lördag 12 juli 2014

Om en rödljuskörning och funderingar kring poliser och makt

Vi stod vid rödljudet där man svänger höger in till stationen. Plötsligt far en stadsjeep rakt förbi i hög hastighet. Det hade varit rött ett tag, men bilen saktade inte ens in utan brände rakt igenom korsningen. Jag slog på blåljus och sirener på vår civila polisbil och åkte efter. Vi kom snabbt ikapp, och bilen saktade in och svängde in till sidan på en mindre avtagsväg. Jag stannade bakom och gick fram till föraren, medan min kollega skaffade sig en överblick över vilka som satt i bilen.

När jag frågade den unge mannen som hade kört om han visste varför vi stoppade dem, så svarade han nervöst ”Nej”. Jag sa att han hade kört rakt förbi ett rödljus, och att en sådan rödljuskörning innebär att man blir av med körkortet direkt. Han sjönk ihop och sa att han inte hade sett att det var rött (vilket jag hade svårt att bedöma om det var sant eller ej). Jag bad om körkortet. Han gav det till mig och sa att han körde bil i jobbet, och att det skulle vara en katastrof för honom att förlora körkortet. Med tanke på hans ansiktsuttryck när han sa det så trodde jag på honom. De andra männen i bilen var tysta. Slagningarna på hans personnummer och bilens registreringsnummer gav att allt var i sin ordning, han förekom med några hastighetsböter, inget annat. Kvar hade vi dilemmat med vad vi skulle göra med killen.

Jag ogillar att ta folks körkort. Det är en så ingripande åtgärd i deras liv. När jag stoppar fortkörare, vilket jag bara gör när de har kört en bra bit över körkortsgränsen (jag är ingen bra trafikpolis...) så brukar jag alltid skriva böterna så att de precis får behålla körkortet. Med rödljuskörningar så finns ingen sådan möjlighet. Det kändes som att en så pass grov rödljuskörning borde ha renderat i någon sorts påföljd för att beivra den vårdslösa körningen, men varken jag eller kollegan ville att han skulle bli av med körkortet. Jag gick tillbaka till föraren och sa att det han hade gjort borde ha kostat ett antal tusen i böter samt körkortet, men att vi egentligen inte ville ta hans körkort och inte kunde ge honom böter utan att göra det. Därför tänkte vi inte göra något alls, men han fick gärna se till att skänka de tusenlappar som böterna hade kostat honom till valfri välgörenhetsorganisation. Han nickade tacksamt och lovade att göra det. Sedan åkte vi därifrån.

Detta är en extremt alldaglig händelse för en polis, men som ändå berör flera djupare aspekter av vad det innebär att vara polis och att förhålla sig till poliser. I den situationen så hade jag en väldigt direkt makt över killen som hade kört mot rött. Jag kunde välja om han skulle få behålla sitt körkort eller ej. Jag kan intala mig att de valen egentligen bara handlar om att följa lagar och regler, att beslutet egentligen inte är mitt eget utan bara blir en automatisk följd av mitt uppdrag och min yrkesroll, men så är det alltså inte. Alla dessa saker påverkar, men i slutändan så var det jag (och min kollega) som bestämde att han fick behålla körkortet. Om han och hans vänner hade bett oss dra åt helvete när vi stoppade dom hade troligtvis beslutet blivit ett annat. Vi hade friheten att välja. Och hans liv påverkades markant av vårt val.

Få människor gillar när andra har makt över dem. Jag gör det definitivt inte. Jag ogillar när andras beslut påverkar min möjlighet att göra det jag vill. Jag tycker mig ha tillräckligt god moral, och tillräckligt gott omdöme, för att själv bestämma över sådant som berör mig. Det är jag knappast ensam om. Det faktum att vi poliser på ett väldigt direkt sätt ibland kan ha makt över andra människor är nog en av anledningarna till att många har så svårt för oss.

