Söndagspasset

Gårdagens pass började med ett timat inbrott i en kontorslokal. Efter att kollegan agerat kriminaltekniker så åkte vi in för att avrapportera. Då vi sitter och skriver på inbrottet så går det ut ett larm om att en man har ringt in och sagt att han skall skjuta sig själv. Han skall också ha nämnt att han har tillgång till en Kalashnikov. Vi avbryter avrapporteringen och åker mot platsen, tillsammans med tre andra bilar som har svarat på larmet, däribland befälsbilen. Den av patrullerna som befann sig närmast får order om att invänta en bil till, och när vi anländer så kan vi åka direkt in mot den parkeringsplats där mannen har sagt att han befinner sig. Kollegan får också syn på honom direkt. Han talar i mobiltelefon och har lyft den andra armen i luften som för att visa att han är obeväpnad. Jag går fram till honom, kontrollerat snabbt att han inte har något vapen på sig, och börjar gå med honom till bilen. En kollega kommer fram och hjälper till. Mannen vill till psyk-akuten och gör inget motstånd. I bilen fortsätter han att hävda att han hade ett vapen i en bil på parkeringsplatsen, vilket inte stämde. Det var dock med tanke på hans psykiska tillstånd svårt att veta om han själv trodde på det han sa eller ej.

Nästa jobb handlade om att en man hade hittat en förvirrad herre och stod och väntade med honom. På väg fram fick vi dock omprioritera då en man setts vandra på ett järnvägsspår med en cykel. Efter att först ha hastat dit för att stoppa en eventuell olycka så visade det sig att ingen förutom inringaren hade sett mannen. Vi letade och efterforskade, men fick efter ett tag dra slutsatsen att om han ens hade gått på spåret så hade han nu lämnat det. Vi återvände då för att ta hand om den förvirrade mannen, men varken han eller anmälaren fanns kvar där, och ingen hade lämnat telefonnummer.

Kort därefter gick det ut ett larm om pågående inbrott i en körskola. Anmälaren berättade om hur en man klättrade in och ut flera gånger ur ett sönderslaget fönster. Vi kom först fram, och jag såg precis hur en man (ännu en gång) klättrade in genom det klirrade fönstret. Jag klättrade efter, och tog kontakt med mannen. Det visade sig att körskolelokalen mer liknade en "pundarkvart" och att den klättrande mannen sa sig hyra den och sett sig tvingad att slå sönder rutan då uthyraren bytt lås. Han visade sig dessutom vara lyst för avtjäning, 1 år och 9 månader för bedrägeri. Han fick förband för sin blodiga hand (fönstret) av en kollega och fick sedan åka med oss till häktet, medan kollegorna stannade och tog hand om lokalen/ärendet med skadegörelsen.

När vi höll på att lämna av mannen på häktet så gick det ut ett larm om självmordsförsök. Vi noterade båda adressen samt vilken patrull som svarade och stod otåligt och väntade medan personalen där tog emot mannen. När vi kom därifrån frågade jag om patrullen som svarat ville ha hjälp. De var inte framme, så vi åkte, och lyckades mot all förmodan komma fram först även denna gång. Det visade sig handla om en kvinna som mådde mycket dåligt psykiskt. Hon fick sedan några dagar hjälp av en annan kvinna ifrån samma land som innan dess bara träffat på henne i det lokala centrumet, men då hon nu tappat kontrollen än mer blev det uppenbart att hon behövde komma till sjukhus. Tack vare att det vänliga kvinnan följde med och stöttade (samt tolkade), så kom den sjuka med frivilligt till psykakuten. Efter att vi lämnat över till personalen körde vi tillbaka kvinnan till sitt hem där hon lämnat sina barn med en släkting. Den sortens engagemang i sina medmänniskor ser man sällan exempel på.

I slutet på passet fick vi, då vi beordrats att kontrollera ett eventuellt inbrott i UFF-container, omprioritera till slagsmål på parkeringsplats. När vi kom fram var dock gärningsmännen avvikna, så det handlade bara om att ta upp anmälan. Det var en man som hade påpekat för en annan man att han körde för snabbt och vårdslöst (säkert med mer målande ord...) som sedan hade blivit attackerad och slagen av mannen och två vänner till honom. Ett vittne verkade tycka att han nästan borde skylla sig själv då han borde veta att "i det här området" så är det farligt att klaga på hur ungdomar beter sig. Jag tycker tvärtom att ju fler personer som vågar säga ifrån (visst, med rätt ord...) av de människor som bor i ett område, desto mindre makt och utrymme får den typen av ligister som skiter i hur deras beteende går ut över andra. Men vittnet hade dock rätt i att det kan vara farligt... Efter att även ha avrapporterat detta ärende var klockan drygt 10 minuter efter sluttid, och det var dags att avsluta söndagspasset.

Det var dock lite kul att kollegan, som körde sitt första arbetspass med "ryckarkursen", dvs möjligheten att köra blått, trots allt lyckades ta sig först fram på nästan varje jobb vi fick åka på (obs, utan att köra farligt). Bra jobbat :-).