och bilen
kunde säkras och sedermera bärgas till polisstationen för teknisk
undersökning.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett annat tillfälle, närpolisen i
Södra Järva har bestämt sig för att genomföra en insats mot den
öppna narkotikahandeln i Taxingegaraget. Vi stöttar. För att kunna
komma åt dem som säljer så närmar sig kollegor ifrån alla olika
håll samtidigt. När de ingriper blir de stenkastade. Vi har hållits
bak som taktisk reserv, och åker in på Tenstagången där också vi
utsätts för stenkastning. Vi har en säkrad buss, så stenarna mot
rutan studsar harmlöst undan. Vi urlastar och splittrar
stenkastarna, som flyr undan mot vändzonen. När vi kommer ner dit
någon sekund senare är det tomt, och dörren till en lokal under
tunnelbaneperrongen står på glänt. Vi tar oss upp igen till
torget för att säkerställa att ingen kollega är i ett utsatt
läge. Läget har lugnat ned sig, och det visar sig att kollegorna
ifrån Södra Järva lyckats gripa en säljare med en större mängd
cannabis.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Båda exemplen ovan kan för en
utomstående betraktare av stenkastandet framstå som att de har med
en vilja att revoltera mot polisens och samhällets förtryck att
göra, om man vill anamma det perspektivet. Det kan man säga att de
var också, men det förutsätter att man definierar förbudet mot
att råna butiker och sälja narkotika öppet i Tensta Centrum som
”förtryck”. Vad det rör sig om i de här fallen, liksom i många
andra, är kriminella som använder attacker mot polis som ett sätt
att skydda sin brottslighet. Genom att ta hjälp av ungdomar i
”riskzonen” får de hjälp att försvåra för polisen att agera,
och stärker samtidigt sin status och ställning bland dem de får
med sig i attackerna.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Naturligtvis förekommer även attacker
som har utlösts av ett mer allmänt hat mot polisen, ibland efter
tveksamma/kränkande ingripanden, ibland för att hämnas på att
kriminella har gripits, ibland helt oprovocerat. Men alla attackerna
sker i ett sammanhang där kriminella ser att de tjänar på att odla
ett hat mot polisen för att förenkla för dem att begå brott, för
att stärka sin ställning som ledare ibland lokala ungdomar och för
att sträva efter att vara de som besitter mest makt och våldskapital
(helst ett våldsmonopol) i området. Det vore bra om de som
rutinmässigt beskrev attacker mot polis och brandkår som något
sorts förortsuppror mot samhället var medvetna om det.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett av vittnena till butiksrånet kände
igen rånarna i exemplet ovan som personer ifrån hens eget område.
Hen berättade gärna vad hen visste, men ville absolut inte vittna
av rädsla för att bli utsatt för både våld och mobbning. De
kriminella krafterna har inte bara våldskapital som skrämmer folk
till att inte vittna, de har även ett kulturellt kapital som gör
att de som ”golar” kan utsättas för kränkningar och utfrysning
även av andra unga som själva inte begår brott. Det är riktigt,
riktigt, illa.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-44988863259116761222014-11-21T12:10:00.002+01:002014-11-21T12:38:21.479+01:00Om närpolisarbete i Husby och att "ta tillbaka" torgen.<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag har för någon månad sedan börjat
arbeta som närpolis i yttre tjänst i Kista (dvs
Kista/Husby/Akalla), vilket har gjort att jag har fler intryck och
insikter angående ett tema som jag har berört många gånger förr,
situationen i våra socialt marginaliserade och segregerade förorter.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag började i Kista strax efter att
Västerorts polismästardistrikt hade startat en insats som innebär
att närpoliserna i Norra (Kista/Husby/Akalla) och Södra
(Rinkeby/Tensta/Hjulsta) Järva skall fredas ifrån kommenderingar
och få ägna sig åt närpolisarbete. Anledningarna till beslutet är
flera, men utlösande faktorer har varit att det har kunnat handlats
med droger helt öppet i flera av de lokala centrumen, och att ett
antal allvarliga attacker mot poliser har skett. I Husby kastades
exempelvis en större sten på en polisbuss som rutinpatrullerade i
området. Läget var helt ”grönt” och attacken hade inte
föregåtts av några polisiära ingripanden eller konflikter.
Kollegorna fick glassplitter i ansiktet, men klarade sig tack och lov
utan allvarliga skador.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Insatsen har för min och mina
kollegors del inneburit en möjlighet att fotpatrullera i vårt
område och prata med de affärsidkare som driver verksamhet på och
kring torgen (i vårt fall främst i Husby) och de människor som rör
sig ute. Den bild som de målar upp är mörk. Samtliga berättar om
hur det har blivit värre och värre i området. Butiksinnehavare,
pensionärer, föräldralediga mammor, sjukskrivna, alla som finns
kring torgen tillräckligt länge för att ha tid att prata en stund
beskriver en enorm otrygghet. Lokala ungdomar och unga vuxna röker
på och handlar med droger öppet, och om någon försöker säga
till så blir de hotade och förödmjukade. En mamma berättade att
hon hade haft med sin lilla femåriga dotter till torget och sagt
till ungdomarna att sluta röka för att hon inte ville att dottern
skulle utsättas för cannabisröken, och att de hade svarat med
könsord och hot. Hon beskrev hur dottern blev helt tyst.
Affärsidkare beskriver hur ungdomar stundtals går in och tar vad de
vill ha utan att betala, och hur det röks på utanför, och ibland
i, deras lokaler utan att någon vågar ingripa eller ringa polisen.
Man upplevde att kriminella har ”tagit över” det allmänna
rummet.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Många av dem som jag har pratat med är
kritiska till polisen. Inte av de skäl som ofta framförs i media
(rasism, övervåld, etc) utan för att vi är för osynliga, kommer
för långsamt och agerar för tandlöst. Speciellt en del av
affärsidkarna upplevde att det knappt var någon idé att ringa
polisen eftersom det dröjde så lång tid innan vi var på plats, om
vi alls kom, och att vi ändå inte kunde hjälpa dem särskilt
mycket. Alla var dock glada (och överraskade...) över att vi var
där, och önskade att vi skulle vara där mycket oftare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Många av dem jag pratade med hade egna
tankar om vad vi behövde göra annorlunda, förutom en ökad
närvaro. Genomgående var att vi ansågs behöva ”disciplinera”
ungdomarna som begår brott. Jag förklarade att vi inte
”disciplinerar” folk, men gärna ingriper mot dem som begår
brott eller kränker andra. En äldre man sa att han förstod att vi
”var bakbundna av politikerna” och att det var deras fel att det
hade blivit så otryggt. Han ansåg också att invandringen behövde
stoppas och påstod att ”alla vi första vågens invandrare röstar
på SD idag”. Jag svarade att det var synd om folk röstar på ett
parti som är genomsyrat av rasism bara för att man är missnöjd
med migrationspolitiken eller integrationen. Vi hade även en
diskussion om flyktingars behov av skydd där vi inte tänkte helt
lika...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är ingen munter bild av
tillståndet i stadsdelen Husby. Och jag hävdar inte heller att det
är hela sanningen. Det finns så klart många andra bilder. Bilder
av väl fungerande familjer, människor som jobbar, startar företag,
pluggar på högskola, etc. Bilder av gemenskap och socialt
engagemang. Men det är likväl så många av dem jag och mina
kollegor har mött vid fotpatruller i och omkring Husby Centrum
upplever situationen där. Och läget är enligt min uppfattning
betydligt allvarligare i Rinkeby och Tensta. Även där är
upplevelsen av hur utsatt man är som boende väldigt individuell, en
del som är uppväxta i området uppger att de känner sig trygga
medan andra upplever en fruktansvärd utsatthet. En ensamstående
kvinna vi mötte när vi var på ett larm om brända bilar i Rinkeby
hade tagit sin 13-åring ur skolan och vågade knappt lämna sin
lägenhet under kvällstid. Hon försökte desperat flytta någon
annan stans (och tvingades under tiden att betala 8000/månad för 40
kvm på en av Sveriges otryggaste adresser).</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Områdena kring Järvafältet är
troligtvis Sveriges mest otrygga med hög utsatthet för brott som
personrån, butiksrån och inbrott, stor och öppen narkotikahandel,
oproportionerligt många med en kriminell identitet och ett
kriminellt leverne, mycket attacker mot polis och andra
samhällsföreträdare. Dessutom är det svårt för boende att stå
upp mot kriminella och/eller tala med polisen på grund av den makt
och det våldskapital de besitter i lokalsamhället. Att det är så
innebär ett enormt svek mot alla som bor i de här stadsdelarna.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Så vad behöver göras? Naturligtvis
är det sociala utanförskapet, som förstärks av den allt
kraftigare segregationen, grunden till problemen. För att få till
en bestående positiv förändring så behövs långtgående, smarta
och inkluderande sociala satsningar, speciellt på barn och unga. Men
även om sociala satsningar är det allra viktigaste, så räcker det
inte. Om inte vi poliser tar vårt ansvar och hjälper till att skapa
en trygghet som gör att människor kan bedriva affärsverksamhet i
de lokala centrumen, så påverkar det förutsättningarna för att
minska arbetslösheten. Om vi inte bidrar till att få bort den öppna
narkotikahandeln och närvaron av kriminella gäng som rekryterar
barn ner åt mellanstadieåldern in i brottslighet, så kommer barn
och ungas möjligheter att lyckas med studierna oaktat skolans
resurser vara betydligt sämre än i lugnare områden. Och så
vidare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns tyvärr en stark tendens att
vilja polarisera debatten om vad som behövs för att vända
utvecklingen i de mest utsatta förorterna. Som att det vore antingen
polisiära åtgärder eller sociala, när det är helt solklart att
båda behövs och att de behöver samverka. Det som människorna jag
pratade med runt Husby Centrum förde fram till mig som det mest
akuta problemet var de ungdomar och unga vuxna med en kriminell
identitet som begår brott, stör och hotar. Deras lösning var en
ökad polisiär närvaro för att skapa trygghet och stå upp mot dem
som kränker. Om vi är mer närvarande så kommer många att uppleva
en direkt lättnad, vilket faktiskt redan har hänt till viss del
under de veckorna som den här insatsen har pågått (speciellt bland
de mest utsatta affärsidkarna). Det hindrar inte insikten om att vi
också måste komma åt roten till problemen, dvs det sociala
utanförskapet. Men starka kriminella strukturer i ett
(lokal)samhälle förtrycker människor och försvårar all
utveckling. Det är vårt jobb att bryta upp de strukturerna och
hjälpa de boende att ta tillbaka makten över sitt lokalsamhälle.
Jag och mina kollegor tänker göra allt vi kan för att nå dit när
närpolisen i Järva äntligen får ägna sig helt och hållet åt
närpolisarbete.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
PS. Jag inser att det här inlägget
kan upplevas som stigmatiserande gentemot Husby, Rinkeby och Tensta.
Det är så klart inte min avsikt. Jag är självklart medveten om
att den enorma majoriteten av boende i de här stadsdelarna inte har
något att göra med kriminalitet. Och jag vet att det finns för få
positiva bilder av ”förorten” i exempelvis media, för få
beskrivningar av allt som är normal och väl fungerande vardag eller
av alla som lyckas inom studier eller jobb, som startar företag och
ideella föreningar. Men det gör det enligt min uppfattning inte
mindre viktigt att prata om problemen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
PPS. Jag vet att de människor som jag
har pratat med inte behöver vara representativa för alla Husbybor.
Förutom dem med en kriminell identitet så finns det många,
speciellt unga med ett politiskt engagemang på vänsterkanten, som
tycker att polisen skall vara i Husby så lite som möjligt. En åsikt
som jag uppfattar som starkt ideologiskt grundad. Min uppfattning är
dock att majoriteten av de boende vill ha mer polisiär närvaro.
Inte minst för att man hellre ser att det är en demokratiskt styrd
myndighet som står för våldsmonopolet i lokalsamhället än
kriminella gäng...</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
PPS. Polisens beteende och bemötande spelar naturligtvis roll. Om vi inte bjuder in till samtal när vi rör oss i ett område, eller än värre, om vi bemöter människor dåligt, så blir vi både mindre populära och mindre välkomna. Det är så självklart att det inte behöver sägas. Min erfarenhet är dock att de allra flesta poliserna är trevliga och professionella. Jag tror dock att vi har en hel del att förbättra vad gäller hur vi kommunicerar under eller efter ingripanden. Om man alltid förklarar varför man har gjort ett ingripande och dessutom är beredd att be om ursäkt när man har haft fel, så är mycket vunnet.<br />
<br />
PPPS. Det finns ibland vissa debattörer en vilja att ställa polisen/staten mot de boende (och "rasifierade" mot "vita"), nu senast "Ung Scen Öst". Det är en ideologisk, polariserande, destruktiv och felaktig bild. Självklart finns det aldrig två tydliga poler, men den motsättning som är tydligast är mellan dem som begår brott och dem som utsätts för eller beivrar brott. Här står polisen och den enorma majoriteten av de boende i exempelvis Husby på samma "sida". Vilket också var tydligt ifrån det genomgående positiva bemötande vi får då vi rör oss i området, jag och mina kollegor (varav flera är "rasifierade").</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-81094631821167192922014-10-16T22:29:00.000+02:002014-10-16T22:29:19.129+02:00Misshandlad pga hörapparaten såg ut som polissnäcka<div style="margin-bottom: 0cm;">
<i>Följande händelse har jag inte
arbetat med, men jag gör ett undantag och skriver ändå ett kort
inlägg om den då den pekar på ett problem som jag har berört i
flera tidigare texter.</i></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En äldre man var för första gången
i en av de socialt utsatta segregerade förorterna. Han är
hörselskadad, och bar därför hörapparat. När han stod och
väntade på en vän så kom ett gäng killar fram till honom och
frågade vad han gjorde där. En av dem började sedan anklaga honom
för att vara polis, och knuffa på honom. Killen började sedan slå
mot den äldre mannen, och då han försökte värja sig blev han
attackerad med sparkar av ett par andra killar. Han hade svårt att
orientera sig under attackerna då han förutom hörselskadan också
var helt beroende av sina linser för att kunna se, och dessa höll
på att åka ut på grund av slagen och sparkarna. Han försökte fly
mot biljetthallen, och killarna följde inte efter in dit.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hade inte den äldre hörselskadade
mannen av en slump haft erfarenhet av att träna kampsort (karate)
och lyckats hålla sig på fötterna för att sedan kunna fly mot
tunnelbanan, så hade det kunnat gå mycket värre. Hade inte
tunnelbaneperrongerna haft kameror så är risken uppenbar att
killarna hade fortsatt misshandeln där inne. Nu klarade han sig
undan med att bli blåslagen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är så klart svårt att veta om
killarna som attackerade mannen faktiskt trodde att hans hörapparat
var en civil polissnäcka. Det är dock ganska vanligt att kollegor
som arbetar civilt i området ifråga blir ifrågasatta och ibland
även attackerade. Jag hade nyligen ett ärende där en grupp unga
män sprang efter en kollega med det uttalade syftet att ”ta
honom”. Jag minns också den person som under Husbykravallerna fick
ett hammarslag i huvudet i en annan närliggande förort, och att det
fanns vittnesuppgifter om att de som slog honom trodde att han var
civil polis.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hatet mot poliser som frodas i en del
förorter är inte bara ett problem för polisen. Nu råkade en
hörselskadad äldre man illa ut. Om det faktiskt hade varit en polis
som de hade attackerat är risken uppenbar att någon av dem hade
blivit skjuten. Det hade varit en tragedi och katastrof för hela
samhället.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns mycket att säga om orsakerna
till polishatet. Grunden byggs av socialt utanförskap. Ilskan riktas
mot samhället i allmänhet och polisen i synnerhet. Både hög
kriminalitet och förekomsten av misstag eller dåliga ingripanden av
poliser förstärker polariseringen och göder hatet. Allt detta
behöver åtgärdas, både ifrån grunden och med omedelbara
åtgärder. Men det vore även bra om de som har inflytande över hur
det pratas om polisen, hur det pratas om samhället i allmänhet, i
de mest utsatta förorterna ibland stannade upp och funderade över
vilka konsekvenser en aggressiv, polariserande och hatisk jargong kan
få. I det här fallet gick det relativt bra. Det kunde, som så
ofta, ha gått väldigt mycket värre.</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com13tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-29692845347572878852014-10-04T12:52:00.000+02:002014-10-04T12:57:19.232+02:00Skall man verkligen följa regler till varje (mänskligt) pris?<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif; font-size: large;">Jag
har flera gånger fått frågan om jag som polis kan tänka mig att
ordervägra. Jag har alltid svarat att jag definitivt skulle kunna
göra det om alternativet var att göra något jag absolut inte kan
stå för, men att jag är övertygad om att det aldrig kommer att
behöva ske. Jag hade fel.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">Det
händer tyvärr relativt ofta att människor inte vill eller vågar
uppge saker i förhör. Ibland är de dock villiga
att berätta om vad de har sett och/eller vet, bara det kan ske
anonymt. Sådana uppgifter kan så klart inte ligga till grund för
några rättsliga påföljder, men de kan leda polisen på rätt väg
i en utredning eller öppna upp våra ögon för brottslighet som vi
inte kände till. </span>
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">Många
poliser hanterar ofta anonym underrättelseinformation som man kan få
genom tips eller i samband med kontakter med misstänkta, vittnen
eller målsägare i utredningar. Det är en viktig del av polisens
verksamhet, och helt avgörande exempelvis i kampen mot den
organiserad brottsligheten. För många människor skulle det få
förödande konsekvenser om det hade kommit ut (exempelvis genom att
det står i ett förhör som blir offentligt då ett ärende går
till rättegång) att de har delat med sig av information till
polisen. I en del kretsar är det inte bara risken för repressalier
ifrån kriminella som man behöver ta hänsyn till, utan även det
faktum att det kan vara betydligt mer socialt stigmatiserande att bli
stämplad som ”golare” än att exempelvis fällas för
sexualbrott eller rån mot åldringar. Sammantaget är det mycket svårt att få folk att vittna, vilket</span><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;"> är ett stort demokratiskt problem</span><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">. </span><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">Lyssna för övrigt gärna på</span><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;"> Kalibers program om </span><a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/430912?programid=1316" style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">svårigheten att få folk att vittna</a><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">, samt om grupper där det<a href="http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/434053?programid=1316"> inte är socialt accepterat att prata med polisen</a></span><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif; font-size: large;">Jag
har genom åren, liksom många kollegor, fått mängder med anonyma
uppgifter i förtroende. Ibland har även sådana uppgifter nämnts
för åklagare som ett sätt att informera om vad som händer i en
utredning och visa på om vi är på rätt spår eller ej. Dock
aldrig med förväntan att åklagaren skall agera på uppgifterna.
