Tjuvarnas heder

Att som utryckningspolis åka och ta upp anmälan på timade inbrott är dessvärre något som man gör med stor regelbundenhet. Trots att Västerort har en specifik satsning emot bostadsinbrott som gör ett bra jobb är inbrotten fortfarande väldigt vanliga. Och bakom varje inbrott finns människor som har blivit utsatta för förlust och kränkning. Några av fallen är dock speciellt tragiska. Häromdagen var jag och min kollega på ett timat inbrott hemma hos ett äldre bosniskt par. Deras söner hade försvunnit i inbördeskriget på Balkan och deras kvarlevor hade nyligen kunnat identifieras. Paret, som inte hade några marginaler i sin ekonomi, tog besparingarna och lånade ihop pengar av släktingar för att kunna åka ned och begrava sönerna. Kontanterna som de hade tagit ut och lånat ihop förvarade de hemma. När inbrottstjuvarna bröt sig in i deras lägenhet så verkade de veta vad de letade efter, även om det inte går att säga säkert. Ett vittne såg troligtvis tjuvarna lämna, och det verkar som att det (som vanligt) rörde sig om lokala förmågor ifrån trakterna kring Järvafältet.

Man kan fråga sig om tjuvarna var medvetna om varför det äldre paret hade samlat ihop pengar. Kanske inte, men faktum är att det hade med största sannolikhet inte spelat någon roll. Alla mina erfarenheter av inbrottstjuvar och andra yrkeskriminella säger egentligen samma sak, de bryr sig inte för fem öre om hur deras handlingar drabbar brottsoffren. Det finns inte heller några betänkligheter kring vem man utser som lämpligt offer. Många tjuvar specialiserar sig på åldringar eftersom de är ovanligt försvarslösa, både genom att lura sig in i deras hem genom att uppge sig vilja kontrollera vatten, el eller dylikt, eller genom att ge sig på dem då de sitter ute och hävda att man vill sälja halsband eller armband. Nyligen fick vi även information om att någon hade stulit insamlingsbössor av Röda Korset och Rädda Barnen. Jag var själv bara för några dagar sedan på ett jobb där ett gäng ungdomar hade slagit sönder välgörenhetsinsamlingsbössorna på en McDonaldsrestaurang för att stjäla växeln ur dem...

Så vad skall man dra för slutsats av detta? Dels att, så vitt jag kan se, så finns det inget som man skulle kunna kalla "tjuvarnas heder". Det innebär dock inte att jag tror att alla som ägnar sig åt kriminalitet helt och hållet saknar moral. Men det ligger i sakens natur att man då man livnär sig och blir rik på att ta ifrån och kränka andra snabbt hittar sätt att helt koppla bort moraliska funderingar och problem ifrån bilden. Och när man väl har gjort det, så blir det svårare och svårare att överhuvudtaget se moraliska dilemman. Jag skulle tro att man ganska snabbt hamnar på ett sluttande plan där man blivit så bra på att rättfärdiga det man gör för sig själv och den närmaste omgivningen att det blir helt naturligt att strunta i dem som drabbas av ens brottslighet. Däremot är man själv väldigt lättkränkt och nästan alltid orättvist behandlad av polisen, samhället, världen...