Våldtäktslarm

Vi sitter inne på stationen, framför datorn, med webversionen av LKCs larmhanteringsprogram uppe då jag ser att det dyker upp ett nytt Larm/HR (händelserapport) som är rubricerat "våldtäkt". Jag öppnar upp det, ser att gärningsmannen skall vara kvar på platsen, noterar adressen (som är relativt nära), och börjar springa mot bilen samtidigt som jag ropar på min kollega. Vi kommer snabbt in i bilen och kollegan rivstartar samtidigt som jag på radion ber en annan kollega som sitter inne på stationen att ge oss fortlöpande information ifrån HRet. Jag bryts mitt i meningen av att LKC går ut med larmet. Vi är redan på väg, och jag ropar upp oss. Medan vi åker mot platsen meddelar LKC, som har kontakt med anmälaren/målsägaren via telefon, att mannen skall vara på väg bort ifrån platsen. Väl framme på rätt gata så ser vi inte direkt den aktuella adressen, så jag hoppar ut och börjar springa medan kollegan letar vidare i bilen. Då jag hittar rätt uppgång så kommer det precis ut en man ifrån ytterdörren. Jag stoppar honom, håller kvar honom och börjar prata med honom. Han berättar direkt saker som bekräftar att det är personen vi letade efter. Jag står kvar nere vid porten medan nästa patrull, som kommer relativt snabbt efter oss, går upp i lägenheten för att söka upp målsägaren. Kort därefter anländer ännu en patrull, som också biträder i lägenheten. Jag och kollegan som står kvar och pratar med mannen får efter ett tag det väntade beskedet att han skall gripas misstänkt för våldtäkt. Vi informerar honom, vilket naturligtvis chockar honom, och tar med honom till stationen.

Väl inne i arrestintaget så tas mannens kläder i beslag efter beslut av befälet för att säkra teknisk bevisning. Mannen, som själv har sår på kroppen, fotograferas (naken) och får sedan kläder till låns innan vi tar honom till cellen i väntan på förhör. Han har varit medgörlig hela tiden, och vi har kunnat ha en trots de för honom mycket obehagliga omständigheterna relativt avspänd och till och med, i samband med att han fotograferades, skämtsam dialog (det skojades om you-tube och facebook). Mannen var inte svensk och skulle ha flugit till sitt (europeiska) hemland samma morgon, och vi hjälpte på hans begäran till med att försöka kontakta hans ressällskap. Att han missade sin flight var i sammanhanget hans minsta problem.

Då min patrull inte hade med förhöret av målsägaren eller brottsplatsundersökningen att göra så har jag ingen uppfattning om hur stark bevisningen mot mannen var. Det jag vet var att kvinnan anklagade honom för våldtäkt, att han tvärnekade, att misstanken initialt räckte till ett gripande men att han natten efter då vi jobbade hade släppts (efter beslut av åklagare). Uppenbarligen hade något hänt i lägenheten, och initialt så måste vi utgå ifrån målsägarens uppgifter om de verkar trovärdiga, även om det leder till åtgärder som är mycket kränkande för den misstänkte. Sen är våldtäktsutredningar i fall där frågan gäller samtycket/uppsåt och inte huruvida en sexuell handling har förekommit extremt komplicerade att utreda. Och vad de inblandade upplever har hänt kan, även om man skalar bort lögner för att en misstänkt person vill skydda sig, skiljas sig markant. Det är möjligt att vi har traumatiserat en (relativt) oskyldig man genom vårt ingripande. Men det är också möjligt, och kanske troligare, att ännu en gärningsman till ett sexualbrott kommer att komma undan på grund av att det är så extremt svårt att styrka brottet. Men polisen, och samhället, måste ändå fortsätta att försöka, även om det kan innebära kränkningar mot oskyldiga. Däremot bör naturligtvis den kränkningen minimeras genom ett korrekt och proffesionellt bemötande, där man dessutom kan ha i åtanke att det är väldigt svårt att veta om personen faktiskt är skyldig eller ej...