söndag 28 juli 2013

Offer för övervåld och kränkningar av polis

Jag fick för ett par månader sedan i uppgift att hjälpa till att hålla ett förhör i ett mordbrandsärende. Brottet hade skett på ett SIS/LVU-hem och det var också dit jag och kollegan åkte för att träffa de två tjejer som skulle förhöras (båda var mellan 18 och 20).

Jag fikck relativt snabbt bra kontakt med tjejen som jag pratade med, och hon berättade detaljerat en version av den aktuella händelsen som jag tror låg relativt nära sanningen. Hennes berättelse stärkte inte bara misstankarna mot den tjej som var misstänkt i ärendet, utan var också komprometterande för både den andra tjejen som förhördes samtidigt av kollegan och, till viss del, för henne själv.

Vid flera tillfällen under förhöret så förde tjejen över samtalet till att handla om helt andra saker. Hon pratade mycket om hur det var på SIS-hemmet där hon var placerad. Hennes berättelse stämde väl överens med det jag tidigare hade hört, att det var en otrygg plats som var långt ifrån idealisk för att ge unga tjejer som hade hamnat fel en bra möjlighet att ta sig tillbaka till ett fungerande och stabilt liv. En av de andra tjejerna där utsatte regelbundet henne (och flera andra) för hot och våld. Detta hade hon redan anmält, men eftersom ingen av dem hade flyttats på så hade anmälan i praktiken inte gett några som helst konsekvenser, vilket ju i princip gjorde det fritt fram för den fysiskt större tjejen att fortsätta med sin mobbning.

Jag brukar ha lätt att se behovet av frihetsberövande påföljder efter att i jobbet ha mött många brottsoffer som blir lidande då aktiva kriminella, speciellt ungdomar, trots upprepad brottslighet tillåts vara ute och fortsätta att igen och igen kränka andra. Vad gäller den här tjejen så uppfattade jag dock inte behovet som särskilt starkt, tvärtom kändes det som att det hade varit betydligt bättre om hon hade tillåtits bo hos sin far som verkade vara stabil och en bra förebild. Jag är dock medveten om att jag absolut inte har hela bilden, och att jag också säkert påverkades av vad en kollega brukar kalla den "rosa lagboken", dvs en tendens att se annorlunda på tjejer som begår brott än killar. Hur som helst så kändes det av många anledningar fel att hon skulle sitta inspärrad där hon var.

Det starkaste intrycket av samtalet handlade dock inte om situationen på SIS-hemmet, utan om en annan sak som hon spontant ville berätta för mig. Det rörde en händelse i hennes hemlän, där den bil som hon då satt i stoppades av polisen. Vid kontrollen så uppdagades det att hon var efterlyst för omhändertagande. Tjejen berättade sedan om hur hon, bara för att hon var uppkäftig och trotsig, utsattes för en hel del våld av de två manliga poliserna. Enligt hennes berättelse så försökte hon aldrig attackera någon av dem, utan var bara fysiskt omedgörlig och verbalt provocerande. Det resulterade dock i att hon blev nedslängd på asfalten, bojad, och sedan insliten i bilen där hon fick sitta ihoptryckt och dubbelvikt samtidigt som hon grät av både smärta, ilska och förnedring. Hon blev även förolämpad på olika sätt upprepade gånger. Efter att hon hade lämnats över så anmälde hon händelsen, och fick dokumenterat sår/skador i bland annat ansiktet och på en axel.

Hennes berättelse gjorde mig ledsen och bedrövad. Jag har absolut ingen möjlighet att bedöma sanningshalten i den, men med reservation för att alla som beskriver en händelse där man har varit inblandad i en konflikt alltid ger en starkt subjektiv beskrivning, så ser jag egentligen ingen anledning till varför hon skulle ljuga eller hitta på. Händelsen var redan anmäld (och tjejen förhörd) så det faktum att hon berättade det för mig påverkade inte på något sätt den internutredning som då startades upp. Det kan inte heller ha varit ett försök att "smutskasta" de inblandade kollegorna då de som sagt jobbade i en helt annan myndighet. Jag minns inte ens om hon nämnde några namn. Troligtvis så ville hon bara lätta sitt hjärta, berätta om något som hade varit jobbigt.

