torsdag 28 april 2011

Otack är världens lön...

Vi jobbar natt och sitter inne på stationen där vi precis har avslutat avrapporteringen att ett ärende. Jag går in i kommunikationscentralens ärendehanteringssystem och ser att ett nytt "HR" precis har dykt upp. Det skrivs tydligen medan jag läser, för ännu finns det ingen information, bara en adress, men eftersom det är kodad som högprioriterat så åker jag och kollegan dit för att se vad saken gäller. Då vi kommer fram till platsen så visar det sig att det rörde sig om ännu en LOB. En kille har blivit så berusad att han har ramlat ihop i en hög utanför en centrumanläggning. Hans inte fullt så berusade kompis ringer till ambulansen då han inte får liv i sin polare. Då ambulansen kommer för att hjälpa killen så blir han aggressiv och viftar med armarna, varför de inte vill ta med honom utan ringer på oss.

Som jag skrivit om tidigare, så finns det två alternativ för en LOB. I grunden så skall personen tas till TNE/beroendeakuten(BAS), men om han/hon är stökig och aggressiv så blir det polisstationen eftersom TNE inte tar emot bråkstakar. Själv föredrar jag alltid att ta en fylla till TNE om det går, då personen får bättre vård där och då det är en betydligt trevligare miljö än våra kala fylleceller. När jag fick lite liv i den ihopkurade mannen så var han visserligen inte särskilt samarbetsvillig, men han var inte heller aggressiv, så efter att vi och hans kamrat lagt en hel del tid på att övertala honom (på spanska, då han var chilenare och min spanska var bättre än hans svenska), så accepterade han att bli körd till TNE/BAS. Kamraten bönade och bad om att få följa med i bilen, trots att vi förklarade att han inte skulle bli insläppt på BAS. Det fanns egentligen ingen anledning för oss att ta med honom då han precis lika gärna kunde ta sig hem ifrån den tunnelbanestationen där vi hittade dom, men eftersom vi inte heller såg någon anledning till att neka honom så fick han följa med.

Väl framme på BAS släpade vi in LOBen i deras mottagningshall där jackor, värdesaker med mera skall lämnas i skåp innan de tas in på avdelningen. Mannen vägrade att låta oss ta av honom jackan och det var helt uteslutet att låta honom komma in på avdelningen med alla kläder på eftersom han inte var ordentligt visiterad. Dessutom gjorde hans attityd det mer och mer uppenbart att han inte skulle vara välkommen på BAS. Medan jag står med honom kommer en sjuksköterska fram och frågar om den andra personen som kom med oss också var polis (vi var civilt klädda). Nej, svarar vi. Då säger hon att han var inne och rotade i bagageutrymmet på polisbilen. Vi spinger ut, hoppar in i bilen (som mycket riktigt var olåst trots att kollegan tryckt på låsknappen på nyckeln) och kör efter personen som hade promenerat iväg. Vi kommer ikapp honom, hoppar ur, och kollegan frågar om han varit inne i vår bil. Han svarar att det har han absolut inte varit. Då jag säger att vi kommer att söka igenom hans kläder och väska, så medger han att han faktiskt varit inne i bilen och tagit en väst. Mycket riktigt så ligger det en polisväst (en gul "trafikväst") i mannens ryggsäck. Vi griper honom på platsen för stöld, och återvänder till BAS.

När vi parkerar vid BAS igen så konstaterar personalen att de inte kommer att vilja ha kvar den stökiga fyllan. Jag ber kollegan att sitta kvar i bilen med den gripne, och går för att hämta honom. Mitt tålamod var redan då lite naggat i kanten, så jag tar helt enkelt tag i fyllan och drar upp honom på fötter och halvt släpar ut honom mot bilen. När jag kommit ut med honom och precis passerat en ambulans som parkerat utanför intaget så övergår hans motsträvighet i rent motstånd, och han börjar försöka slita sig loss och veva mot mig. Jag trycker upp honom mot ambulansen, och säger till honom att lugna ned sig. En tjej ur personalen på BAS, där alla är precis lika vana vid stökiga människor som polisen är, kommer fram och tar tag i hans fria arm. Efter att jag insett att han inte hade tänkt lugna ned sig och följa med självmant, så sliter jag ned honom på marken och bojar honom. Sedan lyfter jag upp honom och drar med honom till bilen. Efter lite samtal med kollegan där jag försäkrar att det inte är något problem för mig att sitta bak med dem båda, så trycker jag in fyllan bredvid hans gripne kompis, och vi åker till polisstationen.

Väl inne på stationen så hanterar kollegan den gripne, och jag själv sätter fyllan på en bänk och tar av honom bojorna. Då jag igen förklarar att han kommer att behöva ta av sig jackan och tillåta sig bli visiterad, så vägrar han igen och börjar förolämpa mig på spanska. Det var uppenbart att han inte hade någon avsikt att göra som han blev tillsagd, och eftersom det är ett absolut krav att en person som sätts in i en cell skall visiteras, så återstod det bara att ta till våld. Jag sliter ned honom på marken, han släpas in i cellen av arrestvakten och en kollega, och väl där inne så visiterar jag honom och tar av honom jacka, tröja, med mera medan jag får hjälp att hålla fast hans armar och ben.