Jag har varit vagt medveten om att jag inte känner till de exakta
reglerna kring hanteringen av sådana uppgifter och att det finns en
risk med att vara helt öppen gentemot åklagarna med sådan
information, men det har ofta känts naturligt att ge
förundersökningsledaren den information som faktiskt finns. Vi
jobbar ju mot samma mål.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">För
ett tag sedan blev jag varse vilket enormt misstag det var ifrån min
sida att inte ta reda på exakt hur regelverket ser ut, och att
överhuvudtaget nämna underrättelseinformation som man fått i
samband med förhör för åklagare. Jag hade, i en händelse som jag
av uppenbara skäl inte kommer att skriva något alls om, fått
information av en kille i förtroende. Han hade innan han gav mig
informationen verkligen velat säkerställa att det inte fanns någon
risk att jag skulle skriva ner det han sa på ett sätt som riskerade
att nå offentligheten, då han en gång tidigare när han hade
pratat med en polis hade fått det löftet men trots det hade
informationen kommit ut och han hade fått ett helvete. Jag svarade
”Det händer inte med mig, har jag lovat så har jag lovat. Du kan
lita på mig”. </span>
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif; font-size: large;">Jag
gjorde sedan misstaget att nämna att den här informationen fanns
för den åklagare som var förundersökningsledare, ett misstag som
som sagt både jag och flera av mina kollegor gjort tidigare utan att
det hade orsakat några problem. Åklagarens reaktion var ”skriv
ett pm”. Jag förklarade att jag inte kunde göra det, jag hade ju
lovat att informationen inte skulle kunna komma ut, och dessutom
riskerade personen i fråga som hade gett mig den att fara illa om
det han hade sagt blev offentligt. Åklagaren var obeveklig, och vi
kom inte längre.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">Jag
nämnde situationen för en av sektionens gruppchefer. Hans spontana
reaktion var ”Men så jobbar vi ju allihop! Vi står bakom dig.”
Efter att cheferna hade haft ett möte med åklagaren ifråga så
fick jag dock en direkt order att skriva det pm åklagaren hade bett
om. Hon hade hänvisat till JO och förklarat regelverket. Jag hade
fått informationen i ett förhörsrum. Hade informationen kommit
efter att vi hade lämnat förhörsrummet hade det eventuellt varit
acceptabelt att inte dokumentera den, men om man får information i
samband med ett förhör så skall den nedtecknas. Denna luddiga
gräns var okänd för både mig och många av mina kollegor, och det
har inte bara hänt regelbundet att kollegor har fått information i
samband med förhör som inte har (eller har kunnat) nedtecknas, utan
sådan information har även delgetts åklagare utan att någon
dokumentation av denna har krävts. </span>
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif; font-size: large;">Informationen
som jag avkrävdes ett pm om hade ingen som helst funktion i
utredningen. Den tillförde absolut ingenting då åklagaren inte
behövde den för de beslut som senare fattades och den sedan framkom
med hundra procents säkerhet på annat sätt, så det fanns ingen
utredningsmässig grund för att pm:et behövdes. Man kan ju också
tycka att det är av akademisk betydelse om en person säger något
”i samband med” ett förhör eller fem minuter efter att förhöret
har avslutats. Kontentan är att det inte finns någon människa
någonstans som tjänar på att det där pm:et skrivs. Ingen behöver
det. Det är bara en fråga om formkrav och att följa fyrkantiga
regler.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif; font-size: large;">Däremot
är det väldigt tydligt och konkret att det finns en person för vem
det kan kosta väldigt mycket om jag skriver det beordrade pm:et. Jag
har fått höra att det kanske inte blir så farligt för honom, och
det är möjligt. Men det kan också bli ett helvete, och det är
inte min sak att ta chanser med hans liv. Speciellt inte när jag har
lovat. Jag sa nämligen inte ”jag lovar - så länge det inte blir
jobbigt för mig”. Den sortens löften, som verkar vara vanligare
än jag trodde, är ju inga löften alls. Jag fick höra att jag är
ganska unik som vägrade att vika mig i den situationen. Jag hoppas
att det inte är så. Men visst kan det vara så att den här sortens
prinicipfrågor är viktigare för mig än för många andra.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">För
min del var beslutet egentligen hela tiden ganska enkelt. Jag hade
själv klantat till det grovt genom att nämna informationen för
åklagaren, då fick jag själv ta konsekvenserna. Jag kan inte
skjuta över dem på killen jag hade gett ett löfte till. Jag har
dock fått allvarlig kritik för detta. Inte för hanteringen av
informationen utan för att jag när jag fick ordern att skriva ned
den inte gjorde som jag blev tillsagd (och därigenom bröt mitt
löfte). Den kritiken kan jag leva med, även om det har blivit en
del tråkiga konsekvenser för min del. </span>
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">Jag
har dock svårare att förstå åklagarens beslut. Det rörde sig om
en av distriktets absolut vassaste åklagare, väldigt kompetent och
mycket populär att jobba med på grund av offensivt och skickligt
förundersökningsledarskap. Det finns ingen tvekan om att hon hade
rätt i sak vad gäller rättsläget. Men varför denna totala brist
på flexibilitet? Det var som sagt uppenbart att pm:et inte behövdes,
och lika uppenbart att det skulle kunna göra ansenlig skada för en
människa av kött och blod. Det svar som ligger närmast till hands
är att det finns människor (även begåvade, skarpa, moraliska,
människor) för vilka regler är regler och regler skall följas.
Punkt slut. Det skrämmer och stör mig. Den inställningen innebär
ju att man i situationer där det är uppenbart att regelverket får
absurda mänskliga konsekvenser, bara kommer att slå ifrån sig och
blint följa regelverket. Det är inte svårt att tänka sig
scenarier där den ämbetsmannaattityden kan få katastrofala
konsekvenser. </span>
</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm; orphans: 0; widows: 0;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: large;"><span style="font-family: TimesNewRomanPSMT, serif;">För
mig är det en självklarhet att det inte finns några perfekta
regelverk. Inga lagböcker kan skrivas på ett sådant sätt att de
tar rimlig hänsyn till alla tänkbara situationer som kan uppstå.
Det behövs alltid ett individuellt ansvarstagande, en medmänsklig
blick, som kan anpassa tillämpning efter omständigheter. </span><span style="font-family: TimesNewRomanPS-BoldMT, serif;"><b>Inget
system är perfekt nog att de som bevakar det inte behöver applicera
sin medmänsklighet som kontrollfunktion och vara beredda att bryta
mot regler. Samtidigt är ingen människa perfekt nog att anförtros
makt utan att den begränsas av ett regelsystem. Det krävs en balans
emellan respekt för systemet/lagarna och ifrågasättande
medmänsklighet. Det är för mig grundläggande i att vara polis, i
all maktutövning, ja till och med i att vara människa.</b></span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: large;"><br /></span></div>
<span style="font-size: large;"><br /></span>
<div align="LEFT" style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-family: Times New Roman, serif; font-size: large;"><i>PS.
Regelverket angående att all information som ges i förhör SKALL
nedtecknas innebär alltså, för att ta ett konkret exempel, att om
en polis förhör en person som är misstänkt för narkotikabrott
och denne säger sig vara beredd att ge information som gör att man
genom spaning på rätt adress kan ta stora mängder narkotika i
beslag och således motverka alla de problem stor tillgång på
narkotika ger, så skall polisen meddela att den misstänkte gärna
får berättta, men att det kommer att bli offentligt att han har
gjort det. Resultatet blir så klart att inga sådana uppgifter
kommer att ges. I bästa fall kan man bestämma sig för att efter
att förhöret har avslutas separera för att sedan träffas igen på
ett sätt som gör att de aningen verklighetsfrånvända formkraven
på att informationen ej får ges anonymt i samband med förhör har
tillgodosetts. Så jobbar nog ganska få poliser.</i></span></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-65234472210606421732014-09-05T22:46:00.000+02:002014-09-05T22:46:29.801+02:00Barn bortfört för att könsstympas?<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag var för kvällen på krimjouren
när jag fick ett ärende i mina händer. En mamma hade anmält att
hennes dotter i mellanstadieåldern hade förts bort av dotterns far.
Mamman, som hade ensam vårdnad, var orolig att fadern skulle ta
dottern till deras gemensamma hemland och där könsstympa henne.
Mamman hade även uppgivit att fadern tidigare mot hennes vilja hade
tagit flickans äldre bror till samma land där han hade överlämnats
till en religiös terrororganisation för träning. Han skulle ha
fått så kraftiga psykiska men av den tid han tvingades tillbringa
där att han var inlagd hos psykvården nästan ett år efter att han
kom hem.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Flickan hade varit borta ett par dagar
redan, men ärendet verkade nyligen ha fördelats ut ifrån PKC där
det var anmält. Det var väldigt mycket som var okart, men det stod
att mamman hade varit vid pappans adress och knackat på, men att
ingen hade öppnat. Det stod även att släktingar till pappan hade
varit på besök hos mamman och druckit te i vad de uppgav var en
ansats att medla, men att den bortrövade dotterns pass hade
försvunnit i samband med besöket. Mamman verkade väldigt orolig.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ingenting i polisarbetet är så
viktigt som att hjälpa människor som är i fara och/eller riskerar
att utsättas för grova brott/övergrepp. Det är alltid
högprioriterat att få tillbaka ett barn som har rövats bort ifrån
sin vårdnadshavare. Tanken på att hon när som helst kunde vara på
väg ut ur landet för att där könsstympas gjorde ärendet akut.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag ringde jouråklagaren och fick
kontakt med en åklagare som såg samma allvar som jag i situationen.
Jag ville ha beslut på husrannsakan hemma hos fadern för att
eftersöka dottern, vilket jag fick trots att det var sent på
kvällen. Åklagaren anhöll även fadern, som alltså inte hade
vårdnad om dottern, för egenmäktighet med barn. Parallellt med att
några kollegor åkte ut för att genomföra husrannsakan så ringde
jag upp modern för att hålla ett mer omfattande och djuplodande
förhör.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förhöret gav både mer detaljer och
fler frågetecken. Modern berättade både om hur dottern hade
försvunnit samt om det som hade hänt med sonen. Men det fanns flera
saker som jag ställde mig lite frågande till och något i det
sammantagna intrycket som gjorde mig osäker. Kollegorna fick dock
napp, både fadern och dottern var hemma, och även hennes pass
befann sig där.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När kollegorna som hade genomfört
husrannsakan kom tillbaka så stämde jag av med dem hur det hade
varit. Fadern blev arg och bestört över att polisen kom mitt i
natten, speciellt då han förstod att kollegorna skulle ta med sig
hans barn. Pappans nya fru fick dock gå in och väcka henne och se
till att hon fick med sig sina saker. Dottern blev så klart orolig,
men båda följde med lugnt. Dock hade dottern, av fullt naturliga
skäl, blivit ledsen och börjat gråta då fadern förders bort för
att tas in via arrestintaget (han var ju anhållen) medan dottern
fick följa med en för henne okänd person för att vänta på
framsidan.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag hade vid det här laget stämt av
med mamman att vi skulle köra dottern ut till henne direkt. Jag hade
förslagit att hon skulle komma till polisstationen och möta upp med
oss där, men hon svarade att hon inte hade möjlighet till då hon
inte hade tillgång till bil. Jag gick ut tillsammans med en kollega
för att så fort som möjligt få hem dottern till sin mamma. Hon
var dock ledsen, och säkert även rädd, och ville inte åka med
oss. Hon hade så klart inget förtroende för någon av oss, och
reagerade med att inte vilja röra sig ur fläcken. Vi vill absolut
inte fösa eller släpa in flickan i bilen, så vi försökte under
ett bra tag övertala henne att följa med oss, och till slut så
gick det. Väl inne i bilen så lossnade det även med
kommunikationen, och vi kunde prata om den nalle som hon hade haft
med sig och andra mer avslappnade saker. Hon berättade dock också
för oss att hon ofta vara hemma hos sin pappa, och att det var hon
som hade bett honom att hämta henne dagen då hon åkte dit den här
gången. Det var för att hennes mamma hade skrikit på henne. Hon sa
att hennes mamma inte ville att hon skulle vara där. Vi sa till
henne att vi var övertygade om att hon säkert ville det, och att
hon kanske bara hade uttryck sig lite dumt då hon var arg. När
flickan väl började prata med oss så blev vi hur som helst snabbt
både charmade och imponerade över hur hon hanterade den svåra
situationen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När vi sedan kom fram till moderns
hemadress och lämnade över dottern så hälsade de knappt på
varandra. Även om man kan förstå att dottern, som var en klipsk
och vaken liten tjej, hade förstått , att det var mamman som låg
bakom att hon blev hämtad och att pappan satt inspärrad, så
verkade det ändå förvånansvärt kallt... Hur som helst, dottern
var hos sin (enda) vårdnadshavare och det fanns nu garanterat ingen
risk att hon skulle föras ur landet för att könsstympas...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Nästa steg var att förhöra fadern.