Jag inser som sagt att situationen säkerligen såg annorlunda ut för de inblandade poliserna, att deras subjektiva upplevelse om vad som hände skiljer sig kraftigt ifrån tjejens. Trots det, så verkar det tydligt för mig att betydligt mer våld än nödvändigt har använts, och att de har haft en riktigt dålig attityd. Det är helt oacceptabelt att poliser, som finns till för att hjälpa, i onödan kränker en person. Visst kan det förekomma våld under ett omhändertagande, men då skall det vara proportionerligt. Och det beror på vad man möts av. Hade det varit en 100 kg tung man som hade varit stökig hade mer våld varit motiverat (och situationen svårare att kontrollera), men det var en 50 kg lätt tjej. Och att sedan på ett förnedrande sätt förolämpa tjejen då man har henne under kontroll, gissningsvis för att hon hade varit uppkäftig vid ingripandet, är totalt underkänt!

Det kommer alltid att finnas folk som upplever att polisen har kränkt dem, även vid helt korrekta och nödvändiga ingripanden. Då kan man bara försöka förklara, och sedan släppa det. Däremot är det en katastrof varje gång en polis medvetet och/eller i onödan kränker någon. Det skadar inte bara den personen, utan hela rättsväsendet. Speciellt så skadar det så klart förtroendet för poliskåren.

Jag vet som sagt inte vad som faktiskt hände den där gången. Jag har en tendens att vara "blåögd" och har köpt historier som visat sig vara uppdiktade förut. Skillnaden den här gången är dock att jag inte kan se några motiv för personen att ljuga. Jag är medveten att det finns kollegor som tycker att man skall vara väldigt försiktig med att uttala sig kritiskt om hur andra poliser jobbar, speciellt om man inte var där och därigenom inte vet exakt vad som hände. En del går så långt att de alltid, per automatik, utgår ifrån att det alltid finns en legitim förklaring till varje ifrågasatt ingripande. Det tycker jag är en farlig inställning, ett uttryck för negativ "kåranda". Självklart skall man vara extremt försiktig med att hänga ut en specifik kollega (exempelvis genom att med bristfällig information kritisera någon offentligt), men att vara kritiskt inställd till hur ett ingripande verkar ha gått till tycker jag är sunt. Det är så vi lär oss, och det är också så vi visar allmänheten att vi tar frågor om etik och moral på allvar.

Det kommer alltid att finnas poliser som inte borde ha varit poliser. Även "bra" poliser kommer också alltid då och då av olika anledningar göra mindre lyckade ingripanden eller bete sig illa, inte minst då de har utsatts för stress och fara. Då måste vi, både som organisation och som kollegor, samtidigt kunna hantera lojaliteten med en arbetskamrat som har hamnat eller satt sig in en svår situation och vår plikt gentemot uppdraget och medborgarna, speciellt då mot den som har blivit oschysst behandlad. När vi misslyckas med det senare så förtjänar vårt förtroende att sjunka. Ansvaret inbegriper självklart att se till att poliser som beter sig illa slutar med det eller slutar som poliser.

Med det sagt så har jag under mina år som polis ALDRIG sett någon kollega kränka en person på det sätt som tjejen beskrev för mig. De allra flesta kollegor som jag har jobbat med har haft sunda värderingar och ett bra och professionellt bemötande. Det innebär självklart inte att den sortens kränkningar inte kan hända, det gör det dessvärre säkert. Däremot innebär det att det, åtminstone i det distrikt där jag jobbar, i så fall rör sig om extrema och väldigt beklagliga undantag.

24 kommentarer:

  1. Är väl tyvärr inte helt ovanligt att personer överdriver eller förvränger polisens beteende.

