fredag 3 augusti 2012

Kriminalitetens effekter

Vi kallas till en adress i distriktet i vad som går ut som ett omedelbart jobb. Som vanligt är det "oklart" vad det rör sig om, men det skall handla om utpressning, dödshot och organiserad brottslighet. När vi väl får kontakt med offret/målsägaren på telefon så visar det sig att han inte är hemma ännu. Han har blivit hotad på jobbet av män med kopplingar till kriminella gäng i ett försök att pressa honom på pengar, och hotet riktades även mot hans familj. Vi väntade utanför bostaden tills mannen anlände, och gick sedan in tillsammans för att prata och hålla förhör.

Mannen hade för ett par år sedan utsatts för vad som verkade vara ett spontant utpressningsförsök av kända kriminella med stort våldskapital och med ledande positioner i ett kriminellt förortsgäng. Försöket verkade väldigt spontant och oöverlagt, då det rörde sig om i sammanhanget små summor och egentligen inte hade någon koppling till näringsverksamhet, förmögenhet eller något annat. Mannen, som av naturliga skäl blev livrädd då dödshot riktades mot honom och hans familj (sambo & barn), betalade då direkt den begärda summan. Det fick bara konsekvensen att ett liknande utpressningsförsök gjordes kort därefter. Då flydde mannen istället, ringde polis, och anmälde händelsen. Sedan, av rädsla för att hans familj skulle drabbas av repressalier, så flyttade de till en helt ny ort och startade ett nytt liv. Den följande polisutredningen om utpressningen och utpressningsförsöket gick aldrig hela vägen fram, trots att mannen/målsägaren kunde namnge de skyldiga. Hans vittnesmål ansågs inte räcka för en fällande dom, vilket för mig är ännu ett exempel på att vi sätter kraven på rättssäkerhet så högt att rättstryggheten, brottsoffers rätt till skydd och upprättelse, ständigt blir lidande. Offret, som är helt ostraffad själv, hade visserligen inga vittnen till själva hoten, men gott om olika sorters stödbevisning.

Tillbaka till nutid. Den aktuella natten hade mannen blivit kontaktad av personer som på nytt krävde att han skulle betala en summa pengar för att inte hans familj skulle råka väldigt, väldigt illa ut. De hänvisade även till namn kopplade till de tidigare fallen av utpressning. Mannen kontaktade återigen polisen, och begav sig sedan genast hem, där vi väntade. Förutom förhör och anmälansupptagning, så blev det även samtal kring risker, säkerhet, och hur det nya utpressningsförsöket påverkade mannen och hans familjs liv. Då vi sedan skrev på ärendet så hänvisade vi även ärendet till personskyddsgruppen för att någon med större kunskap än vi skulle göra en bedömning av behovet av säkerhetsåtgärder.

Fallet blev ännu ett tydligt exempel på vilka effekter brottslighet får för de drabbade och deras närstående. Hela deras nya liv raserades på några ögonblick. Plötsligt blir rädslan en del av vardagen igen, och kanske slutar det med en ny flytt, och ett ytterligare ett försök till nystart långt bort ifrån allt det de nu byggt upp de senaste åren professionellt och socialt. Men för männen som låg bakom hotet så gissar jag att det hela var en småsak, ett försök att få tag på lite lätta pengar emellan annan, grövre, kriminell verksamhet. De kände uppenbarligen till att mannen hade betalat en gång tidigare, och tänkte att det var värt ett nytt försök. Risken att åka dit om det inte fungerade ansågs nog inte vara särskilt hög. Jag har svårt att tro att de skulle verkställa de fruktansvärda hot som riktades mot mannen och hans familj eftersom det helt enkelt inte vore kriminell logik att riskera så mycket för så lite (vad gäller överlagda brott), men det gör inte det hela mindre traumatiskt för de drabbade.

Något som däremot är helt uppenbart är att männen bakom utpressningsförsöken inte kunde bry sig mindre om vilka effekter det får för en person att hota att ta livet av dennes barn. De har sedan länge valt att leva på ett sätt där hänsyn till andra helt enkelt inte är relevant. Brott begås antingen i stundens hetta för att hävda status och position, eller överlagt för att även ge pengar och makt. För överlagd brottslighet, vilket utpressningsförsöken helt uppenbart var, så är de relevanta faktorerna risken att åka fast och straffvärdet (om det inte riktas mot andra kriminella, då kommer fler faktorer/risker in). Det lidande brottet orsakar andra bryr de sig föga om. Att hotet riktas specifikt mot barn är bara ännu ett exempel på att det mesta snack om "heder" som finns vad gäller kriminella grupperingar, förortsgäng, med mera, mest är trams och mytbildning. Det handlar om egenintresse och att respektera regler som man själv har nytta av (t.ex. att inte prata med polisen), inget annat.

Det finns mer att säga om detta. Man kan prata om det nödvändiga i att polisen satsar specifikt mot organiserad brottslighet, vilket den mycket framgångsrika utredningen mot Södertäljenätverket är ett bevis på. Man skulle kunna önska att det fanns större förståelse för att detta (liksom många andra specialiserade verksamheter) tar resurser ifrån "kärnverksamheten", med tanke på all kritik polisen regelbundet får i media för dåliga "resultat" och yttranden om att det minsann inte behövs fler poliser. Man kan diskutera de mycket låga straff som gör att en hel del av den organiserade eller semi-organiserade brottsligheten sker med mycket små straffrättsliga konsekvenser (även då någon kan lagföras). Detta gäller t.ex. bostadsinbrott, där kombinationen av obefintliga straff (trots konsekvenserna för den drabbade) och låg risk att åka fast har gjort att många löst sammansatta kriminella nätverk nästan helt styrt över verksamheten dit. Men jag nöjer mig nu med att konstatera att det är viktigt att samhället gemensamt tar ställning och agerar mot de människor som har valt att leva på att utsätta andra för kränkningar och lidande. Och det innebär både adekvat lagstiftning och tillräckligt med resurser till alla led i rättskedjan, även de direkt brottsofferstödjande.

