lördag 7 april 2012

För dyrt att må dåligt?

Vi har precis avslutat skrivandet efter en insats mot en man som gått bärsärk med hammare och kniv i en lägenhet då det går ut ett larm om pågående självmordsförsök. Kollegan, som drog det större lasset i avrapporteringen, har inte hunnit äta något under passet (som närmar sig sitt slut), men det finns ingen annan bil ledig så vi åker. Ambulansen hade tydligen problem med en man som hade tagit tabletter, ringt 112, och sedan vägrade att följa med dem. Jag kör naturligtvis blått, och då vi kommer fram mot platsen så börjar mannen springa. Jag sladdar in bredvid och vi hoppar ut. Mannen springer inte särskilt långt, så vi får snabbt verbal kontakt. Han säger sig vara livrädd för oss och vill inte att vi skall komma i närheten. Samtidigt som han pratar så går han bortåt. Vi säger att vi är där för att hjälpa honom, och fortsätter försöka vinna hans förtroende. Eftersom vi kommer allt längre ifrån bilen så går kollegan tillbaka, pratar med ambulanspersonalen som hade blivit kvar vid sin bil, och hämtar vår bil. Då han återvänder så har jag lyckats få mannen att stanna upp (bredvid vägen, och inte mitt på där han förut gick). Han vill fortfarande inte att vi kommer i närheten. Dels för att han säger sig ha blivit misshandlad av polis en annan gång då de skulle ta med honom, dels då han uppger att han har "bögskräck" och inte vill att någon man skall ta i honom.

Mannen hade tagit en mångdubbel dos av sina antidepressiva tabletter och kombinerat det med alkohol. Han uppgav själv att han inte hade försökt ta livet av sig och att han inte heller hade några sådana avsikter. Han hade bara velat få starkare effekt av tabletterna. Vi ville naturligtvis få med honom till sjukhus, och försökte övertala honom att komma med frivilligt. Hade han inte gått med på det hade vi antagligen använt oss av tvångsmedel, men både vad gäller LOB och LPT var det lite skakigt med kriterierna. Mannen vägrade först att åka med då han uppgav att han inte hade råd. Varje gång han hade blivit inkörd akut till St:Göran (BAS, Psyk, Akuten) så sa han att han hade fått en räkning efteråt. Detta trots att han hade frikort till sjukvården. Kollegan nämnde då att han hade hört ifrån en fylla/missbrukare att även de brukade få räkningar då de LOBades och kördes till St:Göran. Mannen var rädd för att hamna hos kronofogden, och ville därför inte till sjukhus. Efter mycket om och men så lyckades vi i alla fall övertala honom att komma med, detta då han när han förstod att han kunde gå när som helst om han inte var tvångsomhändertagen tänkte undvika att träffa en läkare då han sa att det var det mötet som debiterades.

Då vi närmade oss St:Göran så sjönk mannens medvetandegrad drastiskt. Efter att ha varit 100% klar i huvudet och med utmärkt motorik då vi pratade bredvid vägen så sjönk han ihop och blev närmast okontaktbar. Vi hade först kört till BAS/beroendeakuten, men väl där fick vi bära in mannen i bilen igen och köra över till akuten. Där överlämnade vi honom till sjukvården.

Alla de mängder med gånger då jag har kört utslagna människor till sjukhus, ibland till medicinakuten men oftast till beroendeakuten eller psykakuten, så har jag inte haft en tanke på att det skulle innebära en kostnad för dem. Visst, många av dem har säkert redan så pass mycket skulder att en räkning till som går till kronofogden varken gör från eller till. Men det var närmast en chock att höra hur en person som uppenbarligen hade ett stort behov av hjälp ifrån sjukvården inte ville åka dit för att han faktiskt fortfarande inte var registrerad hos kronofogden och försökte hålla sin ekonomi ifrån att totalt kollapsa. Speciellt då han dessutom hade frikort. Hur fungerar det egentligen med avgifterna för akutsjukvård? Han måste väl ändå ha haft fel om att frikortet inte gäller? Rent intuitivt känns det dessutom som om det alltid borde vara gratis när hjälpbehovet är akut, men en sådan utopi lever vi naturligtvis inte i...

