Här publicerar jag reflektioner som har sin utgångspunkt i mitt arbete som polis. För alla mina funderingar, se http://martinfunderar.blogspot.com/
tisdag 23 november 2010
Övertid
På lördag morgon, efter att ha jobbat nattpasset, vill man bara gå hem och sova. Jag och min kollega blev dock kvar med avrapporteringen efter ett våldsamt upplopp i Brommatrakten. När vi väl kom hem så var det inte särskilt många timmar kvar tills det var dags att börja jobba igen. Så på söndagskvällen så ville man inget annat än att komma hem tidigt och få vila, speciellt eftersom jag både hade besök hemma och skulle upp tidigt på måndagen. Då, när vi sitter och avrapporterar på butiksrånet, så tvingas vi åka på ett ärende där några ungdomar brutit sig in i en gemensamhetslokal och sedan hotat en allmänhet som påträffade dom. Lustigt att det alltid blir övertidsjobb just de dagar då man minst vill ha det... Hundpatrullen som var med oss på jobbet lyckades dessutom spåra upp två unga killar, vilket naturligtvis var kul, men gav ännu mer jobb och övertid...
Förmodligen ger jag just i detta nu din blogg mer uppmärksamhet än den förtjänar. Men
SvaraRaderajag kan inte hejda mig från att undra vad det är som driver dig till att publicera detaljer om ett yrke som i sin natur är relativt jättespeciellt.
Jag anser att det du gör genom din blogg är fel av flera olika anledningar. Men det är bara min subjektiva åsikt. Eller?
Som en vanlig medborgare har jag följande syn och förväntningar på en polisman/kvinna:
Ni arbetar brottsförebyggande genom att befinna er på olika ställen vid olika tillfällen.
Ni vill hjälpa allmänheten på alla sätt det går och som är inom ramarna för era arbetsuppgifter p.g.a. er godhet och ja, helt enkelt starka vilja att tillföra gott till samhället.
Ni följer lagen och har alltid lagen till grund för de beslut ni tar i arbetet och även utanför arbetet för att i samhället föregå med gott exempel.
Ni dömer ingen och är medvetna om det svenska rättsväsendet funktion i samhället och förstår poängen med varför ingen ska dömas som skyldig oavsett vad ni själva sett och tror förrän en rättegång är genomförd och domen registrerats.
På samma sätt som ni värnar om samhället värnar ni även om människors integritet och rätt till privatliv, med andra ord kan ni på ett professionellt sätt urskilja den hårfina gränsen mellan privatliv och samhällsliv.
Ni är lugna, stabila och alerta vid varje tillfälle och tycker inte att det är en pina att gå till jobbet eller att jobba över.
Det var bara ett axplock. Det är det som gör poliserna till hjältar i mina ögon.
En hjälte är inte en person som totalt urholkar polisyrket på nätet, gnäller inför samhället (internet är också en allt större del av samhället) att han vill sluta jobba och gå hem, att ytterligare ett larm (rop om hjälp) mer eller mindre är en pina, eller hänger ut uppstådda situationer så detaljerat att det finns stor risk för personer att känna igen sig och därigenom känna sig kränkta, dömda, eller som blott en spelpjäs på din bloggplan. Jag hoppas iallafall inte att något av mina larm (om jag någongång skulle behöva hjälp) går till dig, för jag skulle inte uppskatta att få min ytterst personliga situation detaljskriven på en blogg dagen senare. Vari ligger människovärdet i det?
En polis är en polis rakt igenom. Även om jag förstår att det någonstans finns en människa inuti uniformen också, men den människan kanske borde bygga sig ett privatliv, få andrum, vila och vädra sig i det forumet istället.
Inte i ett forum som är öppet för allmänheten. Den allmänhet du bär upp en uniform inför. Förstår du?
Ta det inte helt fel nu. Jag hoppas bara att du kan tänka utanför ramarna för ditt vanliga beteende just nu och fundera lite kring vilka konsekvenser ditt skrivande kan ha, vilka argument du har för att blogga om de saker du hittills bloggat om och försöka matcha de argumenten mot ifall det är det du vill framstå som.
Bara några tankar från en helt vanlig medborgare som uppskattar det svenska rättssystemet och de lagens väktare som varje dag går till jobbet för att göra samhället lite, lite bättre - för alla.
