lördag 30 juni 2012

Om att bemötas och bemöta trevligt

Jag har förut skrivit om hur man ofta blir illa bemött i jobbet, och speciellt då av vissa grupper av ungdomar i de segregerade förorterna. För någon dag sedan så åkte vi på ett larm om att den tidigare mordbrandsutsatta Bussenhusskolan i Tensta brann. Radion gick ut med en (felaktig) brytpunkt dit brandkåren skickade, men vi åkte direkt mot objektet för att skaffa oss och kunna ge polisinsatschefen en lägesbild. Då vi närmade oss så såg vi tydligt hur mörk rök steg ifrån skolområdet. Väl framme vid skolan såg vi en större mängd ungdomar som hängde där, men de verkade vara lugna och avslappnade. Vi åkte upp på baksidan för att söka efter branden, men blev genast tillsagda av flera av ungdomarna att det var på skolgården det brann. Då vi kom runt så såg vi att det var en moped som stod i lågor, och att den dessutom befann sig så pass långt ifrån skolbyggnaden att spridningsrisken var väldigt låg. Stämningen bland ungdomarna var dessutom inte alls aggressiv eller utåtagerande, utan mer nyfiken och trevlig. Inga förolämpningar hördes, ingen ifrågasatte varför vi var där eller sa till oss att lämna. Jag försökte släcka mopeden med vår lilla pulversläckare, och blev närmast påhejad. Den lilla pulversläckaren räckte dock inte, även om den fick bukt med det mesta av själva branden så pyrde det fortfarande och lågor tittade fram här och där. Vi hade vid det laget meddelat polisinsatschefen att det var helt lugnt att komma fram, och bad om att få dit brandkåren för en ordentlig släckning. Medan vi väntade på dem så hade jag möjlighet att hälsa på och prata med några av ungdomarna, och det var ett lugnt och trevligt samtal. Efter att brandkåren hade släckt så lämnade vi alla skolan.

Faktum är att det är rätt ofta vi poliser bemöts trevligt, även av personer för vilka vår närvaro ofta innebär problem. Under samma dag som mopeden brann utanför Bussenhusskolan fick vi i uppdrag att kontrollera ett husvagnsläger som precis hade dykt upp. Det misstänktes (på goda grunder) att det rörde sig om så kallade irländska asfaltsläggare (Resande/Travellers). Dessa under sommarhalvåret årligen återkommande besökare till Sverige har ett ganska dåligt rykte hos polisen, då deras ofta olovligen uppsatta läger normalt innebär störningar och olägenheter för markägare och grannar (nedskräpning, trafik, ljud, mm). För asfaltsläggarna innebär det faktum att polisen har uppmärksammat deras läger ofta att de snart kommer att köras iväg. Det finns mycket mer att skriva om asfaltsläggarna och deras intressanta kultur och ursprung, men här nöjer jag mig med att konstatera att vårt möte med dem också var avspänt och trevligt. Detta läger var dessutom lite mindre, renare, och mer avlägset beläget än de flesta jag sett, så jag kan tänka mig (och faktiskt i det här fallet hoppas) att de får vara kvar där ett tag innan markägaren ser till att få dem flyttade på (med vår hjälp).


Det vanligaste exemplet på människor som ofta är trevliga och lätta att ha att göra med för polisen trots att vi konstant försvårar deras tillvaro är ändå "pundare", missbrukare som lever utanför samhället. Vi stoppade en gammal "pundarbil" inatt, och föraren hade naturligtvis inget körkort. Bilen var som vanligt avställd och körförbudsbelagd och stod på en annan person. Mannen var tillmötesgående och kunde rutinerna utan och innan. Vi tyckte inte att han uppvisade några tecken på narkotikapåverkan (och han blåste grönt), så även om det är mycket möjligt att man skulle kunna få träff på ett blodprov i alla fall eftersom en del droger sitter kvar ganska länge i kroppen så nöjde vi oss med en grov olovlig körning. Utredningen kunde göras klar och slutdelges på plats, och vi lämnade med ett handslag. Både han och vi visste dock att bilen skulle rulla vidare så fort vi var utom synhåll...