Modern hade då målat upp en bild av en religiös fanatiker som var
kapabel att ta med sina barn till livsfarliga miljöer och utsätta
dem för grova övergrepp. Den bilden stämde inte alls in på det
intryck som jag fick under förhöret. Mannen var av mycket
förståeliga skäl arg, orolig och kränkt, då han hade fått sitt
barn taget ifrån lägenheten mitt i natten och sedan spärrats in i
en cell. Men han gav ett sansat och samlat intryck. Han hade ett fast
jobb, och påpekade att det var absurt att tro att han ifrån en dag
till nästa skulle kunna lämna Sverige på obestämt tid. Han
frågade varför vi inte hade kontrollerat med dem innan vi kom mitt
i natten. Han försäkrade att han absolut aldrig skulle få för sig
att könsstympa sin dotter. Han förklarade att sonens psykiska
ohälsa hade börjat då han bodde hos modern (honom hade de gemensam
vårdnad om) och att han hade tagit med honom till ett ställe i
närheten av hemlandet för att han skulle få komma bort ifrån allt
ett tag, men att det hade varit ett par månader, och inte ett år.
Det kunde vi också kolla upp. Vad gäller dotterns pass, så sa han
att han hade haft det sedan de hade varit utomlands tillsammans, och
att han var helt säker på att det inte legat hemma hos hennes mor
vid det tillfälle då hon uppgav att det hade försvunnit. Pappan
berättade också att dottern ofta var hemma hos honom ett par dagar
i taget, och att hon själv brukade kontakta honom när hon ville bli
hämtad. Det hade hon gjort den aktuella dagen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Förutom att pappans berättelse var
trovärdig, så stämde den alltså väl överens med vad dottern
hade berättat. Då jag efter förhöret kontaktade åklagaren så
föreslog jag att anhållandet skulle hävas, vilket hon också
fattade beslut om. När jag släppte ut mannen så bad jag om ursäkt
för det som han hade utsatts för och försökte förklara varför
vi hade agerat som vi gjorde. Han var så klart fortfarande arg, men
visade ändå viss förståelse för hur vi hade tänkt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter att jag hade avrapporterat allt
vi hade gjort, så upphörde min roll i ärendet helt. Jag känner
mig dock ganska säker på att det aldrig gick till åtal, utan lades
ner efter att man eventuellt hade kontrollerat de saker som var lätt
verifieringsbara i faderns historia. Jag vet att de utredare som tog
vidare efter den natten som jag satt med ärendet tog kontakt med
socialtjänsten, för det fanns uppenbarligen skäl till oro för
flickan. Dock kanske det inte var med avseende på den förälder som
vi först trodde. Hur som helst så hoppas jag verkligen att den
lilla flickan får den hjälp med sin familjesituation som hon
troligvis behöver och verkligen förtjänar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det är svårt att säga om vi
påverkades av fördomar när vi jobbade med ärendet. Det är
möjligt att vi överskattade risken att dottern när som helst
kunde föras ur landet mot ett hemskt öde, baserat på en bild av
mannens (familjens) etniska ursprung. Samtidigt så hade jag agerat
precis likadant idag om jag hade ställts inför en identisk
situation. Mamman, som ju hade ensam vårdnad, vände sig till
polisen och sa rakt ut att hon var rädd att dottern när som helst
kunde föras ur landet, att det var akut. Konsekvenserna om det
faktiskt skulle hända gjorde det för mig omöjligt att vänta. Sen
får man så klart se till att be om ursäkt när det blir fel. Och
ta med sig påminnelsen om att vara vaksam mot vad som kan vara
stereotypa nidbilder, oavsett vem som är källan till dem. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-5360151824459153432014-08-15T11:55:00.002+02:002014-08-15T11:55:37.888+02:00Dubbel gruppvåldtäkt mot barn<div style="margin-bottom: 0cm;">
Brottsrubriceringen var grov våldtäkt
mot barn. Följande verkade ha hänt (med många detaljer utelämnade
för att berättelsen skall förbli anonymiserad):</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En flicka på "rymmen" som
var strax under 15 hade åkt till en socialt utsatt förort för att
möta upp med en bekant som hon hade tänkt sova hos. Då hon kliver
av tunnelbanan får hon inte tag på honom, utan stöter istället
ihop med några tjejer och ett gäng lokala killar. Eftersom hon inte
har någonstans att ta vägen hänger hon på de några år äldre
killarna, som säger att de kan fixa ett ställe åt henne att sova
på. De tar med henne till en trappuppgång, där hon uppmanas att
suga av några av dem. Hon vill inte, men de säger att om hon inte
gör det så kommer de inte att fixa den där utlovade lägenheten åt
henne. Även om ingen använder något våld eller hotar henne så
känner hon sig pressad att göra som de säger och blir således
utnyttjad oralt av två av dem. Killarna pratar under tiden om
droger, pengar och rån, och det är uppenbart att de är kriminella.
En av dem visar innan övergreppet upp en sedelbunt som för att
betala henne, men hon får inga pengar, vilket hon heller aldrig har
bett om.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter våldtäkterna (i och med att hon
är under 15 blir det automatiskt våldtäkt mot barn även
juridiskt), så tar de med henne ner på gården dit en bil har kört
in. Bilen kör till det lokala centrumet, där den möter upp med en
annan bil. Killarna i den första bilen säger att den andra bilen
kommer att köra henne till lägenheten de har fixat där hon kan
sova. Hon flyttas över till den andra bilen, och körs till en
närliggande, men likaledes socialt utsatt och segregerad förort.
Det är tre killar i den nya bilen. De kör till en tom
parkeringsplats där de tar med henne till en parkerad van. Där
röker några av dem först cannabis. Även dessa killar skryter om
rån de har begått, att de har tillgång till vapen, med mera. Sedan
tar de in flickan i vanen. Där våldtar samtliga henne en efter en,
vissa vaginalt, andra oralt. Även dessa övergrepp sker helt utan
hot eller våld. När de är klara beger de sig därifrån i samma
bil som de kom i, och lämnar henne ensam i den parkerade vanen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Flickan är mörkrädd, och vågar inte
stanna där själv. Efter ett tag så beger hon sig iväg och lyckas
leta upp den lokala tunnelbanestationen. Tunnelbanan har inte börjat
gå än, så hon väntar tills den öppnar, och tar sig sedan in till
stan. Där hittas hon av ordningsvakter, som i sin tur kontaktar
polisen. Efter att ha samtalat ett tag med några kollegor så
berättar hon om vad hon har utsatts för under natten. Man tar upp
en anmälan och flickan tas med till AVK, akutmottagningen för
våldtagna kvinnor. Där görs dock i princip inga undersökningar
eftersom flickan inte vill.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ärendet hamnar i mitt distrikt där
båda brotten skedde. Flickan förhörs av en barnförhörsledare i
ett inspelat förhör, där beskrivningen av själva övergreppen
blev tydlig men där en massa frågetecken kvarstod angående
omständigheterna runt händelsen. Exempelvis framstod det som att
hon eller vänner till henne visste vilka en del av gärningsmännen
var. Personal ifrån krimjouren åker ut med henne för att valla
henne och försöka hitta de båda brottsplatserna. Man hittar en
parkeringsplats där man tror det andra övergreppet skett, men inte
trappuppgången där det första skedde, Man tvingas avbryta
vallningen då lokala ungdomar börjar trakassera gruppen. Senare
under natten noterar en annan patrull som genomsöker området där
det andra övergreppet skedde en van som stämmer överens med
beskrivningen. De drivs bort ifrån den av stenkastning, men man
kraftsamlar med patruller och tar senare vanen i beslag.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När sedan ärendet kom upp till oss
och hamnade hos mig fanns det finns ingen åklagare utsedd ännu,
även om ärendet formellt sett var åklagarlett. Det som brådskade
mest var att hitta brottsplatserna, där chansen att hitta bevisning
minskade dag för dag. Eftersom detta kunde göras utan
förundersökningsledarbeslut så försökte vi komma ut så fort som
möjligt. Jag och en kollega organiserade en ny vallning med flickan,
tillsammans med hennes målsägarbiträde, fostermamman (hon
placerades direkt efter händelsen) och kollegor ifrån den lokala
närpolisstationen. Efter mycket om och men lyckades vi hitta rätt
port, vilket bekräftades av rätt klotter inuti trappuppgången. Vi
fick hjälp att komma i kontakt med hyresvärden, och fick dessvärre
reda på att den hade städats dagen innan. Vi säkrade soporna ifrån
den städningen, men efter samtal med våra tekniker kom vi fram till
att en teknisk undersökning gjorts meningslös av städningen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter fika på närpolisstationen så
genomförde vi även en vallning för att hitta den plats där vanen
hade stått och kunna söka i närområdet. Det visade sig att
kollegorna hade hittat rätt parkeringsplats, och tack vare en
parkerad bil vars registreringsnummer flickan kände igen fick vi en
relativt exakt position. Då vi visste att två använda kondomer
slängts ut ifrån vanen så beställde vi spermahund för ett
noggrant sök av området. Tyvärr gav det inget, en möjlig
anledning är att det hade snöat kraftigt efter händelsen. Jag fick
senare hjälp av kollegor att gräva undan snön och leta en gång
till med hund, men inte heller då hittades något.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter vallningarna höll jag och
kollegan tillsammans med målsägarbiträdet ett kompletterande
förhör med flickan för att räta ut alla de frågetecken som fanns
efter det första förhöret och som var avgörande för
fortsättningen av utredningen. Det visade sig då dessvärre att det
var en missuppfattning att hon hade gemensamma bekanta med
gärningsmännen. Vi kunde dock i praktiken få konfirmerat att den
van vi hade i beslag var rätt, då hon kunde beskriva insidan av den
korrekt i detalj. Vid teknisk undersökning av vanen påträffades
två tomma/brutna kondomförpackningar. De, samt ett antal andra
spår, skickades till SKL.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vid genomgång av film ifrån den
tunnelbanestation som flickan anlände till hittade duktiga kollegor
ifrån närpolisen som jag hade bett om hjälp då de har mycket bra
personkännedom två personer som de kunde identifiera (dock ej till
100%). Båda är mycket aktiva ungdomskriminella, och en av dem bor
precis i närheten av den första brottsplatsen. Några dagar senare
greps en av dem av samma kollegor i exakt samma kläder som han bar
på tunnelbanefilmen, och därigenom kunde vi vara säkra på att det
faktiskt var han. Bilen han färdades i då han greps togs i beslag
för teknisk undersökning då den skulle kunna vara den bil som
användes ifrån den första brottsplatsen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Då vi genomförde fotokonfrontationer
så pekade flickan ut den kille som vi visste hade varit del i gänget
som mötte henne på tunnelbanestationen, samt en kille till i samma
gruppering som vi i övrigt inte hade något på som några hon kände
igen ifrån tillfället och bilen hon lämnade trappuppgången i. Hon
kunde dock inte säga om de hade varit just någon av dessa två som
begick de orala våldtäkterna. Hon pekade inte ut någon av dem som
vi hade kunnat binda till vanen. Vi bad om att få tvångsmedelsbeslut
av åklagaren men fick inga.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi följde även upp ett antal andra
trådar (eventuella vittnen, flickans bekanta, telefontrafik, med
mera), en del av dem la vi ner en hel del tid på, men i slutändan
gav ingen av dem något att jobba vidare med. Jag återvände efter
att all snö hade töat bort ytterligare en gång med en spermahund
för att leta efter kondomerna, men även den gången utan resultat.
Hoppet stod då till resultaten ifrån SKL. Dessvärre grusades de
när provsvaren kom tillbaka. Inget hittades på
kondomförpackningarna. I vanen hittades DNA ifrån ett stort antal
personer (den var uppenbarligen en så kallad "busbil",
skriven på en målvakt och brukad av ett antal olika personer, varav
de flesta kriminella) vilket gjorde att det var svårt att dra några
slutsatser om vem som hade varit där under brottstillfället.
Undersökningen av den andra bilen gav inget av intresse. Åklagaren
la sedan ner förundersökningen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Eftersom man på min arbetsplats
alternerar inne- och uteperioder så hade huvudansvaret flyttats över
till den kollega jag arbetade med medan vi väntade på resultatet
ifrån SKL. Det hade hunnit gå en del tid innan jag fick
nedläggningsbeslutet, och vid det laget blev jag inte förvånad,
men ändå bedrövad. Det kändes inte som att vi hade gjort allt vi
kunde för att lösa brottet, ge flickan upprättelse och se till att
gärningsmännen fick en påföljd och mer ingripande vårdåtgärder
(troligtvis var de flesta under 18, och de vars id dök upp under
utredningen var rånare som redan åkte in och ut ifrån olika
LVU-åtgärder som i bästa fall inkapaciterade dem/skyddade
omgivningen tillfälligt). Vi hade misstänkta, varav åtminstone en
som vi hade både på film och utpek i fotokonfrontation och således
visste att han hade befunnit sig på platsen och deltagit i
händelseförloppet (även om vi inte visste om han var en av de två
gärningsmännen). Han förhördes inte ens innan utredningen om grov
våldtäkt mot barn lades ned.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag fick någon månad senare förmånen
att bli inbjuden till ett möte i en pågående utredning om hur
polisen skall bli bättre på att utreda våldtäkter. Där fanns en
åklagare ifrån det utvecklingscentrum hos åklagarmyndigheten som
är ansvariga för den här sortens sexualbrott. Hon var minst sagt
förvånad när jag berättade om utredningen, och sa att vi absolut
i hennes ögon hade tillräckligt för att få ett anhållande på
den nämnda killen. Det hade också varit den absolut enda
möjligheten att komma vidare i utredningen. Han hade inte sagt
"flaska" om han hade kallats till förhör, varför
kollegan som tog över ärendet inte tyckte det var värt besväret
då vi inte fick tvångsmedelsbeslut. Det är så klart inte säkert
att ett anhållande och förhör hade hjälpt, men möjligheten
fanns. Det är så vi löser många av våra grövre brott. Om man
jämför med exempelvis en mordutredning som jag fick hjälpa till
lite med senare under våren, så blev där personer som man
egentligen inte hade så mycket mer på än att de hade befunnit sig
i anslutning till brottsplatsen vid brottstillfället både anhållna
och häktade tack vare offensiv förundersökningsledning, vilket
gjorde att man fick reda på en hel del uppgifter som man annars inte
hade fått.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En slutsats som man kan dra som kan
gälla både polisen och åklagarmyndigheten är att du som enskild
tjänsteman aldrig kommer att få kritik för att du är passiv eller
defensiv på ett sätt som leder till att utredningar läggs ned. Man
kan gå genom yrket utan att få ett enda erkännande i förhör,
eller en enda fällande dom som inte i praktiken redan var klar efter
förstahandsåtgärderna utan att kritiseras. Om man däremot
försöker göra sitt bästa för att lösa brott, samtidigt som man
självklart följer objektivitetsprincipen, ser till att ingen
människa kommer i kläm, och behandlar alla med respekt, riskerar
man dock alltid att göra saker som kan kritiseras av personer som
fokuserar mer på formalia än på verksamheten, samt de inblandade
människornas väl och ve.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br />
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Före detta länspolismästare och
blivande regionpolismästare Carin Götblad har sagt något som jag
inte kommer ihåg ordagrant, men andemeningen var ungefär "Det
är bättre att agera/försöka göra nytta och göra misstag än att
inte göra något alls". Det är det bästa råd jag har fått
som polis, och så kommer jag att fortsätta jobba så länge jag är
kvar i yrket. Tyvärr är det många i rättskedjan som verkar tänka
precis tvärtom.</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-3615669766586109722014-07-12T14:04:00.001+02:002014-07-12T14:05:38.409+02:00Om en rödljuskörning och funderingar kring poliser och makt<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi stod vid rödljudet där man svänger
höger in till stationen. Plötsligt far en stadsjeep rakt förbi i
hög hastighet. Det hade varit rött ett tag, men bilen saktade inte
ens in utan brände rakt igenom korsningen. Jag slog på blåljus och
sirener på vår civila polisbil och åkte efter. Vi kom snabbt
ikapp, och bilen saktade in och svängde in till sidan på en mindre
avtagsväg. Jag stannade bakom och gick fram till föraren, medan min
kollega skaffade sig en överblick över vilka som satt i bilen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
När jag frågade den unge mannen som
hade kört om han visste varför vi stoppade dem, så svarade han
nervöst ”Nej”. Jag sa att han hade kört rakt förbi ett
rödljus, och att en sådan rödljuskörning innebär att man blir av
med körkortet direkt. Han sjönk ihop och sa att han inte hade sett
att det var rött (vilket jag hade svårt att bedöma om det var sant
eller ej). Jag bad om körkortet. Han gav det till mig och sa att han
körde bil i jobbet, och att det skulle vara en katastrof för honom
att förlora körkortet. Med tanke på hans ansiktsuttryck när han sa
det så trodde jag på honom. De andra männen i bilen var tysta.
