torsdag 11 augusti 2011

Direkt återlämnande

Jag och min kollega höll precis på att avsluta ett jobb då det gick ut ett larm om att två personer höll på att göra inbrott i en bil. Först ropar LKC på en patrull, en befälsbil som redan var på väg in till stationen för att äta och avrapportera, men då tjuvarna sedan lämnar i sin medhavda bil och anmälaren inte längre har den inom synhåll så tas jobbet tillbaka och bilen larmas istället ut i området.

Vi befinner oss hyfsat nära och bestämmer oss för att åka och leta efter den. Då vi åker in mot adressen där bilinbrottet skedde blir vi stoppade av en man som säger att han vet var bilen som tjuvana lämnade i finns någonstans. Den skall stå parkerad utanför en restaurang i närheten. Vi meddelar kollegorna på radion vad vi har fått reda på och åker naturligtvis dit direkt. Bilen står mycket riktigt utanför restaurangen, och jag ber kollegan ha koll på en ingång medan jag går in genom huvudingången för att söka igenom restaurangen. Männen, som vittnet hade beskrivit väl, fanns inte där och ingen inne i restaurangen hade lagt märke till någon som passade in på det signalement som vi hade fått. Vi går ut för att söka vidare i närområdet.

Under tiden så har befälet som först fick jobbet vänt om och startat upp en insats för att hjälpa oss att leta reda på tjuvarna. En bil till ansluter sig, och skickas till brottsplatsen medan befälsbilen kör mot området där tjuvarna har försvunnit. Ganska snabbt får vi kontakt med människor som har sett personerna som vi letar efter. De hade tydligen lämnat ett café precis i närheten av restaurangen där de parkerade bilen springandes precis efter att vi hade passerat på väg mot restaurangen. Sedan kommer fler vittnen förbi och ger uppgifter om i vilken riktning männen har sprungit. Den sista observationen är på väg in i ett skogsområde, och hundpatrullen som befälet också hade rekvirerat börjar spåra. Tyvärr leder varken spårandet eller letandet till att tjuvarna hittas.

Det gjorde dock kanske inte så mycket, eftersom samma hundpatrull bara någon timme tidigare hade stoppat samma bil (det var en typisk "pundarbil", en körförbudbelagd bil proppfull med saker som används av missbrukare) och identifierat de två männen som satt i den. Och det bästa, i alla fall för kvinnan i vars bil de hade gjort inbrott, var ändå att vi snabbt då vi genomsökte tjuvarnas bil hittade den laptop som hon hade blivit av med vid inbrottet. Hon var minst sagt nöjd då vi efter att insatsen hade avslutats åkte förbi och direkt återlämnade den stulna datorn.

Egentligen hade vi inte gjort något särskilt märkligt polisarbete. Vi bestämde oss för att åka till området där inbrottet hade skett på vinst och förlust, och hade turen att träffa på ett uppmärksamt vittne. Det speciella med den här historien är bara att vi för en gångs skull faktiskt lyckades hjälpa personen som blev utsatt för ett inbrott att få tillbaka det som stals, vilket naturligtvis känns väldigt bra efter alla gånger man har varit och tagit upp anmälningar om inbrott med mycket låga förhoppningar om att målsägarna någonsin kommer att återse de saker som de har blivit av med.

8 kommentarer:

  1. äre inte läskigt & vara polis? vill bli det när jag blir vuxen eller vill iallafall försöka få höga poäng till det :D btw.. bra blogg hära (y)

    SvaraRadera
  2. Hej Julia! Nej, det är inte särskilt läskigt att vara polis, även om man ibland kan hamna i oberäkneliga situationer. Lycka till med planerna att bli polis, om du fortfarande vill det då du blir vuxen!

    SvaraRadera
  3. Härligt att man kan se omedelbar "effekt" av sitt arbete! Det är inte för ofta i denna bransch.....
    Vägen till framgång ligger i hjälpsamma vittnen och sedan naturligtvis engagerade polismän! Bra blogg förresten som jag följer, speciellt när jag vill ha motivation!

    SvaraRadera
  4. Hejsan Martin!

    Den här kvinnan fick mer eller mindre omgående tillbaka det hon hade blivit bestulen på, men jag trodde inte det hela kunde vara så enkelt. Jag trodde att det kunde vara en ganska lång process med att polisutredningen ska visa vems det evetuella stöldgodset egentligen är, innan man som brottsoffer får tillbaka det man har blivit bestulen på. Som parantes kan jag säga att jag en gång såg ett TV-inslag, där en missbrukare hade brutit sig in i en sommarstuga och använde den stugan som sitt boende. Poliserna som hade blivit kallade till platsen av stugans ägare kunde inte göra mycket, eftersom kronofogden (tror jag) var tvungen att göra en utredning om vem som egentligen äger stugan (så det verkligen inte var missbrukarens stuga). Kan jag ha missförstått der hela? Det känns som i och för sig väldigt rättssäkert, men brottsoffren hamnar ju lätt i kläm.

    Tack annars för en bra blogg!
    Mattias

    SvaraRadera
  5. Kan man kriminalisera data fusk?
    Det är ett intrång på systemet.
    Väldigt störande och skadligt.

    Hälsningar Micke.

    SvaraRadera
  6. Hej! Jag undrar om man är polis och arbetar i samma områden alltid om man inte blir igenkänd då även om ni åker i civila kläder :) för buset måste ju ganska snabbt lära känna igen er och era bilar?

    mvh Den gamle väktaren

    SvaraRadera
  7. Bra jobbat ändå!

    Mvh
    Ronak

    SvaraRadera
  8. Tack för kommentarerna!

    Anonym 1, visst är det kul :-). Och ja, vi är ju helt beroende av engagerade, uppmärksamma och hjälpsamma vittnen. Jag gissar att du är en kollega?

    Mattias, det är relevanta frågor som du ställer, och jag är inte säker på om att jag kan svara 100% juridiskt korrekt. Vad gäller återlämnandet av godset, så fattade en förundersökningsledare beslutet baserat på det (överväldigande) bevisläget som pekade på att det tillhörde målsägaren. Om även tjuvarna hade gjort anspråk på det, så hade det visserligen krävts en rättsprocess för att avgöra fallet, men jag tror att det ändå borde vara ok att under tiden lämna tillbaka det till målsägaren. Vad gäller fallet med stugan, så är det annorlunda på det sättet att de hade "flyttat in", och en person som bor någonstans har ett mycket starkt rättsskydd. Samma sak gäller om du lånar ut din lägenhet till en kompis under någon vecka, och han flyttar in där och sedan vägrar att flytta ut. Då får inte polisen utan bara kronofogden vräka honom. Själv tycker jag att det är onödigt omständligt. Och vad gäller fallet med missbrukarna, så borde man ha kunnat lösa det praktiskt. Om de hade gripits för hemfridsbrott så hade sedan husets ägare i lugn och ro kunnat flytta ut deras ägodelar, och då bor de inte längre där...

    Micke, jag förstår ärligt talat inte din fråga.

    Väktaren, ja, visst känner de igen oss och våra bilar. I vissa förorter känner många igen både en civil polis och en civil polisbil på långt håll även om de inte har sett dem förut (om det inte rör sig om vanliga bilar använda av polisen och spanare som inte bär all utrustning och dessutom har ett utseende som passar in...).

    Tack igen för feedbacken!

    SvaraRadera