Polisjobbet innebär naturligtvis att man ofta behöver utsätta människor för saker som inte direkt gör en populär. Ibland är detta dessutom ett rent nöje, till exempel då man får gripa en inbrottstjuv, rånare, hustrumisshandlare, mm, men ofta kan det vara så att empatin man känner för en person som redan behandlats illa av livet gör att man nästan gör vissa tvångsåtgärder motvilligt. Om man då ändå blir trevligt bemött, så gör det naturligtvis arbetet mycket enklare.


Sammanfattningsvis så är det naturligtvis alltid mycket roligare att jobba då de människor man har att göra med bemöter en på ett bra sätt. Men det är nog främst i de fall där man hade väntat sig, eller borde ha kunnat vänta sig, ett negativt bemötande som det känns speciellt bra då man istället möter vänlighet och förståelse. Det är en insikt som vi poliser naturligtvis har med oss när vi själva hela tiden i jobbet bemöter folk. Men sen beror det på var och en (polis som "allmänhet") och främst på hur varje enskilt möte ser ut och utvecklar sig om bemötandet från vår sida gentemot en person faktiskt blir så vänligt som denne kanske hade önskat...

14 kommentarer:

  1. Fänrik Henrik2 juli 2012 13:42

    Intressant att läsa, bemötandet är viktigt när man möter människor i kris eller andra svåra situationer. Tyvärr så kan ju det raseras av att det finns personer på olika befattningar i samhället som inte direkt är lämpliga att försättas i sådana situationer.
    Jag jobbar själv på Kronofogden och får ofta samtal som är mindre trevliga. En sak jag har uppmärksammat är att de flesta inte vågar vara lika otrevliga när man möts öga mot öga som när man pratar i telefon.
    För egen del så är det en bekräftelse på att man har haft ett korrekt bemötande när gäldenären säger tack efter att man har utmätt något
    Har precis hittat hit och kan konstatera att du skriver väldigt bra samt att du motsvarar bilden av huvuddelen av de poliser jag mött både i tjänsten och privat.

    SvaraRadera
  2. Självklart är det viktigt att bli bemött på ett trevligt sätt. Att man som privat person underlättar för polisen. Men det är också viktigt att polisen bemöter privat personer på ett trevligt sätt. Oftast tycker jag att polisen gör sitt bästa men har själv råkat ut för en händelse då polisen stoppade mig och min sambo. Var ett otrevligt möte. Var på väg hem från jobbet. Min sambo hade hämtat mig och vi blev stoppade. De krävde att få veta var jag jobbade. Jag berättde att jag jobbar som personlig assistent i ett hem hos privatpersoner . Jag får enligt lag inte lämna ut uppgifter som rör var de bor osv . De hotade då med att jag får följa med till stationen. Fick tag på familjen och de gav sitt godkännande. Var arg och ledsen för hur det hela gick till. Min far ringde polisen och pratade med deras chef som sa att poliserna i detta fallet handlat helt FEL. Skönt att höra. Nu ska man inte dra alla över en och samma kam.

    SvaraRadera
  3. Tack för kommentarerna! Jag tror för det första att du har helt rätt i att det är lättare att vara otrevlig mot någon i telefon en vid ett personligt möte. På samma sätt som det är ännu lättare att vara otrevlig via internet... Kul hur som helst att du har en positiv erfarenhet av polisen!

    Ja, ibland kan det bli fel, poliser är också bara människor och en del är sämre på att bemöta folk, en del dagar är vi alla sämre... Bra hur som helst att du fick ett erkännande av deras chef.

