lördag 15 december 2012

Trakasserier av förortsbor?


För några veckor sedan åkte jag och min kollega samt en annan patrull för att kontrollera ett larm i en av distriktets segregerade förorter. Enligt LKC så hade en inringare sett en grupp personer beväpnade med knivar och andra tillhyggen i området, och ärendet kopplades till en konflikt mellan kriminella grupperingar baserade i olika förorter. Vi får visserligen många falska larm i de här områdena, ibland med syfte att locka in poliser i bakhåll, men de här uppgifterna verkade trovärdiga. Våra två patruller parkerade och började leta igenom området ifrån olika håll. 

Jag och min kollega hade precis träffat på en grupp med unga vuxna som kunde vara aktuella och tagit kontakt för att kontrollera dem då en kollega ifrån den andra patrullen säger på radion att vi skall komma bort till dem. Jag frågar om det är bråttom, och då hon svarar "ja" så släpper vi direkt personerna framför oss och börjar springa. Efter lite problem med att lokalisera kollegorna som höjde stressnivån, speciellt då vi på radiokontakten förstod att de hade ett "läge", så hittade vi rätt. Jag joggar runt ett hörn, ser kollegorna och ett 15-tal personer varav flera är kända kriminella, och uppfattar spänningen i situationen. Kollegorna hade då de skulle kontrollera gruppen mötts av en mycket hotfull attityd. Då vi kom så lugnade de flesta dock ned sig, dels då det är stor skillnad på att vara fyra poliser istället för två, och kanske även delvis för att några av dem kände igen mig (en kille jag träffat på flera gånger sa "Det är brottaren!" då jag kom). Vi fick nu nästan alla att ställa sig mot en vägg för att kunna kontrolleras, men ett par i utkanten ignorerade oss och gick iväg. Efter att ha frågat en av kollegorna om dessa också tillhörde gruppen så gick jag efter och sa till dem att även de skulle ställa sig mot väggen. En av dem ifrågasatte på ett spydigt och otrevligt sätt min rätt att kontrollera och beordra honom. 

Då jag under lugna omständigheter ifrågasätts vid en kontroll av en person så brukar jag lugnt förklara syfte, bakgrund, och även lagstöd om det krävs. Nu, då kollegorna stod med resten av gruppen som nyligen varit hotfulla och som potentiellt var beväpnade så kände jag inte att det var läge att vara så tålmodig. Jag sa, igen, att han skulle kontrolleras och att han behövde följa med tillbaka och då han inte gjorde som jag sa så tog jag helt enkelt tag i hans jacka och började dra honom tillbaka. Mannen var aggressiv och hotfull och protesterade högljutt ("Släpp!", "Du rör inte mig!", mm), så jag sa till honom att han skulle "åka i backen" om han bråkade. Han gjorde dock inget mer än att skrika och hålla emot en aning då jag drog med honom. För att säkerställa att han inte skulle ställa till problem eller försöka dra sig loss innan han hade visiterats så bojade jag honom. Då verkade luften gå ur honom en aning, och jag kunde genomföra visitationen utan problem. Jag kunde då även börja föra vettiga samtal med honom och de andra i närheten och förklara vad vi gjorde och varför. Samtidigt höll de tre kollegorna, alla duktiga, stabila och pålitliga poliser, på att visitera andra i gruppen som nu var betydligt mer samarbetsvillig. Efter att samtliga i gruppen hade visiterats utan att vi påträffade några vapen (däremot bar flera skyddsvästar) så släppte vi iväg dem. Då kollegorna återvände till sin bil, så var ett antal av däcken sönderskurna, och bilen behövde bärgas. 

Det är inte osannolikt att det var denna gruppering som hade observerats beväpnad (och som hade skurit sönder polisbilen som stod i närheten) men i så fall hade de haft tid att lägga undan knivar och andra vapen innan de visiterades. De flesta av dem var säkert fullt medvetna om det rimliga i kontrollen utan att vi behövde förklara det för dem, de vet att vi vet att de beväpnar sig. För många handlade konfrontationen snarare om ett maktspel, om att skrämmas, försvåra, och hävda sig. Det gör det ännu viktigare att vi som poliser inte backar ner ifrån en tjänsteåtgärd som vi har bestämt oss för att utföra på grund av att den försvåras av fientlighet och hotfullhet (och ibland våld). Då ger vi kriminella och andra som inte respekterar vårt demokratiska uppdrag makten att styra vad vi, som medborgarnas representanter, gör och inte gör. Och de gånger det lyckas, då kollegor har tvingats backa ur en situation på grund av säkerhetsläget, så sprider det sig som ringar på vattnet och gör det svårare för polisen att arbeta och svårare för samhället att ta tillbaka förlorad mark.

