fredag 29 mars 2013

Om LVU och socialtjänstens viktiga men svåra jobb


Jag och min kollega hade, tillsammans med några kollegor ifrån en annan enhet, fått i uppdrag att verkställa en hämtning till förhör av en ung kille. Han hade flytt ifrån ett inbrott, blivit gripen, ryckt sig loss, blivit ikappsprungen och gripen igen, för att sedan ha blivit fritagen av en folkmassa som attackerade patrullen, och skulle nu förhöras om den händelsen. Då det vid tidigare hämtningar av samma kille ibland hade blivit stökigt då folk på platsen har blivit aggressiva (en gång knivskars en kollega och en annan hamnade på marken och fick ett revben söndersparkat) så var vi ett par stycken. Även socialtjänsten var på egen begäran med vid hämtningen för att försöka värna om kontakten med killens familj.

Efter att vi hade säkrat baksidan på fastigheten (det är en bra bit ner, men killen hade tidigare undkommit en patrull genom att hoppa ifrån ett fönster i trapphuset och var uppenbart inte rädd för höjder) så lyssnade kollegorna vid dörren och knackade sedan på. Det hördes ljud inifrån, så det var uppenbart att det var folk hemma. Ingen öppnade. Kollegorna vid dörren knackade upprepade gånger, och ropade in igenom brevinkastet att det var ifrån polisen, men ingen svarade. Efter att knackningarna hade blivit allt högre och hårdare, så kom till slut en kvinna, modern, till brevinkastet. Hon vägrade öppna dörren och klagade argt på bankandet. Kollegorna sänkte nu rösten och förklarade att vi behövde hämta hennes son till förhör, och att om de inte öppnade dörren så skulle vi tvingas ringa på en låssmed som öppnade den åt oss, samt att det vore väldigt trist om vi tvingades skada deras dörr. Även socialtjänsten försökte, men övertalningsförsöken gav inget, och jag ringde och bad LKC att skicka en låssmed. Då jag hade träffat killen förut, och också varit med om en hämtning som gick relativt lugnt till, så gjorde även jag ett försök. Jag hade ju även fördelen av att inte ha bankat på dörren initialt. Efter ett tag så gav det resultat, och killens bror sa att han skulle komma ut om bara socialtjänsten lämnade fastigheten så att de slapp att se dem. Socialtjänsten var ju där för att hjälpa till att få en smidig hämtning, så de hade inga problem med att lämna. Det ställdes även en del andra villkor som vi inte kunde tillmötesgå, men kort därefter kom killen ut. Allt gick lugnt till. Då vi småpratade på vägen in till polisstationen så berättade killen att han själv hade varit redo att komma ut långt tidigare, men att han mor inte ville det. Då händelserna som han skulle förhöras mot bara var ett exempel på en frekvent och (för åldern) allvarlig brottslighet så var det för socialtjänstens del aktuellt med beslut om LVU (omhändertagande enligt Lagen om Vård av Unga), så efter förhören blev killen körd till ett LVU-hem. 

Att familjen var argare på socialtjänsten än på polisen berodde enligt min uppfattning just på LVU. Killen hade LVUats flera gånger förut. Jag var själv med en gång och assisterade vid en hämtning/handreäckning som var specifikt för att omhänderta killen enligt LVU. Det ledde till att modern och bröderna blev rasande på socialtjänsten. De hävdade argt att han borde få vara hos sin familj och att det var där han mådde bäst. Det var också uppenbart att killen verkligen inte ville bli LVUad, att det väckte starka känslor även hos honom.

Här finns ett dilemma, inte minst för socialtjänsten. De har dubbla roller. De är den myndighet som skall hjälpa en ungdom med problem och dennes familj, de som skall stötta igenom de svårigheter som följer på kriminalitet, missbruk, eller andra faktorer som leder till en dålig uppväxtmiljö. Men de blir samtidigt de enda som har makten att se till att brottslighet eller annat beteende där andra kränks får konsekvenser, speciellt då föräldrarna antingen är maktlösa eller ointresserade av att bryta ett kriminellt beteende. Många ungdomar är väldigt brottsaktiva redan innan de vid 15 år blir straffmyndiga, och även efter det är de juridiska konsekvenserna av att begå brott mycket lindriga på grund av den så kallade "ungdomsrabatten" (och "mängdrabatten"). Ett beslut om LVU blir alltså i praktiken också en brottsförebyggande åtgärd som skyddar den unges omgivning ifrån en frekvent och många gånger djupt kränkande brottslighet. Främst då den unga tas bort ifrån den miljö där denne har både nätverk och möjligheter till att begå brott, men även kanske i ett avskräckande syfte. I den aspekten följer LVU-beslutet samma logik som en brottspåföljd, ett straff, och ungdomar kan ju också dömas till tvångsvård enligt LVU. Kontentan för socialtjänstens del blir att de samtidigt skall vara den hjälpande och den dömande handen. Det gör att de kan råka ut för mer ilska (och ge upphov till mer rädsla) än polisen, vilket historien ovan var ett exempel på.