Vänliga hälsningar
/S
När du börjar med att skriva att du ger min blogg "mer uppmärksamhet än den förtjänar", så har du lagt ribban för kommentaren direkt. Att du sen avslutar med "Vänliga hälsningar" känns ganska onödigt. Men eftersom du uppenbarligen lagt tid på att skriva ned dina reflektioner, så skall jag naturligtvis svara.
SvaraRaderaFör det första så verkar du tro att poliser är någon sorts maskiner/övermänniskor vars varje andetag speglas av en vilja att göra gott utan att någonsin ens mentalt ifrågasätta de regler och verktyg som vi har att jobba med. Det är en minst sagt naiv människosyn, och man undrar om du lever i någon sorts glasbubbla. Jag har själv valt polisyrket just av anledningen att jag vill göra nytta och hjälpa människor, jag hade ett betydligt bättre betalt jobb dessförinnan, men det betyder knappast att jag aldrig blir trött eller frustrerad. Och visst är de allra flesta poliser bra människor, men det finns även de som tycker om makt lite för mycket, som har främlingsfientliga åsikter, som brister i empati gentemot de de möter, etc. Poliser är nämligen, liksom alla andra människor, mänskliga. Jag tror det skulle vara nyttigt för dig att möta lite människor ifrån verkligheten för att få en lite mer nyanserad bild.
Vad gäller att "gnälla inför samhället", så verkar du tycka att en polis, eller kanske en medborgare i allmänhet, skall vara tyst, glad och tacksam, och inte ha några kritiska åsikter vad gäller hur saker runt omkring honom fungerar. Om jag hade varit sådan hade jag knappast brytt mig om att skriva. Jag tycker, tvärtemot dig, att det är bra att lyfta och kritisera saker som man inte tycker fungerar på ett tillfredsställande sätt.
Nu till de delar av din kritik som jag faktiskt tar till mig av. Jag tycker inte att det är konstigt att även en polis kan vara trött eller ha ett privatliv och hellre se att någon annan patrull svarar på ett larm när man vill åka hem, och det betyder inte att man inte när man väl åker gör ett så bra jobb som man bara kan. Målsägaren som vi mötte vid tillfället jag skrev om var tacksam och nöjd med vår insats. Men det kan uppenbarligen misstolkas att skriva om att man vill åka hem, och dessutom var inlägget om övertiden faktiskt ganska meningslöst, det tillför inget, så jag borde nog struntat i att skriva det. Jag får väl skylla på att jag var trött...
Sen vad gäller din viktigaste kritik, det att jag hänger ut folk jag möter i mitt yrke med mitt bloggande, så är den tanken knappast något som kräver att jag "tänker utanför ramarna", utan något som jag självklart är akut medveten om varje gång jag skriver ett inlägg. Jag försöker att avidentifiera händelserna så mycket jag kan för att ingen skall kunna identifiera de inblandade personerna. Och jag försöker även tänka på att inte i onödan kränka någon när jag skriver. Att jag kallar en mördare för en mördare eller en tjuv för en tjuv (utan att nämna några namn) anser jag själv inte vara en integritetskränkning. Sen väljer jag ändå att skriva eftersom jag tror att det kan finnas människor som tycker att det är intressant att läsa det jag skriver och att på så sätt få en inblick i både polisjobbet och i delar och perspektiv av samhället som de inte möter i sin vardag. Och när jag skriver försöker jag hela tiden göra ett avvägande emellan att skriva saker som jag tror kan tillföra något och att se till att jag inte kränker någons integritet. Din kritik hade varit mycket mer konstruktiv om du hade pekat på konkreta exempel där du anser att jag misslyckats i den här balansgången.
Jag vet att den här bloggen inte har särskilt många läsare (vilket även gör att risken att någon skulle kunna identifiera sig själv i ett inlägg är ytterst minimal). Men ni som läser min och "S" kommentarer här får gärna dela med er av era egna synpunkter. Kränker jag folks integritet och "urholkar polisyrket"? Tillför inläggen något? Borde jag lägga ned den här bloggen (den är ju ändå bara en sidekick till min centrala blogg)? All feedback uppskattas.
Martin
Hej igen,
SvaraRaderaJag håller fortfarande fast vid det jag skrev till dig först men vill göra lite förtydliganden.