16 kommentarer:

  1. Det behövs fler poliser som dig!

    SvaraRadera
  2. Vad det anbelangar kostnader, så är det våra landstingspolitiker som har bestämt detta, inte sjukvården. Många tror att allt är gratis. Du är inte den enda polispersonal som har trott detta.
    Alkohol kombinerat med en överdos av antidepressiva är jävla kombination. Särskilt tricykliska antidepressiva. Patienten är pga sin blandning med alkohol och antidepressiva en klar transport till medicinakuten och ej till någon beroendeakutmottagning.

    SvaraRadera
  3. Det är ju en politisk ståndpunkt att vård ska vara gratis. Föga förvånande att det finns röda poliser.

    SvaraRadera
  4. Jag tror att personen som mådde dåligt missuppfattade vad som gäller kring högkostnadsskydd. Det är inte konstig, reglerna är inte helt lätta, särskilt när man inte mår bra. Så här har jag lärt mig.

    Man får frikort när man betalt in sammanlagt 900:- för (vissa) vårdbesök under en ettårsperiod. Därefter behöver man inte betala mer. Skulle man göra det kan man få pengarna tillbaka. Det finns inget centralt register över frikort, man måste visa det vid varje vårdtillfälle. Kan man inte visa kortet får man alltså i teorin betala och sedan gå tillbaka med sitt frikort och få pengarna tillbaka.

    Jag vet inte hur pysk- och beroendeakuten i Stockholm gör men vissa akutmottagningar tar inte alls tar betalt "på plats" utan skickar hem inbetalningskort i efterhand. Jag tror tanken är att många kanske inte kan betala när de är på plats eller att det allmänt blir lättare utan pengar.

    Det kan alltså vara så att personen fått räkningar som egentligen inte ska betalas utan strykas. Hur det i praktiken går till att stryka räkningen, vem man ska ringa osv har jag ingen aning om.

    Vårdbyråkrati i sitt esse...

    Källa:
    http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Hogkostnadsskydd/

    SvaraRadera
  5. Röda, gröna, blå poliser spelar väl ingen roll. Löjligt. Vården är inte gratis, vi betalar skatt. Martin, jag vart lika paff som du när jag upptäckte att det var avgiftsbelagt, kunde inte riktigt tro det först. Akutsjukvård om något borde vara avgiftsfritt. Men det smygs in med mer och fler avgifter här och där vilket börjar urholka det vi svenskar brukar slå oss på bröstet för: att i Sverige tar vi hand om folket./Sussi

    SvaraRadera
  6. Första gången jag läser din blogg.
    Väldigt intressant!
    Kommer fortsätta följa dig :-).

    www.camilles.se

    SvaraRadera
  7. Jag tror att personen som mådde dåligt missuppfattade vad som gäller kring högkostnadsskydd. Det är inte konstig, reglerna är inte helt lätta, särskilt när man inte mår bra. Så här har jag lärt mig.

    Man får frikort när man betalt in sammanlagt 900:- för (vissa) vårdbesök under en ettårsperiod. Därefter behöver man inte betala mer. Skulle man göra det kan man få pengarna tillbaka. Det finns inget centralt register över frikort, man måste visa det vid varje vårdtillfälle. Kan man inte visa kortet får man alltså i teorin betala och sedan gå tillbaka med sitt frikort och få pengar tillbaka.

    Jag vet inte hur pysk- och beroendeakuten i Stockholm gör men vissa akutmottagningar tar inte alls betalt "på plats" utan skickar hem inbetalningskort i efterhand.

    Det kan alltså vara så att personen fått räkningar som egentligen inte ska betalas utan strykas. Hur det i praktiken går till att stryka räkningen, vem man ska ringa osv har jag ingen aning om. Vårdbyråkrati i sitt esse...