Mannen jag kontrollerade hade inget id på sig, och dumt nog såg jag inte till att få honom identifierad med slagningar, så jag vet inte om han, liksom många andra i gruppen, var yrkeskriminell. Attityden mot oss poliser var dock öppet fientlig. Om det, mot förmodan, var hans första möte med polisen, så tror jag inte att jag gjorde ett särskilt positivt intryck. Däremot skojade mannen som jag har träffat förut och som kände igen mig som "brottaren" med mig då vi gick förbi dem på väg till vår bil (som tack och lov var oskadd), så för dem som vill förstå och kan "spelets regler" så var varken mitt eller kollegornas agerande det minsta konstigt eller klandervärt. Trots det så bidrar kontroller som denna säkert till den ofta lögnaktiga och hatiska ryktesspridning om hur poliser jobbar i segregerade förorter som går ut på att vi "trakasserar" folk. Inte heller det får hindra oss ifrån att göra vårt jobb. Självklart alltid kommunikativt och professionellt, och även vänligt då det går, men utan att börja bli rädda för att ingripa då det behövs för att det kan och kommer att kritiseras.

Slutligen, det var naturligtvis bittert och irriterande att få ännu en bil sönderskuren. Men på något konstigt sätt så har man vant sig vid det, och det känns faktiskt ännu värre de gånger bilar vandaliseras då man är på plats för att exempelvis hjälpa en person i nöd än då bilen förstörs av just dem som man är där för att jobba emot just då.

4 kommentarer:

  1. Bland det värsta som kan hända i de segregerade områdena tror jag är att lämna dem till brottslingar för att undvika att polisen trakasserar. De som allra mest behöver polisens skydd är de fattiga och utslagna då de inte har några marginaler i sina liv och har mycket svårt att ordna sin säkerhet på något annat sätt. Jag tror t.o.m. att brottslingarna vinner på polisens arbete då det håller nere våldsnivån mellan gängen så man har en god chans att bli äldre.

    Om det dessutom förekommer brottslingar med en tydlig etnicitet kommer folk i allmänhet att associera brotten med etniciteten så det är extra illa om somalier/romer/osv ställer till det då det skadar anseendet för hela grupperna. Detta förstärks av att etnicitet kan användas för att hålla ihop kriminella grupper.

    Men det är bara mina funderingar, jag har ingen utbildning inom området.

    Att skära däck på en polisbil och komma undan med det borde få tuppkammen att växa på en brottsling och egentligen är det bara en gradskillnad till att tända eld på den. Det finns ingen möjlighet att öka bemanningen så det går att skydda bilarna och/eller notera vilka som gör detta? Det vore smakligare än tekniska lösningar för att identifiera vilka det är som saboterar bilarna..

    SvaraRadera
  2. Vore det inte billigare i längden för polisen att införskaffa skott och sticksäkra däck till bilarna? Det är ju inte första, och garanterat inte sista däcken som skärs sönder. Ni har ju några Sandcat-fordon inom kåren som är utrustade med nämnda däck....

    SvaraRadera
  3. hej!
    Jag har en fråga som jag har funderat över länge.
    Det var så att när vi var i 18-årsåldern så blev min kompis utsatt för ett våldtäktsförsök av en okänd man som lurade in henne i ett soprum. Jag var hos henne när polisen kom hem till henne och då frågade polisen mig om hon hade varit utsatt för nåt liknande tidigare. Vet du varför han frågade så? Jag uppfattade det som att han trodde att hon ljög. För jag kan inte riktigt se meningen i frågan.
    Tacksam för svar!
    MVH Johanna

    SvaraRadera
  4. Magnus, jag tycker du gör en utmärkt analys och jag håller med dig om allt du säger! Vad gäller bemanningen, så är en av de få saker som har fungerat i de segregerade och mest problemtyngda områdena att ha en högre bemanning. Dock skulle det behöva permanentas. Vad gäller bilarna, så hade det naturligtvis varit underbart att ha säkrare fordon, inte minst mot stenkastning. Gissar att anledningen till att vi inte har det är att det anses för dyrt.

    Johanna, vad gäller din fråga så kan jag inte svara på varför polisen frågade om hon hade varit utsatt förut. Det kan vara så att han tvivlade på hennes historia, det kan bara ha varit en rutinmässig fråga för att samla information som kanske kan vara relevant för att få bakgrund kring hennes beskrivning och upplevelse, eller så fanns det någon information som jag inte känner till som gjorde att frågan var relevant.

    SvaraRadera