Ett samhälle behöver så klart lagar och regler. Det finns bra anledningar till att man inte får köra hur fort man vill, påverkad av vad man vill, etcetera. Folk dör då. Och om reglerna skall fylla någon funktion så måste någon han makten att upprätthålla dem. Om inte samhället har kapacitet att gripa eller omhänderta folk, att visitera och ta föremål i beslag, så blir det fritt fram att begå brott. Ansvaret att det inte skall bli så ligger på oss poliser. Makten är alltså nödvändig.

Det sägs att makt korrumperar. Det är sant. Det viktigaste är så klart att man ser till att bara bruka makten man har fått som polis för det goda och samhällsnyttiga syfte som den är ämnad åt. Där tror jag att den svenska kåren är ovanligt bra i en internationell jämförelse. Vi har extremt lite korruption. Det vi gör i yrkesrollen gör vi i princip alltid för att fullgöra vad vi uppfattar som vårt uppdrag.

Men det räcker inte. Vi måste även vara ödmjuka inför det faktum att vi i vårt tjänsteutövande har vi makt att ta beslut som starkt påverkar människor liv. Ta ett körkort eller inte. Gripa, kontrollera eller avvisa någon eller inte. Etcetera. Ofta kan det handla om att gå en balansgång emellan att upprätthålla ett system som vi tillsammans, demokratiskt, har beslutat om och att se till hur en enskild individ drabbas. Det kan vara frågan om moraliskt väldigt svåra beslut. Ser man det så, och reflekterar över sitt maktutövande både under tiden och i efterhand så ökar förutsättningarna dramatiskt att klara den balansgången. Men om man ser sig själv som enbart ett verktyg för demokratin och skjuter ifrån sig ansvaret som kommer med makten till någon annan (lagstiftarna, cheferna, systemet, samhället, etc) för att slippa våndas över att de beslut man tar faktiskt också drabbar människor (även när de är korrekta) så tror jag risken finns att man tappar empatin som är så totalt grundläggande i vårt yrke.

Sen tror jag också att det, oavsett vika beslut som man fattar, är helt grundläggande att man i största möjliga mån på ett respektfullt sätt förklarar varför man gör som man gör för dem som drabbas.

Vi poliser skall så klart både förhålla oss till lagen och till det uppdrag vi har fått. Men det får inte blir för fyrkantigt. Det måste finns med en mänsklig aspekt i allt polisarbete. Den kommer helt naturligt för de allra flesta, men det finns också tendenser att skjuta ifrån sig ansvar. När man har att göra med potentiellt våldsamma personer så sägs det ofta att motparten ”lägger ribban”. Det är så klart sant att en persons beteende påverkar om och i så fall hur mycket våld jag som polis behöver använda. Men uttrycket implicerar att en viss attityd eller ett visst beteende ifrån automatiskt leder till en viss mängd våld ifrån polisen. Så är det så klart inte, jag som polis har i de allra flesta situationer stora möjligheter att med mitt agerande påverka var ”ribban” hamnar. Det vet så klart också i princip alla poliser, men ändå pratar man ofta som att det inte vore så.


Jag tänker att vi poliser både måste välkomna och vara skeptiska mot/försiktiga med den makt som vi får i yrket. Att vi konstant måste vara medvetna om balansen emellan uppdraget/det större perspektivet och det medmänskliga i stunden. Att det skall vara svårt och tungt ibland. Och det gäller även andra tjänstemän, exempelvis på Försäkringskassan, Migrationsverket, mm som kan ha nog så svåra beslut/maktsituationer att hantera. Jag tänker också att den sortens tjänstemannamakt borde komma med rimliga villkor att hantera uppgiften på ett bra sätt. Det innebär stöd/handledning, utbildning, resurser, och en lön man kan leva på. För när en människa som har makt att kränka andra själv känner sig kränkt, utsatt och maktlös i sitt jobb eller i sitt privatliv uppstår en situation som inte är bra för någon. Är den personen polis så är det inte bara ett individuellt problem, utan ett samhällsproblem.  

