Självmord

Jag brukar bara skriva om händelser som jag har varit med om själv på den här bloggen. Främst beror det på att det är när man själv är med som lärdomar, tankar och upplevelser blir som starkast. Några av mina kollegor var dock på ett jobb idag som, bara genom deras kortfattade berättelser i efterhand, väckte känslor och tankar även hos mig, och som jag därför tänkte skriva lite om. I ännu ett försök att inte kränka någons identitet men ändå få någon sagt, så nöjer jag mig med att berätta att det var ett självmord, och att personen i fråga hade minderåriga barn. Kollegorna kom dessutom fram till platsen innan ambulanspersonalen, och tvingades själva försöka påbörja livräddade åtgärder. Men även om de gjorde allt de kunde, så verkar det som om det redan var för sent sedan länge då larmet gick ut. Naturligtvis kom även ambulans och akutläkarbil till platsen, men kunde inget göra. Kvar var att försöka stötta chockade anhöriga och sedan sköta den nödvändiga administrationen som är polisens ansvar. Jag känner med kollegorna, som tvingades att vara med om en psykiskt jobbig händelse, och ännu mycket mer med de anhöriga, speciellt barnen.

Just det är så svårt att förstå. Att någon kan välja att ta sitt liv när man har barn, som man måste förstå att man gör så hemskt illa genom att lämna på det sättet. Det är illa nog att mista en förälder, men det måste vara etter värre att känna att den föräldern själv har valt att avsluta sitt liv och lämna dem i sticket. Att känna att de inte är viktigare än att de kan överges på det sättet, att de inte är värda att leva för. Det känns så otroligt egoistiskt att det är obegripligt. Men i samtal med en kollega växte en möjlig förklaring fram. När en människa mår riktigt riktigt dåligt, är riktigt desperat och panikslagen, då hamnar nog successivt mer och mer av ens tankar och fokus på en själv, världen krymper tills den till slut är så liten att allt bara handlar om en själv, och man förlorar stora delar av ens vanliga kapacitet till att tänka på andra, och vilka konsekvenser ens handlingar får för dem. Jag tror att det var det som hände med personen som kollegorna kom försent för att rädda idag.