    Källa:
    http://www.vardguiden.se/Sa-funkar-det/Lagar--rattigheter/Hogkostnadsskydd/

    SvaraRadera
  8. DrApoe har helt rätt. Självklart gäller frikortet på Länsakuten, Beroendeakuten, medicinakuten och de flesta andra vårdgivare.
    Om man kommer i så dåligt skick som du beskriver i ditt inlägg, Martin, så har personalen kanske ingen möjlighet att fråga om frikort och patienten har ingen möjlighet att visa frikortet. En räkning går ut nästa vardag om ingen frikortsinfo finns i klinikens kassasystem.
    Nästa gång du eller kollegor stöter på något sådant är det bra att ni vet att det går att ordna, om inte annat i efterhand. Patienten kan ringa till stället som har utfärdat räkningen och upplysa om att han har frikort och få information om vad han ska göra för att få sin räkning makulerad och ev. återbetald.

    För 900 kr/år kan man alltså få i princip oändligt med vård, jag har ärligt talat svårt att förstå att folk kan klaga på det.

    SvaraRadera
  9. Tack för alla kommentarer :-).

    Jag har själv också (tack vare twitter) fått lite mer information om ämnet och varit inne och läst på samma sida som DrApoe. Han och MsWalker har naturligtvis rätt om att frikortet gäller, och jag misstänker att det är precis som ni har gissat, dvs att det har kommit en räkning i efterhand som personen inte visste att han inte behövde betala om han visade sitt frikort. Däremot så är det inte helt gratis även om man har frikort, för själva inläggandet på sjukhus kostar ändå pengar (80kr/kalenderdag, så läggs man in på kvällen och kommer ut efter 00:00 så blir det 160 kr). Är man inlagd ett längre tag pga t.ex. psykisk ohälsa så torde det ju kunna bli en del. Ingen jag har skrivit med har hittat något om att det inte gäller vid tvångsvård.

    Håller med om att 900 kr/år inte är mycket, men tycker fortfarande att kostnad aldrig borde få vara en faktor när det gäller akutvård. Jag skall dock ta med mig min nyvunna kunskap till nästa gång jag hamnar i en liknande diskussion ute i verkligheten.

    För övrigt är jag inte röd, utan grön :-).

    SvaraRadera
  10. Blev nyfiken på vad som gäller om patientavgifter under vård enligt LPT och LRV. Har kommit fram till att det skiljer sig mellan landsting. Vissa, som Region Halland och Jämtlands läns landsting tar inte ut patientavgift när slutenvården ges enligt LPT eller LRV. I Värmland och andra får man betala. Stockholm hittade jag inte i mina snabba googlingar.

    Summa sumarum, en röra där med.

    SvaraRadera
  11. Hej!
    Tänkte att jag som faktiskt är ett sånt där psykfall kanske kan klargöra lite hur det är. :-)
    Jo, frikort gäller på psykakuten (annars 350kr avgift), men..
    Kommer man in till psykakuten StGöran med polis frågas det ALDRIG om man har frikort. Det kvittar om man kommer in LPT:ad och skrikande eller om man lugnt och samlat går in från en frivillig transport. Inte heller gör det nån skillnad om det är vardag och kassan är öppen eller helgnatt. Jag har nån gång även försökt vifta med frikortet och bett personalen titta på det utan att det uppmärksammats.
    Det ges ingen möjlighet att lösa det efter läkarsamtal och konstaterande att man får gå hem heller, så att det beror på att patienten inte skulle vara kommunicerbar stämmer inte.

    Ibland har man tur och det finns antecknat sen nåt tidigare besök att man har ett frikort, men har man inte det skickas det hem ett inbetalningskort. Enbart. Ingen annan information. Inbetalningskortet innehåller inte heller tydlig information om vem som är avsändare, typ med telefonnummer och telefontid. Till skillnad från tex akuten på sös, som alltid skickar med en lapp om att har du frikort skicka en kopia till den här adressen, och en tydlig info om att det är ekonomiavdelningen som ansvarar för räkningar och deras telefonnummer.

