lördag 9 mars 2013

Fylleslagsmål på bensinmack

Ett larm gick ifrån en bensinmack i distriktet. Då det var en relativt lugn natt så var i princip alla bilarna i turlaget lediga, och alla högg naturligtvis på jobbet. Vi fick snabbt reda på att det rörde sig om ett större slagsmål. Jag och min kollega för passet kom fram först, och då vi svängde in mot macken så såg vi en grupp ungdomar som var på väg därifrån. Då de såg oss så började ett halvdussin av dem, alla killar, att springa iväg på en gångväg upp för en backe. Vi sladdade in framför dem som var kvar och jag kastade mig ut ur bilen och sprang efter. Kollegan blev kvar hos de som hade stannat, mest tjejer, och började prata med dem. Den långa uppförsbacken sög dock musten ur grabbarna, och jag kom ikapp innan de nådde krönet ett par hundra meter bort. Jag, också flämtande, beordrade dem att stanna, vilket alla utom en av dem gjorde. Det fanns ingen vägg att ställa upp dem som stod kvar mot, och det kändes inte motiverat att beordra ner dem på marken i smutsen och kylan, så det fick stå i en liten grupp framför mig. Eftersom killarna nu var lugna och gjorde som jag sa så blev det en abrupt övergång ifrån jakt till samtal. Jag rapporterade på radion att jag hade fått stopp på fem personer och om riktingen den sjätte hade försvunnit i. Om det inte redan hade varit uppenbart att gänget hade varit delaktika i slagsmålet på macken, så lämnade det faktum att några av dem hade sönderrivna kläder inget tvivel kvar. De berättade också snabbt att de hade varit inblandade i ett slagsmål, men hävdade att det var en annan grupp killar som hade attackerat dem. 

Jag påbörjade visitation och identifiering av samtliga, och fick snabbt sällskap av en bil och två kollegor till. Kort därefter lyckades en annan patrull fånga in killen som jag tappade bort, och kollegor fick även tag på ungdomar som hade sprungit i en annan rikting. Lyckligtvis så hade bensinmacken övervakningsfilm som kunde spelas upp direkt, så den patrull som hade fått i uppdrag att ta sig an macken kunde snabbt gå ut med detaljerat signalement på dem som hade varit mest aktiva i slagsmålet. Det resulterade i att två av killarna som jag hade stoppat, samt någon av dem ur det andra gänget som kollegorna hade fått stopp på, greps misstänkta för misshandel (däremot inte han som sprang ifrån mig). Efter att  förhör med övriga och anmälningsupptagningen hade avslutats så var vi klara och de gripna kördes in till polisstationen.

Som så ofta, så har jag ingen aning om vad som hände med ärendet efter att vi hade avrapporterat det hela. Eftersom gärningsmännen var unga och ingen var allvarligt skadad så gissar jag att samtliga släpptes inom kort. Insatsen på plats torde dock ha sparat enormt med tid för den utredare som annars hade behövt sitta och försöka identifiera okända personer på en övervakningsfilm och därefter hålla ett stort antal förhör (om nu inte det hela hade lagts ned istället). Ärendet i sig är bara en vardaglig anekdot i jobbet. Några saker kan dock vara värt att reflektera över. 

Samtliga slagskämpar hade druckit rikligt med alkohol. Det är så självklart att alkohol i princip alltid är med i bilden vid den här sortens brott att det knappt känns värt att nämnas, men det skadar å andra sidan inte att gång på gång försöka medvetandegöra omkring hur mycket av våra samhällsproblem, och speciellt då våldsbrott, som till stor del beror på alkoholen. Att samtliga av dem som slogs var män/killar är ännu mindre förvånande... Även om jag tycker mig ana en ökning bland unga tjejer som både slåss och begår personrån så är killarna fortfarande totalt dominerande vad gäller de här brotten.

Slutligen, vad gäller polisarbetet, så blir man ideligen påmind om det svåra med att hitta rätt nivå på ett ingripande. Många kollegor drar instinktivt batongen då de skall tvinga personer att stanna eller att göra som de blir tillsagda (vända sig om, lägga sig ned, osv) om de har försökt smita eller är aggressiva. Det får ofta önskad effekt. Jag har själv bara dragit batongen vid fotbollskommenderingar då grupper av huliganer har attackerat. Nu fungerade det för mig även denna gången, men om de fem killarna hade bestämt sig för att försöka springa iväg, så hade jag troligtvis fått tag på en, max två av dem och kunde ha tappat bort de båda som senare visade sig vara gärningsmän. Samtidigt, om jag hade hotat med batong  så hade visserligen risken att någon hade försökt pipa iväg minskat, men om de ändå hade gjort det så kunde jag ju knappast ha slagit mot någon av dem utan att veta vad personen hade gjort. 

Jag är själv mest bekväm med att ha händerna fria i de flesta situationer. Det finns t.ex. kollegor som gör genomsök av hus efter timade inbrott med draget vapen. Det kan visserligen vara praktiskt om det skulle dyka upp en tjuv med en kniv eller kofot i högsta hugg som tänker attackera, men i alla de fall då någon bara försöker ta sig därifrån så är man flera steg efter då man först måste hölstra innan man kan springa efter och hugga tag i personen. Dessutom så finns ju alltid risken att man gör en instinktiv felbedömning om någon plötsligt störtar ut ifrån ett gömställe, och då kan konsekvenserna bli ödestigra. Jag känner dock inte till ett enda fall när någon har blivit skjuten i en sådan situation, vilket talar väl om svensk polis. Hur som helst så kan man konstatera att det inte finns något facit, polisyrket är fullt av medvetna och omedvetna avvägningar och kompromisser mellan olika intressen som egen och andras säkerhet, kommunikation och medmänsklighet och behovet av att utföra en uppgift på bästa sätt. Och de allra flesta kollegorna gör varje dag bra avvägningar och tar bra beslut, vilket kan vara värt att påminna om eftersom enstaka misstag ofta lyfts fram och används som slagträn mot hela poliskåren.

2 kommentarer:

  1. Trots det som ofta lyfts fram om polisvåld, misstag eller brutalitet så tror jag inte att det är vi ”vanliga” människor som står för den uppfattningen. Poliser gör ju, som alla vi andra yrkesfolk, misstag ibland och det tror jag allmänheten har förståelse för.

    Och jag tror inte att de flesta av oss har något problem med att ni ibland tar till våld för att få stopp på brottslingar. Själv blev jag för några månader sedan utsatt för ett oprovocerat personrån en helt vanligt tisdag när jag var på väg hem från jobbet. Det resulterade i en kraftig hjärnskakning med 8 dagars sjukskrivning som följd. Den sortens våld har jag mycket större problem med! Jag är otroligt tacksam för den polispatrull som tog hand om mig och de övriga som jagade gärningsmännen.

    Jag själv och många med mig tycker att ni gör ett bra jobb och ni får gärna fortsätta med det. Ni kliver ju trots allt in i många av de situationer som vi andra helst vill kliva bort ifrån.

    /Tove

    SvaraRadera
  2. Att det dras pistol direkt i amerikanska TV-serier och filmer kan väl bero på att det är ett annat klimat där. Och lite var det är tänkt att utspela sig.
    Kanske det spär på bruket av vapen bland brottslingar (i USA)?

    Southland är en utmärkt polisserie, och eftersom den utspelar sig i Los Angeles så dras det pistol varje avsnitt...

    End of Watch är en film, som också hade liknande stuk.

    SvaraRadera