torsdag 3 maj 2012

Samhällets frustrerande flathet

Under ett nattpass i helgen fick vi ett larm om en kille som uppgav att han var jagad av ett antal personer ute i en förort. Vi var flera bilar som svarade på larmet, men trots att vi var hyfsat snabbt på plats så kunde vi inte hitta några som stämde in på det signalement som vi hade fått av målsägaren. Efter ett tag tvingades vi lägga ned insatsen, men då en av bilarna hade noterat att det hängde ett större gäng med välkända yrkeskriminella inne i ett bostadsområde så bestämde några av oss att vi skulle göra en kontroll. I princip samtidigt gick det dessutom ut ett nytt larm om att någon hade ringt in och klagat på att ett ungdomsgäng stökade och förde oväsen på just den aktuella adressen. Vi åkte dit, bad dem sänka musiken ifrån bilhögtalarna och identifierade personerna på platsen samt gjorde en husrannsakan i bilen enligt PL20a. Allt gick lugnt och städat till. Några av killarna undvek helt att prata med oss, medan vi kunde ha avslappnade samtal med en del andra. Vi påträffade inget i bilen, och lämnade kort därefter platsen med påminnelsen att de inte skulle föra oväsen och störa de boende.

De flesta av killarna var i 20-års åldern. Några förekom bara med mindre förseelser, men majoriteten fanns redan registrerade i i princip alla våra system gällande misstankar om eller domar för brott som stöld (främst inbrott), misshandel och rån. De allra mest brottsaktiva, välkända namn i distriktet, hade redan blivit dömda för ett stort antal rån, och hade även sedan länge avancerat ifrån personrån till att satsa på mer inkomstbringande objekt och tyngre beväpning. Och även om uppklarningsprocenten är betydligt bättre för grova rån än för t.ex. inbrott, så kan man dock vara säker på att de "jobb" som de här killarna kunde bindas till bara är en del av all den brottslighet som de ligger bakom.

Det som får mig, och i princip alla kollegor som lever i samma verklighet som jag gör, att reagera är hur man i den åldern har hunnit med att begå så många grova brott. Förklaringen finns om man slår på domarna. Rån och grova rån leder till straff som ungdomsvård, skyddstillsyn, och i värsta fall några månader i fängelse. Sen kommer de ut igen, begår nya brott, och åker så småningom fast igen. Och den historien upprepar sig gång på gång på gång.

Att bedriva en förundersökning om ett spaningsrån kräver en hel del resurser (förutom alla de bilar som troligtvis deltog i insatsen då rånet skedde). Det kostar pengar och tar tid ifrån annan polisiär verksamhet. Men det är det minsta problemet. Effekterna för de målsägare som blir rånade är naturligtvis ett väldigt mycket värre problem. Och till det kommer de effekter som killarnas kriminella verksamhet har på samhället i ett längre tidsperspektiv. Nu menar jag inte de eventuellt högre avgifter som handlare tvingas ta ut för att de blir rånade, utan att då livsstilskriminella släpps ut (ofta med en hel del pengar undangömda) så tillåts de agera förebilder, trendsättare och exempel för ett stort antal ungdomar på glid i de förorter som de kommer ifrån. Signalen blir tydlig, den kriminella banan lönar sig och staten är oförmögen att stoppa dem som bestämt sig för att livnära sig på brott. Konsekvensen av att åka fast är i bästa fall obetydlig och i sämsta fall hanterbar och värd risken.

Varken jag eller någon av kollegorna har några enkla svar på hur den här problematiken borde lösas. Men vi är i princip alla överens om att det behöver få mer ingripande konsekvenser att begå grova brott. För som det är nu fungerar inte påföljdssystemet alls, speciellt inte för de ungdomar som på grund av sin ålder har en kraftig straffrabatt. Högre straff skulle lösa en del av problemen då man åtminstone skulle få bort de här yrkeskriminella ifrån gatan och på så sätt se till att mindre brott begås och att de inte drar med sig en hel ny generation i en kriminell livsstil. Men det som verkligen vore önskvärd, skulle vara att man lyckas hitta påföljder som ökar chansen att bryta det kriminella beteendet genom vård, terapi, nya förebilder, vad som än kan fungera. Men även det kräver att påföljderna blir betydligt mycket mer ingripande och väldigt mycket längre än vad de är idag. Vem ändrar totalt sin identitet och/eller sin livsstil efter ett par månader på ett ungdomshem? Det krävs troligen att ungdomen hamnar i en helt annan miljö, med bra förutsättningar till stöd/vård och utan möjlighet att rymma/ta sig tillbaka under en ganska lång tid om man skall lyckas med den sortens omdaning. Men det torde vara värt pengarna, för lyckas man så är vinsterna både ekonomiskt och mänskligt enorma för samhället. Som det ser ut nu, däremot, känns det som om samhället uppvisar en sådan flathet mot ungdomskriminella att, om man får raljera lite, det knappt blir värt att gripa dem... Och det är enormt frustrerande.