Detta är inget lätt dilemma. Ju yngre ett barn är, desto svårare blir det (i alla fall för mig) att skilja på barnets roll som förövare (då andra kränks, ibland mycket, mycket grovt och utstuderat) och offer (för en dålig uppväxtmiljö). Killen som vi hämtade hade säkert haft bättre förutsättningar till ett hederligt liv om han hade haft en mor som hade mått bättre och haft bättre förutsättningar till delaktighet i samhället. Det finns dock en fara att skylla allt på ungdom och omgivning och helt tappa bort det egna ansvaret. Vems fel var det att två framgångsrika 16-åringar ifrån synbart fungerande familjer mördade en helt oskyldig flicka i Stureby? De dömdes till LVU. Liksom ungdomar som rånar, våldtar, misshandlar och säljer narkotika, också gör. Där de sedan ibland hamnar på hem tillsammans med flickor som aldrig har gjort en fluga förnär, utan bara mår så dåligt att de har självskadebeteende. Ofta för att de har kränkts av andra, exempelvis genom att ha blivit utsatta för sexuella övergrepp. Där har något gått fel.

Alla som omhändertas för LVU/tvångsvård bör få en så god och professionell behandling som det bara är möjligt. Inte minst för att allt annat är samhällsekonomiskt självmål av enorma proportioner. Varje ungdom som man kan få att lämna den kriminella banan sparar samhället gigantiska kostnader, både finansiellt och mänskligt. Men jag tycker ändå att det borde finnas en distinktion, en skillnad mellan vad som gäller för dem som omhändertas för att de kränker andra och dem som omhändertas för att de själva har blivit så kränkta av sin omgivning att de behöver hjälp. Det måste väl ändå finnas en skillnad på hur vi exempelvis hanterar våldtäktsmannen och våldtäktsoffret, även om båda är i behov av och bör få hjälp? 

Socialtjänsten har ett väldigt svårt uppdrag. Man kanske skulle behöva se över regelverket kring det uppdraget och fundera kring om olika aspekter borde separeras, både i form av vem på socialtjänsten som gör vad och i form av hur man hanterar ungdomar med olika sorters problematik och behov. Hur som helst är det största problemet, som vanligt, resurser. För mig är det tydligt att socialtjänsten inte ges de ekonomiska förutsättningar som skulle behövas för att på bästa sätt kunna hantera sitt otroligt viktiga uppdrag. Detta kompenseras, som så ofta, av hårt arbetande eldsjälar som ger mycket mer för sitt jobb än någon arbetsgivare kan kräva, men det räcker ändå inte. Det är trist att dagens politiker, och i slutändan dagens väljare, inte ser att de pengar som sparas här ger kraftigt ökade kostnader för samhället då vi alla är äldre och behöver dess stöd ännu mer än vad vi gör nu då vi är unga och friska. Men mest trist är det för alla de unga som sviks av samhället.

18 kommentarer:

  1. Intressant läsning. Min 16-årige dotterson som tydligen kommit i dåligt sällskap och blivit inblandad i dumheter skall snart inställa sig på ett LVU-hem. Efter vad jag förstått tämligen strikt regim där. Tidig uppstigning, bäddning av säng, regler för uppförande osv. osv. Hoppas det blir något bra av det!