20 kommentarer:

  1. Det fyrkantiga juridiska systemet skall rundas av genom medmänskligt arbete men tyvärr är det ofta enklare att vara fyrkantig i ett fyrkantigt system. Om det inte skulle rundas av skulle vi inte ha nämndemän och dagens domstolar skulle kunna ersättas av datorprogram.

    Ditt inlägg påminner mig om mina egna rödljuskörningar, alla berodde på att jag hade uppmärksamheten på annat än trafikljuset och gudskelov hade jag det alltid även på trafiken så inget hände. Men formell sätt var det givetvis tvärilla...

    Det här kommer att ställas på sin spets när övervakningen av trafiken förr eller senare automatiseras. Det går alldeles utmärkt att med förra årets teknik övervaka hur alla bilar rör sig överallt och spara det för evigt. Nästa år är det ännu enklare och billigare och införs det inte aktivt kommer det att krypa fram som en bieffekt av frivilliga körstödssystem i våra smarta telefoner, försäkringsbolagsloggar och loggar från självkörande bilar.

    Givetvis är det lika enkelt att samtidigt logga vilka mobiltelefoner som färdas i bilen och det går redan att spåra vilka individer som använder vilken telefon givet nog långa sekvenser av surfning och hantering som ger ett fingeravtryck av webadresser, skriftligt uttryck, tonfall på talet, skrivstil när man pillar med skärmen och handskakningar i sensorerna. Att spara alla telefonsamtal för evigt är förresten billigt med dagens hårddiskar och blir billigare för varje år. Tänk vilket fantastiska hjälpmedel det kan bli för polisen, det finns dock några små nackdelar för samhällsklimatet...







    SvaraRadera
  2. Formella system som underförstått är utformade med hänsyn till att det är omöjligt att använda dem fullt ut pga begränsningar i kommunikation och informationshantering ger problem när tekniken utvecklas så det t.ex. går att detaljstyra poliser på fält via radio och dokumentera allt i databaser som sedan ger oändligt med arbete med efterklokhet och efteranalys.

    Vi lever nog i en kulturchock som har pågått i ett par generationer och lär pågå i några till.


    SvaraRadera
  3. Brukar se polisdokumentärer på TV12 med brittiska och australiska poliser. Britterna syr med lätthet in folk som svär åt dem. Smått rörande med denna vuxenuppfostran.

    SvaraRadera
  4. Fast sorry.. Han körde i full baluns mot rött OCH hade "endast några fortkörningsböter".. Jag tycker väl att då förtjänar man att bli ava med körkortet vare sig man jobbar som yrkeschaufför eller ej. Håll hastigheten för bövelen! .. Tydligen var det ju inte första gången han körde som en idiot och det lär inte vara sista heller [han hade säkert lovat även dom andra snälla trafikpoliserna att lugna sig]…
    Jag tycker du verkar som en bra kille. Vettig. Men ibland får man tänka i det stora perspekivet och när du nästa gång stoppar samma kille i en trafikolycka där han har "råkat" missat ett rödljus och återigen kört för fort och då kört på någon.. Ja då tror jag varken du eller han är glada över att han fick behålla lappen den där gången när du ville vara snäll och han faktiskt lovade..
    Just sayin.

    SvaraRadera
  5. Tack för kommentarerna! Intressanta funderingar, Magnus. Och r, jag lovar att ta hans körkort, och be om ursäkt till dig, om jag samma kille gör en rödljuskörning igen. Vad gäller hastighetsböter så har även jag sådana, så jag har svårt att vara dömande där.

    SvaraRadera
  6. Jag har ofta funderat kring hur/om poliser reflekterar över sin maktutövning, om du är något representativ så är det för mig en glädjande läsning.
    I de få tillfällen jag haft att göra med dina kollegor så är min uppfattning att det oftast varit vänligt och vettigt agerande.