Slagningarna på hans personnummer och bilens registreringsnummer gav
att allt var i sin ordning, han förekom med några hastighetsböter,
inget annat. Kvar hade vi dilemmat med vad vi skulle göra med
killen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag ogillar att ta folks körkort. Det
är en så ingripande åtgärd i deras liv. När jag stoppar
fortkörare, vilket jag bara gör när de har kört en bra bit över
körkortsgränsen (jag är ingen bra trafikpolis...) så brukar jag
alltid skriva böterna så att de precis får behålla körkortet.
Med rödljuskörningar så finns ingen sådan möjlighet. Det kändes
som att en så pass grov rödljuskörning borde ha renderat i någon
sorts påföljd för att beivra den vårdslösa körningen, men
varken jag eller kollegan ville att han skulle bli av med körkortet.
Jag gick tillbaka till föraren och sa att det han hade gjort borde
ha kostat ett antal tusen i böter samt körkortet, men att vi
egentligen inte ville ta hans körkort och inte kunde ge honom böter
utan att göra det. Därför tänkte vi inte göra något alls, men
han fick gärna se till att skänka de tusenlappar som böterna hade
kostat honom till valfri välgörenhetsorganisation. Han nickade
tacksamt och lovade att göra det. Sedan åkte vi därifrån.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Detta är en extremt alldaglig händelse
för en polis, men som ändå berör flera djupare aspekter av vad
det innebär att vara polis och att förhålla sig till poliser. I
den situationen så hade jag en väldigt direkt makt över killen som
hade kört mot rött. Jag kunde välja om han skulle få behålla
sitt körkort eller ej. Jag kan intala mig att de valen egentligen
bara handlar om att följa lagar och regler, att beslutet egentligen
inte är mitt eget utan bara blir en automatisk följd av mitt
uppdrag och min yrkesroll, men så är det alltså inte. Alla dessa
saker påverkar, men i slutändan så var det jag (och min kollega)
som bestämde att han fick behålla körkortet. Om han och hans
vänner hade bett oss dra åt helvete när vi stoppade dom hade
troligtvis beslutet blivit ett annat. Vi hade friheten att välja.
Och hans liv påverkades markant av vårt val.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Få människor gillar när andra har
makt över dem. Jag gör det definitivt inte. Jag ogillar när andras
beslut påverkar min möjlighet att göra det jag vill. Jag tycker
mig ha tillräckligt god moral, och tillräckligt gott omdöme, för
att själv bestämma över sådant som berör mig. Det är jag
knappast ensam om. Det faktum att vi poliser på ett väldigt direkt
sätt ibland kan ha makt över andra människor är nog en av
anledningarna till att många har så svårt för oss.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Ett samhälle behöver så klart lagar
och regler. Det finns bra anledningar till att man inte får köra
hur fort man vill, påverkad av vad man vill, etcetera. Folk dör då.
Och om reglerna skall fylla någon funktion så måste någon han
makten att upprätthålla dem. Om inte samhället har kapacitet att
gripa eller omhänderta folk, att visitera och ta föremål i beslag,
så blir det fritt fram att begå brott. Ansvaret att det inte skall
bli så ligger på oss poliser. Makten är alltså nödvändig.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det sägs att makt korrumperar. Det är
sant. Det viktigaste är så klart att man ser till att bara bruka
makten man har fått som polis för det goda och samhällsnyttiga
syfte som den är ämnad åt. Där tror jag att den svenska kåren är
ovanligt bra i en internationell jämförelse. Vi har extremt lite
korruption. Det vi gör i yrkesrollen gör vi i princip alltid för
att fullgöra vad vi uppfattar som vårt uppdrag.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Men det räcker inte. Vi måste även
vara ödmjuka inför det faktum att vi i vårt tjänsteutövande har
vi makt att ta beslut som starkt påverkar människor liv. Ta ett
körkort eller inte. Gripa, kontrollera eller avvisa någon eller
inte. Etcetera. Ofta kan det handla om att gå en balansgång emellan
att upprätthålla ett system som vi tillsammans, demokratiskt, har
beslutat om och att se till hur en enskild individ drabbas. Det kan
vara frågan om moraliskt väldigt svåra beslut. Ser man det så,
och reflekterar över sitt maktutövande både under tiden och i
efterhand så ökar förutsättningarna dramatiskt att klara den
balansgången. Men om man ser sig själv som enbart ett verktyg för
demokratin och skjuter ifrån sig ansvaret som kommer med makten till
någon annan (lagstiftarna, cheferna, systemet, samhället, etc) för
att slippa våndas över att de beslut man tar faktiskt också
drabbar människor (även när de är korrekta) så tror jag risken
finns att man tappar empatin som är så totalt grundläggande i vårt
yrke.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Sen tror jag också att det, oavsett
vika beslut som man fattar, är helt grundläggande att man i största
möjliga mån på ett respektfullt sätt förklarar varför man gör
som man gör för dem som drabbas.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Vi poliser skall så klart både
förhålla oss till lagen och till det uppdrag vi har fått. Men det
får inte blir för fyrkantigt. Det måste finns med en mänsklig
aspekt i allt polisarbete. Den kommer helt naturligt för de allra
flesta, men det finns också tendenser att skjuta ifrån sig ansvar.
När man har att göra med potentiellt våldsamma personer så sägs
det ofta att motparten ”lägger ribban”. Det är så klart sant
att en persons beteende påverkar om och i så fall hur mycket våld
jag som polis behöver använda. Men uttrycket implicerar att en viss
attityd eller ett visst beteende ifrån automatiskt leder till en
viss mängd våld ifrån polisen. Så är det så klart inte, jag som
polis har i de allra flesta situationer stora möjligheter att med
mitt agerande påverka var ”ribban” hamnar. Det vet så klart
också i princip alla poliser, men ändå pratar man ofta som att det
inte vore så.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Jag tänker att vi poliser både måste
välkomna och vara skeptiska mot/försiktiga med den makt som vi får
i yrket. Att vi konstant måste vara medvetna om balansen emellan
uppdraget/det större perspektivet och det medmänskliga i stunden.
Att det skall vara svårt och tungt ibland. Och det gäller även
andra tjänstemän, exempelvis på Försäkringskassan, Migrationsverket, mm som kan ha nog så svåra beslut/maktsituationer
att hantera. Jag tänker också att den sortens tjänstemannamakt
borde komma med rimliga villkor att hantera uppgiften på ett bra
sätt. Det innebär stöd/handledning, utbildning, resurser, och en
lön man kan leva på. För när en människa som har makt att kränka
andra själv känner sig kränkt, utsatt och maktlös i sitt jobb
eller i sitt privatliv uppstår en situation som inte är bra för
någon. Är den personen polis så är det inte bara ett individuellt
problem, utan ett samhällsproblem. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com20tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-41762870134879379842014-04-17T13:53:00.001+02:002014-04-20T19:14:40.674+02:00Orimliga beviskravEn kväll under hösten förra året träffade tre ronderande väktare i en av våra mest utsatta och segregerade förorter på ett gäng ungdomar som hängde i en trappuppgång. De rökte och skräpade ner där inne, så väktarna bad dem vänligt att hänga utomhus istället. Det ledde till att de blev attackerade och misshandlade av gänget. De försökte freda sig, men de var tre stycken mot en stor grupp aggressiva ungdomar, och de blev tvungna att dra sig undan. Alla fick ta emot slag och sparkar, och den av dem som var längst fram och blev hårdast attackerad fick sin axel skadad i bråket. Innan dess hade han kunnat försvara sig väl, men då axeln blev allt mer obrukbar vädjade han till ungdomarna att låta dem vara ifred. De fortsatte att slå och sparka fram tills väktarna hade lyckats retirera in i sin bil och fly därifrån. Lyckligvis blev ingen av dem allvarligt skadad, och axeln läkte successivt de följande månaderna.<br />
<br />
Efter händelsen upprättades en anmälan om våld mot tjänsteman. I de initiala förhören med väktarna så hade endast knapphändiga uppgifter om gärningsmännen framkommit. Flera kollegor på sektionen och på den lokala närpolisstationen hade dock bra koll på vilka kriminellt belastade ungdomar som brukade hålla till på den aktuella adressen, och fotokonfrontationer sattes ihop. Då jag fick ärendet på mitt bord så hade man redan visat fotokonfrontationer med den av väktarna som hade blivit värst attackerad, men de hade inte gett så mycket. När jag sedan höll kompletterande förhör och visade fotokonfrontationer för en annan av väktarna så nämnde han att den kollega som först hade förhörts helst ville att allt skulle läggas ned. Detta då han jobbade regelbundet där och var rädd att en polisutredning skulle göra hans situation mer utsatt. Killen pekade dock ut "rätt person" i tre av fotokonfrontationerna, det vill säga de vi misstänkte hade deltagit. Dock till "60-70%".<br />
<br />
Jag ringde då upp den först förhörde väktaren för att stämma av med honom hur han kände inför hela situationen. Vi hade ett bra samtal, och bestämde oss för att träffas för ett nytt förhör. I det så förklarade han att han tidigare inte hade velat medverka i utredningen för att han hade befarat att det skulle innebär att han, som till skillnad ifrån de kollegor han hade åkt med den där natten, regelbundet arbetade i området, skulle få svårare att göra sitt jobb. Han var inte bara bekymrad om risken för våld//överfall utan även bemötandet av ungdomar rent generellt om han skulle vittna/prata med polisen. Därför hade han inte pekat ut dem som han faktiskt kände igen vid det första förhörstillfället. I det här förhöret så pekade han dock med stor säkerhet ut samma tre gärningsmän, varav en till "100 000%". Han var alltså helt säker. Han hade även sett killen en gång i det lokala centrumet och hört hur någon hade ropat hans namn, och kunde därför korrekt återge hans förnamn. Allt detta skrevs ned i förhör och godkändes.<br />
<br />
Den sista väktaren var den som hade de otydligaste minnena. Även han pekade dock ut samma tre personer i fotokonfrontationerna, men påpekade att han absolut inte var säker.<br />
<br />
Då de misstänkta senare förhördes (jag hade vid det laget lämnat över utredningen till en kollega) så nekade de till allt. Det fanns inget ytterligare material i utredningen, inga vittnen, ingen film och ingen teknisk bevisning. Jag var dock själv ganska övertygad om att förhören med väktarna/målsägarna skulle räcka hela vägen fram till en fällande dom. En av dem hade ju gjort ett väldigt säkert och trovärdigt utpek, som sedan styrktes av de andras mindre säkra utpek. Åklagaren beslutade dock att lägga ned förundersökningen. Den väktare som hade vågat stå upp och berätta fick alltså ingen som helst upprättelse. Beslutet motiverades delvis med att han först hade gett en annan version, och delvis med att jag hade använt samma fotokonfrontationer i de tre förhören, vilket hade möjliggjort för dem att prata med varandra och säga "peka ut nr X". Jag är helt övertygad om att de inte har gjort något sådant, och den sortens misstänkliggörande av brottsoffer skaver ganska mycket på mig. Jag kommer dock inte att göra om det misstaget igen. Vad gäller att han först hade gett en annan version, så var det ju väldigt förståeligt (och anledningen hade förklarats tydligt i förhör).<br />
<br />
För mig har det blivit allt mer tydligt att det ställs orimligt höga beviskrav i våra domstolar. Det räcker tyvärr ofta med att den misstänkte, i samråd med sin advokat, totar ihop en aldrig så osannolik historia, så länge den inte är praktisk omöjlig så kan den ändå läggas till grund för en friande dom. Detta har många åklagare lärt sig, och blir därför mer restriktiva med vad de går upp till åtal med. Resultatet är att balansen mellan rättssäkerhet (som självklart är enormt viktigt) och rättstrygghet, offrens rätt till upprättelse och samhällets arbete med att beivra kriminalitet, hamnar fel.<br />
<br />
Både poliser och åklagare skall följa objektivitetsprincipen. Det är otroligt viktigt att både det som talar emot och för den misstänkte undersöks och att man inte låser sig vid ett scenario. Men i slutändan bildar man sig så klart en uppfattning baserat på alla tillgängliga fakta. Som utredare stöter man regelbundet på fall där det för oss är så uppenbart att den misstänkte är skyldig att man tycker att en fällande dom borde ha varit given, men, där ärendet trots det antingen läggs ned eller den misstänkte frias. Det kan röra sig om rån där den misstänkte har blivit igenkänd, utpressning då målsägaren kan ge en mycket trovärdig berättelse som styrks av stödbevisning medan den misstänkte blåljuger eller våldtäkter där offrets berättelse misstänkliggörs på lösa grunder. En livsstilskriminell skröt en gång till mig om hur många gånger han hade varit misstänkt för grova brott som mordförsök, men att han aldrig hade blivit dömd för annat än skitbrott. Många yrkeskriminella har också insett att med "rätt" advokat så är risken att bli dömd för vissa brott väldigt liten, oavsett hur skyldig man är, bara man nekar till allt.<br />
<br />
När det i media briserar debatter om mer eller mindra absurda friande domar i främst sexualbrottsmål så är det speciellt tragiskt eftersom det rör målsägare som är exeptionellt utsatta. Men de extremt höga beviskrav som är en av de främsta anledningarna till frikännandena är också ett problem i andra brottsmål. Ett närmast komiskt exempel är att en rattfull förare kom undan med att hävda att han hade kört i sömnen. I alla de brott där målsägarna har blivit allvarligt kränkta (och där det också kan vara aktuellt med skadestånd), vilket förutom sexualbrott även kan gälla rån, våldsbrott, med mera, så är detta speciellt problematiskt och olyckligt. Det gör ont att se hur ett utsatt brottsoffer som har kämpat sig igenom en tuff rättsprocess belönas med ännu en kränkning för att vårt system ibland ter sig vara helt felkalibrerat i ivern att säkerställa att inga teoretiskt sätt oskyldiga skall dömas. I slutändan finns det ju trots allt bara ett helt säkert sätt att inte döma någon oskyldig, och det är att aldrig döma någon alls.<br />
<br />
Slutligen, vad gäller de misshandlade väktarna så visar ärendet även på hur extremt svårt det är att arbeta som väktare i de mest utsatta segregrade förorterna. Nyligen attackerades en väktare i ett bakhåll och slogs medvetslös, hans kollega som hittade honom (lyckligtvis snabbt, då han hann larma) sa att hans andning inte fungerade. Den nedslagne väktaren berättade senare att han hörde ordet "golare" innan han förlorade medvetandet. Alla de tre väktarna som attackerades i händelsen jag beskrev ovan hade för övrigt utländsk bakgrund. Det hjälpte dem inte alls. En av dem slutade direkt att arbeta i det aktuella området, och inte bara på grund av den här attacken. Vi har ett stort problem i de här utanförskapsområdena, och det är hela samhällets ansvar att lösa det problemet. Men innan vi har nått dit så måste vi bli bättre på att värna de yrkesgrupper som riskerar att drabbas av attacker då de jobbar där. Här är väktare troligtvis bland de allra mest utsatta.Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com12tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-464849358598459432014-03-01T17:12:00.000+01:002014-03-01T17:14:48.795+01:00Om arbetet mot ungdomskriminalitetDet har varit en bra vecka för ungdomssektionen i Västerort. Kollegorna har fått flera erkännanden både i ett mycket fult bilrån, och i en serie av apoteksrån. Bilrånet kändes speciellt angeläget. En äldre man stannade efter en mindre sammanstötning i trafiken vid en bensinmack för att kolla att motparten (som var vållande) var ok, och blev då påhoppad, grovt misshandlad (bland annat sparkad mot huvudet då han låg ner) och sedan rånad på sin bil av det ungdomsgäng som färdades i den andra bilen. Apoteksrånen var också högt prioriterade, då de riskerade att helt driva bort apoteksverksamheten ifrån Rinkeby. Vi vet nu tack vare mycket bra arbete av kollegorna vilka flera av ungdomarna som begick de olika brotten är. De tillhör alla samma löst sammansatta och mycket brottsaktiva lokala ungdomsgruppering.<br />