    / Alexis

    SvaraRadera
  2. vilken trams du skriver. Det är inte för barnen at poliser uppvisar våld och tvång mot barnen och mot deras föräldrar. Våld skapar våld och brottlsighet i svenska samhället. Men snart barnkonvention ska införas, så våld mot barnen och barnmisshandel ska bli olagliga och räknas som brottsliga,även från tjänstemannens sida. Så nästa gång du med dina kollegorna på kommunen tänker misshandla barn, tänk om att du själv kan bli hämtad till polisstation för våld mot barn,ofredande och misshandel mot föräldrar och för barnmisshandel.Kanske även nästa år det bli andra regler och lagar.

    SvaraRadera
  3. Det är inte bra för barnen och för andra medborgarna i et demokratiskt samhälle,att poliser uppvisar våld och tvång mot barnen och mot deras föräldrar. Våld skapar våld och brottlsighet i svenska samhället. Men snart barnkonvention ska införas, så våld mot barnen och barnmisshandel ska bli olagliga och räknas som brottsliga,även från tjänstemannens sida. Så nästa gång du med dina kollegorna på kommunen tänker misshandla barn, tänk om att du själv kan bli hämtad till polisstation för våld mot barn,ofredande och misshandel mot föräldrar och för barnmisshandel.Kanske även nästa år det bli andra regler och lagar.Sådana socialtjöäster som de är nu, ska avskedas och flera kanske även bestraffas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad är detta för galning som kommenterar ovan?
      Socialarbetare

      Radera
    2. Jag läste fl.artiklar om "tvångsomhändertagna" oskyldiga barn,nu på XXI talet.

      Rättssäkerheten och insynen i LVU-vården är bedrövlig

      Samhällsdebattören G G riktar allvarlig kritik mot hur LVU-vården ser ut i dag. Utredningen som föregår ett LVU-ärende är sällan eller aldrig saklig eller objektiv och likheten inför lagen finns inte, anser han.
      Att omhänderta barn är det största ingrepp en stat kan göra i en familj och detta måste därför omgärdas av en rigorös rättssäkerhet, speciellt som barn är det mest effektiva en stat kan använda sig av för att tysta obekväma och kritiska medborgare.
      Utredningen som föregår ett LVU-ärende är sällan eller aldrig saklig eller objektiv och likheten inför lagen finns inte. Socialtjänsten har en mer eller mindre oinskränkt makt som skyddas av sekretess, en sekretess som ofta missuppfattas som om det var socialtjänsten själv som ägde den sekretessen. Socialtjänsten äger ingen egen sekretess utan sekretessen är alltid individens.

      Utredningar kantas ofta av rena tyckanden, som ”jag tycker att”, ”jag uppfattar”, ”jag känner”, vilket alltså reflekterar den enskilde socialsekreterarens egen uppfattning och tyckande, vilket alltså är rent grundlagsvidrigt och utredningar där sådana tyckanden finns borde omedelbart underkännas av domstolarna och starkt ifrågasättas av advokaterna, men så sker ytterst sällan.

      Jag har varit med om att mycket unga barn som aldrig begått några brott eller något annat, spärrats in på slutna § 12-hem för att föräldrarna kanske inte kommer överens i vårdnadsfrågor. I ett fall, granskat av JO efter anmälan från mig som förälderns ombud, hade en 11-årig flicka och en 14-årig pojke olagligt frihetsberövats under två veckor (i enlighet med vad JO kommit fram till i beslut 2008 Dnr 4163-2006). Denna anmälan borde ha gjorts av barnens ombud, som i fallet inte gjorde något alls.




      Radera
  4. Jag håller med om det du skriver! Men måste bara fråga en sak som jag gått och funderat på länge! Kan jag som storebror (28 år) få vårdnanden över min lillebror (15 i år)? Han har blivit LVU:ad en gång förra året och sedan dess har han stannat med mig då jag jobbar i skift och är ganska ofta hemma flera dagar i streck efter jobbat tre nattpass etc. Men de i min sambos umgänge säger att jag inte kan ta över vårdnaden? Jag har ingen kontakt med våra föräldrar och vet att de är stor anledning till varför min bror är där han är. Men om jag nu kan hjälpa honom och han vill bo här, varför kan jag då enligt så många inte få vårdnaden? /Jonathan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det finns något som heter särskilt förordnad vårdnadshavare som används i vissa fall efter beslut i tingsrätt. Ring någon som arbetar med familjerättsliga frågor på soc och fråga (fråga anonymt om det känns lättare)

      Radera
  5. Tack för kommentarerna.

