Udda möten

Gårdagens pass bjöd på en del udda möten. Ett fall började med att vittnen sett en kvinna jaga efter en man med en spade på en parkeringsplats. Kvinnan uppgav sedan i förhör att hon hade blivit misshandlad, men nekade till att någonsin ha varit ute på parkeringsplatsen, även när hon informerades om att det fanns oberoende vittnesuppgifter som styrkte det. Kanske beror det på att hon där smällde upp en bildörr på, och repade, en annan bil... Mannen hävdade att inget hade hänt, så det blev en anmälan om misshandel där mannen är utpekad och kvinnan målsägare, även om patrullen visste att det faktum att hon ljög om motbevisbara fakta knappast kommer att styrka hennes berättelse om misshandeln...

Senare på kvällen åkte vi på ännu ett larm om slagsmål i lägenhet. I det fallet visade det sig vara en man som till synes oprovocerat smällt till sin kompis och dragit därifrån. Då vi träffade på gärningsmannen visade det sig att han hade det lite svårt med verklighetsuppfattningen och mådde riktigt dåligt. Naturligtvis blev det en anmälan om misshandel, men både vi och målsägaren uppfattade det som minst lika viktigt att kunna hjälpa mannen som uppenbarligen drabbats av en mindre psykos. Efter ett aningen osammanhängade samtal som till viss del handlade om sex, men där det centrala var att se till att mannens hund togs hand om på bästa sätt (han fick stanna hos polaren som hade blivit slagen), så blev det transport till St:Göran, med tillnyktring på beroendeakuten först och förhoppningsvis samtal på psykakuten efteråt. I slutändan så verkade både gärningsmannen och målsägaren nöjda och tacksamma över polisens hjälp, vilket ju alltid känns trevligt, men sen hade jag ju också två kollegor med mig som hade kunnat charma byxorna av vem som helst...