<br />
Jag har själv inte varit inblandad i de framgångrika utredningarna, men fick tillsammans med två kollegor i uppdrag att leta efter en ung kille som precis hade blivit misstänkt i ett av apoteksrånen. Han var inte hemma, och uppgifter som vi fick ifrån flera håll gjorde gällande att han eventuellt var på väg till föräldrarnas hemland den aktuella dagen tillsammsn med sin far. De motsades dock av annan, synbart mer trovärdig, information. Vi åkte hur som helst mot Arlanda på vinst och förlust, samtidigt som en kollega inne på stationen fick i uppdrag att forska i vilken flight han i så fall kunde tänkas vara bokad på.<br />
<br />
Jag tror inte på tur, och när en kollega sa att vi om det inte gick att slå fram någon information om flygningar så skulle vi ändå kanske kunna träffa på honom på flygplatsen så lovade jag honom en veckas luncher om det lyckades. Vi visste ju som sagt inte ens om han faktiskt skulle flyga idag, eller om han i så fall redan hade lämnat landet. På väg fram fick vi dock ett förslag av kollegan på stationen om en tänkbar flight. Vi tog kontakt med flygbolaget, och fick snabbt reda på att han faktiskt var inbokad på den flighten, samt att de hade betalat för övervikt. Vi fick även reda på vilken gate de skulle flyga ifrån. Bingo!<br />
<br />
Vi gick mot boardingen, och jag visade snabbt brickan samtidigt som jag stövlade rakt igenom säkerhetskontrollen (det pep, så klart) och fortsatte, mållåst, mot den aktuella gaten. Som tur var har jag kollegor med skarpare ögon än mina, och de ropade strax tillbaks mig. I närheten av säkerhetskontrollen hade de påträffat den misstänkte killen och hans far. Killen bar dessutom samma jacka som hade använts vid ett av rånen. Pappan tog det faktum att hans och sonens resa avbröts innan den hann påbörjas bra. han var så klart besviken och arg, men det riktades mot sonen och inte mot oss. När sonen nekade till att han gjort något, så bemötte han det med sund skepsis. Själva anledningen till resan var att pappan var bekymrad över sonens upprepade brottslighet och tänkte, klokt, att ett miljöombyte skulle kunna byta de kriminella vanor som han hade utvecklat.<br />
<br />
Pappan frågade om vi kunde hjälpa honom att få ut sitt bagage, och kanske att få ombokat biljetten. Jag svarade att vi så klart kunde hjälpa till med bagaget och att vi kunde förklara situationen för flygbolaget,men att vi inte kunde styra över hur det fungerade med ombokning. Kollegorna gick ut med den unge killen och jag stannade med pappan för att försöka hjälpa honom. I slutändan så gick det att boka om, visserligen mot en avgift, men betydligt mycket billigare än det hade varit att köpa en ny biljett. Jag hade även lovat pappan att vi skulle hjälpa honom att komma hem med bagaget, så att han skulle slippa att ta taxi. När väl väskorna kom ut så ångrade jag mig nästan. Fyra enorma resväskor och ett gäng mindre, tillsammans med fyra vuxna och en ungdom i vår lilla van? Det gick i slutändan, men alla utom chaffören fick bära väskor eller lådor på knäna.<br />
<br />
På väg fram att lämna av pappan så krävdes det en del taktiskt tänk. I området där vi lämnade dem är fritagningsförsök vanliga, även om risken så klart minskas av pappans närvaro. Tanken var att kollegorna skulle köra iväg och vänta med den misstänke killen en bit bort medan jag hjälpte pappan att bära väskor, och sedan gjorde en husrannsakan i den väska som tillhörde killen. Killen bad dock om att få komma upp och uträtta sina behov. Efter en kort tvekan så godkände vi det. Jag fick vakta medan kollegorna hjälpte till med väskorna. Killen passade på att lämna jackan han bar på toaletten, och plockade en annan jacka på väg ut. Kollegorna körde iväg. Jag avslutade på platsen, tog med mig jackan samt ett beslag till, skakade hand med föräldrarna och gick efter.<br />
<br />
Mina två kollegor höll sedan förhöret med killen i närvaro av hans mamma. Eftersom det inte går att få fram en advokat så sent på kvällen så var tanken bara att delge honom, men han ville erkänna, och gav i erkännandet detaljer som han rimligtvis bara kunde ha känt till om han hade varit med. Då han fick reda på att han ändå skulle bli kvar ville han ta tillbaka erkännandet. Dagen efter så erkände han dock igen då kollegorna höll ett nytt förhör med advokat. Åklagaren ville dock att han skulle sitta fortsatt anhållen på grund av recidivfara med tanke på den upprepade brottsligheten, så han blev kvar trots att kollussionsfaran hade fallit.<br />
<br />
Som jag skrev ovan så är den här utredningen ett exempel på när arbetet mot ungdomsbrottslighet fungerar som bäst. Jag tror också helt ärligt att mina kollegor på Ungdomssektionen är osedvanligt bra på att utreda grova brott med unga gärningsmän. En framgångsfaktor som kan vara värda att nämna med avseende på just det här fallet är att ha ett bra och respektfullt samarbete med de misstänktas familjer, där man delar målet att den unge skall sluta begå brott är A och O . Det är inte alltid möjligt, men då det är det så förenklar det inte bara polisarbetet, utan även samarbetet med socialtjänsten och i slutändan förutsättningarna för att man tillsammans skall få den unge att lämna kriminalitetet och få ordning på sitt liv.<br />
<br />
En annan framgångsfaktor som är kontroversiell är just att ha den unge anhållen. Väldigt få unga som redan har en etablerad kriminell identitet erkänner då de inte anhålls. Både miljön i sig och viljan att bli frisläppt ökar motivationen att erkänna, medan en återgång till det umgänge i vilket kriminaliteten föddes i princip alltid blåser bort all vilja att ta ansvar för ett begånget brott. Det är därför naturligtvis extremt viktigt att man aktar sig för falska erkännanden. Förhören är inte till för att se till att den misstänkte erkänner, de är till för att få fram så bra och sann information om vad som har hänt som möjligt. Om den misstänkte har gjort sig skyldig till brott, så vill man ha så mycket detaljer ifrån honom att det tydligt framgår att ingen som inte var med vid brottet hade kunnat känna till allt detta. Erkännandet i sig är inget värt, det är berättelsen man är ute efter. En detaljerad berättelse innebär ofta att kollussionsfaran faller, vilket innebär att man släpps. När man då, som killen ovan, inte släpps trots ett erkännande så leder det dock av naturliga skäl till stor ilska och besvikelse. Den här killen mådde dessutom tyvärr uppenbart dåligt av att sitta i arrestcellen.<br />
<br />
För att ta vara på den vilja att lämna kriminaliteten som kan finnas då man sitter inspärrad, men som ofta försvinner så fort man är tillbaka i samma sammanhang där den är en central del av ens identitet, så kontaktades unga ex-Cons för att prata med killen och stärka motivationen att sluta begå brott. Jag vet inte hur det samtalet gick, men jag hoppas verkligen, både för hans, hans familj, och samhällets skull att det gick bra.<br />
<br />
Socialtjänsten har en extremt central roll vad gäller att få unga att lämna en kriminell livsstil. För en av killarna som satt anhållna för det grova bilrånet var det tydligt att det var helt nödvändigt med beslut om omhändertagande/LVU då han inte bara begick många brott utan även uppvisade stora empatibrister och uppenbarligen inte hade förutsättningar att utvecklas åt rätt håll i sin nuvarande miljö. Socialtjänsten hittade dock ingen ledig plats att placera honom på i hela landet. Detta beror så klart på resursbrist, en resursbrist som slår igenom i hela kedjan vad gäller hur man hanterar unga i riskzonen. Billigast och humanast hade det varit att satsa hårt på stöd och hjälp redan i förskoleåldern, eller vad gäller barn som invandrat, så fort de kommer till Sverige. För många tonåringar är det nära på för sent, även om man aldrig får ge upp.<br />
<br />
Slutligen en anekdot. Ingen av de vakter som släppte igenom mig då jag civilklädd höll upp en polisbricka och sedan marscherade rakt igenom säkerhetskontrollen kan ha haft en chans att se att det var min bild på det mycket lilla fotot på kortet bredvid polismärket. Jag blev ändå inte kontrollerad närmare, och kunde gå in beväpnad i den säkrade zonen, med kollegorna efter mig. Det var inget jag tänkte på då, men i efterhand så inser jag att jag nog borde ha stannat upp och låtit dem ta sig tid att kolla min polislegitimation lite närmare. Och vakterna kanske trots allt borde ha bett om att få titta på brickan, även om jag säkert såg ut som att jag hade all rätt att stövla förbi som jag gjorde...Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-75112375298597984922014-02-08T18:27:00.000+01:002014-02-09T11:02:27.695+01:00Om möten med och anklagelser om rasism<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Jag och min kollega åkte
nyligen med på ett larm om att ett gäng skinnskallar hade
misshandlat någon. Samtidigt och i samma område larmades det om att
det var bråk i samband med en fest. Då vi kom fram så hade redan
de första patrullerna på platsen gripit några rakade unga killar
som stämde väl in på signalementet. Slagningar på deras
identiteter gav att de var medlemmar i nazistiska SMR och att de hade
varit med i Kärrtorp. Vad gäller lägenheten, så påträffades ett
gäng ungdomar utanför som berättade om hur de hade blivit
attackerade och hotade av några fulla polacker. Det visade sig att
en av polackerna hade körts till sjukhus av sin flickvän med
knivskador.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Först framstod det här
som två separata händelser, men sen framkom att det fanns direkta
kopplingar. Den skadade polacken hade försökt att ingripa då
nazisterna hade attackerat en man med utländskt utseende. Det hade
lett till att han i sin tur angreps och knivskars. Nazisterna hade
dessutom kommit ifrån den fest där man senare hade ringt polisen
för att man kände sig hotade av polackerna. Att den knivskurne
mannen var upprörd på den granne som hade bjudit in nazister som
sedan attackerade honom är dock inte särskilt svårt att förstå.
En av polackerna kunde dessutom peka ut den plats där någon av
nazisternas vänner hade lämnat den kniv som troligtvis användes
vid misshandeln. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Nazisterna själva skyltar
stolt med sin rasism. Däremot var det en nyttig tankeställare att
de ungdomar som framstod som både nyktra, skötsamma och ytterst
”normala”, och dessutom kontaktade polisen i egenskap av
brottsoffer, tillhörde samma fest och delvis samma högerextrema
ideologiska miljö som dem.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Några veckor senare så
befann jag mig tillsammans med en hundförare på en plats för att
leta efter bevis i en pågående utredning om grov våldtäkt mot
barn. En man frågar vad vi gör, och jag förklarar kort. Han
börjar då att prata om hur hans område har förstörts sedan alla
muslimer kom, då de begår mängder med brott. Han hann även
påbörja något om män med långa skägg innan jag avbröt honom
och sa vänligt men bestämt att jag var medveten om att
kriminaliteten i det område han bodde i var extremt hög, och
speciellt bland ungdomar, men att jag inte för mitt liv kunde se hur
det kunde ha med islam att göra. Han förklarade att han, som själv
kom ifrån ett land i Mellanöstern, sa ifrån om hans barn gjorde
något fel, medan muslimerna bara ryckte på axlarna. Jag sa så
klart emot och påpekade att jag inte trodde att religion var
relevant i sammanhanget, men att sociala faktorer och förankring i
samhället kunde påverka hur föräldrar agerar förebilder och
sätter gränser för sina barn. Vi kom inte så mycket längre. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Alldeles nyss så kröp
rasismen lite närmare mig personligen, då en vän blev utsatt för
ett islamofobiskt hatbrott. Det faktum att hon bär slöja gjorde att
någon fick för sig att skriva en lapp där det bland annat stod ”Här bor en islamhora som ska dö i helvetet” och sätta upp den
på hennes lägenhetsdörr. Efter den första reaktionen av ilska,
oro och avsky så började jag omedvetet tänka på den person som
hade gjort sig skyldig till det här fega brottet. Mina tankar gick
omedvetet mot någon som SMR-killarna, det vill säga en rakad
extremist som ägnade sig åt rasism och politiskt hat på heltid.
Det är antagligen sannolikare att det rör sig om någon som ser
helt vanlig ut och har ett vanligt liv, som de ungdomar som hade
delat fest med SMRarna eller den man som var nyfiken på vad vi
letade efter då vi utredde våldtäkten. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Både när man skall
varsebli rasism och när man skall bekämpa rasism så tror jag att
det är viktigt att inte låsa sig vid föreställningar om hur en
rasist skall se ut eller om hur rasism skall se ut. Att exempelvis
påstå att enbart ”vita” kan vara rasister är både fördummande
och kontraproduktivt. Visst finns det maktstrukturer i samhället som
påverkar, men varken dessa eller rasismen själv är statisk. För
den som utsätts för rasistiska hatbrott är förövarens hudfärg
eller etniska ursprung av mindre betydelse, det är hur vi bekämpar
och kommer till rätta med rasismen som är intressant.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Samma dag som jag jobbade
med våldtäkten så grep två kollegor på min sektion en man som
hade narkotika på sig och bar kniv. Mannen är vanekriminell och
dömd för ett antal olika brott. Vid gripandet så skrek hans mor åt
den kollega som grep honom att de var rasister och bara tog honom för
att han var invandrare. Kollegan, vars ena förälder är mörkhyad,
hade svårt att få henne att förstå det självklara i att han
greps för att han hade gjort sig skyldig till brott, och inget
annat. Jag har själv vid flera tillfällen varit med om liknande
rasismanklagelser då jag har gjort vanliga ingripanden mot människor
som har begått brott. Jag tror dessvärre att den mängd ogrundade
anklagelser om rasism som regelbundet riktas mot polisen gör det
betydligt svårare att identifiera och hantera den rasism som absolut
finns hos vissa individer (och grupper) inom polisen och som vi måste
komma till rätta med. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Man hade hoppats att den
allmänna debatten skulle hjälpa till att nyansera och klargöra,
men oftast är det precis tvärtom. I en ”debatt om debatten” om
rasism mellan två tongivande ledarskribenter så hävdade den ena
indirekt att alla som inte var för en generösare migrationspolitik
var rasister medan den andra hävdade att Skånepolisens romregister
inte var rasistiskt. Jag är visserligen själv för ett generösare flyktingmottagande, men tycker ändå att båda dessa ståndpunkter bidrar till den
polarisering som fördummar och försvårar. Rasism är inte bara
nazister som misshandlar eller islamofober som sätter upp
hatmeddelanden, det är också strukturer som gör att tusentals
romer, varav mängder med barn, blir registrerade på oklara grunder.
