Alla dessa LOBar

Lagen om vård av berusade (LOB) syftar till att hjälpa personer som är så berusade eller påverkade att de inte kan ta hand om sig själva. Och då vi påträffar en LOB så är standardförfarandet för oss alltid att erbjuda denne möjligheten att få hjälp på TNE/Beroendeakuten där han/hon både kan få vila och ta igen sig, erbjuds medicinsk vård om det behövs, och kan få hjälp med sitt missbruk. Nu är det ju inte alla som hamnar på TNE, endast de som är "vårdmotiverade" körs dit. De som inte vill åka till TNE eller som är bråkiga och stökiga hamnar i stället i fyllecell på polisstationen.

Själv tycker jag att det är helt ok att åka på LOBar, något som vi får göra ganska ofta. Ofta får man trots berusningsgraden en direkt respons på att man kan hjälpa en medmänniska som befinner sig i en riktigt risig situation. Dessutom kan det vara trevligt att snacka lite med personen i fråga på vägen till TNE. Så är det dock naturligtvis inte alltid, vissa LOBar vill absolut inte omhändertas och kan behöva lirkas med en del för att fås att överhuvudtaget följa med. I de lägena möts man inte direkt av någon tacksamhet, men å andra sidan kan uppgiften att få med personen utan att behöva använda något våld vara stimulerande på sitt eget sätt. Och det brukar nästan alltid gå bra (om man undantar bärande/släpande...).

Ibland blir det dock väl otacksamt. Vi hade precis en LOB, som vanligt upphittade av SLs ordningsvakter, som gjorde allt hon kunde för att försöka gå oss på nerverna. Hon hade däckat på tunnelbanan, och när ordningsvakterna bad henne lämna så hade hon varit aggressiv och utåtagerande mot både dem och vanliga resenärer, så hon LOBades. Då jag kom fram till henne så hann jag inte mer än presentera mig och fråga hur det stod till, innan jag blev verbalt attackerad. Kvinnan hade uppenbarligen levt ett svårt liv, hon var nu uteliggare och alkoholiserad, och det i sig gjorde det lätt att känna medkänsla för henne. Men medkänslan förenklades inte direkt av att alla tragedier i hennes liv plötsligt var mitt fel. Efter att blivit anklagad för allt ifrån att vara nazist till att vilja se henne naken när allt jag gjort var att vänligt fråga om hon ville få hjälp på TNE så insåg jag att det inte skulle bli särskilt lätt att nå fram med kommunikationen. Hon var inte "vårdmotiverad" och fick följa med till polisstationen för att sova ruset av sig där, och jag gjorde några sporadiska försök att komma in i hennes konstanta ström med förolämpningar och okvädingsord och etablera någon sorts kontakt, men det var helt lönlöst... Man får väl vara nöjd med att vi inte behövde använda något våld mot henne...

I jämförelsen med henne var de två troligtvis heroinpåverkade LOBar som vi kört in till TNE de senaste dagarna som båda var så borta att det knappt gick att prata överhuvudtaget ändå betydligt trevligare... En av dem hade fullt med kanyler på sig, den andra hade minimala pupiller och så pass dålig syresättning av blodet att han fick åka vidare ifrån TNE till akuten. Ingen av dem trodde oss när vi sa att vi ville få konfirmerat vad de hade tagit för att de skulle kunna få rätt vård, och inte för att vi hade tänkt skriva på narkotikabrott... Eftersom båda redan var etablerade missbrukare så hade det varit helt meningslöst att ta upp en anmälan om ringa narkotikabrott, eget bruk, det hade varit annorlunda om det hade rört sig om ostraffande ungdomar som man kanske kunde fånga upp innan de fastnat i missbruk. Men, som sagt, det är inte alltid folk tror på oss när vi bara är ute efter att hjälpa...