Kränkt

Under ett helgpass för ett tag sedan fick min patrull åka in till City och förstärka eftersom alla deras bilar var upptagna. En taxichafför satt med en gråtande kvinna som hade blivit utslängd av vakterna på ett av stadens populära uteställen, och som tydligen inte fick ut sina kläder ifrån garderoben. När vi kommit till platsen och lokaliserat kvinnan så hade även hennes pojkvän anlänt. Den vänliga taxichaffören i vars bil kvinnan hade väntat ett längre tag kunde äntligen åka och arbeta, och vi försökte ta reda på vad som hade hänt. Kvinnan var så upprörd över vad hon upplevde som en mycket orättvis behandling att hon hade svårt att tala, och visade på mindre blåmärken på armarna. Dessutom var hon påtagligt berusad. Efter ett tags samtal, där jag flera gånger behövde styra tillbaka berättelsen till vad som egentligen hade hänt, så framkom att hon hade blivit avvisad ifrån klubben av vakterna på grund av berusning, och då hon vägrade att lämna och försökte hålla sig kvar i ett räcke, så hade hon blivit utslängd med våld. Kvinnan själv hävdade att det hela berodde på att en bartender inte gillade henne, och att vakterna dessutom hade varit elaka och retats på ett förnedrande sätt med henne. Hon nekade till att hon var full, trots att hennes berusning även en till två timmar efter händelsen var helt uppenbar. Kläderna var redan hämtade, så det kvinnan ville ha vår hjälp med var att anmäla vakterna. Jag försökte förklara för henne att vakterna har rätt att avvisa människor på grund av berusning och att en anmälan troligtvis bara skulle leda till att hon själv blev anmäld för våldsamt motstånd för att hon hade försökt hålla sig kvar medan en eventuell utredning mot vakterna skulle läggas ned snabbt. Även hennes nyktre pojkvän försökte säga precis samma sak, men han blev snabbt tystad av kvinnan. Anledningen till att hon länge insisterade på att vilja anmäla var helt enkelt att hon kände sig så otroligt kränkt. Hon upprepade flera gånger att hon aldrig trodde att hon "som svensk tjej" skulle behöva vara med om en sådan kränkning och att hon inte kunde acceptera det. Till slut så tog hon ändå mitt råd/besked att tänka över saken, prata med pojkvännen och vila upp sig först och sedan, om hon fortfarande ville, göra anmälan då hon var nykter genom att ringa eller besöka en polisstation. Ja vågar sätta ganska mycket på att det aldrig blev någon anmälan dagen efter.

Att använda tvångsmedel tillhör vardagen som polis. Det kan röra sig om att visitera folk, att söka igenom bilar och hem, att ta saker i beslag, att ta med någon till ett urin. eller blodprov eller att gripa någon och sätta denne i en cell. Om någon motsätter sig ett tvångsmedel som vi har rätt att ta till, så får vi naturligtvis använda proportionerligt våld för att ändå genomföra handlingen, annars hade de varit helt tandlösa. Det är självklart att det upplevs som kränkande att påtvingas något emot sin vilja. Speciellt kränkande blir det om man inte förstår vad som händer, om man t.ex. blir gripen under hetsiga former bara för att man råkade stämma väl överens med signalementet på någon som precis begått ett väpnat rån i närheten. Därför är det självklart viktigt att man som polis alltid förklarar varför man gör det man gör, om det inte är taktiskt möjligt under ett ingripande kan man alltid informera i efterhand (naturligtvis utan att ge ut information som stör en pågående utredning). Det är min erfarenhet att om man gör det så kan man avdramatisera de flesta situationer och att folk nästan alltid förstår varför man behövde agera som man gjorde. Sen påverkas det naturligtvis av t.ex. om någon är full eller påverkad. Exemplet med kvinnan ovan påminner om hur otroligt starkt människor kan reagera på att bli utsatta för tvångsåtgärder, som i sammanhanget ändå är ganska milda. Och det belyser dessutom en aspekt till, nämligen att just personer i grupper som inte är vana vid att behöva utsättas för handlingar emot sin vilja blir så enormt kränkta då det händer. Jag har hört ifrån många poliser att just kvinnor som helt uppenbart inte brukar ha med polisen att göra brukar vara de värsta att hantera då de av någon anledning (oftast LOB) behöver omhändertas. Sen innebär naturligtvis inte det att dessa skall behandlas annorlunda än någon annan, alla förtjänar samma vänliga, kommunikativa bemötande även då de utsätts för tvångsmedel, men ingen skall heller komma undan eller få någon fördelaktigare behandling för att man tillhör en viss samhällsgrupp. Hur kränkta de än må känna sig.