13 kommentarer:

  1. Även om man satsar miljoners miljoner på unga män som bestämt sig för att bli kriminella så kanske man kan " rädda " 1 på hundra.
    Inför istället begreppet " led i grov yrkes kriminalitet " och ge dem ca 5 till 10 år varje gång de döms för något brott med fängelse i straffskalan.
    Då får vi dels bort de som begår många brott och andra avskräcks.

    SvaraRadera
  2. Återinför värstingseglatserna men begränsa regionerna man seglar i till kalla och strapatsrika. Då får de utlopp för energi och tvingas leva och verka på en sluten plats med goda förebilder. Om jag kommer ihåg rätt så var de här seglatserna väldigt lönsamma för samhället.

    SvaraRadera
  3. Jag tycker att Sveriges ministrar ska åka på studiebesök till Förenade Arab Emiraten, här känner sig allmänheten trygg och brottligheten är enormt låg, påföljderna för brott är riktigt rejäla, men vem har rätt att utföra brottsliga handlingar mot någon??
    Ja nu finns det andra saker som är mindre bra här också, men känslan av trygghet är obeskrivbart skön, har provat att bo här ett par år nu och längtar inte hem till ett otryggt Sverige tyvärr.

    SvaraRadera
  4. Problemet som är nu är igentligen inte speciellt förvånande. Uppfostran spelar ju en stor del så klart och som det är i dag så är ju allt "kränkande" i uppfostran. Inga barn har någonsin mått dåligt av att lära sig skillnad på rätt och fel eller lära sig konsekvens av sitt handlande. Även i skolan så fungerar det ju så. När soc blandas in då unga begått brott så händer ju ingenting. Behandlingshemmen är i sig ett kapitel för sig vilket kan skrivas spaltmeter om och än så länge kan jag inte säga att jag hört om något som fungerar som det bör göra. Dessa unga gapar om respekt men har inte ens en aning om vad det ordet betyder. När varken föräldrar (inte alla så har jag det sagt), skola, socialtjänst och domstol tar och pekar med hela handen och visar vart skåpet ska stå och ger kännbara straff så är det ju inte konstigt att det ser ut som det gör./Sussi

    SvaraRadera
  5. Det här har jag nog haft åsikter om förut. Jag tycker att straffen som vi har är helt okej, förutsatt att de faktiskt slopar straffrabatter och lite villigare dömer till den högre skalan och inte som nu, den lägre delen. Betalar ett brott 2-4 år, så ska det dömas till 4 år.

    Ta dessutom bort mängdbrottsrabatterna och döm till högsta straffskalan för alla brott som GM är åtalad för så har vi plötsligt ganska långa straff - och buset är borta från gatan, kan inte komma hem med guldet i fickan och spela kungar och det i sig borde verka rejält brottspreventivt för de yngre förmågorna som ser upp till de äldre som har guld runt halsen och fina mobiler, kläder och bilar...

    För även om varje brott enskilt bara betalar 2-4 månader, så skulle slopade straffrabatter och mängdbrottsrabatter (om de är åtalade för 10 inbrott, två misshandlar, en bilstöld och lite olovlig körning osv, tex, så döms de för en bråkdel..) faktiskt få buset bort från gatorna.

    Även om vi skulle behöva bygga fler fängelser.

    Det kunde med fördel göras i avfolkningsbygd där arbetslösheten är stor, som tex i norrlands inland. Det skulle minska rymningsbenägenheten dessutom - för rymning från ett straff ger ju inte heller det ett längre straff, de får bara de dagar de var borta som straffpåföljd, eller hur?

    Jag förstår att det är frustrerande och knappt lönt att gripa buset när de är ute fortare än ni har rapporterat dem...

    //Pythia

    SvaraRadera
  6. En steg i rätt riktning vore kanske att de som döms till fängelse inte umgås med andra kriminella. Som det ser ut nu är ju ett fängelsestraff en crash course i kriminellt beteende. Vet inte om isolering är för inhumant, men de som döms för upprepade brott borde åtminstone isoleras från personer dömda för liknande brott.

