Försvunnen målsägare

Utan att gå in på detaljer om vad det rörde sig om för jobb, så tänkte jag berätta om en incident där vi valde ett praktiskt sätt att försöka hantera det faktum att en målsägare troligtvis var i landet illegalt.

Det brott som personen i fråga hade blivit utsatt för, som del av en grupp, var inte särskilt grovt och hade inte lett till varken fysisk, psykisk eller ekonomisk skada. Det var dock fråga om ett brott, och skulle beivras, så vi tog upp en anmälan. När vi skulle inventera målsägarna märkte vi först att en person saknades. Det framgick då att personen i fråga själv hade lämnat för att att undvika risken att få problem med tanke på sin legala status i landet. Han kallades dock tillbaka av de andra målsägarna och identifierades för att föras in i ärendet. Då vi på station insåg att han riskerade utvisning ställdes vi inför ett dilemma. Han hade naturligtvis rättigheter som målsägare som enbart kunde tas tillvara genom att han fanns med i utredningen. Samtidigt var brottens beskaffenhet sådant att han ändå inte skulle få något skadestånd eller på annat sätt signifikant tjäna på att vara målsägare. Och även om vi inte hade någon avsikt att agera på det faktum att han för tillfället var i landet illegalt, så kunde vi inte veta att ingen nitisk person senare i rättskedjan skulle göra det. Så vi kom fram till att det bästa vore att se till att han försvann ifrån utredningen. Sagt och gjort, han fördes aldrig upp som målsägare, och informerades själv om varför vi valde att göra så, och han var naturligtvis glad över vårt beslut.

Det är inte så att jag tror mig ha rätt att bestämma att en person får stanna i Sverige trots att det finns ett utvisningsbeslut. Och ibland måste jag acceptera att polisen kan vara ett verktyg för att upprätthålla lagar som jag själv inte gillar, utlänningslagen är ett sådant exempel. Men en sak är helt klar för mig, om en person blir utsatt för ett brott, så skall inte den kontakt med polisen som det föranleder behöva leda till att personen skall vara rädd för att bli omhändertagen för förvarstagning och utvisning. Det skulle göra papperslösa rättslösa. På samma sätt som en papperslös måste kunna söka vård utan att riskera att bli omhändertagen måste han eller hon kunna berätta om ett brott man har blivit utsatt för utan att i samband med det riskera att omhändertas. Allt annat vore helt vansinnigt.