    SvaraRadera
  7. Nu råkar det väl faktiskt vara så att du KAN skriva o-bot dvs böter utan att dra körkortet. Detta under vissa förutsättningar att t.ex rödljuskörningen inte varit trafikfarlig, ingen trafikintensitet, ingen risk för 3:e person.

    Sedan har jag fråga? Hur gjorde ni när ni passerade korsningen? Åkte ni mot rött för att köra efter, vilket ni rimligen borde gjort?

    SvaraRadera
  8. problemet är ju att det är lite overkill att rycka kortet med tanke på kostnader med att skaffa ett nytt. en yrkeschaffis blir ofta av med jobbet etc mot detta kan man väga alla kalle anka domar som varit mot div våldsverkare på senare tid

    SvaraRadera
  9. Hej Martin, jag tyckte att du var snäll! Men, som r. säger här ovan - killen verkade ju vara en notorisk fortkörare. Han kan alltså utgöra fara för andra.

    Igår hörde jag ett reportage på P1 om hur det fungerar i Frankrike. Där är varje körkort försett med 12 prickar. Vid varje förseelse förlorar man en. När samtliga är förbrukade ryker också körkortet. Alla kan göra misstag, men inte hur många som helst...

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=5929658

    SvaraRadera
  10. Tack, Daniel mfl!

    Anonym, du har rätt. Jag kollade upp det efter händelsen, men visste helt ärligt inte att man kunde göra så vid det tillfället.

    Robban, jag är benägen att hålla med.

    Kerstin, jag har inte sagt att han var en "notorisk fortkörare". Var har du fått det ifrån?

    SvaraRadera
  11. Förlåt, jag kanske tog ut svängarna - men tolkade informationen "han förekom med några hastighetsböter" som att han fått mer än en bot - och drog själv slutsatsen att det sannolikt inte är så ofta en fortkörare verkligen åker fast i förhållande till antal begångna hastighetsöverträdelser. Notorisk kan ju betyda både "känd/ökänd"- och "fast i en dålig vana". Jag drog slutsatsen att han verkade vara av det senare slaget - men, som sagt, bevisen för det skapades vad det verkar i mitt huvud. Sorry och tack för påpekandet!

    SvaraRadera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. Man måste egentligen höja blicken och fundera på uppgiften man har som Polisman att lagföra.
    Vem ska bestämma vad som ska lagföras ?
    Den enskilde Polismannen ?
    Då öppnar vi upp för godtycklighet i lagföringen, en blir lagförd medans någon annan inte.
    Det blir inte bra och därför har man som Polisman rätt att ge rapporteftergift endast i ringa fall.
    All makt utgår från folket, dvs. Riksdagen och Polisen har att verkställa det som beslutats som lag av Riksdagen.
    Aningen högtravande kanske men du kanske förstår min tankegång ?
    Den diskuteras ju grundligt under utbildningen i alla fall.

    Sen så som det redan skrivits så fanns möjligheterna till böter, hur kunde du inte veta det ?
    Nu får du allt ta fram böckerna och kvällsplugga lite.

    SvaraRadera
  14. Tack, Kerstin, lätt att dra förhastade slutsatser.

    "2 cent", visst kan man tycka att jag borde ha bättre koll. Får erkänna att jag har kunskapsbrister vad gäller trafikrelaterade förseelser. Däremot håller jag inte med dig om din PHS-tolkning av att lagstiftningen alltid kan och bör appliceras strikt och oflexibelt. Tvärtom leder den sortens tankar till att man tappar bort det mänskliga i yrkesutövandet, och det är bland det värsta som kan hända.

    SvaraRadera
  15. Jag fick tyvärr inga svar från dig Martin gällande de frågor jag ställde till dig. Utan istället instämde du i mitt inlägg gällande ordningsboten.