    SvaraRadera
  4. Hej Martin! Har de senaste dagarna följt din blogg med stort intresse. Dels för att Du skriver på ett relativt enkelt och begripligt sätt, dels för att jag relaterar mycket till mig själv. Har senaste 10 åren bott i Rinkeby/Tensta/Hjulsta är ursprungligen från Somalia, dvs som resten av majoriteten i dessa områden. Känner igen mångas beteenden, hur de triggas av varann. Har snart en kandidat klar på Stockholms Universitet, dock har jag fått intresset för polisen mer nu. Inväntar på besked om centrala tester på pliktverket. Bara hoppas det går vägen! :-)
    Fortsätt blogga!

    Med vänlig hälsning,
    Mohamed.

    SvaraRadera
  5. Hej Mohamed! Kul att du läser och kul att du skrev! Jag hoppas verkligen att det går bra med antagningen så att vi blir kollegor. Du behövs!

    SvaraRadera
  6. Hej Martin! Har länge följt din blogg nu och verkligen älskar den! Funderar själv på att söka till polishögskolan och undrar vad man bör tänka på när man söker

    SvaraRadera
  7. Kul att du gillar bloggen, Jonathan! Vad gäller att söka till polishögskolan så har jag inga andra råd än att se till att du uppfyller de formella kraven och att du är dig själv under antagningsprocessen. Sen kan du naturligtvis stärka din ansökan med studier, jobb, mm. Om du söker och får nej, så be om att få veta vad som du borde förbättra/förändra för att öka chanserna till nästa gång.

    SvaraRadera
  8. Hej Martin! Tack för en suverän blogg och tack för jobbet du och dina kollegor utför åt oss varje dag. Såg på en brittisk polis-dokumentär på TV4 sport att polisen i England nu skrotar bilar som inte var skattade/avställda. Föraren fick valet att betala en stor summa pengar i böter, eller så skulle bilen skrotas omgående. Bärgare kom i många av fallen och tog bilen direkt. I mina ögon ett effektivt sätt att bli av med pundarbilar som du beskriver ovan, som rullar vidare så snart ni är utom sikte? Har polisen i Storbritannien större befogenheter, eller vad är det som hindrar svensk polis från att agera på samma sätt?

    SvaraRadera
  9. Hej Martin! Det finns ett sätt för polisen att direkt beslagta och förverka bilar i Sverige också, enligt TBL7 (Trafikbrottslagens sjunde paragraf). Det ställs dock betydligt högre krav än att den skall vara avställd och oskattad. Bilen skall ha använts i brott (rattfyllerier, drograttfyllerier, grova olovliga körningar)upprepade gånger.

    SvaraRadera
  10. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  11. Jag brukar som bekant inte ta bort kommentarer, men nazisten som kommenterat ovan gick över de flesta gränser som finns...

    SvaraRadera
  12. Diskuteras mycket hur ni blir bemötta. Vad gör ni åt dom poliser som blir bemötta bra men själva är otrevliga och våldsbenägna? Får nog sägs att oskulden gick i Göteborgskravallerna och att det sedan dess går från klarhet till klarhet hur svårt polisen har i stora insatser att särskilja oskyldiga från skyldiga och om det finns rötägg i eran egen orginisation som gillar att svinga med batongen urskillningslöst så är det ett mycket större problem än att folk alltid måste vara 'trevliga'. Polis måste absolut finnas men ni har mycket att jobba på när det gäller förtroende i tex anslutning till fotbollsmatcher eller demonstrationer.

    SvaraRadera
  13. Har läst i tysthet länge här nu men det kanske är dags att säga det jag länge tänkt: Riktigt bra blogg. Du verkar vara en bra polis också. Keep up the good work!
    /Prinsessfeminist

    SvaraRadera
  14. Tack så mycket, Marina! Kul att du gillar bloggen :-). Har sagt det förut, men det är den positiva feedback som jag får i kommentarerna (som för mig är ett kvitto på att det jag skriver ger folk något) som gör att jag fortsätter blogga. Utan era kommentarer hade jag slutat för länge sedan!

    SvaraRadera