Men om begreppet vidgas till att inkludera alla som har en
restriktivare syn på migrationspolitik än den valfri debattör står
för så tappar det sin mening. </span>
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="font-size: small;">Rasism är ett enormt
problem, och just hur vi bäst bekämpar rasismen i vårt eget
samhälle är en av nutidens ödesfrågor. Det behövs smarta och
inkluderande sätt att möta de människor som av olika anledningar
bär på rasistiska fördomar och öppna upp deras perspektiv. För
att nå dit så tror jag att vi behöver bli lite mer försiktiga med
att rasiststämpla folk vars agerande, åsikter eller perspektiv vi
ogillar, så att det som verkligen är rasistiskt framstår tydligare
och blir lättare att agera mot. Men vi behöver framför allt bli
bättre på att ta tag i den rasism som faktiskt finns mitt ibland
oss. Mer behöver satsas på rasismbekämpande satsningar och
åtgärder ifrån myndigheter och organisationer. Allra viktigast är
nog ändå att vara uppmärksamma på vårt eget agerande samt att vid
behov säga ifrån och ta det där obekväma samtalet med kamraten, kollegan,
grannen eller familjemedlemmen.</span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
</div>
<div lang="sv-SE" style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com17tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-59071743530194967462013-11-24T15:35:00.003+01:002013-11-24T15:35:50.034+01:00Om möten och bemötande<div>
<span style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">Under mitt första år som polis så var jag med då några kollegor gjorde en kontroll av ett par killar i tunnelbanan i en av våra segregerade förorter. Kollegorna, som hade koll på att killarna i gruppen vi kontrollerade var kriminellt aktiva, kunde snabbt konstatera att några av dem sannolikt var påverkade av narkotika. Det beslutades att de skulle tas med till polisstationen för kroppsbesiktning, vilket i det här fallet innebar urinprov. Killarna blev arga då detta meddelades. Han som jag pratade med försäkrade att han inte hade tagit något och var påtagligt irriterad över att behöva åka med till stationen och kissa. Jag, som då själv inte hade sett några tydliga tecken, förklarade att jag förstod att han tyckte att det var onödigt och kränkande, men att han ändå skulle behöva komma med. Vi fick bra kontakt och väl på väg in berättade han att provet skulle komma att bli positivt på cannabis. Då jag släppte honom efter att vi var klara så sa han att han hade uppskattat mitt bemötande. </span><div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
De följande åren dök hans namn upp regelbundet i en gruppering som var kriminellt aktiva, både med narkotikahandel och inbrott. Jag träffade honom själv kanske ett år efter det första mötet. Jag var på väg till en vän som då bodde i samma förort och stannade på den lokala pizzerian för att köpa med mat. Då några av hans vänner, alla kriminellt aktiva, kom fram och uttryckte sitt missnöje med att jag var där (dock inte på ett aggressivt eller hotfullt sätt) så kom han istället fram och hälsade vänligt. Ingen av dem trodde dock på att jag hade kommit till området "privat". </div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
För inte så länge sedan, då jag var i den förorten på ett möte, så kom samma kille fram till mig. Han tackade mig för att jag hade varit trevlig mot honom och berättade att han nu hade lagt av med narkotika och inbrott och hade börjat studera på universitetet. Jag kan så klart inte veta om det är sant, men det faktum att han valde att komma fram och berätta att han nu hade fått ordning på sitt liv gör att det kändes äkta. Jag blev både glad och tacksam och hoppas verkligen, både för hans och för omgivningens skull, att han har lagt av med kriminaliteten en gång för alla, samt att det går riktigt bra för honom med studier och jobb!</div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
Jag är inte trevligare eller charmigare än någon annan, så att vårt möte för flera år sedan tydligen gjorde intryck på den här mannen berodde troligtvis på en kombination av att han kände att jag visade honom respekt under tvångsåtgärden och att han själv var ovanligt lätt att prata med. Då det finns tid och möjlighet att visa förståelse för den irritation ett ingripande kan orsaka och förklara varför man gör det man gör så kan det uppenbarligen göra skillnad. Så upplever jag också att de flesta av de kollegor som jag har jobbat med arbetar, och många gör det smidigare och bättre än jag.</div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
Nyligen var jag i en annan segregerad förort med en kollega under kvällstid för att ta en kort fotpatrull och kolla läget i centrum. Vi var civila, men kunde lika gärna varit uniformerade med tanke på hur mycket åtminstone jag stod ut. Utanför en korvkiosk stod ett 20-tal unga vuxna och hängde. Vi gick fram för att hälsa. Då vi sträckte fram våra händer så ignorerades de, liksom även alla försök att starta ett samtal. De sa till oss att vi inte var önskade och att vi skulle gå därifrån. Jag svarade att vi stod bra där vi var, vilket resulterade att hela gänget drog över till andra sidan av den breda gågatan i centrum. När de väl stod så långt bort att de upphörde att vara individer och istället blev en massa så började förolämpningarna komma. Vi stod kvar ett tag och pratade medan vi ignorerade dem, och gick sedan tillbaka mot bilen. Då vi var på väg bort och hade vänt ryggen mot gruppen så kastades lite småsten och en halvfull läskburk i vår riktning, inget var dock nära att träffa. Då vi vände oss om så upphörde genast kasten. Eftersom det inte fanns något konstruktivt vi kunde göra i den här situationen så gick vi efter ett kort tag till därifrån. </div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
Ibland verkar det inte spela någon roll vilket bemötande man har. En del personer kommer att möta en med hat och ovett, och ibland med våld och stenar, oavsett hur man beter sig. Och det går inte att prata med varken kastade stenar eller en förolämpande folkmassa. Om vi hade ingripit, vilket hade varit väldigt svårt på två personer (och hade troligtvis startat oroligheter och krävt ordentlig förstärkning), så hade det behövt göras resolut. </div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
I vissa situationer behöver man ta kontroll först och prata sen. Dessutom ger det sällan något att prata med dem som svarar med förolämpningar, i alla fall inte då de är i grupp. Men även när man tvingas använda våld mot någon är det viktigt hur man kommunicerar, eller åtminstone hur man inte kommunicerar. Att man ibland behöver vara hård förstår nog de flesta som man ingriper mot innerst inne. En kollega berättade dock nyligen om hur en ung kille som hade gripits efter att ha gjort något väldigt dumt sa att han förstod dem som hade varit hårdhänta under ingripandet, men att han aldrig skulle glömma att en annan polis fällde en hånfull kommentar då han var bojad och maktlös.</div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
Det är så klart inte bara mot misstänkta brottslingar, aggressiva personer med mera som bemötandet är viktigt, utan kanske ännu mer</div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
vad gäller brottsoffer. I möten med brottsoffer är det min erfarenhet att det allra flesta poliser är väldigt bra på att vara empatiska och lyssnande. Däremot kan det vara frustrerande att det kan upplevas att man som brottsoffer ofta blir helt ignorerad efter att brottet väl är anmält. Många anmälningar hamnar på hög, och resulterar i slutändan bara i en nedläggning som kommuniceras genom att ett standardiserat brev skickas ut. Då är det lätt att brottsoffer känner sig ignorerade. Om man som polis däremot ringer upp och förklarar varför det inte gick att komma vidare i ärendet så bemöts man nästan alltid av förståelse, och inte sällan av tacksamhet, trots att resultatet är lika dåligt. En kollega nämnde nyligen att hon även brukade se till att ringa upp målsäganden så fort hon fick ett ärende bara för att se till att denne visste var hon eller han kunde vända sig med frågor och funderingar. Få ringde, men alla uppskattade samtalet. Tyvärr har dock många utredningsavdelningar en så enorm resursbrist så att bara ett enkelt samtal till ett brottsoffer i ett inkommet ärende kan vara mer än vad man har möjlighet att hinna med. </div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<br /></div>
<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
Polisen har de senaste åren styrts stenhårt efter "resultat", det vill säga för att leverera fina siffror vad gäller blås, redovisade utredningar, med mera. Förutom att i princip alla målen riskerar att styra verksamheten fel (man gör det som ger bra siffror istället för det som är lämpligt ur ett polis- eller samhällsperspektiv) så visar de också ett totalt fokus på vad man producerar på bekostnad av de mjukare värdena, som hur man bemöter människor. Lyckligtvis så kommer det humanistiska perspektivet naturligt för många poliser, man har ju ofta valt jobbet för att man vill möta och hjälpa andra människor. Jag tror dock att vi behöver lägga betydligt mer fokus på de här frågorna, dels för att bli av med de avarter som förekommer, men också för att jag tycker att borde bli tydligt att bemöta människor väl inte bara är ett medel för att nå resultat, utan ett viktigt mål i sig. </div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-89661159247069073132013-10-28T11:29:00.000+01:002013-10-28T11:29:00.763+01:00Med snaran runt halsenJag hade ungefär fått i mig hälften av thaimaten jag hade köpt då det gick ut ett larm om att en kvinna var orolig för en väninna som hade uttalat självmordstankar. Ingen av IG-bilarna svarade. Vi jobbar inte främst mot LKC, men jag hjälper personligen gärna utryckningen med att ta jobb om det behövs, speciellt innan skiftesbyte, vilket var fallet då anropet gick ut. Är det frågan om akuta jobb så är det dessutom en självklarhet att åka. Jag svarade på larmet, och drog ut ifrån stationen med min kollega.<br />
<br />
Då vi närmade oss adressen såg och hörde vi räddningstjänsten framför oss. Det visade sig att de var på väg till samma adress. Vi kom in i porten precis efter dem. Då jag kom upp till den aktuella lägenheten stod det flera brandmän framför dörren, och en av dem försökte ropa in genom brevinkastet. Jag tog tag i handtaget, kände på det, märkte att dörren var olåst, och gick in. Någon sekund senare tittade jag in i vardagsrummet, och såg då en kvinna ståendes på något pall-liknande med en strypsnara tight knuten runt halsen som via ett spänt rep hängde i en krok i taket. Jag hade brandmännen precis bakom mig och kollegan längre bak i kön och väste "kniv" bakåt samtidigt som jag gick fram mot kvinnan (vilket kollegan längre bak så klart tolkade som att någon var knivbeväpnad). Min tanke, att brandmän måste ha knivar med sig och att någon av dem skulle plocka upp den så att de kunde vara beredda att snabbt skära ned kvinnan medan jag försökte lyfta/hålla henne uppe om hon skulle sparka undan pallen, plockades snabbt upp av en av brandmännen som drog fram en morakniv. De stannade dock i dörröppningen till vardagsrummet.<br />
<br />
Då jag gick fram emot kvinnan så bad hon mig först att räcka henne ett kärt föremål som låg en bit bort i rummet då hon själv satt fast i hängsnaran och inte kunde ta sig någonstans alls. Detta gjorde jag självklart, medan jag hälsade, presenterade mig och försökte etablera kontakt med henne. Efter att hon hade fått det hon bad om så beordrade hon oss direkt att gå därifrån. Jag konstaterade så klart att vi inte kunde det, att vi tänkte hjälpa henne. Diskussionen fortsatte ett tag, och även om jag pratade lugnt och vänligt till kvinnan och gjorde mitt bästa för att nå fram till henne, så gick det inget vidare. Hon var helt ointresserad av att få vår hjälp, och blev succesivt allt mer irriterad över att vi inte gick därifrån.<br />
<br />
Samtidigt som vi diskuterade så hade min kollega diskret börjat röra sig in i rummet. Han tog närmast omärkligt steg för steg tills han utan att kvinnan verkade ha lagt märke till honom, hon hade ju också fullt upp med att argt be mig att ge mig av, hade tagit sig in bakom henne. Där på vardagsrumsbordet låg det en kökskniv, som han plockade upp. När kvinnan sedan för andra eller tredje gången gjorde något sorts försök att knuffa undan mig så var han snabbt framme och skar smidigt av repet bakifrån. Jag fick henne i famnen och la ned henne på en madrass som låg en bit bakom mig. Hon kämpade argt emot, och vi var alla oroliga för repet som satt kvar runt halsen då det som sagt var väldigt hårt knutet. Vi ville få bort det så fort som möjligt, och höll ned henne medan vi försökte skära bort det då knuten var för svår för oss att lossa, självklart utan att riskera att rispa kvinnan som som sagt kämpade emot. Med hjälp av en av brandmännen så lyckades vi.<br />
<br />
Efter att den akuta faran var avvärjd och vi kunde släppa upp kvinnan så gick det lite bättre att få kontakt. Vi behövde självklart ta med henne till psykakuten på St:Görans sjukhus och även om hon fortfarande inte direkt gillade oss så fick vi henne i alla fall att själv ta på sig ytterkläder och skor och samla ihop det hon behövde ha med, medan kollegan också dokumenterade uppsatta avskedsbrev för att kunna visa psykiatrin. Då jag höll tag i henne på väg ned för trappan för att hon inte skulle snubbla ofrivilligt eller medvetet försöka skada sig själv, så försökte hon slita sig. Väl nere med risken ifrån trappan borta så släppte jag henne. Jag tvingades dock att ta tag igen då hon ville vandra iväg. Väl inne i bilen så kunde jag dock sitta lugnt bak med henne och prata en del på väg till psykakuten. Jag ringde också in om LPT47 beslut, vilket var en ren formsak i det här fallet. Överlämningen till psykiatrin gick smidigt, hon var dessutom välkänd där.<br />
<br />
Det viktigaste målet vid ett självmordslarm är självklart att rädda liv, och naturligtvis helst utan att personen får några skador eller men av händelsen. Det lyckades vi med, mycket tack vare kollegans smidiga ingripande. Det är så klart mycket möjligt att kvinnan inte själv hade sparkat undan det hon stod på, men det hade räckt med att hon hade säckat ihop en aning så hade hon kvävts, och hon hade inte själv kunnat ta sig därifrån. Sen ville vi så klart försöka se till att vårt ingripande i sig inte blev ytterligare en traumatisk upplevelse för kvinnan. Jag får ofta relativt bra kontakt med psykiskt sjuka människor, men den här gången nådde jag som sagt aldrig riktigt fram. Det var dock skönt att vi, trots att hon vid flera tillfällen försökte slita sig och knuffa undan mig, kunde lösa jobbet utan att använda handbojor och att vi mot slutet i alla fall kunde sitta och prata med varandra. Ju mindre våld och/eller kränkningar man behöver utsätta en redan trasig människa för, desto bättre så klart.<br />
<br />
Även om vi lämnade jobbet med en känsla av att ha gjort något bra, så är hela händelsen och kvinnans situation i stort enormt tragisk. Oavsett om hon hade haft beslutsamheten att faktiskt aktivt ta livet av sig själv eller inte, så var det uppenbart att hon mådde väldigt dåligt och var extremt olycklig. Hon hade en lång historia av psykisk ohälsa, och hade dessutom nyligen förlorat sin kanske närmaste anhöriga. Då vi lämnade henne så var hon fortfarande arg över att vi hade stoppat hennes planer. Man kan bara hoppas att hon får så pass bra hjälp av vården/samhället att hon så småningom ändå är glad över att vara vid liv.<br />
<br />
Vad gäller psykvården, så verkar det för mig tydligt att den helt enkelt inte räcker till. Kvinnan berättade att om hon bara fick prata med en viss överläkare så skulle hon bli utskriven direkt igen. Sanningen är troligtvis att psykvården inte har resurser till att vårda alla som är i behov av deras hjälp. Det är dessutom väldigt vanligt att man får höra berättelser om hur akut omhändertagna bara har förvarats och medicinerats i ett par dagar, och sedan mår ännu sämre då de släpps ut. Gissningsvis finns det inte tillräckligt med personal för att exemeplvis ge samtalsterapi på ett sådant sätt som de människor som kommer dit faktiskt skulle behöva.<br />
<br />
I ett ännu bredare perspektiv så handlar det också om att samhället är dåliga på att i tid ge hjälp och stöd till människor som mår dåligt. Det är naturligtvis väldigt svårt, både att fånga upp dem som är i behov av stöd och att hitta sätt att stötta som faktiskt hjälper, men det är också väldigt viktigt. Jag tror att mycket vore vunnet om vi blev bättre på att se och hjälpa de barn och unga som har särskilda behov, och då menar jag inte bara de agressiva och utåtagerande, utan även de tillbakadragna, olyckliga och ofta mobbade. Förutom att det så klart främst handlar om människosyn och att försöka ge alla ett drägligt liv, så skulle det även i ett längre tidsperspektiv kunna leda till drastiskt minskade kostnader för vård, missbruk, arbetslöshet, med mera. I ett samhälle där kvartalskaptalism råder och där varje förvaltnings främsta mål är budget i balans så är det lätt att missa att det faktiskt i ett längre tidsperspektiv inte bara är humanistiskt, utan även ekonomiskt sunt att investera i och satsa på människor som riskerar att fara illa i livet.<br />
<br />
<br />Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com16tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-71862379141807426612013-09-29T22:52:00.000+02:002013-09-30T18:37:01.057+02:00Om en gruppvåldtäkt och en modig men extremt utsatt flicka<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det var i vintras. Min grupp jobbade
för tillfället ”inne”, det vill säga med utredningsarbete, så
när en misstänkt gruppvåldtäkt med unga gärningsmän kom in så
hamnade ärendet hos oss. Tack vare bra arbete av krimjouren och
kollegorna i gruppen identifierades snabbt de flesta av de misstänkta
killarna. Samarbetet med åklagaren fungerade utmärkt, och de
anhölls, hämtades in och häktades senare.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Med tanke på hur grovt brottet var och
hur många misstänkta det rörde sig om (åtta totalt), så behövde
i princip hela gruppen hjälpa till med ärendet. Jag kom in då det
skulle hållas längre förhör med de misstänkta. Vid det laget
hade vi, tack vare att två kollegor hållit ett strålande förhör
med målsägaren, en 15-årig tjej, en hyfsat klar bild av vad som
faktiskt hade hänt.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Flickan och en vän till henne hade
följt med en annan tjej som hennes vän kände till en fest dit hon
i sin tur hade bjudits in av en kille som hon var bekant med. De tre
tjejerna åkte ut till den tunnelbanestation dit de skulle bli
hämtade, och fördes sedan till den lägenhet i vilken festen hölls.