Första kommentaren i inlägget var riktat till din blogg. Att jag ger den mer uppmärksamhet än vad den förtjänar. De vänliga hälsningarna var riktade till dig som person. Bara ett klargörande där.
Jag träffar människor från verkligheten dagligen, poliser som ickepoliser och tycker mig ha en ganska nyanserad bild av poliser och andra människor i allmänhet. Jag vet vad ni gör, och jag vet också att det finns olika andra sätt att ta reda på vad polisyrket innebär om man är nyfiken och hur ni kan prata av er med någon ifall något specifikt har hänt och att tja.. man har kanske tillgång till vänner och familj att vädra med?
Så ser inte något bra syfte med polisbloggen riktigt - annat än att den kanske fungerar som dagbok för dig, men jag anser inte att den ska vara öppen för allmänheten då.
Jo en sak till, din andra blogg däremot - den är riktigt intressant! Du är bra på att skriva och delge dina tankar så tycker helt klart du ska fortsätta med det.
/S
Jag håller med S. Han gör en helt korrekt analys över det olämpliga i att skriva på det sätt du gör i din blogg! Sekretess för de som kommer i kontakt med polisen måste vara 100% anser jag.
SvaraRaderaMen skriver man så utlämnande om händelser som du gör riskerar man att hänga ut folk. Det ska vi inte hålla på med anser jag.
Att skriva vad man anträffat och var man anträffat tex ett rånbyte är ju självklart helt oacceptabelt.
Vittnet som påvisade grejorna riskerar ju dessutom att råka illa ut.
Lägg ner polisbloggen.
Kollega
Jag som civil tycker att den här bloggen är utmärkt! Denna bloggen är egentligen den enda möjligheten som jag som civil har hittat för att få insyn i en polis vardagliga arbete.
SvaraRaderaJag hittade bloggen via en kompis som var intresserad av att att utbilda sig till polis. Medan jag mest tycker att den är allmänt intressant, så tyckte han att den var rent av viktig eftersom han inte hittade några personliga beskrivningar av yrket någonstans.
Visst är det aningen känsligt att skriva om situationer som vissa kanske kan känna igen sigsjälva i, men jag tycker att det är precis sånt här som poliskåren behöver.
Det verkar som det satsas mycket på närpoliser för att skapa en relation mellan poliser och civila. Precis detta sker också genom bloggar som denna - man får en möjlighet till att kunna relatera till Poliser.
Själv har jag svårt att tro att bekanta till någon av de inblandade i dina blogginlägg kan få reda på mer via denna blogg än vad de hade redan visste. Enda anledningen till att du skulle skriva ännu mer anonymt om händelserna, är enligt mig för att du ska slippa anmälan från någon illvillig person.
Ha kvar polisbloggen
Civilperson
Okej lite feedback…
SvaraRaderaMen först kan jag inte låta bli att förundras av den skönmålade blid av ”polisen”, utan fel och brister och med ett övermänskligt engagemang, som framförs i S kommentar. Jag har inte för avsikt att hävda att S har fel, eftersom att jag inte instämmer, men jag är nyfiken på hur S har kommit att få just den uppfattningen och sedan vågar generalisera den på alla poliser.
I samband med detta vill jag poängtera att jag anser att alla människor rätt till sin unika uppfattning, grundat i det sammanhang (vilket skapas av bland annat ålder, utbildning, och levnadsförhållanden) där denne existerar. Med detta menar jag att alla har och har rätt till sitt eget sitt eget perspektiv på… tja, allt. Jag väljer här och nu att inte att gå djupare i resonemanget då det skulle bli omfattande.
Utifrån mitt perspektiv som yrkesverksam inom socialtjänsten, och förmodligen fördomsfullt uppfattas som en medelålders mjäkig beige kvinna med knut och kofta, är utgångspunkten att ingen människa är den andra lik. För även om människor till exempel har samma yrke, liknande familjeförhållanden eller fysisk förmåga, så går det inte att dra slutsats och generalisera en människas egenskaper på en eller flera andra.
Och nu lite feedback…
Jag har följt Bastianbloggarna under närmare ett år har under denna tid fått uppfattning om att de flesta inläggen är igenomtänkta och att skribenten är väl medveten om vad vederbörande skriver om. Jag uppfattar det inte som att enskilda människor lämnas ut och att bloggen därför skulle kunna vara oetiskt. Men visst det finns en människa som blir utlämnad och det är skribenten själv. Något som gör att jag, utifrån mitt perspektiv och integritet, får smått ont i magen.