    Jag har telefonfobi, och numera även dåliga erfarenheter av att bli spydigt bemött när jag protesterat mot felaktiga räkningar (huddinge sjukhus debiterade mig för inlagt dygn när jag varit på deras jour tre timmar en förmiddag, jag gav till slut upp och betalade), men lärde mig att inkassobolaget StGöran lämnar vidare sina räkningar till är betydligt tydligare med hur och vem man kontaktar om man har protester mot räkningen, både tel, mail och snigelpost, så jag har medvetet låtit räkningar förfalla för att sen skicka in frikortet till inkassobolaget och fått det struket, men det är knappast en bra universallösning.

    I stockholm får man betala för LPT-vård. Både inneliggandeavgift och besöksavgift på akuten. Även om besöket var ett ofrivilligt omhändertagande av polisen och det enda som händer på akuten är att läkaren bedömer att man får gå hem.
    Har man väntat några timmar och tunnelbanan slutat gå händer det, fast inte alltid, att de erbjuder sjukresa hem. Det kommer det också en räkning hem i brevlådan på efteråt.

    SvaraRadera
  12. När jag läste rubriken associerade jag genast till en annan aspekt av frågan, och det är hur dyrt det är att gå till psykolog, terapeut eller dylikt. Det finns landstingsavtal, men det är inte alla som har möjlighet att få dessa.

    Jag tycker att det här är ett riktigt stort problem eftersom antalet människor som mår psykiskt dåligt ökar, och det är inte alla som har råd att göra något åt det. Jag själv skulle behöva gå i terapi, det är jag medveten om. Men eftersom jag studerar skulle jag bli tvungen att lägga ca 1/4 av mitt studiebidrag på dessa kostnader om jag vill gå en timme i veckan. Alltså är det knappast något som jag själv skulle kunna betala.
    Psykisk omvårdnad borde vara en del av vårt sjuksystem, eftersom själsliga problem till slut leder till kroppsliga.

    För övrigt, tack för en intressant blogg!

    SvaraRadera
  13. Tack för din utförliga information, Kin! Tragiskt att det inte finns något intresse hos sjukhusen av att se att en person faktiskt har frikort. Tyvärr verkar det som om de människor som har störst behov av att få en bra service bemöts sämst i många sammanhang. Och visst känns det knepigt att man debiteras för tvångsvård. Då borde definitiv en fängelsevistelse vara debiteringsbar också!

    Cindy, det jag har sett av hur psykvården fungerar i vårt samhälle är inte särskilt muntert. Det är klart att vi borde ta bättre hand om dem som mår psykiskt dåligt än vad vi gör!

    SvaraRadera
  14. En stor del av personer som på något sätt har kontakt med psykiatrin har ofta inte förmågan att i just stunder då vårdinsatser behövs sköta postöppning och telefonkontakter med vårdgivare. Därför kan inkassobolag bli inkopplade trots att ekonomin egentligen tillåter att räkningar betalas. De känner kanske inte en till att räkningar kan regleras i efterhand genom frikortskontroll eller så har de inte förmågan att ringa och tala för sin sak. Eventuell stödpersonal kanske inte heller bryr sig att stödja.

    Det finna även fall där en person efter vistelse på vårdavdelning kommer hem till en stinkande lägenhet där kylskåpet stannat. Kanske strömmen brutits p.g.a. att ingen bevakat betalning av elräkning. Alla akvariefiskarna har dött p.g.a. syrebrist eller hunger för att inte nämna alla krukväxterna som lagt av.

    Inköp av nya krukväxter, avgifter för av och påslagning av elen. Allt detta för att avdelningspersonal inte haft en tanke på att personen har ett annat boende resten av året då den inte vistas på vårdavdelning. Kommunen kände inte till att personen var " bortrest " och nu kom den hem utan att någon följde med och hjälpte till.

    SvaraRadera
  15. Väldigt bra och viktig kommentar! Det är klart att människor som redan mår väldigt dåligt inte automatiskt kan hantera och ha koll på räkningar, och än mindre om de är omhändertagna. Det är uppenbart att samhället (däribland vi poliser) behöver bli bättre på att se till vad vi lämnar bakom oss då vi omhändertar någon. Hundar och katter brukar vi lösa direkt, men däremot knappast akvariefiskar. Men största ansvar borde vila på sjukvården.

    SvaraRadera