Vår i luften - lekande barn och fylleri

Solen och värmen har kommit till Stockholmsregionen med allt vad det innebär. Ungdomar kör omkring på mopeder och crossar kring Järvafältet, ofta i alldeles för hög fart vilket innebär en fara för andra, speciellt lekande barn. Och när barnen kommer ut och leker i det fina vädret så är det flera som går vilse eller tappas bort. För någon dag sedan var jag och kollegan på ett jobb där en treåring hade anmälts försvunnen. Hon hade själv lyckats vandra tvärs igenom nästan hela Rinkeby innan en hjälpsam och ansvarsfull man ur allmänheten reagerade, tog hand om flickan och ringde till polisen. Att leta försvunna personer är ett ganska vanligt jobb för en polis, och de allra flesta påträffas lyckligtvis oskadda relativt snabbt, men det är ändå en stor lättnad varje gång någon återfinns, speciellt då det gäller ett barn.

När barnen leker kan de inte bara springa bort, de kan även klättra upp på saker. Igår gick det larm om en liten sexårig pojke som hade tagit sig upp på ett tak och var på väg att hoppa. Eftersom vi låg nära och hade möjlighet att avbryta det vi höll på med, så var vi först på plats. Som tur var, var det ett missförstånd att pojken var på väg att hoppa, han hade helt enkelt klättrat upp på längs en stupränna på ett 5-6 meter högt tak för att leta efter en fotboll och sedan inte kunnat ta sig ned. Vi behövde bara prata med honom tills våra vänner i räddningstjänsten anlände med stegar, och köra hem honom till hans mamma när de hjälpt honom ner.

Det mest tydliga vårtecknet för en polis i yttre tjänst är nog ändå alla människor som super ned sig ute i solen. Under förra passet körde vi inte mindre än tre rundor till TNE/St:Göran Beroendeakuten med LOBar (berusade personer som är omhändertagna för att få hjälp). Jag har absolut inget emot att ta en LOB. Det är alltid trevligt att kunna hjälpa människor, även om det kan lukta lite illa i bilen när någon har kissat och bajsat på sig av berusningen (vilket en av dem hade) och även om det kan bli lite stökigt om någon är aggressiv (viket de andra två stundtals var). Men ibland känns det ändå onödigt att vi skall behöva lägga så mycket resurser på fylleri. Då vi hade lastat en LOB i Vällingby och var på väg till St:Göran så gick det ut ett omedelbart jobb i närheten. En man hade tydligen flippat. Det talades om sönderslagna rutor, blod, och en kvinna som skriker på hjälp. Vi var närmast och jag frågade kollegan som satt bak med LOBen om det var ok att vi åkte dit och att hon satt kvar i bilen med den omhändertagne medan jag gick ur och försökte säkra upp läget tills kollegorna som var på väg anlände. Kollegan kände dock att det inte skulle vara tryggt att stanna kvar med den berusade mannen om jag lämnade, eftersom han var aningen oregerlig, och det fick jag självklart respektera. Det känns dock enormt frustrerande att vara i närheten när någon eventuellt behöver hjälp akut och inte kunna göra något. Nu anlände kollegorna relativt snabbt ifrån stationen, och det visade sig att den stökiga mannen redan hade lämnat den aktuella adressen, så det hade inte gjort någon som helst skillnad om vi hade åkt dit. Och anledningen till att han hade flippat? Jo, han hade efter avslutad arbetsdag satt sig i solen och börjat dricka...