    Alexis, hoppas som du att det är ett bra LVU-hem som hjälper ditt barnbarn att komma rätt i livet.

    Vad gäller dig som ogillar myndigheter i allmänhet så är jag ledsen över att du uppenbarligen har haft jobbiga erfarenheter, men du har nog missuppfattat vilka konsekvenser det skulle bli av att barnkonventionen infördes. Jag tror hur som helst att du skulle behöva prata med någon om hur samhället fungerar vad gäller barn i behov av stöd och vård.

    Jonathan, jag tror dessvärre inte att du kan få vårdnaden om din bror, men det borde ändå gå att ordna att han skriver sig hos dig. Jag kan dock inte den här lagstiftningen, så du behöver fråga någon som vet vad hon talar om.

    SvaraRadera
  6. 28 mars 2013

    Regeringen ska utreda om barnkonventionen bör bli svensk lag

    Regeringen vill ta reda på hur tillämpningen av lagar och andra föreskrifter överensstämmer med barnkonventionen och tillsätter därför en särsklid utredare, Anita Wickström. Den särskilda utredaren ska även analysera för- och nackdelar med att inkorporera barnkonventionen, det vill säga om den ska gälla som svensk lag. Den 27 mars beslutades kommittédirektiven.

    För det andra,till dig och till dina kollegorna på socialtjänsterna kommer dags för yrkeslegitimation som får bli indragna,före eller senare,om ni ska fortsätta att se till vuxnas,era egna, inte till barnens perspektiv,också,när barnen ska få komma till tals,i stället för att sättas in i isoleringscellerna eller köras ut hemifrån eftersom de eller deras föräldrar "kränkte" nån eller annan självgoda tjänsteman personlign genom att inte lyda någon auktoritär eller galen order.
    _______________
    "Barn som är satta under utredning av socialtjänsten tillhör bland de svagaste och mest utsatta grupperna i samhället. Idag saknas regler som ger barnen tillräckligt skydd", säger folkhälsominister Maria Larsson i en kommentar.

    Regeringen vill utreda en samlad lagstiftning för den sociala barnavården för att samhällets skydd och stöd till socialt utsatta barn och ungdomar ska bli tydligare. Även familjehemmens uppdrag och villkor ska utredas.
    Även ett nationellt kvalitetsregister ska tas fram där alla kan se hur respektive kommuns sociala barn- och ungdomsvård ligger till. Statens institutionsstyrelse ska också ges ökade möjligheter att kontrollera alkohol- eller narkotikapåverkan hos dem som vårdas på särskilda ungdomshem.

    Men lagförslaget som ska till lagrådet och föreslås träda i kraft 1 april 2008 anses inte tillräckligt tufft av alla.
    Omkring 15 procent av dem som arbetar med utsatta barn saknar tillräcklig utbildning. Akademikerförbundet SSR tycker att en yrkeslegitimation för socionomer borde införas.

    - Det är ett skydd för dem som vänder sig till socialtjänsten. De ska veta att de möter en person som har rätt kompetens för uppgiften. Den garantin tycker jag att samhällets mest utsatta medborgare har rätt att kräva, säger Christin Johansson, förbundsordförande i SSR, till SR Ekot.

    Folkhälsominister Maria Larsson kan tänka sig att en sådan legitimation så småningom.

    SvaraRadera
  7. Utvisa alla som begår brott med fängelse i straffskalan och som såklart inte är svenska medborgare.
    Utvisa också familjen, dvs mor far syskon till dem som begår brott med fängelse i straffskalan och är under 18 år.
    Dvs se till att det blir lite rätt och riktigt.
    Då skulle nog brotten minska rejält och kostnaderna för LVU soc fängelse skulle mer än halveras.
    Win Win skulle man säga.

    I höstas försökte fem knattar, 12 och 13 år råna mig genom att vifta med två moraknivar.
    Jag slog ner två av dem, de med kniv, de andra sprang. Polisen tyckte sen att jag varit onödigt hårdhänt eftersom jag borde ha försökt att bara gå därifrån. Det talades till och med om att upprätta en anmälan.Men sen kom ett befäl dit och såg till att glinen åkte med in och inte jag.
    Så ser det ut idag.

    SvaraRadera
  8. Jag ser gärna att barnkonventionen blir svensk lag. Det hindrar dock inte behovet att ingripa då barn begår grova brott, både för deras egen skull och för omgivningens skull.

