Trafikolycka

Ännu ett arbetspass, ännu ett jobb som väcker tankar. Tidigt i passet går det ut ett larm om en trafikolycka i Rinkeby. Det visar sig att en man är mycket allvarligt skadad, och som tur är är både räddningstjänst och ambulans på plats då vi anländer. Mannen, vars bil har blivit påkörd, får klippas loss ur bilen och förs omedelbart till sjukhus. Ambulanspersonalen tror först att han kommer att avliva, men tack och lov visar det sig senare att han kommer att klara sig, och förhoppningsvis utan permanenta skador. Till stor del kan detta bero på att två personer som bodde i närheten rusade ut då de hörde olyckan, och genast tog sig fram till den allvarligt skadade mannen och höll upp hans huvud där han satt fastklämd i bilen, detta så att han kunde andas och så att nacken stabiliserades. Utan dessa vardagshjältars insats hade de hela kunnat sluta mycket värre, det är glädjande att det finns människor som har både viljan och sinnesnärvaron att hjälpa när något händer.

Mindre glädjande är att samtliga i den andra bilen som var inblandad i olyckan som kunde ta sig därifrån, däribland föraren, flydde ifrån platsen innan räddningstjänst, ambulans eller polis hade anlänt. Detta trots att de måste ha sett att föraren i den bil de kört på hade livshotande skador, och utan försök att vare sig hjälpa eller larma. De hade naturligtvis samtliga anledningar till att inte vilja prata med polisen, men man hade ju hoppats att det också skulle finnas någon form av medkänsla eller samvete. Tvärtom hade en av dem klivit ur och skrikit anklagande åt den fastklämde och då (innan hjälp hade kommit) döende föraren i den andre bilen. Visst kan man förstå om folk är chockade efter en olycka, och konflikter i trafiken brukar ge upphov till ilska och aggressioner, men jag har ändå svårt att förstå och förlåta ett sådant beteende. Nu återstår bara att hoppas att polisutredningen kan identifiera föraren av det vållande fordonet, vad gäller de andra, även han som skrek på den fastklämde skadade, så finns det nog dessvärre inget brott som går att lagföra dem för i efterhand, även om de identifieras.