    Street race incidenten förra veckan är ett bra exempel på detta.
    http://www.svt.se/nyheter/sverige/arrangoren-polis-deltog-inte-i-race

    Personligen anser jag därför att alla anklagelser bör bemötas med samma kombination and respekt och skepsis som ska gälla för rättsfall.

    SvaraRadera
  2. Det är klart att inte alla påståenden stämmer, men visst är det väl så att polisen då och då tar i lite extra hårt för att göra en markering? Så tror jag i alla fall.

    Skillnaden mellan polisyrket och alla andra yrken är ju att poliserna helt lagligt kan ”hämnas” om dom tycker att någon varit uppkäftig eller betett sig illa. Vi utsätts ju alla ibland för glåpord och andra otrevligheter inom vårat yrke, men det är ju bara polisen som kan ge igen genom att trycka ner nån i marken eller vrida upp armen bakom ryggen lite extra hårt. En trött och irriterad polis som tillslut tappat tålamodet kan ju säkert låta det gå ut över den gripne.

    Själv blev jag en gång undanknuffad så hårt av en polis en gång att jag åkte i backen. Det var vid en fotbollsmatch. Hade nån annan knuffat omkull mig på det viset hade jag blivit förbannat och knuffat tillbaka. Men eftersom det var en polis så är det ju inte mycket man kan göra. Bara att bita ihop…
    //Joel

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kan vara värt att poängtera här att en polis absolut inte har någon slags laglig rätt att "hämnas". Att i egenskap av polis vrida upp någons arm extra hårt för att den skrikit glåpord/varit uppkäftig/betett sig illa är både juridiskt och moraliskt förkastligt. Men precis som du säger är även poliser människor som kan reagera på trötthet och irritation, vilket säkert (tyvärr) gått ut över många gripna genom åren.

      I praktiken kan dock en hotfull person motivera ett mer resolut ingripande. Gränsen mellan att "vara uppkäftig"/"bete sig illa" och "bete sig hotfullt" kan vara ganska flyktig och i slutändan är det en ganska godtycklig bedömning av hur den enskilda polisen uppfattar situationen som bestämmer hur hårdhänt ett ingripande får gå till (inom rimliga ramar givetvis). Detta kan i praktiken yttra sig som att en uppkäftig person utsätts för en "hämnd".

      Det jag vill komma fram till är att en polis ALDRIG har laglig rätt att använda rätten till våldsutövning för att "hämnas".

      Radera
  3. Mikael, det verkar som att du är polis, eller har jag fel? Jag tror inte heller att de flesta poliser medvetet hämnas eller ger igen. Men jag tror att det ändå ofta blir så.

    Du måste väl hålla med om att ni poliser har en unik ställning eftersom ni inom ert yrke kan sätta folk på plats på ett sätt som ingen av oss andra kan göra. Jag är helt säker på att en polis som är förbannad på en person tar i hårdare än vad han annars skulle göra. Om jag skriker, svär och muckar med en polis får jag ju räkna med att bli tilltryckt, eller hur? Polisen har ju rätt att ”ge igen” på ett sätt som en lärare eller sjuksköterska aldrig får göra om elever eller patienter beter sig illa.

    Jag går ofta på fotboll med mina kompisar och det händer rätt ofta att polisen föser undan oss, mer eller mindre hårdhänt. Du skrev att polisen får använda våld om man upplevs som hotfull. Men jag är inte särskilt storvuxen och varken jag eller mina kompisar brukar slåss. Så när polisen knuffade omkull mig i backen så undrar jag om det verkligen var på grund av att det var hotfullt. Eller var det för att poliserna helt enkelt var trötta och irriterade och inte orkade vara snälla och förstående längre? Dom ville ha utlopp för sin aggression och vi fick finna oss i det.
    //Joel

    SvaraRadera
  4. Joel, jag tror att du kan ha rätt (tyvärr) måste jag säga. Jag kan naturligtvis inte uttala mig om i vilken omfattning detta händer, men jag tror att det förekommer och att det sker omedvetet eller utan reflektion hos de allra flesta.