En av tjejerna blev snabbt väldigt berusad. Flickan själv, som var
relativt blyg och tillbakadragen, fördes av en av killarna till ett
sovrum. Hennes kompis var också där inne ett tag med en annan
kille, men lämnade sedan då han ville ha sex med henne. Flickan
övertalades först till att ha sex med den kille som hade tagit med
henne in i rummet. Därefter kom det in fler och fler killar. Dem
ville flickan absolut inte ha sex med, men trots att hon sa nej flera
gånger så insisterade de. En efter en hade de sex med henne, och
hon blev stundtals fasthållen av den kille som för tillfället låg
över henne och höll på. Hon försökte ibland vrida sig undan, men
vågade annars inte göra något motstånd. Då hennes vän redan
hade gått och den andra tjejen var redlöst berusad, så var hon i
princip ensam med de för henne okända killarna. Dessutom hade någon
av dem tagit hennes mobiltelefon, vilket gjorde hennes situation ännu
mer utsatt. Då de alla var färdiga lämnade flickan lägenheten.
Hon var chockad och grät, och fick hjälp av förbipasserande som
kontaktade polisen då hon berättade att hon hade blivit våldtagen.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mitt första förhör i ärendet var
med killen i vars lägenhet allt hade skett. Han mådde fruktansvärt
dåligt. Vi fick bra kontakt. Han berättade utförligt om hela
händelsen och om vem som hade gjort vad i vilken ordning. Hans
berättelse skilde sig ifrån målsägarens då han hävdade att
ingen hade hållit fast henne och de hade slutat om hon hade sagt
till. Han var dock djupt ångerfull och sa mot slutet av förhöret
gråtandes att han förstod att hon inte ville ha sex med dem alla. I
förhöret framkom också att flickan inte hade visat några tecken
på att vilja vara med på det hela, utan bara hade legat helt
passiv.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Mitt andra förhör, med en annan av
killarna, gick sämre. Då jag och kollegan kom in, ca 15 minuter
försenade, så möttes vi arga och spydiga kommentarer ifrån
advokaten. Att vi bad om ursäkt hjälpte inte. Sedan började
advokaten att skälla ut kvinnan ifrån socialtjänsten som var med.
Där vi ville ha en trygg stämning som gjorde det lättare för den
misstänkte killen att öppna upp och berätta hade vi istället fått
en spänd och irriterad situation där advokaten i sin klients ögon
hade gjort både oss och socialtjänsten till fiender. Killen
totalnekade till att ha varit på plats, trots att flera av hans
vänner hade namngett honom och sagt att han var där. Då vi
försökte öppna upp och skapa kontakt, samt prata om behovet av att
stå för det man har gjort för att kunna gå vidare, så avbröt
advokaten konstant och bad oss att ställa frågor som var relevanta
för utredningen. Varken jag eller kollegan kom någonstans, och vi
tvingades bryta förhöret. Den killen var den enda som häktades om.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
I det tredje förhöret som jag var med
om att hålla började killen vi då förhörde med att tvärljuga.
Han hade dock en bättre advokat, så efter att vi hade fått
advokaten att förstå att vi hade övertygande bevisning om att han
hade varit på platsen och att han hade haft samlag där bad vi dem
ta ett enskilt samtal. Efter det berättade han att han och de andra
hade haft sex med flickan, och redogjorde för sin version av vad som
han påstod hade hänt. Han visade dock inte samma ånger som den
första killen, och stod fast vid att allt hade varit frivilligt,
även om han också sa att flickan hade varit helt passiv. Den här
killen förekom redan trots sin unga ålder i våra register. Det
fanns även meddelanden som visade att han direkt efter händelsen
hade försökt sälja en likadan telefon som den som flickan blev av
med, att han hade försökt övertala andra att ljuga om händelsen,
samt att han hade filmat och ombads radera filmen.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Efter att alla inblandade hade förhört
gick det att pussla ihop en ännu tydligare bild av vad som hade hänt
och vem som hade gjort vad. Vissa detaljer återkom, som exempelvis
att den första killen kommer ut och kaxigt visar upp en använd
kondom, samt att en av killarna hade erbjudit den som kom efter honom
att använda samma kondom som han själv precis använt genom att
bara vända den ut och in. Även om ingen av killarna erkänner brott
och alla hävdar att flickan gjorde det frivilligt, så träder också
i deras berättelser fram en bild av en rädd och passiv tjej som
mest ligger orörlig på sängen medan killarna väntar ”på kö”
och den ena efter andra tar för sig. Hon tar inga egna initiativ,
visar inte på något sätt att hon samtycker. Flera nämner att hon
säger att hon inte vill, men sedan blir ”övertalad”. Stundtals
är dörren in till rummet låst, och ibland är det ett antal killar
där inne med henne samtidigt. Även om det är uppenbart att
killarna gärna vill ge en berättelse som inte innebär att de
själva har gjort något fel, och än mindre något brottsligt, så
stärker förhören med dem den totala bilden av en ensam 15-årig
livrädd tjej som inte har vågat göra något för att ta sig ur
situationen som hon hamnade i mer än att då och då tyst säga att
hon inte vill.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Under utredningens gång så framkom
även att det förekom hot och förolämpningar mot flickan på
sociala medier, och speciellt då på ”KIK”. Vi var flera i
gruppen som genast ville ta tag i detta för att se till att de
upphörde direkt. Hon var redan enormt utsatt, och att hon kallades
för lögnare, anklagades för att hon anmälde för att hon ville ha
pengar, samt hotades med stryk om hon inte tog tillbaka anmälan var
bara rent vidrigt. Jag pratade med flickan om hoten. <a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/06/om-hot-mot-valdtaktsoffer-och-en-sjuk.html">Vi lyckadessedan få tag på tjejen som stod bakom dem, vilket resulterade i ettallvarligt samtal med henne och hennes mamma tillsammans medsocialtjänsten.</a> Brottsmisstankarna lades ned eftersom hon var 14.
Det mest tragiska med det samtalet var kanske hennes initiala
förklaring till hur hon ”visste” att flickan ljög om
våldtäkten, i hennes värld kunde det inte ha varit en våldtäkt
eftersom flickan befann sig frivilligt i den lägenhet där det
skedde...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Eftersom vår grupp jobbar regelbundet
med våldtäkter och vet hur svårt det är att nå fram till en
fällande dom var vi fullt medvetna om att det var ett svårt ärende.
Därför jobbade vi så hårt vi bara kunde för att göra allt som
stod i vår makt för att öka chansen för en fällande dom.
Handläggaren och en kollega till gjorde ett otroligt bra arbete.
Åklagarna var modiga och beslutsamma och drev ärendet stenhårt,
vilket också ledde fram till en fällande dom i tingsrätten. Nyss
kom hovrättsdomen, och där friades alla inblandade helt och hållet.
Det känns för jävligt. Jag vet att det faktum att en domstol anser
att ingen kan bevisas vara skyldig inte betyder att inget brott har
begåtts. Den signal som både flickan, de misstänkta pojkarna,
deras vänner, och alla andra ungdomar med en tvivelaktig syn på
tjejers rätt till sin egen kropp får är dock att allt gick rätt
till. Det är förfärligt, speciellt för 15-åringen som efter den
initiala kränkningen också har kämpat sig igenom en krävande
utredning och två tuffa rättegångar. Man skäms å samhällets
vägnar.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Hur kan det då bli så fel? I grunden
handlar det mycket om bevisvärdering och rättspraxis. Våra
domstolar har extremt höga beviskrav i brottsmål. De utgår ifrån
att den misstänkte alltid har rätt, och kräver väldigt övertydlig
bevisning för att fälla någon (till skillnad ifrån exempelvis
civilrättsliga mål). I strävan att aldrig riskera att en oskyldig
person fälls, så frias mängder med skyldiga. För oss poliser så
kan det vara en frustration även i mål om rån eller stöld, men
det är väldigt mycket värre i just våldtäktsmål. Detta då den
friande domen blir ett slag i ansiktet och en ytterligare kränkning
för den målsägare som har kämpat sig igenom hela rättsprocessen.
Det faktum att många tolkar en friande dom som att det är bevisat
att den misstänkte är oskyldig (vilket i så fall skulle innebära
att målsägaren har ljugit) gör det hela ännu värre. Jag känner
personligen att balansen har hamnat fel, och att bevisvärderingen i
det här våldtäktsmålet, där målsägaren har väldigt mycket
högre trovärdighet än de misstänkte men ändå ifrågasätts av
hovrätten på viktiga punkter, är ett exempel på det. Sen är ju
juridik en bedömningssport, så det är möjligt att högsta
domstolen skulle fatta ett annat beslut. Därför hoppas jag
innerligt att man i alla fall försöker att ta fallet dit.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan anledning till att det blev
fel är den våldtäktslagstiftning som gällde då brottet begicks.
Då krävdes det enkelt sagt våld eller hot om våld, eller att
målsägaren befunnit sig i ett ”hjälplöst tillstånd” för att
en handling skulle vara straffbar som våldtäkt. Det ansåg alltså
inte hovrätten att flickan hade gjort. I den nu gällande lagen har
”hjälplöst tillstånd” ändrats till ”särskilt utsatt
situation”, och det är möjligt att det hade räckt för en
fällande dom. Jag hoppas det, och jag hoppas att man även framgent
tar hänsyn till ung ålder, då det känns underligt att brott begås
om en 14-åring har sex med sin pojkvän, men dagen hon fyller 15 så
blir det fritt fram för ett helt killgäng om hon inte gör tydligt
motstånd. Jag tror dock att det bästa vore att även införa ett
tydligt samtyckeskrav, kanske i en kompletterande paragraf om
sexuellt utnyttjande. Med en sådan lag så är jag övertygad om att
killarna hade blivit fällda för brott, och att tjejen hade fått
den upprättelse som hon förtjänar. Det hade dessutom inte bara
minskat risken att uppenbara sexuella kränkningar förblir
ostraffade, det hade också skickat en tydlig signal om att en tjej
faktiskt måste vara med på det för att det skall vara ok att ha
sex med henne.</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Det finns några saker till som jag
tycker är värda att reflekteras över. Trots den friande domen, så
känner jag att vi kom ganska långt i utredningen vad gäller att ta
reda på vad som faktiskt hände. Till stor del så beror det på
mycket bra arbete av handläggarna och på att åklagarna fattade bra
beslut igenom hela utrednigen. Ett av de helt nödvändiga besluten
var att anhålla och häkta killarna trots deras ringa ålder. I
förhören med de misstänkta fick vi fram en hel del som stärkte
målsägaren berättelse, exempelvis att de hade väntat ”på kö”,
att hon hade varit helt passiv, att killarna bestämde sig för att
de alla skulle ha sex med flickan, att dörren stundtals var låst,
att mobilen stals, med mera. Under rättegången, efter att de hade
haft chansen att i lugn och ro prata ihop sig, så nekade de till
alla dessa uppgifter. Utan frihetsberövandena så hade alltså
flickans version varit mycket svårare att styrka.
</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
En annan sak som blev tydlig i det här
ärendet är hur viktig advokatens roll är, och hur mycket en
advokat kan påverka. Den av killarna som jag misslyckades med att
förhöra hörde senare av sig till min gruppchef och ville ha ett
nytt förhör, utan advokat, där han ville berätta. Min chef åkte
dit, men insisterade på att ringa killens advokat först och låta
dem prata igenom det hela själva innan förhöret påbörjades,
detta på grund av killens ringa ålder och den grova
brottsmistanken. Efter telefonsamtalet så ändrades killens attityd
helt ifrån att vara ledsen och ångerfull till att inte vilja prata
alls. Jag kan tycka att det finns ett problem med att en del
advokater så tydligt enbart verkar bekymra sig om att använda sin
juridiska kompetens till att få sin klient frikänd oavsett skuld,
och därigenom inte bara bortser ifrån ett samhälls- och
målsägarperspektiv, utan även ifrån det faktum att det faktiskt
kan vara bra för en ungdom som har gjort något som är fel att
erkänna misstaget, ta ansvar för det, be om ursäkt och gå vidare.
