Huliganjakt

Jag hade en tanke om att använda den nystartade polisbloggen som en plattform för att skriva av mig om intressanta upplevelser eller funderingar under arbetspassen, och att då göra det direkt efter att jag jobbat och hade tankarna hyfsat färska. Det har jag misslyckats med ännu så länge, eftersom jag antingen varit för trött eller för lat för att skriva direkt efter passen (eller morgonen efter). Jag får se om jag lyckas bättre framöver... Här kommer i alla fall lite funderingar angående torsdagens arbetspass, fotbollsmatchen mellan AIK och Levski Sofia.

Det är nu välkänt att matchen resulterade i kravaller och våldsamt upplopp. Det underliga är att det kändes närmast väntat under utsättningen då supporterpolisen informerade om läget bland AIK-supportrarna (missnöje med både tabellläget och agg mot polisen efter ett ingripande på puben East i våras). Trots detta blev bedömningen av myndigheten att det var en lågriskmatch (medan supporterpolisen som är de som faktiskt har kunskapen hävdade att det rörde sig om medelrisk).

Tack vare kontinuerlig information ifrån supporterpolisen var det heller ingen direkt överraskning när AIK-huliganerna efter matchen försökte komma åt alla bulgarer de kunde, inte bara Levski Ultras, utan även barnfamiljer, pressfolk, spelare mm. Insatsledningen satsade klokt på att skydda de bulgariska segmenten, men vi räckte inte till. Några av dem kom in på planen då en dörr av någon outgrundlig anledning var olåst, och andra lyckades attackera bulgarernas bussar. När det väl brakade loss ordentligt, så kom förstärkningarna rullande, och plötsligt var vi mångdubbelt fler. Därefter gick evakueringen av bulgarerna relativt bra, och som tur var skadades varken någon bulgar eller någon polis under våldsamheterna.

Man kan i efterhand konstatera att det faktisk går att göra väldigt mycket, även på få poliser. Att stå stilla och låta stenar och rökfacklor falla framför och omkring sig gör ingen större nytta, men när vi jobbade offensivt så kunde en grupp på en handfull poliser utan vidare splittra ett hundratal huliganer. Problemet är bara att hitta en strategi där man är offensiv, men ändå inte tappar fokus på grunduppdraget, nämligen i vårt fall att skydda de delar av Råsunda där bulgarerna skulle lämna stadion.

Jag kan inte låta bli att fundera lite över vad det är som driver huliganerna. Jag tränar själv kampsport, så jag kan till viss mån förstå viljan att söka ett slagsmål med en annan klack, även om man kunde önska att de helt enkelt tog sig till t.ex. en boxningsklubb och sparrade under kontrollerade former... Men att ge sig på bland annat barnfamiljer och sedan springa som kaniner när en handfull poliser kommer, vad har man då bevisat? Hård mot de svaga och vek mot de hårda?

Hur som helst så har AIK alltså blivit utskämt inför internationell publik ännu en gång. Och tyvärr så reflekterar hela historien negativt på Sverige och svensk fotboll, varför även justitieministern har uttalat sig och krävt en förklaring. Jag gissar att det kommer att finnas fler poliser på Råsunda nästa gång AIK spelar internationell fotboll där, om det nu händer några fler gånger under de kommande åren...