    Jag tycker ditt inlägg blir motsägelsefullt. Du skriver att poliser inte ska bli "fyrkantiga" vilket jag tycker är bra. Men att polisen ska förhålla sig till lagen och det uppdrag polisen fått.

    Får poliser begå tjänstefel eller trafikbrott för att då stoppa en rödljuskörare? För det är ju faktiskt så Martin att du begår dels ett tjänstefel att slå på blåljus och siren då situationen inte kan ses som trängande fall. Eftersom jag anser att på den bakgrundsbeskrivning du gett är för tunn för att göra detta. Således gör du dig skyldig till samma brott som personen du skyldig. Kollegan brevid ( eftersom du nämner en kollega förutsätter jag att ni sitter i samma bil ) gör sig skyldig till tjänstefel som inte rapporterar dig för denna händelse.

    Vad anser du att poliser får göra för överträdelser dvs tjänstefel/brott för att lagföra personer? För uppenbarligen gör du så själv.

    Du kan svårligen hävda vårdslöshet i trafik, för det har du ingen möjlighet att ge rapporteftergift till, så det blir ett moment 22.

    Rattfull, har svårt att se att vid en prövning i rätten skulle det hålla bara på att han gått förbi ett rödljus.

    Bilen skulle varit stulen? Svårt att tro det att man skulle åka förbi polisstationen med en tillgripen bil och dessutom köra mot rött.

    Eftersom du själv har mycket tankar om moral etik och funderingar som du skriver om. Så tycker jag det vore intressant att höra ditt svar i den här frågan.

    SvaraRadera
  16. Bäste anonym. Varför får inte blåljus användas i ovanstående fall? Var går gränserna, i och med att du verkar "veta dem"? Det Martin försöker beskriva är att göra jobbet som polis, förhålla sig till lagar och regler men även väga in mänskliga aspekter.. Det är enkelt att döma en polis utifrån det men motpolen skulle i så fall vara att bara gå efter paragrafer och att robotmässigt agera i varje läge. Det är inte en säkert att det sistnämnda i det enskilda fallet vare sig gagnar situationen eller helheten. Att jaga poliser för enskilda tjänstefel - vi borde istället göra livet enklare för poliserna utan att riskera rättssäkerheten men jag håller med om att det är svårigheter i att avväga det. Martin upplever jag hanterar det galant, han påtalar även att det inte är alldeles enkelt och riskerna med det .Samtidigt finns det nog ingen polis som aldrig gjort fel. I andra länder skulle polisen begärt pengar att stoppa i egen ficka. Så illa är det inte i Sverige. Sätt perspektiv på detta innan ett agerande likt detta av Martins döms ut som fel. Vem kan med all säkerhet säga vad som är rätt? Det är en situationsbedömning fast enklast hade nog varit att ta kortet och strunta i resten. All heder till dig Martin.
    Högaktningsfullt
    Peter

    SvaraRadera
  17. Bäste Anonym 2 får jag lov att kalla dig.

    Jag förstår att Martin försöker beskriva jobbet som polis. Jag vill inte ha robotmässiga poliser som agerar efter lagen utan egen tolkning.

    Jag har beskrivit varför man inte har skäl att använda blåljus i mitt förra inlägg således anser jag frågan vara besvarad.

    Det som jag tycker är märkligt med Martins inlägg är att han resonerar från sitt perspektiv i situationen där han stoppar bilen. Det hade varit mer självrannsakande och gett mer trovärdighet om han hade medgivit iaf att han befann sig i någon form av gråzon när han själv åkte mot rött.

    Min fråga är därför tycker jag befogad om han anser att poliser får begå "mindre allvarliga förseelser" för att förhindra eller lagföra brott.