Istället lär man sig att det bästa är att ljuga så övertygande
som möjligt. Det är självklart jätteviktigt att det finns
advokater som tar tillvara de misstänktas intressen, men med tanke
på hur ofta det blir uppenbart att advokaterna bara har hjälpt de
misstänkta att hitta juridiskt vattentäta lögner, så kan jag
ibland fundera på om vi skattebetalare som finansierar deras väl
tilltagna löner kanske genom lagstiftning borde förtydliga eller
ändra det finstilta i deras uppdrag...</div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<br />
<div style="margin-bottom: 0cm;">
Slutligen, så visade den här tragedin
på ett fruktansvärt sätt på värderingar där våldtäktsoffret
döms och misstänkliggörs av sin omgivning. Det är inte bara
killarna som dömer, den person som hotade målsägaren med stryk om
hon inte tog tillbaka anmälan var ju en tjej. Flickan hade vid ett
tillfälle chansen att lämna lägenheten, men hon stannade för att
inte lämna den redlöst berusade tjejen som hon faktiskt inte kände
kvar själv då deras gemensamma vän gick. Samma tjej säger senare
i förhör att hon inte tror på att flickan har blivit våldtagen då
hon hävdar att hennes vänner ”berättat att hon fortfarande är
med killar och har urringade kläder”. Den andra tjejen, som är
nära vän med flickan, säger sig först tro på henne eftersom hon
är ledsen, men börja tvivla då hon stundtals beter sig normalt och
bland annat pratar med killar. För att bli trodd så måste man
alltså vara konstant nedbruten och avlägsna sig ifrån alla andra,
och speciellt då killar? Det känns som ett sätt att säga att man
förväntas bete sig som om man hade något att skämmas för, och
det är inte svårt att se ett sådant vidrigt underliggande budskap.
Att offret borde skämmas. Dessa värderingar är kanske speciellt
starka i en del ungdomsmiljöer, men de finns här och var i hela
samhället. Att göra upp med dem är totalt grundläggande. Och jag
hoppas att den här tragedin blir ett steg i att hjälpa oss att ta
tag i den här frågan. Det är vi skyldiga den här modiga
15-åringen, och alla andra som har utsatts eller riskerar att
utsättas för samma kränkningar. </div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com378tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-13903090250746206242013-09-28T17:19:00.003+02:002013-09-28T18:35:21.484+02:00Barnvagn med bebis i omkullsparkad vid rånförsök<div style="font-family: Tahoma; orphans: 2; text-align: -webkit-auto; widows: 2;">
<div style="margin-bottom: 0cm; page-break-before: always;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">För ett par
månader sedan så spreds nyheten att en <a href="http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gravid-sparkades-i-magen-chockades_8286114.svd">gravid kvinna vid ett rånförsök hade sparkats i magen</a> och att gärningsmannen även hade
<a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17006085.ab">sparkat omkull en barnvagn i vilken kvinnans bebis låg</a>. Som tur var så klarade sig både kvinnan och bebisen i barnvagnen utan skador, men kvinnan <a href="http://www.expressen.se/nyheter/gravida-kvinnan-vagar-inte-lamna-lagenheten/">chockades svårt av händelsen</a>. Senare kunde man på sjukhus lyckligtvis konstatera att även fostret trots smällen hade klarat sig bra. Brottet
skedde i mitt distrikt, och eftersom gärningsmannen enligt
signalementet troligtvis var under 18 så hamnade utredningen på min
sektion.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Eftersom
brottet skedde på en plats där det inte finns några
övervakningskameror och det inte fanns några vittnen förutom
brottsoffret själv så var utredningsläget tufft. Det fanns ingen
som helst teknisk bevisning. Film beställdes ifrån den närmaste
tunnelbanestationen (som dock ligger en bra bit bort) och några ur
gruppen åkte ut för att leta efter en skötväska som hade
försvunnit i samband med attacken. Samtidigt skickades signalementet
ut till de närpolisstationer som kunde tänkas ha kännedom om
rånaren. Varken filmen eller letandet efter skötväskan gav något.
Däremot fick vi in några förslag på personer som kunde stämma in
på signalementet (som egentligen bara innehöll offrets
uppskattningar av ålder, längd, kroppsbyggnad och etnisk härkomst,
då gärningsmannen inte hade några speciellt utmärkande
kännetecken alls).</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Vid
slagningar på en av de personer som vi tipsades om, så hittade jag
en anmälan om misshandel då killen i princip oprovocerat hade knäat
en tjej i ansiktet. Att killar fult misshandlar tjejer de inte känner
i offentlig miljö är relativt ovanligt (de mesta av killars våld
mot tjejer sker bakom stängda dörrar), och då jag läste anmälan
så fick jag en känsla av att killen helt hade "flippat ur"
då han blev arg, på samma sätt som gärningsmannen vid rånet vi
utredde verkade ha gjort. Magkänslan sa att det mycket väl kunde
röra sig om rätt person, men vi hade fortfarande inte tillräckligt
mycket för att nå upp till en skälig misstanke. Det räckte i alla
fall för att min gruppchef, som var djupt involverad i ärendet,
bestämde sig för att vi skulle ta in killen på förhör.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Vi
koordinerade med den mycket hjälpsamma kontaktperson som killen hade
fått genom socialtjänsten, och jag och en kollega kunde på så
sätt smidigt åka och hämta upp honom. Vi var medvetna om att det
enda sättet att lösa just det här rånet i princip var att få
någon sorts erkännande. Även om brottsoffret skulle kunna peka ut
killen i en fotokonfrontation så är det tveksamt om det hade räckt
eftersom vi inte hade någon som helst stödbevisning. Jag har varit
med om att få tvärsäkra utpekanden i fotokonfrontationer på helt
fel person, och att rånoffer som trott sig känna igen rånaren
efter att ha sett denne på nära håll har varit helt ointresserade
av den bild som föreställer en rånare som både har erkänt och
kan bindas med teknisk bevisning, så det är ett osäkert verktyg.
Därför var vi alla väldigt taggade på att få killen att berätta.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Även
om man gärna vill att dåligt samvete och hänsyn mot brottsoffret
skall räcka som motivation för att erkänna, så ser verkligheten
sällan ut så. De flesta erkännanden sker för att gärningsmannen
tror sig förlora mer på att tiga eller ljuga, vilket kan vara
fallet om det finns bevisning som binder honom till brottet. I det
här fallet så drog vi slutsatsen att den absolut enda möjligheten
att komma någon vart med förhöret (och utredningen) var att få
killen att tro att vi visste saker som vi inte visste, vilket
självklart behövde ske utan att på något sätt ljuga eller fara
med osanning.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Vi
började samtalet med att säga att typ ”Det där som hände förra
helgen, det var ju inte särskilt bra...”. Killen reagerade direkt,
och bedyrade spänt att han inte hade gjort något, och frågade om
vilken dag och tid det gällde. Då vi svarade, så svor han på att
han spenderade hela den dagen på sjukhus på grund av en infektion.
Han lät så övertygande att jag, som hade varit ganska säker på
att vi hade rätt person, vacklade. Andra kollegor fick i uppdrag att
kolla upp om det stämde att han faktiskt hade varit på det nämnda
sjukhuset den dagen, medan vi pratade vidare och jag försökte gå
en balansgång emellan att inte hävda något som vi inte hade belägg
för (och som ju kunde vara fel), men inte heller få killen att inse
att vi visste så lite som vi visste (dvs i praktiken ingenting). Då
beskedet kom att uppgiften om sjukhusbesöket inte stämde blev det
ett helt nytt läge. Då killen konfronterades med detta så svor han
sedan dyrt och heligt att han hade misstagit sig på dagar, men att
han nu visste att han hade varit på en ungdomsgård, vilket en
ledare där skulle kunna bekräfta. Då han förstod att vi skulle
komma att kontrollera även den uppgiften blev han än mer stressad.
Han blev stundtals väldigt aggressiv och hotfull, men då vi
fortsatte att bemöta honom vänligt men bestämt och visa förståelse
för både lögnerna och aggressiviteten så rann den av honom efter
ett tag. Han fortsatte dock att neka i sten till att veta något om
den händelse som vi ville prata om. Då kollegan till slut gick ut
för att berätta för gruppchefen att vi inte kom längre, så kom
han tydligen till läget där han trodde sig ha mer att vinna på att
prata, och sa plötsligt att han bara ”försökte ta hennes
telefon”, och att han ”aldrig rörde vid varken kvinnan eller
barnvagnen”. Jag fick anstränga mig för att hålla en uttryckslös
min och inte jubla... Vi avbröt förhöret, då han i och med det
uttalandet blev misstänkt för brott och därmed skulle ha advokat
närvarande vid förhör (för minderåriga gäller det oavsett om de
själva kräver det eller ej). Killen <a href="http://www.expressen.se/nyheter/15-aring-anhallen-for-spark-pa-gravid-kvinna/">anhölls för brottet</a>.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Vid
det följande förhöret med advokat så såg jag till att killen
fick berätta om ett stort antal detaljer om händelsen (hur kvinnan
såg ut och var klädd, vad hon sa, var brottet skedde, etcetera) som
han enbart kunde ha känt till om han själv var på platsen. Vad
gäller erkännandet, så stod han dock fast vid att han inte hade
rört kvinnan eller barnvagnen. Han nämnde dock vilka <a href="http://www.expressen.se/nyheter/tre-personer-overfoll-gravid-kvinna-i-kista-1/">de andra två killarna</a> som hade varit med honom var, och vid förhör med dem så
lyckades vi efter en hel del om och men få delvisa medgivanden på
att deras kompis faktiskt hade ”kommit åt” kvinnan och
barnvagnen, och att barnvagnen hade vält. Under rättegången tog de
dock tillbaka allt, och hävdade som den misstänkte att han aldrig
hade rört kvinnan eller barnvagnen, vilket var väntat då de då
hade haft chansen att prata ihop sig med varandra. Domen föll i för
en vecka sedan, och tingsrätten gick helt och hållet på
brottsoffret, vår, och åklagarens linje (förutom vad gäller den
försvunna skötväskan). Straffvärdet för en vuxen person skulle
ha varit ett år och sex månader, men med tanke på gärningsmannens
ringa ålder så dömdes han till ungdomsvård. För den utsatta
kvinnan så blev domen så klart en upprättelse efter vad som hade
varit en väldigt traumatisk händelse som gjorde att hon ett tag
inte vågade gå ut utan sin man.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Framgångsfaktorerna
i den här utredningen var kanske främst närpolisens
personkännedom, men även vår förmåga att få fram ett erkännande
i förhör. Vad gäller det senare, så är det ofta en stor utmaning
då många brottslingar inte ser några anledningar till att erkänna
(förutom att det leder till att man blir släppt ur arresten
snabbare och risken för häktning minskar eftersom kollussionsfaran
faller). Jag har ofta känt att det borde finnas mer incitament för
den som erkänner och både står för vad han har gjort och
förenklar brottsutredningen än vad det faktiskt gör. Man tjänar
tyvärr sällan på att göra rätt för sig i rättssystemet, vilket
inte minst visas av hur utsatta målsägare och vittnen blir då de
tvingas möta gärningsmännens kumpaner utanför rättssalen och
ibland leva med rädsla och hot. Det är lätt att få känslan av
att samhället är bättre på att värna gärningsmännens intressen
än brottsoffer och vittnens.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Vad
gäller påföljden, så var den den här gången faktiskt helt rätt
för alla parter. Killen hade redan innan domen omhändertagits
enligt LVU, så domen innebar egentligen ingen förändring. Då han
därigenom kom bort ifrån den förortsmiljö där han redan var i
klorna på äldre kriminella (och själv blev allt mer brottsaktiv)
så tyckte både han och modern att placeringen var bra. Då spelar
det mindre roll att killen enligt personnumret var 15, men själv
hävdade att han egentligen var 17 (och på så sätt fick en rejäl
straffrabatt om han, som jag uppfattade det, talade sanning om sin
ålder). I andra sammanhang är dock påföljderna mycket mer
relevanta. Tyvärr är extremt integritetskränkande personrån
utförda av ungdomar allt annat än ovanliga i och omkring de mest
segregerade förorterna. Under de senaste veckorna har vi haft en ny
våg halskedjeryckningar i distriktet. Det äldsta offret i den här
vågen var född på 20-talet. Risken finns att hon aldrig mer vågar
gå ut. I somras attackerade en person på en permobil. Denne slogs
och förnedrades i samband med rånet. Och gärningsmännen får, om
vi ens får tag på dem, i princip inga påföljder alls då de är
så pass unga, vilket gör att de i många fall fortsätter att råna
kort efter att de har släppts. Det är ett problem.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Den
enda möjligheten att skydda omgivningen (och då främst de mest
utsatta som exempelvis äldre kvinnor, eftersom det är dem som
personrånarna nästan alltid ger sig på) ifrån unga kriminella är tyvärr ofta att få till LVU-placeringar. I
många fall är det också helt nödvändigt för att bryta ett
kriminellt beteende och en kriminell identitet, vilket sällan går
att göra i samma miljö där den utvecklades. Dessutom fungerar unga
kriminella i de segregerade förorterna ofta som ledargestalter som
drar med yngre barn in på en kriminell bana, vilket är ännu en
anledning till att ett påtvingat miljöombyte behövs. Samhället
behöver satsa mycket hårdare på högkvalitativa ingripande
åtgärder mot ungdomskriminella. Som det ser ut idag brister det
ofta både vad gäller viljan att placera unga kriminella och
kvaliteten på den vård och behandling de får vid en placering.</span></span></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<br /></div>
<div style="margin-bottom: 0cm;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Tahoma, sans-serif;">Förhoppningsvis
kommer ”barnvagnsrånet” i alla fall tack vare att det ledde till
en placering av gärningsmannen göra att denne får den förändring
i livet som får honom att hamna rätt. Om det blir fallet, så vore
det inte bara bra för honom och hans familj, utan en stor vinst för
hela samhället. Och det gäller så klart varje ungdom som man
lyckas få bort ifrån den kriminella banan.</span></span></div>
</div>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-729854440280647035.post-63820310135595563992013-09-08T16:44:00.002+02:002013-09-14T10:42:07.345+02:00Angående blogginlägget om dödsskjutningen i Husby<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 20.796875px;">För ett par veckor sedan så publicerade jag <a href="http://konstapelbastian.blogspot.se/2013/08/om-en-mycket-tragisk-dodsskjutning.html">en text om dödsskjutningen av en man i Husby</a> under en polisinsats. Blogginlägget ledde till stor uppmärksamhet, och gav upphov till både beröm, kritik och en hel del frågor. För att besvara de frågorna så skrev jag två nya blogginlägg, som publicerades på min andra blogg, martinfunderar.blogspot.com.</span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 20.796875px;"><br /></span>
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 20.796875px;"><a href="http://martinfunderar.blogspot.se/2013/08/bemotande-av-kritiken-mot-min-text-om.html">Det första inlägget skrevs som ett svar på den direkta kritik som har riktats mot mig av främst en del kollegor med avseende på publiceringen</a>. </span><br />
<br />
<a href="http://martinfunderar.blogspot.se/2013/08/varfor-det-var-viktigt-att-skriva-om.html">Det andra inlägget skrevs för att förklara varför det överhuvud taget var viktigt för mig att skriva om händelsen.</a><br />
<br />
<a href="http://martinfunderar.blogspot.se/2013/09/media-om-mitt-blogginlagg-om.html">Jag har även publicerat ett inlägg där jag kort redogör för mediaintresset kring blogginlägget.</a><br />
<br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 20.796875px;">Polisbloggen är normalt enbart reserverad för texter om sådant som jag är med om på jobbet. En anledning till att jag ändå väljer att publicera det här korta inlägget, är att texterna som länkas till besvarar många av de frågor som har tagits upp i kommentarsfältet. Dessutom kan jag tänka mig att läsare som enbart följer den här bloggen ändå kan vara intresserade av de länkade inläggen ovan, då texten de berör blev ovanligt uppmärksammad. </span><br />
<span style="background-color: white; color: #333333; font-family: Arial, Helvetica, sans-serif; font-size: 13px; line-height: 20.796875px;"><br /></span>
Martinhttp://www.blogger.com/profile/17717545970419054268noreply@blogger.com5