    Att utvisa människor som begår grova brott går redan. Att utvisa för t.ex. ett snatteri (fängelse i straffskalan) är knappast humant eller proportionerligt. Att utvisa släktingar, dvs någon sorts kollektiv bestraffning, är en synnerligen dålig och omoralisk idé.

    SvaraRadera
  9. Som svar till anonym socialarbetare ,det är inte ok att kalla människor för galningar för att de har kritik mot social om man har en sådan attityd gentemot barn eller förälder som utrykt sig här
    Ska man inte jobba med ofta utsatta familjer eller barn utan möjligt städa socialkontor ,det finns något som borde finnas med i socionomers utbildning runt en familj det är ödmjukhet.
    Martin du har rätt när du tar upp att barn ungdom kan efter omhändertagande LVU hamna helt fel och läste om en flicka som var benägen att skära sig och hade självmordstankar hamnade på rättspsyk bland våldtäktsmän mf,fruktansvärt och det sker nog en del LVU som leder fel ibland hade det lönat sig att hjälpa barn och föräldrar i ett tidigt skede bland annat genom kognitiv terapi och framför allt stöd i skolan ,något extra stöd till barn föräldrar finns inte hos social utan man tvångsomhändertar barn hit dit ofta barn med diagnoser och komplikationer av sina diagnoser som tvångstankar ,fixeringar som växt till till ex spelmissbruk ,den stora boven i detta är att skolan vägrar stöd ,föräldrar oftast ensamstående kränks inte stärks av social ,LSS som ofta visar sig tandlöst trots att barnen har rätt till resurs ,skoltransport får de inte det utan deras diagnoser förvärras och i bland självmedicinerar barn ungdom med droger av olika slag eller spel.
    Jag är en ensamstående mångbarns mamma som under alla år som mamma och arbetande i barnomsorgen sedan många år inte har träffat på en enda ensamstående förälder som vittnat om att de någon sin fått rättmättig hjälp ifrån socialen det verkar som att de endast hjälper till att skilja barn från syskon ,mamma från barn,pappa från mamma vise versa.
    Jag önskar ett annat bemötande av hjälpsökande familjer barn i stället för att sitta där och kritisera kränka de som behöver stöd de svagaste i samhället barn ungdom,mammor som socialassistent fråga vad man behöver för hjälp och stöd vad behöver du och ditt barn?
    Kan jag hjälpa till?
    I stället sitter socialassistenten där och myndigt talar om för föräldern barnet vad de ska och inte ska göra det är inte till någon hjälp alls.
    När det gäller socialens svåra jobb så tror jag att det är ett svårare jobb för de föräldrar som kämpar för sina barn och familj som kränks och har blivit utsatta för socialens maktmissbruk och eviga utredningar som ofta bygger på skvaller och förtal med vittnesmål ifrån personer anonyma eller ej namngivna det skulle inte gå hem hos er på polisen det är jag övertygad om .
    Det finns en ny typ av tvångsomhändertagande som upprör mig tvångshämtande som jag själv bevittnat och förfäras över efter vårdnadstvister domstolsbeslut där barn tvingas till umgängen till förälder mot sin vilja med jämtällighet med polisens hjälp ,det tycker inte jag polisen borde syssla med utan endast hämta omhänderta kriminell ungdom,barn vad tycker du Martin?
    Callinia Cold

    SvaraRadera
  10. Hej!
    Jag pluggar till socionom och redan från början känns det som vi blir matade med meningar som "ja ni gör ju inte det här för lönen direkt", eller så beskrivs vi som att vi är bäst när vi är eldsjälar som bor i problemområden och jobbar dag och natt. Det är också på nåt sätt tillåtet att vi ska jobba inom stressiga jobb, eftersom vi valt att studera socionom. Många "volontärorganisationer" vänder sig också direkt till socionomstudenter där de anses jobba gratis för att få erfarenhet. Hade ekonomer eller jurister gjort samma sak?

