Nyår

Det var väntat att nyårsnatten skulle bjuda på ett betydligt högre tempo än vanligt. Passet började visserligen relativt lugnt, men en bit efter tolvslaget, som vi spenderade letandes efter en brand som senare visade sig vara falsklarm, så började jobben hagla in. Fylla, bråk i lägenhet, bränder, bråk i/utanför festlokaler med mera. Tack och lov var den normala styrkan med utrycknings/IG-bilar förstärkt av ett antal närpolis/näpobilar, vilket gjorde att det ändå kändes som om inget högpriolarm blev liggande orimligt länge.

Jag och kollegan hade egentligen inga jobb som i sig skiljde sig ifrån det man kan få vilken helgnatt som helst, att ungdomar får i sig för mycket alkohol, par bråkar på fyllan, objudna gäster slåss för att ta sig in, eller för att de inte fick komma in, på fester, att bilar bränns, med mera är knappast något ovanligt. Faktum är att just för att vi inte hamnade på några riktigt tunga jobb, med personer gripna och/eller behov av omedelbar avrapportering så var vi alltid tillgängliga för nya uppdrag så fort vi lämnat ett jobb, eller "HR". Det i sin tur ledde till att vi fick åka direkt till nästa uppdrag så fort det föregående var avklarat, fram till lite i sju på morgonen. Så den räkmacka myndigheten bjöd personalen som jobbade över nyår på, den fick vi ta efter att arbetspasset var avslutat... Och avrapporteringen ifrån alla de jobb vi varit på, den klarades av på nattpasset den förste januari, som också var den lugnaste lördagsnatt som jag någonsin har jobbat...

Nyårsnattens ros går till två tjejer och en kille som valde att spendera nyårsfesten hos ett grannpar som uppenbarligen hade slagits (vilket ingen av dem ville kännas vid). Istället för att fortsätt festa, så stannade de hos grannarna och försökte ge hjälp och stöd. Ännu ett vardagligt exempel på medmänsklighet.