Latinamerikansk förhandling

Som så ofta var jobbet "lite oklart" då det gick ut, men tydligen så satt det en man på ett tak, och dit hade han tagit sig för att undvika en grupp män som nu stod nedanför och var hotfulla. Efter att ha letat ett tag på taken i närheten av den adress som vi först fick och kammat noll, så fick vi kompletterande information som ledde oss rätt. Och mycket riktigt så satt det också en man på taket, och det satt fyra män i gräset utanför tomten. De som satt nedanför (de var inte ett dugg hotfulla då vi kom) kom fram till mig och började tala spanska, eftersom ingen av dem talade svenska. Dom blev naturligtvis glada då det visade sig att jag kunde tala med dom. Under tiden gick kollegan fram för att tala med mannen som höll på att klättra ned ifrån taket, som talade hyfsad svenska efter att ha varit i Sverige i flera år.

Sammanfattningsvis så handlade det hela om att en av dem på marken hade en konflikt med han på taket angående betalning för utfört arbete. Mannen på taket hade en firma som utförde arbeten på hus, bland annat måleri. Mannen på marken hade jobbat för honom men inte fått betalt på flera månader. Enligt takmannen berodde det på att han vid ett jobb hade skadat några fönster som sedan behövde ersättas av dennes firma. Det verkade dock inte som om förlusten han hade gjort på fönstren var alls lika stor som de betalningar som han hade vägrat att betala ut till arbetaren. Den uppenbart fattige arbetaren hade nu alltså kommit för att kräva sina pengar. Och i desperation hade han också hotat mannen som vägrade att betala honom till livet.

Polisiärt, så var det bara frågan om att ta upp en anmälan om olaga hot, avvisa männen ifrån platsen, och sedan lämna. Konflikten emellan företagaren och arbetaren är civilrättslig och inte vårt bord. Men jag kände med den uppenbart medellöse arbetaren vars svar när jag förklarade att han borde gå till facket och att han behövde en advokat för att stämma företagaren på sina pengar var "Gud är min advokat" och vars tal om hungriga barn i hemlandet som han behövde skicka pengar till med största sannolikhet var helt sant. Han hade troligtvis inga möjligheter att legalt få tillbaka några pengar ifrån företagaren, och än mindre då han varken kunde språket eller systemet i landet som han befann sig. Så jag bearbetade företagaren lite, förklarade för honom hur dåligt det var för hans rykte i området att det ställdes till scener och blev konflikter, och kollade sedan med arbetaren hur mycket pengar han ville ha för att bli nöjd. Efter en kort förhandling så hade jag medlat fram en lösning som de båda skakade hand på, och arbetaren fick också hälften utbetalt direkt i kontanter. Jag vågar säga att alla inblandade var mycket nöjda med polisens arbete då vi lämnade...