onsdag 8 augusti 2012

Om en bojad tjej och sexuella trakasserier i en polisbil

Att hämta gripna misstänkta för snatteri eller stöld i butiker eller varuhus är ett av de vanligaste rutinjobben för en utryckningspolis. Men även dessa jobb kan bjuda på en del variation. För ett tag sedan kallades jag och kollegan till ett varuhus där en kvinna hade stulit, men vi ombads att trampa på gaspedalen eftersom hon tydligen var helt tokig. Väl framme så såg vi hur en stor ung man låg/satt ovanpå en spensligt byggd tjej och höll fast i hennes armar. Jag gick fram och tog över kvinnan efter att ha stämt av med mannen som höll henne. Hon var till en början helt lugn, och startade (till min stora förvåning) nästan direkt med att flirta ohämmat med mig och min kollega. Hon var dock uppenbart labil och blandade den mjuka tonen mot oss med hätska utfall mot den kvinnliga butikspersonalen som också fanns närvarande. Efter att hon två gånger försökt sträcka sig förbi oss och fysiskt attackera personalen sa jag till henne att vi skulle boja henne om hon försökte igen. Det tog inte många sekunder innan hon gjorde nästa försök att komma åt personalen, så jag vred runt henne och fick hjälp av kollegan att sätta på henne handfängsel. Vi insåg att vi inte kunde ha henne där, så vi förde ut henne mot bilen. På väg förbi personalen så lyckades hon överraska oss och skicka iväg en spark som träffade den kvinnliga butikschefen på benet. Vi satte in henne i bilen, där kollegan fick hålla koll på henne medan jag påbörjade förhör och anmälansupptagning. 

Det visade sig att kvinnan hade gått in i affären, och där plockat på sig ett hundratal varor utan något speciellt värde eller sammanhang, helt öppet stoppat ned dessa i väskor som också fanns i butiken och helt sonika gått ut. Då ett kvinnlig butiksbiträde gick efter henne och sa att hon behövde betala för varorna så attackerade hon och började misshandla henne. Det sprang fram fler butiksanställda, men kvinnan attackerade dem alla vilt och de fick inte kontroll på henne förrän mannen som senare höll fast henne kom och hjälpte till. Det blev ett antal förhör och anmälan om misshandel och stöld. Då jag kom tillbaka till bilen så höll kvinnan, trots handbojorna, på att försöka klättra upp i famnen på kollegan. De fysiska försöken till närmanden varvades med verbala inbjudningar och erbjudanden att göra både det ena och det andra... Så fortsatte det hela vägen in till arresten, och kvinnan gjorde även ett sista försök att övertala kollegan att komma med henne in i cellen... För att vara övertydlig så var kollegan självklart hela tiden väldigt tydlig i sitt avvisande av alla närmanden.

Det är inte helt ovanligt att tjejer man träffar på då man jobbar i uniform kan vara lite flirtiga. Det är dock definitivt ovanligt att tjejer man griper är det, och än mer någon som man har bojat. Vad gäller den här kvinnan så var det helt uppenbart att hon inte var psykiskt stabil. Stöldförsöket verkade egentligen bara handla om att skapa en situation där hon fick möjlighet att slåss. Hon var helt rabiat mot den kvinnliga personalen i butiken, men inte alls lika aggressiv mot mannen som höll henne. Och mot oss, speciellt då kollegan, var hon påstridig på ett helt annat sätt.Om kollegan hade velat hade man kunnat ta upp anmälan för sexuellt ofredande mot honom baserat på händelserna i baksätet, men det ansåg han av förståeliga skäl inte var nödvändigt. I slutändan handlar det ju om någon sorts tragedi, något torde ha hänt som gjorde att en ung tjej som dessutom hade kunnat vara rätt söt om det inte vore för att hennes beteende dolde det, gick till en affär för att söka slagsmål med personalen och sedan ragga på en av de poliser som grep henne. Man får verkligen hoppas att hon har fått något sorts hjälp av psykiatrin efter händelsen och att hon mår bättre nu.