    Vh. en helt annan Mikael

    SvaraRadera
  5. (med de allra flesta menar jag inte att de allra flesta poliser har ett sådant beteende, utan att de allra flesta poliser som har beteendet gör det omedvetet. Men det kanske gick fram.)

    SvaraRadera
  6. "Tjejen berättade sedan om hur hon, bara för att hon var uppkäftig och trotsig, utsattes för en hel del våld av de två manliga poliserna."
    Exakt vad sa hon? Förmodligen var det fråga om psykiskt våld, som hon trodde att hon skulle komma undan med för att hon var tjej. Bra att poliserna var jämställda.

    SvaraRadera
  7. Meh...du vet väl inte vad tjejen sa, eller hur Maria? Psykiskt våld? Från en liten tjej till två vuxna manliga poliser??

    SvaraRadera
  8. Anonym:
    Har du dålig läsförmåga? Jag vet ju inte vad hon sa, därför ställde jag frågan. Sedan är det så klart så att man inom vissa yrken får mer verbalt våld riktat mot sig än inom andra. Har själv jobbat med senila och det är inte trevligt alla gånger, men där vet man åtminstone att personen inte kan ställas till svars för sina utbrott. Även poliser får nog lägga band på sig många gånger. Men frågan det gäller är om dessa poliser hade behandlat en yngling på samma sätt. Förmodligen, och hade polis Martin haft några invändningar då och skrivit ett blogginlägg om det. Han är i och för sig i gott sällskap, de flesta, både kvinnor och män, är mer benägna att skydda kvinnor än män. Men jag är för likabehandling.

    SvaraRadera
  9. Maria, vet du, jag är ganska övertygad om att Martin hade skrivit samma blogginlägg även om det i stället hade varit en ung kille och omständigheterna i övrigt hade varit de samma.
    Det är inte könet som är i fokus i hans berättelse utan övervåldet av poliserna i just den här situationen./Malin (annan anonym)

    SvaraRadera
  10. Tack för ditt inlägg, jag blev såpass rörd att jag fick tårar.

    Jag själv går igenom en period då jag har lite av en förtroendekris för Polisen som myndighet, men jag har bestämt mig för att jag inte tänker vara en bitter människa som dömer ut en hel yrkeskår.

    Socialtjänsten gjorde en anmälan mot mina föräldrar för misshandel (av mig och min bror), men anmälan lades ner, utan att någon från polisen pratade med mig (eller min bror)... Försöker nu i vuxen ålder gå till botten med varför/hur man kunde göra på det viset.

    Även om min situation är väldigt olik situationen du beskriver, så glädjer det mig något oerhört att det finns personer som dig inom din yrkeskår.

    SvaraRadera
  11. Malin:
    Kanske hade han det, vad vet jag. Men för det första hade nog inte en ung kille beklagat sig för en annan polis hur andra poliser betett sig mot honom enligt principen tig och lid (vilket ingår i mäns könsroll), för det andra hade han kanske insett att man gör bäst i att inte provocera två personer som är starkare än en själv. Då kan man nämligen råka illa ut.

    SvaraRadera
  12. Givetvis är det aldrig ok för en polis att ta i med mer våld än som krävs.
    Helst utan våld alls. Men gränsen är hårfin då det är svårt att veta vad som hänt.
    Tjejen kanske var påverkad och bet en av poliserna.

    Många gnäller mer än förtjänt då flertalet ständigt återkommer
    i våldsrelaterade brott. Men ändå är dom så oskyldiga och gnäller när polisen griper dom. Ingen rök utan eld.

    SvaraRadera
  13. Ingen rök utan eld, där kom det. Helt korrekt.

    Varför ska inte polisen få agera på ett sådant sätt?

    Ifall tjejen står och gapar och skriker, är inte det hotfull? (själklvart beroende på vad hon använder för ord)

    Varför spelar det någon roll hur stor individen är? Det är väl samtidigt ett sätt att visa hur hon "bör"agera mot andra medmänniskor?

    Iaf visa att det inte är okej att uppföra sig hur som helst.