    Per

    SvaraRadera
  7. Som Per skriver vore det bra om ungdomarna inte umgicks med andra kriminella.. När man sätter ett gäng ungdomar med olik kriminell bakgrund delar de gärna med sig av sina erfarenheter med varandra och den subkultur de levt i på gatan kan fortsätta på institutionen/ behandlingshem. Om de dessutom lever ihop med andra ungdomar på ett hem där de flesta söker bekräftelse och uppmärksamhet är sannolikheten låg för att de lugnar ner sig. Dessutom är kamratpåverkan på dessa ställen (och antar på gatan) mkt hög, om en individ vill bryta sig loss finns en möjlighet att den blir utfryst från övriga gruppen och när de är i en identitetssökande fas kan det kännas bättre att ha dåliga vänner än inga alls... En bra lösning skulle kunna vara terapisamtal kombinerat med att fler ungdomar hamnade i HVB hem där de får umgås med "normala" jämnåriga i en familj som vet vad sätta gränser är... Men som sagt, det vilar i samhällets intresse för om en utveckling kommer att ske.

    / Emma.

    SvaraRadera
  8. Jag är så fruktansvärt less på svenska rättssamhället, straffen som utdelas är nästan en förolämpning mot offren. Fängelsena ska vi inte ens prata om, det är rena hotellen jämfört med vad ett fängelse ska vara. Jag har själv bott i en förort till stockholm och under en treårsperiod blev jag rånad hela fem gånger. Några av gångerna visste jag exakt vilka personerna var och deras namn, men när jag gjorde anmälan och dom tog fast killarna så lade dom ner anmälan och släppte ut killarna på grund av deras låga ålder (under 18 & 20år). Inte nog med att man blev brutalt misshandlad flera gånger så tog dom allt man hade i fickorna (pengar, kontokort, körkort & mobiltelefon), dessutom tillkom alla kostnader för att skaffa allt på nytt, sjukhusvistelse och förlorad inkomst. Nu har jag flyttat till ett annat land för att slippa leva i rädsla och för att slippa brottslingars paradis Sverige. Jag säger bara en sak, sluta dalta med kriminella och sätt dom i fängelse (ett riktigt fängelse, dvs. en kall cell utan platt-tv, blueray-spelare och annan lyx).

    SvaraRadera
  9. Tack för alla insatta och engagerade kommentarer! Jag håller som sagt med om att det krävs mer ingripande straff och åtgärder. Kanske är "värstingresorna" en modell? Jag har dock en känsla av att Förenade Arabemiraten går betydligt längre än vad jag skulle känna mig bekväm med... Håller också med om att behandlingshemmen är "ett kapitel för sig", som Sussi skrev. Jag håller även med Pythia att "mängdrabatten" är ett stort problem och behöver förändras, och Per om att en lösning dör kriminella inte umgås med andra kriminella är att föredra. Emma har även många poänger angående det negativa grupptryck som lätt kan formas i sådana sammanhang. Slutligen så är det sista anonyma berättelsen ett väldigt bar kvitto på varför det inte fungerar som det er ut idag. Ett offer borde aldrig behöva fly för att slippa att leva i rädsla!

    SvaraRadera
  10. Skulle man inte kunna göra en kombination.

    Värstingresa till Förenade Arabemiraten med tungt arbete. Inte elakt men de lär sig ett arbete och får även lite perspektiv på saker och ting.

    SvaraRadera
  11. Jag jobbar på ett av dessa "hotell" och jag förstår era tankar och synpunkter men måste ändå lägga till en tanke.
    Längre straff? Vad skapar vi för människor inne på fängelserna som kommer att släppas ut en dag?
    //Loila

    SvaraRadera
  12. Om straffen ges ett bra innehåll av vård och rehabilitering (vilket väl då är din uppgigt...?), så förhoppningsvis bättre människor. Sen handlar det för mig även om att förebygga, och kanske framför allt om att skydda oskyldiga. Som jag beskriver i inlägget så får det väldigt negativa konsekvenser för omgivningen då det inte ger några som helst konsekvenser att begå grova brott.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar att det fanns mer innehåll i straffet. Just nu är det bara förvaring med kanske 20 timmars behandlingsprogram om man sitter ett år.
      Vad du skriver om nyttan och tryggheten för samhället håller jag med om.
      //Loila

      Radera