Utlänningslagen

De mest meningsfulla jobben man gör lämnar man med känslan av att man har gjort något bra, gjort nytta. De kan vara allt ifrån att ta upp en bra anmälan om grov kvinnofridskränkning (och självklart helst gripa gärningsmannen) till att ta hand om en fylla eller fånga in en tjuv på bar gärning. Det är de jobben som är anledningen till att man har det här yrket. En del jobb känns mer som ren administration, t.ex. att åka till timade inbrott eller på snattare (sen är bemötandet självklart viktigt även för dessa jobb). Sen finns det några få jobb som jag verkligen inte gillar. Att omhänderta och/eller köra någon som har fått utvisningsbeslut till Migrationsverkets förvar är en sådan uppgift.

Jag har blivit polis för att kunna hjälpa människor och för att bekämpa brottslighet och försöka sätta stopp för dem som begår handlingar som drabbar andra. Det kan röra sig om hustrumisshandel, inbrott, personrån eller något annat brott. Men jag har inte blivit polis för att jaga människor vars enda "brott" är att de försöker söka efter ett bättre liv i Sverige än det de har lämnat i sina hemländer. En av polisens uppgifter som har blivit mer prioriterad efter att gränskontrollen i och med Schengenavtalet har blivit lösare, är att göra så kallade inre utlänningskontroller. Jag är kanske inte den flitigaste med det... Däremot görs det naturligtvis rutinmässigt om någon har gripits för brott, vilket också känns mycket lättare. Om man är i Sverige illegalt och är dum nog att begå brott, då kan jag lite tänka att man får skylla sig själv om man blir gripen och sedermera utvisad.

Häromdagen fick jag och kollegan åka och träffa en målsägare som hade blivit misshandlad. Det visade sig då vi pratade med henne (med hjälp av en tolkande bekant) att hon även hade blivit utsatt för ett våldtäktsförsök. När kollegan tog kontakt med Migrationsverket för att få fram hennes adress (hon kunde den inte själv, och hade bara LMA-kort som id), så fick han ifrån mig reda på att det fanns ett utvisningsbeslut fattat för henne.

För min del är det helt och hållet uteslutet att någon skall bli omhändertagen enligt utlänningslagen för utvisning om hon har träffat på polisen i samband med att hon blir utsatt för ett brott. Förutom att det känns djupt oetiskt, så skulle en sådan praxis få som konsekvens att de som är i landet illegalt inte vågar vända sig till polisen även om de blir utsatta för brottsliga handlingar. Då blir de ännu mer lämpliga offer för rån, misshandel, våldtäkt, tvångsarbete, tvångsprostitution, med mera än vad de redan är bara genom att leva i ett land i vilket de varken behärskar språket, samhällssystemet eller har några sociala skyddsnät.

Detta klargjorde jag när jag kollegan berättade att det fanns beslut på Mig om att målsägaren skulle utvisas. Kollegan höll delvis med mig i sak, men var betydligt mer noga än vad jag är om att man som polisman har en plikt att följa det regelverk som gäller, och att beslut skall fattas av rätt befattningshavare. Som tur var visade det sig att kvinnan i fråga inte var efterlyst i polisens register trots beslutet om utvisning hos Mig, så då tyckte även kollegan att vi kunde släppa saken utan åtgärd. Allt annat hade varit för djävligt. När någon har blivit utsatt för ett brott så skall polisen vara en hjälpande hand, ett stöd, och självklart dem sätter dit gärningsmannen, men brottsoffer skall inte behöva vara rädda för polisen bara för att det inte har uppehållstillstånd.