Vår tanke då vi träffade på de två männen var, som vanligt, att vara vänliga och hjälpa dem på bästa möjliga sätt. Därför körde vi den fulle mannen till BAS istället för direkt till polisstationen trots att han var lite bångstyrig, och därför fick hans kompis följa med i bilen. I slutändan så hamnade de båda två i celler. Vad gäller mannen som vi grep, så hade han tydligen skyddstillsyn sen tidigare stölder, vilket gjorde kvällens påhitt ännu mycket dummare...

9 kommentarer:

  1. Jag tycker det är så otroligt synd att människor inte förstår att ni bara vill hjälpa till.
    Det blir ju bara värre för dem själva liksom...

    Tycker ditt agerande är toppen! Har läst din blogg ett tag och kommer definitivt fortsätta!:)Tycker du gör precis "rätt" i alla lägen (om man nu kan säga så).
    Vill själv bli polis och tycker du inspirerar otroligt mycket!

    SvaraRadera
  2. Håller med ovanstående. Tycker för i övrigt att det är väldigt intressant att läsa hur ni jobbar.

    Ett av de bästa sakerna med polisyrket måste väl vara det att man aldrig vet vad som kommer att hända, att ena väljer att gå och stjäla en polisväst, otippat! ^^

    Är det ofta som ni får jobba civilt? Eller bara då ni inte vill avslöja er?

    SvaraRadera
  3. Ge inte upp. Emellanåt så lönar det sig.De tillfällena gör det värt det. Du har en jäkligt bra attityd till jobbet även om jag kanske hackat lite någon gång. Man får inte ge upp och bara se alla som bus som ska buntas ihop. Ger man folk en chans är det upp till dem att ta den eller inte.

    SvaraRadera
  4. Moa, jättekul att höra att du blir inspirerad! Hoppas att du blir polis så småningom :-). Sen tror jag knappast att jag gör "rätt" i alla lägen, men jag (liksom de allra flesta poliser) försöker i alla fall agera schysst och balanserat.

    //, Ja, det var definitivt otippat att killen skulle få för sig att stjäla en polisväst... Och det är helt sant att om man jobbar i yttre tjänst, så vet man aldrig vad ett pass har att bjuda på :-). Vi på utryckningen jobbar normalt i uniform, men i Västerort/Stockholm försöker vi få ut en bil som jobbar civilt om vi går över minimibemanningen. Sen jobbar utredare och spanare alltid civilt, och närpolisen gör det ofta.

    Tönne, jag håller med dig helt och hållet om att man inte skall ge upp, utan alltid försöka ge folk en chans. Och jag har aldrig tyckt att du har "hackat" på mig...;-)

    SvaraRadera
  5. Vilka lirare det finns här i världen. Stjäla av poliser och en sketen reflexväst dessutom... Då är man bra dum!

    SvaraRadera
  6. Ja, det är lustigt vad folk kan göra för att ha lite kul, speciellt då de har alkohol i kroppen...

    SvaraRadera
  7. Men ångesten dagen efter blir nog desto större?

    SvaraRadera
  8. Hej, såg din blogg, intressant. I helgen var Jag med Om att bli lobbad för första gången o nu ligger Jag hemma med skam o ångest. Jag är skötsam o lever ett bra liv. Har ett barn o arbetar inom socialtjänsten. De poliser som tog mig var inte tillmötesgånde till att Jag ringde en vännen som kunde komma till mig så att de istället kunde skjutsa hem mig. Jag hamnade i chock o på TNE. Där blåste Jag en promille. Jag var alltså berusad, men hade klarar mig hem Om Jag inte halkat på mina höga klackar. Flåte att Jag skriver långt. Det Jag egentligen undrar är Om ni tar folk till akuten eller direkt till TNE, tänkte på jornalföringen? Tror att Jag togs in via TNE för Jag kände inte igen mig. Känner mig som världens sämsta mska. o mamma. Berättade för chefen o det kändes jättebra i Alla fall./Å

    SvaraRadera
  9. Hej Å, och tack för din berättelse! Tråkigt att du upplevde att poliserna som lobbade dig inte var tillmötesgående. Angående din fråga, så journalförs en LOB oavsett om den körs till TNE eller till en polisstation. Däremot har inte personalen på TNE någon möjlighet att neka dig att gå därifrån så fort polisen har lämnat (om inte en läkare fattar beslut om vårdintyg). Jag tycker dock inte att du behöver skämmas eller må dåligt över det här. Visst är det inte särskilt lyckat att dricka så pass mycket att man inte kan ta hand om sig själv, men det är knappast särskilt ovanligt. Du verkar mest ha haft otur som råkade snubbla på polispatrullen... Så lägg det bakom dig, men tänk på att alkohol i för stora mängder kan vara farligt på många sätt, inte minst då man riskerar att bli utsatt för brott...

    SvaraRadera