    SvaraRadera
  18. Hej Anonym 1. Du kan kalla mig anonom 2 men jag heter faktiskt Peter i förnnamn. Om du kallar mig Nisse anonym 2 eller ngt annat är egalt för mig. Frågan om blåljusen upplever jag vara en tolkningsfråga. Att köra mot rött i en korsning är inte alldeles ovanligt bland utryckningsfordon. I Sverige vet jag inte vad som gäller men du verkar kunna lagen bäst av alla. Att korsa gator mot rött påkallar blåljus och siren Själv bor jag förvisso inte i Sverige men att säga att det är uppåt väggarna fel att slå pa dem tycker jag verkar korkat. Hur ska man annars som utryckningsfordon påkalla uppmärksamhet. Preja fordonet av vägen???
    Förklara, kanske är jag ute och cyklar. du verkar dock sitta inne med alla sanningar, jag ifrågasätter bara logiken. Ska inte blåljusen användas. bara vid dödsfara? Det har du inte förklarat alls för mig. Lagens logik eller din egna?. Det kan missbrukas. Visst Har varit i länder där en polisbil stannat utanför en affär med blåljusen på för att köpa cigaretter och öl... Det är sant.
    Helt annan klass på svenska poliser i det perspektivet. Ditt jagande av rätt eller fel i exemplet ovan är för mig en mikrofråga inte ens värd att gå djupare in i. Hade bilisten kört in i en barnvagn i nästa korsning hade läget varit ett annat eller. Kanske lyckades Martin med bedriften att undvika en olycka längre fram? Det svaret får vi aldrig men döma folk har vissa väldigt enkelt för att göra. Jag tycker vi diskuterar fel saker men du äger din fulla rätt att ha din uppfattning även om jag inte delar den ens för fem öre.
    Bästa hälsningar Peter

    SvaraRadera
  19. Peter:

    Jag har försökt förklara, men jag förklarar det för dig igen hoppas du ska förstå bättre denna gång.

    För att köra mot rött krävs det att man som polisman kan hävda "trängande fall". Vilket är den högsta på skalan vad man får bryta för trafikregler när man är förare av ett utryckningsfordon.

    I juridisk mening föreligger trängande fall när det är fara för liv, hälsa eller stor egendomsskada. Det är alltså ENDA tillfället enligt lagen en förare av utryckningsfordon får köra mot rött. Det är reglerat i lag.

    Jag har även förklarat för dig att jag anser inte att det är eller i vartfall en gråzon att följa efter en bil som kört mot rött eftersom det svårligen kan ses som att det skulle vara pågående fara för liv att köra mot rött under de omständigheter som Martin beskrivit.

    Jag tror också att om man ska hårddra det det juridiskt tror jag nämligen inte att det håller.

    Detta borde även Martin vara medveten om som polis. Och egentligen är inte det min frågeställning. Utan min frågeställning löd vad han hans åsikt är gällande om poliser får själva göra överträdelser för att beivra brott. Eftersom han själv verkar göra det. Sedan är det irrelevant att ta upp andra polisstyrkor i övriga världen enligt min ringa mening.

    SvaraRadera
  20. Nu upplever jag att diskussionsnivån sjunker några pinnhåll nedåt. så till den grad att jag tydligt måste säga ifrån att jag ser ett trängande behov av att snart lämna den. Att jag nämnde poliskårer i andra länder är visst relevant, inte för eventuella påföljder här men för att styrka det faktum att det stärker bilden av hur instängd och insnöad analysen riskerar att bli utan att se saken från ett bredare perspektiv. Sedan får jag ju hålla med dig om att detta ska bedömas efter svenska förutsättningar och regler och inte hur det funkar i andra länder med andra lagar, normer, korruption etc. Men jag tycker det här är ett mikroproblem utifrån ett paragrafryttarperspektiv och inte ifrån ett samhällsintresseperspektiv som jag vill betrakta detta utifrån.
    Tack för ordet och väl möt i annat sammanhang. jag lämnar härmed denna diskussion åt sitt eget öde.
    Med vänlig hälsning

    Peter

    SvaraRadera