    Jag tycker inte det är upp till myndigheter att uppfostra våra ungdomar. MEN vad gör de om de hjälper till ?

    Mvh O

    SvaraRadera
  14. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Riktigt otäck person det där, åtminstone tidigare chef för polisområdet vid Slussen och med en vana att omhänderta nyktra personer enligt LOB.

      Radera
    2. ör 3 dagar sedan - Midnattsloppet genomförs på lördag den 17 augusti och medför att vissa ... Bl.a stängs inga genomfartsleder detta år, säger Peter Magnusson, ...

      Riktigt otäck typ, som sagt. JOanmäld men givetvis friad ...

      Radera
  15. hej Martin! Kul att jag hittade din blogg. Undrar om du kan hjälpa mig med en sak! Jag är molekylärbiolog ochskulle ville gärna jobba på en rättslabb. Jag bor i Göteborg. Vad skulle jag vända mig till för att söka jobb?
    Tacksam för svar
    Gosia

    SvaraRadera
  16. Tack för kommentarerna! Speciellt de förklarande och nyanserade kommentarerna.

    Vad gäller att det skulle vara "jämställt" att använda betydligt mer våld än nödvändigt mot en tjej, och dessutom kränka henne verbalt, så är det så klart dumheter. Det är möjligt att jag hade reagerat annorlunda om det hade varit en kille, men det har hänt flera gånger att även killar har berättat för mig om att de har blivit behandlade på ett sätt som de har uppfattat som kränkande av polis. Dock har ingen berättelse kommit i närheten av denna.

    Vad gäller att man alltid skall vara skeptisk angående saker som man vet lite om, så håller jag med om det. Jag håller dock absolut inte med om att det leder till att man inte kan reflektera kring dem och försöka lära sig något. Om enbart de händelser som ledde till laga kraft vunna domar kunde diskuteras på ett kritiskt sätt, så skulle vi inte veta särskilt mycket om något. Och som jag har påpekat förut, så brukar sällan den regeln gälla då någon icke-polis beter sig illa... Sen är det en annan sak om man hänger ut namngivna eller identifieringsbara personer, men det gör som sagt inte jag.

    Jag har tagit bort kommentaren om en namngiven kollega. Jag kan inte uttala mig om sanningshalten i den, men den hör inte hemma på min blogg.

    Gosia, jag har ingen aning om vart du skall vända dig. Ring till polisens växel och be dem koppla dig till en kriminalteknisk avdelning. Annars finns ju alltid SKL i Linköping :-)

    SvaraRadera
  17. Otroligt bra och modigt av dig att skriva detta! Ditt inlägg väcker många tankar, funderingar och ifrågasättanden. Det här med pepparsprayen, hur i hela friden kunde den inte ge någon verkan? Han är väl ändå inte någon sorts övermänniska?! Det hela känns väldigt skumt. Jag tror absolut att det fanns brister i självaste hanteringen av den hotfulla mannen. Ännu mer olyckligt att hanteringen resulterade i någons död.

    SvaraRadera
  18. Kommentaren postades i fel inlägg! Ber om ursäkt för detta!

    SvaraRadera
  19. Inget problem. Tack för kommentaren hur som helst! Och vad gäller pepparsprej så kan folkn reagera väldigt olika, vissa reagerar väldigt lite.

    SvaraRadera
  20. Jag har precis hittat din blogg och finner den mycket intressant och balanserad. Poliser som dig behöver vi fler av.
    Något tänkvärt som kan tilläggas är att oavsett om ett ingripande gått rätt till och varit helt nödvändigt så är fortfarande den gripne kränkt. I detta har den gripne objektivt helt rätt. Det gäller i alltså och med frihetsberövningen, även om inget våld använts. Man bör ha respekt för detta och inte förminska lidandet bara för att gripandet var korrekt.

    SvaraRadera
  21. sådana som du Maria brukar kalls för fascist-kramare och ni har inga problem med att landet är på väg att bli en polisstat istället för en rättststat.
    Skrämmande....

    SvaraRadera