Jag uppfattar heller inte, utifrån min kunskap om den sekretessnivå som råder inom polisen och där media konstant snokar upp händelser, att bloggen skulle kränka människors integritet. Personligen skulle jag själv, utifrån den sekretess som råder inom min profession, inte kunna blogga om mitt arbete.
Huruvida bloggen urholkar polisyrket så kan jag inte påstå bloggen påverkar min syn på polisen, förutom att den visar på att den finns en reflekterande och klok människa innanför just den uniform som skribenten bär på arbetstid.
När det gällen om inläggen tillför något… vill jag ställa motfrågan: i vilket syfte skrivs inläggen och för vem? Har den som skriver, det klart för sig, bör svaret vara enkelt :).
Gissar på att den här bloggen förmodligen inte har nått ut till den skara av läsare och skapat de intressanta debatter om den var skapad för. Utifrån det kan det kanske vara idé att fokusera på den mer etablerade huvudbloggen och tillsvidare lägga den här på is. För det är nog mer givande att skriva med vetskap om att det finns läsare.
/E
Först till "Civilperson". Jag är verkligen tacksam för din kommentar. Den ger ett kvitto på att det i alla fall finns några som har uppfattat syftet med bloggen och som dessutom uppskattar den, och det känns riktigt roligt att få veta!
SvaraRaderaNu till min kollega. Som jag tidigare påpekat så gör jag självklart en avvägning inför varje kommentar där jag bedömer om något av det jag skriver riskerar att kränka någon eller att försvåra en pågående utredning. Naturligtvis skulle jag aldrig skriva något som jag tror skulle kunna riskera att kompromettera en pågående förundersökning. Vad gäller rånärendet, som är det konkreta exempel som du tar upp, så påstår du att jag har skrivit vad man anträffat och var. Det är inte sant. Jag har skrivit att det var "lite kläder och en kniv", vilket jag bedömde inte riskerade att negativt påverka utredningen, men jag har inte skrivit var dessa påträffades. Och jag kan inte se någon som helst risk för de civilpersoner som råkade se sakerna och berättade det för polisen, de är inte ens vittnen i ärendet (och kommer därför inte till skillnad ifrån mängder med uppgiftslämnare att hängas ut i en offentlig FUP som de misstänkta automatiskt får ta del av). Jag är medveten om att det finns en risk att jag har missat att tänka på något, så du får gärna utveckla hur informationen som finns i blogginlägget riskerar att ställa till problem. Jag är, som sagt, medveten om att det finns svårigheter och avvägningar och uppskattar och tar till mig konkret och konstruktiv feedback.
Och till "S" igen: Syftet med bloggen har aldrig varit att jag skall "prata av mig". Om jag behöver göra det så vänder jag inte mig till en anonym publik på nätet utan självklart till vänner, familj eller kollegor. Syftet var det som "Civilperson" skriver om. Tack hur som helst för kommentaren om min andra blogg.
Slutligen till "E": Tack för din varma feedback :-). Och visst är det jag som är mest utsatt i bloggen eftersom jag är den ende som kan identifieras. Sen har jag ju själv valt det, så jag kan knappast klaga...
Jag kommer att fundera ett tag över hur jag skall göra med den här bloggen, och uppskattar och tar till mig av alla kommentarer och all feedback som jag får under tiden.
Jag har läst kommentarerna fler än en gång och funderat på om jag skulle svara eller inte.
SvaraRaderaJag uppskattar din blogg för att den ger en inblick i hur det faktiskt är att vara polis på gatan. Precis som "Civilperson" säger.
Men jag ser er också som vanliga människor, inte som superhjältar med superhjälteegenskaper som "S" verkar göra i sin första post. Som om Polisen som organisation har ramlat av piedestalen "S" placerat kåren på genom att du skriver om dina erfarenheter som polisman.
Jag har också läst andra polisers bloggar och vad gäller utlämnande så sköter de flesta av "er" det fint. Den polisblogg som sköts i sank av media i somras, som skrevs av en ironisk/sarkastisk/humoristisk polisman var däremot inte snygg - även om han nog verkade få ett orimligt "straff" för ett brott han inte hade begått. Att avrättas i offentlighetens schavott är med all säkerhet inte särskilt upplyftande.
