Vantrivsel på vårdhem

Jag nämnde i ett inlägg för inte särskilt länge sedan att vi körde en döv, autistisk, 16-årig pojke ifrån det vårdhem som han bodde på till barnpsykiatriska akuten. Nyligen så gick det ut ett nytt larm ifrån samma vårdhem. Även denna gång lät det som om pojken hade gått bärsärk inne på vårdhemmet. Vi hade möjlighet att åka, och jag informerade på väg fram att jag hade träffat honom och fått bra kontakt, så den andra patrullen, som låg före, inväntade och lät mig gå fram och prata med pojken. Även denna gången var han helt lugn i kontakten med mig, och det var inga som helst problem med att ta med honom till BUP-akuten igen. Det var dock tydligt på alla välta möbler, slängda krukor, med mera att han inte hade varit lika lugn hela tiden. Då jag frågade honom, genom att skriva lappar, vad som hade gjort honom så arg, så svarade han "Personalen". Parallellt med att jag pratade med pojken, så hade den andra patrullen på plats kontakt med verksamhetschefen för vårdhemmet. De försökte få tag på deras läkarkontakt, men det visade sig att de inte hade några upparbetade kontakter med några psykiatriker eller andra läkare. Det kändes lite anmärkningsvärt med tanke på hur stora behov några av deras patienter/boenden ändå verkade ha.

Jag vet inte om det var rimligt att pojken var arg på personalen, de hade säkert gjort så gott de kunde. Men det faktum att vi behövde åka akut till vårdhemmet två gånger på så kort tid implicerar ju att det är något som inte fungerar, och kollegornas samtal med den ansvarige för hemmet ändrade inte på den känslan.

Faktum är att det känns som att de personer som man möter som är på väg till eller från olika sorters boende, oavsett om det gäller vård av missbrukare, olika former av ungdomshem, eller något annat väldigt ofta är allt annat än nöjda med de ställen som de bor på och den vård som de får. I vissa fall är det värre än så, jag minns en handräckning där vi körde en ung flicka från TNE/BAS till ett boende i vårt distrikt då hon var närmast skräckslagen för att komma dit. Hon uppfattade det bara som inlåsning, under betydligt värre förhållanden än vad som råder på en anstalt. Jag har fortfarande ett sting av dåligt samvete för att vi ändå körde dit henne, även om det hade krävts många olika sorters tjänstefel att inte verkställa den handräckning som var beslutad av sjukvården och bekräftad av våra befäl.

För mig känns det som att det finns ett systemfel här. Människor som av olika skäl behöver hjälp och stöd förtjänar att samhället anstränger sig lite mer för att ge dem både en vård som förhoppningsvis kan förbättra deras förutsättningar för framtiden och en dräglig tillvaro i nuet. Det känns dessutom absurt att t.ex. flickor som omhändertas för att de har självskadebeteende verkar ha färre rättigheter än intagna i våra fängelser som är där p.g.a. att de har begått rån, mord, våldtäkter, med mera. Även vad gäller den ekonomiska aspekten så hade man garanterat sparat miljontals kronor i ett längre tidsperspektiv på en vård som ökar chansen att hjälpa utsatta människor till ett normalt (skattebetalade) liv, speciellt då vad gäller ungdomar.

Jag är själv varken speciellt insatt eller påläst i ämnet, men jag har ändå genom de möten jag fått uppleva i jobbet fått känslan att en av anledningarna till att många boenden och vårdinrättningar fungerar dåligt stavas vinstintresse. Förvaring är billigt, vård är dyrt, och båda ger lika mycket pengar från staten. Även saker som högre personaltäthet minskar vinstmarginalerna. Det vårdhemmet som flickan jag nämnde inte ville komma till är även känt för att begära polishandräckning/transport (som bara är till för fall där personen i fråga är aggressiv och ohanterlig för andra än poliser) för tjejer som sedan visat sig vara helt lugna, troligtvis för att spara in transportkostnader...

Oavsett hur man organiserar vård av och hjälp till de människor som hamnar på olika former av boenden, så är det uppenbart att det behövs högre krav på vårdgivarna och en mycket hårdare uppföljning. Tyvärr känns det lite symptomatisk att just människor som själva har svårt att säga ifrån och en väldigt svag röst i samhällsdebatten kommer i kläm när pengar skall sparas och tjänas...