8 kommentarer:

  1. Vilken oerhört intressant blogg, att få välskrivna och detaljerade inlägg om en polis vardag är väldigt kul och insiktsfullt. Ni gör ett grymt jobb dag ut och dag in!

    En liten fundering dock, om någon börjar diskutera politik eller frågar var du "står" när du är i tjänst. Uttalar du dig om det eller anser du att det finns för stor risk att du "representerar" hela polisen genom att göra så. Kan ju vara rätt så känsligt det där...

    SvaraRadera
  2. Otroligt bra blogg, jag väntar med spänning på att få ta del av nya händelser och tankar här på bloggen. Även det målande skriftsättet gör läsningen till en fröjd!
    Att min fråga har ett individuellt svar är jag medveten om, men dock så undrar jag hur du hanterar dessa sexuella anspelningar och andra mindre bekväma händelser? Är det något man bara låter glida förbi, markerar du dess opassande syfte eller anmäls det? Har för övrigt 1000 andra frågor om ditt yrke, men dessa sparas till ett inlägg som passar frågorna bättre :)

    /Rille, en nöjd läsare

    SvaraRadera
  3. Jag tycker du har en väldigt intressant blogg, Martin. Det glädjer mig också att du verkar se på ditt yrke som ett slags socialt arbete och inte en ren myndighetsutövning.

    SvaraRadera
  4. Tack så mycket, Chrille, Rille och Mattias! Kul att ni uppskattar och får ut något av bloggen!

    Chrille, vad gäller politik så skulle jag aldrig i tjänsten ta initiativ till en politisk diskussion. Men om någon frågar mig vad jag tycker, så hade jag nog i de allra flesta situationer svarat ärligt. Sen, även om det är självklart, får man ju vara tydlig med skillnaden mellan ett jobb/en arbetsuppgift och personliga åsikter.

    Rille, de mesta vad gäller mindre hot och försök till våld låter i alla fall jag vara. Sen finns det ju en gräns där man skriver anmälningar också, och det har mycket att göra med hur man uppfattar situationen och personen. Det skall väldigt mycket till för att jag skall skriva en anmälan mot en person som t.ex. är psykotisk. Men om det rör sig om en riktigt vidrig person som man gripit för ett kränkande brott mot en annan människa, då är tröskeln nog lägre... Just vad gäller sexuella ofredanden så är nog den krassa sanningen att jag inte tycker att det är särskilt obehagligt. Jag har svårt att känna mig hotad eller kränkt av det, kanske beror det på att jag är man och att jag känner att risken att jag faktiskt skulle utsättas för något mot min vilja är obefintlig. Jag tror att det generellt sätt är värre för kvinnor som utsätts för den sortens ovälkomna närmanden, men sen är det ju i slutändan individuellt och beror på hur man som person uppfattar och hanterar situationen.

    Mattias, ja, du har rätt, jag vill gärna försöka hjälpa i den mån jag kan...:-)

    SvaraRadera
  5. Hej. Undrar om det är vanligt där du jobbar att ni får hjälpa krogar att få ut folk vid stängningsdags? Här i Östersund har jag stött på det några gånger. Inte så att det har varit bråk eller dylikt men dom har varit kanske 8 poliser som ber folk gå ut.

    SvaraRadera
  6. Hej Jonathan! Nej, inte i mitt distrikt. Vi har bara en större krog. Har vi tid åker vi förbi vid stängning, och det händer att man får åka på larm om slagsmål, men att tömma stället tar vakterna hand om.

    SvaraRadera
  7. Hej, polis Martin! Jag vill bara spontant säga att du har en mycket trevlig blogg. Hoppas att du orkar fortsätta att dela med dig av mycket intressanta upplevelser och inblickar i ditt yrke. Keep goin´g on/tack för god läsning.

    ("snubblade" över denna blogg under planlöst surfande: synnerligen välskrivna texter)

    /mvh Ulf

    SvaraRadera