Löptur efter bedragare

Häromdagen fick vi ett lite ovanligt jobb av LKC eftersom vi jobbade civilt. Ett internethandelsföretag hade blivit utsatta för ett antal bedrägerier där bedragare hade beställt dyra elektronikvaror i falskt namn, lagt in sina egna telefonnummer i beställningarna, och sedan kommit ut och mött leveranserna utanför rätt adress och skrivit på fakturan, som sedan skickats till den intet ont anande personen eller företaget i vilkets namn beställningen gjordes. I det här fallet hade företaget anat oråd, varför kan jag inte säga. Hur som helst så kontaktade de polisen och meddelande att de trodde att en förestående leverans var ett bedrägeri.

Efter att vi hade ringt några samtal, bland annat till personen i vilkens namn beställningen var gjord, var det tydligt att det åtminstone rörde sig om ett försök till bedrägeri. Vi såg till att komma i kontakt med budföretaget och väntade en bit utanför adressen på att budbilen skulle anlända. Vi var den enda patrullen som var på plats då det inte fanns några andra bilar lediga för att hjälpa till med tillslaget. Då budbilen sen körde in på den aktuella gatan, så gled vi in en bit bakom och parkerade så att vi hade bilen inom synhåll. Det dröjde inte länge tills en ung kille kom fram till bilen och började prata med chaffören, som kliver ut för att ta fram ett paket. Kollegan kör fram precis bakom bilen, och jag hoppar ur. Trots att jag var civilklädd, så insåg personen vad det handlade om i samma ögonblick som han såg mig, och han började direkt att springa allt vad han kunde. Kollegan, som satt kvar i bilen, hann aldrig runt till framsidan för att stoppa honom, och eftersom vi var i en vändzon och mannen sprang ned för en trappa, så gick det inte att följa efter med bil. Jag sprang naturligtvis efter.

I rivstarten så fick killen ett antal meter på mig, och han var blixtsnabb ned för trappan. Han var dessutom lång och smal, och jag bar all vår vanliga utrustning (vapen, radio, batong, skyddsväst, med mera), så till en början ökade avståndet en aning. Jag tänkte att det nog kunde bli en ganska lång språngmarsch, och fokuserade på att inte låta avståndet bli så stort att jag riskerade att tappa bort honom. Han tröttnade dock efter ett tag, och när det började gå uppför kroknade han snabbt. Då jag kom nära, så la han sig helt enkelt ned på marken och flämtade. Jag bojade honom och tog kontakt med kollegan på radion (öronsnäckan hade glidit ur örat, vilket den alltid gör då man rör på sig när man jobbar civilt, den civila snäckan sitter väldigt dåligt). Då jag meddelade att jag hade gripit kunde hon avblåsa de resurser som nu var på väg hit (ifrån ett alldeles för långt avstånd för att hinna hjälpa till).

Tillbaka i bilen så visiterade vi mannen, och så fort han var insatt i bilen och jag hade satt mig bredvid i baksätet, så tog jag av bojorna. Vi förde honom till polisstationen, där han senare nekade till allt och hävdade att han hade sprungit bara för att han hade hört så mycket hemskt om polisen...

Och så ett litet tillägg. Även om vårt bedrägeriärende inte direkt rörde några stora summor, så kände både jag och kollegan att det var ett riktigt roligt case. Vi fick förbereda tillslaget själva, och det slutade med att vi kunde gripa en gärningsman. Och även om jag inser att det kan låta konstigt, så gjorde det faktum att det krävdes en löptur för att få tag på honom egentligen bara händelsen mer tillfredsställande. Visst är den viktigaste motivationen då man jobbar tveklöst att hjälpa människor, att göra sitt för att förändra och förbättra samhället, bland annat genom att bekämpa och förebygga kriminalitet. Men det är inte heller någon tvekan att det är en bonus då det händer saker som gör jobbet lite mer spännande, då det blir lite "action". I alla fall om det slutar väl. Jag hade inte varit lika road av språngmarschen om han hade kommit undan...