    SvaraRadera
  11. socionomutbildnjng borde läggas ner.Den r värdelös. Socialarbetaren skapar fler probemer i samhället än att de löser den.vem upfann "socionomutbildning" över huvudtaget. Det är ingen vetenskap och rentav galenskap eftersom det ges för stor makt till de självgoda tanterna som de brukar missbruka och de brukar håna medborgare, barn och kalla dem för "galningar",samt hota. Flera begått sjlvmord pga. av dem, bde barn och vuxna,särskild på olika kommunala "hem".De flesta ungdomar blir till missbrukande eller till kriminella eller brottsoffer just på olika sociala hem.De flesta var helt normala förut och gick till skolorna, på aktiviteter, hade drömmar och planer som förstörs på sådana hem. Socialtanterna går på barnens och tonåringarnas själar grovt med sina smutsiga skor och förtör allt på vägen för dem. Det är svårt att lägga allt på plats i ett barnws eller tonåtringens liv,för att det blir normalt igen, efter social vanvård på olika LVU eller andra "hem".

    SvaraRadera
  12. Oj, det var mycket kritik mot socialtjänsten här. Callinia, jag håller med om att kvaliteten på LVU-vård ofta är på tok för låg. Sen har jag träffat på många jätteduktiga och engagerade socialsekreterare, så där har vi olika bilder. Även i vårdnadstvister så måste ju samhället ibland ingripa, annars blir det bara den som tar sig rätten som får vara med barnet.

    Till dig som pluggar till socionom så håller jag med dig helt och hållet. Tror även vårdpersonal (minus läkare) drabbas av samma attityd, och även till viss del poliser.

    Till dig som har skrivit den sista kommentaren så kan jag bara säga att det verkar som om din bild av socialtjänsten är starkt demoniserad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. det är bra sagt:socialtjänsterna ger till medborgaren en demoniserad bild när man väl kommer i någon kontakt med dem. Folket har ju inte den bild, innan de ha träffat personligen de anställda på kommunen.Vittner av demonisk kommunanställdas övermakt över vanliga hederliga medborgaren: hundratusentals Sveriges barn och vuxna. Och det rcker tydligen inte för att avskaffa socialtjänster. Hm. Polisen borde omorganiseras också,för att de ska inte behöva springa galna kommunanställdas ärenden, utan ska ha rätt att tänka med eget huvud också.Till ex, när de kommer till sådana hem, där barn eller tonåringar instängda och förtalade av kommunanställda. Så man kan ju titta lite kritiskt och hjälpa till barnen nån gång, inte att automatiskt kasta sig över ett barn, misshandal och fängsla det,därför att någon kommunanställd skvallrade nåt om nån och vill använda tvång och våld på något barn. De personerna som man kan förlita sig i kommunal struktur ska ju vara i sista fall just poliserna.

      Radera
  13. Vad gäller samhällets samlade insatser mot vanligt folk genom tiderna, kan var och en av oss klart konstatera: de är ute efter kött. Mänskligt lidande. De frodas och lever på oss. Barn är handelsvara idag - det går bara under snyggare namn. Kids for Cash, är en. LVU en annan. HVB-hem och konsulter ännu en. Ett barn kan kosta upp emot 20 miljoner kronor till slut. ETT enda barn. Då har man inte räknat in de sviter och lidande som föräldrarna erfar. De orkar inte arbeta, de får PTS, sömnsvårgiheter, ångest - you name it. INGET polispådrag är så vidrigt som dem när man släpar iväg vilt skrikande barn i bara strumplästen mitt i vintern, med både vapen och polishundar. Det finns inga värdiga handräckningar, motiverade eller ej. Hela samhällssystemet är felkonstruerat från början och det i samspel med handläggare, domare och annat skräp till myndigheter som varken har förstånd, empati och sunt, mänskligt förnut. Varför!? Jo, delvis för att varje människa är full av frestelser, fel och brister så samhället blir därefter. Man ser inte individen - man ser en grå massa av underlydande och cash in system.....det finns ingen värdig samhällsbyggnad.....all heder är raderat och vi ser nu konsekvenserna. Folk börjar våga tro på eländet att det faktiskt sker, just nu mitt framför våra egna liv....de, socialen med anhang å köpta domare och advokater, finns där som mörka skuggor som inte tycks få nog av oskyldigt kött - se bara hur man genom våld och lögner tvingar till sig barn direkt efter födseln utan kontroll, skär upp mammor på snart löpande band för att komma åt små godbitar att sälja. Snart, kommer inte en enda människa falla för någon myndighet. Vi har fått nog och vi har vaknat. I tiotusental....

    SvaraRadera