Kaotisk fest

Jag har varit ledig ett par dagar, och arbetar fackligt hela denna veckan, så jag bjuder på en händelse ifrån förra året.

Jag och kollegan som jag åkte med blev kallade till en större fest anordnad i en gammal industrilokal. Tydligen hade en man blivit slagen blodig. Den slagne mannen visade sig vara medlem i ett av de band som spelade på festen. Av någon anledning så hade en av arrangörerna blivit vansinnig på musikern och slagit ned honom. Därefter hade han fortsatt att slå tills han blev avdragen av vakterna. Offret var en liten herre som definitivt inte såg ut som en slagskämpe. Medan kollegan förhörde honom så såg jag till att leta upp gärningsmannen. Även han var kort, propert klädd, och dessutom i övre medelåldern. Efter att ha stämt av med kollegan och hållit ett par vittnesförhör så meddelande jag mannen att han var gripen och behövde följa med oss. Han försökte inte argumentera, utan väntade beskedligt på att vi skulle bli klara.

Den nedslagne mannen var så pass illa däran att han i alla fall behövde ses över på sjukhus, så han fick hämtas med ambulans. När vi precis var på väg att åka, så sa en ordningsvakt som stod i närheten av mig plötsligt "Slagsmål vid ingången!" och började att springa. Lokalen är så pass stor så man hörde inget ifrån det utrymme bakom scenen där vi befann oss. Jag sa kort till min kollega att stanna med den gripne, och sprang efter ordningsvakten. Då jag kom ut i själva festlokalen och bort mot ingången såg jag att det var kaos på flera håll. Ett antal ordningsvakter låg på en kille, och några andra gäster slogs fortfarande. Jag sprang in mitt ibland dem som fortfarande vevade mot varandra, knuffade undan mannen som var störst och verkade mest aggressiv, och så fort jag hade stirrat ned honom tillräckligt för att känna mig säker på att han gjorde som jag sa och höll sig lugn, så vände jag mig om. Då hade resten skingrats, förutom killen som höll på att bli bojad av tre ordningsvakter.

Det låg ingen person nedslagen kvar och ingen av dem som fanns i närheten uppvisade några tecken på att vara skadad. Jag hade själv inte sett tillräckligt mycket för att ta upp en anmälan mot någon av dem som jag hade sett slåss. En av vakterna berättade visserligen att hon hade sett hur en person hade fått en flaska i huvudet, så jag tog uppgifter för en kort anmälan baserat på hennes vittnesmål trots att ingen målsägare fanns kvar utifall att den slagne skulle dyka upp någonstans senare med en huvudskada. Vad gäller den bojade mannen, så uppgav ingen av vakterna att de kunde vittna på att han hade slagit någon, utan bara att han var "ordningsstörande". De ville att jag skulle omhänderta honom, och blev lite stötta då jag bara avvisade honom ifrån platsen. Sedan återvände jag till kollegan som stod kvar med den gripne festarrangören. När vi väl gav oss ut mot vår bil för att åka in till stationen för att avrapportera allt, så upptäckte vi att någon hade skurit sönder två däck på bilen. Så det var bara att beställa bärgare och ringa på en annan patrull som fick köra in den gripne.

Ibland kan saker hända snabbt och oförutsett då man arbetar. Jag vet många kollegor som är väldigt motvilliga att lämna det de håller på med för att omprioritera eller agera mot något som inte hör till den uppgift som de har påbörjat. De tar på sig skygglapparna tills de har avslutat det jobb de håller på med för tillfället. Jag är tvärtom, om något händer som jag tycker kräver akut handling och jag har möjlighet att agera, så gör jag det även om jag tvingas lämna något annat halvgjort (då det är möjligt, så klart). I det här fallet så innebar det att min kollega, som gjorde ett av sina allra första pass efter aspiranten, tvingades vänta kvar själv med den gripne. Å andra sidan så hade han hela tiden varit väldigt lugn och samarbetsvillig. I slutändan så kunde vi lösa båda händelserna, till viss mån parallellt. Och det var framför allt möjligt att ingripandet i slagsmålet som bröt ut medan vi var på plats skulle kunna ha hindrat att någon blev illa misshandlad. Nu hade det kanske inte hänt ändå, men det är ju svårt att räkna med...