PS. Som vanligt har jag naturligtvis övervägt vad jag anser mig kunna skriva här utan att varken kränka nämnda personers integritet eller störa en pågående förundersökning. Att målsägaren haft kontakt med polisen är t.ex. redan känt av inblandade personer.

4 kommentarer:

  1. Hej, en fråga om en helt annan sak. Igår kväll (2 augusti) blev det tydligen bråk mellan svenska och polska fotbollssupporter i Stockholm. Enligt en tidningsnotis jag läste bussade polisen iväg polackerna till Huddinge för att få slut på bråket. Det fick mig att undra vad som händer sedan i sådana fall.

    Brukar man göra så här - dvs bussa iväg folk till någon förort? Är det inte risk att de som blivit ivägskickade fortsätter med bråk eller skadegörelse därute - de kan ju knappast bli gladare av att hamna någonstans långt utanför stan? Lämnar polisen dem sedan eller stannar ni kvar för att se att de inte ställer till med något?

    SvaraRadera
  2. Skrev ett inlägg om personlig intigretet, poliser osv men det försvann(på grund av min klantighet). Skriver in en ny kortare variant.

    Anledningen till att organiserad brottslighet finns är för att polisen ej längre kontrollerar det allmäna rummet. Förlust/vinstanalys har ökat till de kriminellas fördel. Högre antal poliser på gatan ökar både möjligheten för att upptäcka brott, veta vilka som rört sig i området och minskar tiden mellan brott -> anmälan -> polis på plats.

    För mig är en kamera ingen ökad trygghet. Det är endast ett sätt att kontrollera människor och de som kontrolleras är de som har mest att förlora på att åka fast(Svensson). Kameror är inte heller kända för att aktivt gå in och hindra någon som begår brott. En polis som kan vara på plats inom 2-5 minuter har större chans att avbryta misshandeln och fånga personerna på plats än en som är på plats inom 30-45 minuter.

    Brott är inte heller en absolut händelse utan förväras med tiden. Vad har jag för nytta av att en kamera spelade in när jag blev misshandlad om jag ändå blir handikappad för livet? En polis snabbt på plats hade kunnat får den grova misshandeln att "endast" bli misshandel. Våldtäkten hade kunnat sluta vid ofredande osv.

    Patrullerande poliser har flertal värden och kan agera i flera roller. Den ökade satsningen på skrivbordsresurser är problemet från första början.

    En sak jag tänkt fråga om och som jag undrat ett tag nu. Har Stockholmspolisen verkligen 1 chef(ledning) på ca 5-6 polisman(kärn, okodad och stöd)? Totalt verkar det gå en chef på var åttonde anställd inom Stockholmspolisen? Hur kan det överhuvudtaget behövas?

    Känns som en massa resurs skulle kunna frigöras bara där ...

    SvaraRadera
  3. Vad gäller att bussa iväg stökiga grupper (fotbollssupportrar, demonstranter mm) så brukar det göras ganska ofta, eftersom de största problemen uppstår då grupper möts (AIK-Djurgården supportrar, AFA-högerextrema, mm). Med en grupp ute på en åker lugnar det ned sig, speciellt om de var de drivande bakom konfrontationen. Sen fortsätter man att ha koll på dem så länge det anses nödvändigt, men möjligheten att ställa till problem är mycket mindre på vischan.

    Tack för dina tankar om integritet. Jag håller med om att många poliser som är närvarande, speciellt på platser där det sker mycket brott, är bra för alla (utom de kriminella). Jag ser dock ingen motsägelse emellan att ha mycket poliser på gatorna och att ha övervakningskameror. Polisen kommer aldrig att kunna vara överallt jämt. Att ha så många poliser som "bara" patrullerar är dyrt och skulle kräva en mångdubbelt större styrka. För oss som jobbar i yttre tjänst tas den absolut största delen av tiden upp av alla de larm vi får hantera, och då är man antingen på en brottsplats eller inne och avrapporterar. Kamerorna ökar självklart inte tryggheten lika mycket som en polis (eller ordningsvakt, väktare mm), men kan ändå fungera brottsförebyggande där de är kända (t.ex. fungerar det mot skadegörelse nattetid på skolor). Sen är kamerorna, t.ex. i t-banan, en enorm hjälp i det brottsutredande arbetet. Och att ha en fungerande lagföring hjälper faktiskt både offer att få upprättelse och fungerar skyddande och brottsförebyggande eftersom gärningsmän spärras in. Vad gäller antalet chefer, så kan det mycket väl stämma. Sen arbetar en del av lägsta nivås chefer också ute, även om de har administrativa uppgifter att hantera också. Men ja håller med om att polisen har alldeles för mycket administration, man har närmast tvångstankar om att allt skall avrapporteras flera gånger om i olika system...

    SvaraRadera
  4. Tack för svar om fotbollssupportrarna!

    SvaraRadera