Det jag uppskattar med din blogg är din raka ärliga beskrivning, och jag personligen tycker du har stor integritet vad gäller de människor du möter, av den verklighet du upplever varje dag. Det jag kan hålla med "E" om är att du lämnar ut dig - och det är ju ditt val. Så länge du är bekväm med det har ingen annan med det valet att göra.
Det jag också uppskattar är den stora empatiska och reflekterande sida du visar, du har samhällsengagemang utöver det vanliga, både i den här och i den andra bloggen. Att vara miljömedveten, kritiskt tänkande och med stort socialt patos är om inte ovanligt, så iaf beundransvärt.
Samhällsengagemang och närvaro i nuet är två saker jag önskar mig mer av själv - ibland är man så upptagen med vardagen att man glömmer att lyfta upp huvudet och öppna blicken. Så all heder åt dig som verkligen gör det.
Jag läser gärna om fler händelser i din vardag som polis, och även om jag inte ser dig och dina kollegor som superhjältar så är jag glad att ni finns där och gör skillnad. Att ni med livet som insats varje dag går till jobbet för att skydda, hjälpa och ställa till rätta.
För att ni valt ett yrke som placerar er i skottlinjen både fysiskt och psykiskt och gör det varje dag. Även om ni blir trötta på övertidspassen.
/Pythia - smygläsare
Hej igen!
SvaraRaderaKolla med dina kollegor - varför inte starta en diskussion där och se vad andra poliser säger? Det är ju trots allt poliserna som är experter på sitt område och inte vi andra civila. Och detta skriver jag inte för att "Kollega" här i kommentarerna höll med mig.
Men om du är riktigt nyfiken och vill ha feedback bör du kanske kolla med just dina kollegor - eller kanske med folk som har längre erfarenhet, chefer eller vad som helst.
Kanske är detta helt ok. Även om jag tvivlar på det.
Ha det gott!
/S
Pythia, som vanligt så uppskattar jag dina tankar. Du lyckas jämt tillföra fina insikter och resonemang till debatten när du skriver. Och tack för den positiva feedbacken :-).
SvaraRadera"S", visst är det så att de som har bäst möjlighet att bedöma om det jag skriver ställer till med problem är mina kollegor, och speciellt då chefer och andra med stor erfarenhet och juridisk kunskap. Och eftersom jag skriver helt öppet och i mitt eget namn så är mina chefer redan medvetna om att jag bloggar, vilket också har nämnts för mig. Därför räknar jag med att om någon av dem, eller någon annan chef på den myndighet där jag jobbar, skulle uppleva att bloggandet otillbörligt kränker någon eller riskerar att kompromettera en pågående förundersökning, så kommer denna person att ta upp det med mig. Däremot har jag inte för avsikt att specifikt be någon gå igenom bloggen och kontrollera den. För enligt min mening så vore det att, för att återvända till där den här diskussionen började, ge bloggen mer uppmärksamhet än den förtjänar... Och ha det bra själv.
Jag börjar hur som helst luta åt att fortsätta med sporadiska inlägg på den här bloggen. Och om jag gör det så kommer jag självklart även fortsättningsvis försöka att undvika att kränka människors integritet eller att försvåra brottsutredningar. Och för att få lite perspektiv på min obetydliga polisblogg i ett mediebrus där folk konstant hängs ut i tidningar, på websidor, i TV mm så kan man titta på TV4s "112-på liv och död", där ett filmteam, med myndighetens godkännande, har spelat in direkt ifrån polisens vardagliga arbete. Visst, misstänkta har fått sina ansikten "utsuddade", men de är väldigt mycket mer identifierbara än de som jag skriver om, och hamnar dessutom mot sin vilja på ett TV-program som ses av tusentals människor. Varför godkände då polisen detta? Jo, för att de tyckte att syftet att ge allmänheten en bild av polisens arbete var värt besväret...
Martin
Du har en cherry-on-top-award till dig på min blogg.
SvaraRaderaTack så mycket Drama! Det var jätteroligt att få din "award", och att läsa din värmande motivering. Jag hinner inte reagera mer än så just nu, men jag uppskattar verkligen utmärkelsen :-).
SvaraRadera